Talade stickning!

Igår var bisin min iväg till Fredrikshamn tillsammans med J. Ursprungligen var det tänkt att undertecknad skulle följa med, men mitt i allt ändrades planerna. Kanske lika så bra, för jag fick ju umgås med mina garner istället.

Bisin min och J lunchade på Bensis. Och där vet ni, där träffade de på stickande damer. Vet ni vad bisin min gjorde? Jo, han gick förstås fram till dem och talade stickning! Vad säger ni nu då?
Tokigt nog, så frågade han inte när de träffas eller tog kontakuppgifter. Det skulle ju ha varit riktigt, riktigt roligt om vår stickgrupp skulle ha gjort en liten utflykt och träffat damerna på Bensis, inte sant?

Själv var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen.

Vi lunchade på grillen invid hamnen, för sonen ville ha pizza. Men sen valde han ändå en kebabportion. Jag åt Kentuckychicken, gav vitlöksdippen åt sonen och blev tyvärr tvungen att igen lämna kvar pommes frites. Jag orkar liksom inte med en sån där bamseportion.

På återvägen upp till stan gjorde vi precis som KAJ och unnade oss nå gott. Eftersom det inte riktigt var glassvädre igår, så kurvade vi via Corint och kom hem med...

... berlinermunkar. Mums!

Innan vi återvände hem tog vi ett varv i röda varuhuset. Och vet ni vad? Jo, jag köpte inget garn alls utan jag köpte motorolja! Det ni! Det trodde ni inte om mej, eller hur? Jag kan överraska!
Där i varuhuset träffade jag en av mina kursdeltagare från västra grannstaden. Han frågade om jag ännu var på Mi. Jag svarade att nej, nej, nu njuter jag av pensionärsdagar.

Innan vi kom hem körde vi ännu via E. Äldsta sonen hade köpt berlinermunkar också åt henne. Det är alltid bra att vara snäll och dela med sig.

Apropå Mi ännu, den här kurskatalogen fiskade bisin min upp ur vår postlåda igår. Det var riktigt spännande att bläddra i den. Jag såg att många "gamla" timlärare ännu var kvar, men också glädjande många nya. Hittade tyvärr ingen nybörjarkurs i tyska, men däremot en kurs i holländska. Kanske jag borde gå den kursen istället, då skulle jag förstå vad som skrivs om Gian van Veen i hans hemland. Det var riktigt, riktigt spännande när han kastade i Blackpool och tog sig till kvartsfinalen. Antagligen visas hans nästa match inte gratis i TV och det är nog lika så bra, för jag kanske får magknip om jag ska följa med den live.

Jag hittade ingen ingen stickkurs i katalogen, men nog en kurs som heter Alla kan sy. Haaa, då har de inte sett min oförmåga ännu. Virkning finns i programmet, närmare bestämt handlade det om att virka påskprydnader. Jag tror att jag hoppar över den kursen också.
Intressant var det också med en kurs i vinterbadande. Där stod att man ska vara frisk för att kunna delta. Den stora frågan är nu: Är jag frisk? Hur kan jag veta det? Och vem kan avgöra det? Att vinterbada är ju hälsosamt, så det kanske skulle vara nånting att satsa på? Brrr, nu började jag nästan frysa.

Det blev till ingenting med mitt städande igår. Jag fastnade ju där i mina garn.

På stickfronten gjorde jag inget annat än rev upp onsdagens sockbörjan! Bara att lägga upp maskorna på nytt och ta ny fart.
På kvällen virkade jag på en fjärde pannlapp. Jag fick den nästan färdig, för nu återstår endast 14 varv.

Igår gick min bil genom besiktningen. Tjohooo! Nu kan vi tuta och köra i ett år till. Stort TACK till bisin min och J, som servade bilen, så den var i toppskick. Tack också till mr J, som snällt hjälpte mej att beställa reservdelarna.

– Nu ska du få det du har bett om så länge, sa bisin min i morse då han kom in från sin morgonrunda.
– Nu får du börja tröska, fortsatte han.

Och så fick jag de här kvistarna! Vet ni vad det är?

Jo, det är förstås kummin! Lite komiskt att det växer vilt på vår gård och bonden odlar samma brödkrydda på åkern här nedanför oss.
Nu behöver jag jäst så jag kan baka ett gott bröd. Men inte åker jag till stan för ett paket jäst. Nä, bakandet får nog vänta lite, för nu ska jag ta hand om tvätten.

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen! 

Sommarkafésäsongen inledd

Igår på eftermiddagen körde jag igen in till stan. Jag hade träff med en vän på Tuhannen Tuskan Kahvila. Ett kafé som ofta återfinns på listan över de bästa kaféerna här i landet. Då är det ju nog bäst att som lokalinvånare besöka det, eller hur?

Det var trevligt att sitta där ute på gården och filosofera över livet, åldrandet, husdjur, korsord och dagens digitala värld samt förstås barnbarnen och en hurudan omgivning de råkar ut för.

Och förstås åt vi riktigt gott. Jag valde sommardrickan, som bestod av vichyvatten och rabarbersirap. Slurp, så god och vacker. Jag åt upp alla bären också, ska ni veta. Till det valde jag nånting som på menyn heter "fylld semla" (fralla på rikssvenska). Men det var ju en mindre batong med ost, sallad, gurka och tomat. Fräscht och gott.

Till efterrätt delade vi på en bit rabarberpaj med toscatäcke. Mums! Gott som bara den och vackert dukat med blommigt porslin. Både lokala människor och turister fanns bland gästerna.
Jag är full av beundran inför den energin att du som pensionär startar ett kafé, bakar allting själv och dessutom har en prunkande trädgård. Jag känner mej alldeles matt enbart av tanken på ett sånt jobb. Borde kanske besöka kaféet lite oftare?

Igår kväll var jag så inspirerad och ville få färdigt det rosa fluffet, men...

... katastrofen var ett faktum. Jag hade redan sytt i halva ärmen när jag till min förskräckelse såg att jag hade sytt i ärmen felsvängd. Ärmen var avig! Gråt, tandagnisslan och mustiga svordomar på finska. Att sprätta upp sömmen var en mardröm utan like. Fluffet gjorde motstånd och jag var livrädd att jag skulle söndra maskor på ärmen eller bålen. Till all tur var bisin min inte hemma, för han skulle ha sagt att jag ska sluta med stickandet när jag blir så upprörd. Han tror inte alls på det där att stickningen får blodtrycket att sjunka. Nå, det här var ju inte stickning, utan efterarbete och det är en helt annan sak om man är en sån här klåpare som undertecknad.

Senare på kvällen tänkte jag att nu gör jag inga andra större arbeten än stickar en liten provlapp. Men det ville sig inte heller, för bomullsgarnet trasslade till sig så mycket att det blev mera att reda ut än att sticka. Suck!

Till råga på allt missade jag min dartfavorit Gian van Veen i den pågående världscupen. Suck igen. Så går det när man inte har tillräckligt koll på TV-programmen. Men som sagt, TV är nu inte riktigt min grej. Ibland råkar det förstås att jag ser nåt när bisin min sitter bredvid och zappar runt. Men oftast är jag fullt upptagen med min stickning och gör inget annat än lyssnar. Jag är inte så intresserad av de där bilprogrammen han gillar.

Tror ni att jag nu skulle våga mej på att försöka sy i fluffärmarna?
Kanske bäst att gå ut och ta lite luft först?

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!

Det går för fort

Nu vill jag stanna tiden, för allting går för fort. Dagarna rusar förbi och jag hinner inte njuta av allt, som jag vill. Carita räknar sommardagar som är kvar och bisin min suckar och säger att snart går vi mot mörkare tider igen. Stopp! Stanna! Jag vill inte räkna sommardagar som är kvar. Jag vill inte stressa med att hinna uppleva en massa saker, som bara sker under sommarmånaderna. Jag drömmer om långa sköna sommardagar utan farligheter och måsten, om det oändliga sköna och ansvarslösa somrarna jag hade som barn. Det räckte med att man var i träsket och simmade, så mycket annat krävdes inte. Visst fanns det lite sommarkalas, skogsutflykter, en gunga i syrenbersån hos farmor, bärplockning och kanske det mest spännande av allt att tälta hemma på gården och senare uppe på höloftet där man var under tak i skydd för regn och rusk. Men absolut roligast var ändå att simma och att delta i simskolan. Ibland undrar jag om vi har glömt bort det där enkla? Det att man inte alltid behöver jaga så mycket extra och stora upplevelser för att kunna njuta och ha roligt? På den tiden talades det inte om blågröna alger och inte heller om fästingar. Det var enbart huggormar man skulle akta sig för. Jag börjar bli nostalgisk.

I morse när jag äntligen öppnade min telefon hade jag hela 16 missade textmeddelanden från A. Tydligen hade hon tråkigt i väntan på att hennes dagsläger skulle börja. Jag fick ett sjå att svara på alla meddelanden. 💕

På förmiddagen hann jag ändå med att sticka några varv på det rosa fluffets ärm nummer två. Jag hann också få disken in i maskinen och sätta igång den innan jag körde iväg till grannbyn. Där hade jag en skön eftermiddag tillsammans med Lilleman medan hans mamma var på jobb och pappa var med storasyster i lekparken och på glass. Lilleman tog inga risker med famo. Han letade reda på cykelhjälmen och placerade den på huvudet. Man vet aldrig hur farlig famo kan bli! 😊
Det känns också som att barnbarnen växer så det knakar. Det är härligt att följa med, men det går för fort.

I grannbyn blommar både syren och midsommarros. Det är nog dem jag saknar allra mest här hos oss. Det hjälper inte att här finns annat som blommar. Här är ändå ingen doft av syren.

Idag har jag börjat följa Gian van Veen på Facebook. Han är en ung sympatisk dartspelare, rankad som världstrea. Han är också en nine-darter. Bisin min fnyser åt mitt nya intresse. Men det gör inget. Den här sporten tycker jag är mycket roligare än ishockey, där huvudskador verkar vara mera regel än undantag. Ja, och så får man ju lite retas med sin bisi, eller hur? Han satt nämligen igår kväll och såg på reprisen av matchen Finland - Schweiz. Nästa år är det förstås nytt VM. Då spelas matcherna i Tyskland. Finland ingår i grupp A som spelar i Mannheim medan grupp B spelar i Düsseldorf. Och hur vet jag det här? Jo, för att kunna bevisa det jag sagt åt bisin min hela tiden, att nästa år kommer ett nytt VM, så varför hetsa upp sig så för guldmedaljen i år?

Nu ska jag sticka vidare på det rosa fluffet, så jag småningom kan börja med rosa (eller är det korallrött?) bomullsgarn i stället.

Önskar er alla en fin ny vecka!