Vappenfest

Igår var det stickcafé hemma hos G-M.

Och ni ser, det var en riktig vappenfest!

Bordet var så vackert dukat. Vi skålade i god butiksmjöd, njöt av varandras sällskap och bordets gåvor. Vi åt jättegoda varma smörgåsar, små snittar med skagenröra på, petit chouxer och mariannekarameller. U hade bakat goda korintkex. På bordet fanns också små munkar, men ingen av oss orkade äta av dem.

C hade med sig den vackraste heliumballong jag sett.
Bisin min hojtade för en stund sedan att när luften gått ur såna här ballonger kan man använda folien, som presentpapper. Det hade han sett i tv. Så nu kan jag lugnt köpa ballong utan att vara barnslig, eller hur? Jag behöver ju folien när jag ska paketera födelsedagsgåvor!

Det var en så trevlig vappenfest igår hos G-M att klockan mitt i allt hann bli 18.30! Vi satt i allsköns ro, stickade, pratade och mumsade på goda skumppakyssar, som C hade med sig.

Bisin min undrade vart jag riktigt hade hållit hus när jag kom hem sent omsider.

Här hemma fortsatte festen med varma smörgåsar och petit chouxer, som G-M gav åt mej. Stort TACK för godsakerna.
I kväll kan vi ta det riktigt lugnt, för vi har ju redan haft vår vappenfest!

Önskar er alla en riktigt fin valborg! 

Stickad babyklänning/tunika

I tisdags för en vecka sedan blev jag färdig med mitt lilla vita sommarprojekt.

Stickad babyklänning/tunika

Start: 08.04.2026

Färdig: 21.04.2026

Garn: Blend Bamboo från Hjertegarn

Åtgång: 80 g
Stickor: 3½ och 4

Virknål: 3
Mönster: Vauvan tunika från Lankamaailma

Designer: Betina Jönsen, Amager Strik Design

Mönster: Fem minuters hjärta 

Designer: Åsa Bautovic  

Tänk, jag fick det här projektet färdigt ändå till slut. Fotot är taget före blockning, så det ser kanske lite konstigt ut. Det där bambugarnet är jättemjukt och jag tyckte därför att det var lite svårt att sticka med. Nu har jag ännu lite på ett nystan kvar, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag hade faktiskt, hör och häpna, köpt ett extra nystan, för säkerhets skull liksom.

Det virkade fem minuters hjärtat är mitt eget påhitt. Tyckte att det passade och jag vill ju för det mesta ha en personlig prägel på mina alster. Jag följer ju inte alltid slaviskt mönstren.
Jag utgår från att det här plagget först kan användas som klänning och senare som tunika. För övrigt riktigt härligt med lite babystickning mellan sockorna!
Ja, och tänk, nu har jag sommarprojektet färdigt redan i april!

Nu blir det bråttom, för jag borde hinna få mjöden på flaskor, skriva min medicinlista inför morgondagens sjukhusbesök och duscha innan jag ska iväg till stan på stickcafé. Och vad vill jag göra? Jooo, sticka!

Önskar er alla en finfin onsdag.

I farten

I morse var jag full av energi då jag kravlade mej ur sängen före halvåtta. Det är sånt, alltså energi, man får då man får tillbringa tid med sina barnbarn.

Jag hade en fin eftermiddag igår tillsammans med Lilleman. Han var minsann i farten.

Vi lekte med bilar, som med väldig fart kom ner för den här banan. Tror att det här är någon sorts parkeringshus. Plötsligt hade de snabbaste bilarna försvunnit utan att jag riktigt visste hur det gick till. När jag frågade Lilleman såg han helt oförstående på mej. Vad då, bilar som var borta?
Vi hölls inomhus, för det var rätt blåsigt igår och jag visste inte riktigt vilka utekläder Lilleman borde ha på sig. Sen vet jag ju inte om jag skulle ha klarat av att vara över två timmar utomhus med honom. Det är nämligen inte sagt att jag skulle ha fått in honom.

Lilleman är härlig och han lydde riktigt bra när jag sa att han inte får hoppa från diverse höga ställen där han försökte klättra upp. När så mamma kom hem från jobbet och innanför dörren tog det inte länge innan han blev klängig och lite smågnällig. Mamma är liksom bäst och efterlängtad och då får hon ta emot saknaden. 💕

I morse har jag varit i farten.

– Vad ska du med den där kastrullen, frågade bisin min häpet i morse då han fick syn på tio liters kastrullen på spisen.
– Koka bataljonssoppa!
Men det blir trots allt mjöd i år också, i det här huset! Och jodå, den hinner nog bli färdig lagom till första maj. Om jag skulle ha börjat med mjödtillverkningen tidigare, så skulle drycken vara slut redan före valborg. Och det trots att bisin min säger att vi inte ska ha mjöd, att det inte är hälsosamt eller bra för oss.

Medan jag väntade på att mjöden skulle svalna så pass mycket att jag kunde lägga i den där knivsudden med jäst, paketerade jag lite presenter. Jag är inte alls bra på det här, men vad gör jag inte för mina barnbarn! ❤️
Lugn, bara lugn, här är nu paket till tre kalas! Vårt förråd med handdukar och lakan är nu fyllt med gåvokassar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så rätt kasse kommer med till rätt födelsedagskalas! Snart är barnbarnen så stora att det inte längre går att köpa presenter åt dem, så bäst att passa på och överraska så länge det varar!

Få se nu vad jag ska hitta på resten av dagen. Bisin min vill att jag bakar, men... ja, jag vet inte riktigt...

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen!

Börja inte sent på kvällen!

Kära vänner, nu ska ni lyssna på mej: Ni ska inte göra som jag gör utan som jag säger! För vad ni än gör, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt! Det gjorde jag igår och hamnade i ett sånt flowtillstånd att jag inte var i säng förrän halvtvå i natt! Inte klokt alltså!

Tidigt på kvällen stickade jag förståndigt nog en provlapp. Måste ju kolla att masktätheten stämmer åtminstone något så när. Använder 7-bröder garn och funderar lite smått om det är för stickigt. Men det är nu det här garnet som jag har hemma, så det får duga.

Jag kunde inte genast sätta upp de 192 maskorna på rundstickan, för bisin min och mr J stegade in här hos oss. Till all tur räckte middagsmaten, pripelsås (köttfärs) och potatis åt båda karlarna. Mr J var riktigt nöjd, för nu behövde han inte laga mat hemma. Till efterrätt delade männen på det sagolikt goda sagowienerbrödet från Wi-box. Och på tal om Wi-box, jag glömde totalt bort att köpa skorpor när jag var där! 🙈 Men kanske lika så bra, för jag har slutat dricka kvällste. Och det är bra, för nu behöver jag inte springa på toan på natten!

Förutom att karlarna babblade och frågade en del, såg jag på darts på tv och då blir det lite si och så med att lägga upp maskor för en ny stickning. Tyvärr förlorade min favorit Gian van Veen mot Johnny Clayton. Men de var ganska jämna, för det blev 6-5 till Clayton. Van Veen måste skärpa sig lite när de där sista pilarna ska kastas, så att han vinner. Bisin min gruffade lite om att jag bara ser på unga killar. Nä, det är inte det, men Gian påminner mej om en högt älskad person och Gian verkar vara riktigt sympatisk. Jag tyckte om när han och Clayton kramade om varandra både i början och slutet av matchen. Dart är faktiskt en trevlig sport utan våld och slagsmål. Fy sjutton för sporter där man pucklar på varandra.

När pilkastningen var slut, gubbarna försvunnit och jag hade fyllt diskmaskinen var det äntligen dags att sätta upp maskorna. Så här långt kom jag med min stickning igår kväll/natt. Att jag inte kom längre beror dels på att det efter klockan 22:30 äntligen visades snooker i tv. Ja, och så förstås att jag är en långsam stickare. 
Men hur som helst, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt ifall ni inte är nattugglor! Det är inte jag, för i morse var jag uppe strax efter sju och känner mej nu lite seg. Måste skärpa till mej, för snart ska jag iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Men före det ska jag kolla lite vilka fyllningar, förutom skinka jag skulle kunna lägga i skinktårtan, som jag just fick en beställning på!

Önskar er alla en ny fin vecka!

På dop

Igår var vi iväg till Ekenäs på lilla T:s dop, bisin min och undertecknad. Vi plockade upp dottern i västra grannstaden och så susade vi iväg med vår gamle opel. Vi stannade till vid min farbrors grav och tände ett ljus. Vi har inte varit i västra Nyland sen slutet av september förra året och då var jag ännu konvalescent.
Till all tur hade vi dottern med så vågade inte bisin min göra annat än lyda och stanna vid Wi-box! När jag ber om ett stopp för att gå in där och köpa lite västnyländska bageriprodukter med hem, då vägrar han alltid att stanna!

 

Lilla T:s dop var en varm, hjärtlig och stor fest. Jag är innerligt tacksam och glad för att vi fick ta del av den och för att föräldrarna orkade ställa till med så stort kalas. Det är fint att kunna träffas i glädjens tecken och få fira den nyfödda.

Vi hade riktigt trevligt bordssällskap och vi var rätt många från östra Nyland på plats. Österbottningar var där också och kanske fler långväga gäster. Jag har inte riktigt koll på alla deltagare.

När dopfesten var över fick Nallen, som fanns vid det överfulla presentbordet vila sig!

Jag lade våra gåvor i den här gåvokassen (eller heter det presentkasse? Nu blev jag osäker).

Jag paketerade faktiskt in gåvorna. Dumt nog, för inte kan ju lilla T packa upp presenterna! Hoppas dock att föräldrarna tyckte det var spännande! 

Med presenten följde det här hemgjorda kortet. Och nej, det är inte min kreation, jag skulle säkert ha överarbetat det hela, tyvärr. Det här tycker jag att är jättefint och framförallt ett sånt som inte går att köpa i butik.

På hemvägen besökte bisin min ännu en grav medan jag och dottern satt i bilen. Jag ville inte grumla glädjekänslan med besök på kyrkogården.
Vi körde hemifrån igår före halvelva och återvände vid halvåttatiden.  På kvällen var jag rejält trött och tänkte att jag kommer att somna i gungstolen framför snookermatchen mellan Higgins och O'Sullivan. Men jag klarade det och orkade till och med sticka på mitt lilla svartvita sockprojekt. Något nytt orkade jag inte börja på.

Och det trots att dottern igår gav det här garnpaketet med tre nystan ljuvligt mohairgarn och mönster till en härlig tröja. Men först leta efter tians rundstickor, som jag kanske inte ens har och sen sticka provlapp. Nä, det skulle ha blivit på tok för mycket igår kväll.

I morse då jag vaknade trodde jag knappt mina ögon, snö!!! Takatalvi alltså rumpvinter! Brrr!

I morse var det annars lite lyxigt till den stora temuggen, för gårdagens utflyktsmackor fanns kvar i kylskåpet. Ni ser att det står ett I där på påsen. Det är för att det är min macka.

Ve och fasa, om bisin min i misstag skulle få en ostmacka!
Persiljan slokar lite, men mackan var god ändå. Gurkskivorna fick förbli i kylskåpet.

Idag kan vi välja efterrätt från Wi-box. Vill vi ha sagowiener...

... eller struvor?

Nu måste jag bestämma mig för om jag ska börja på ett nytt stickprojekt, som har svårighetsgraden två nystan. Eller ska jag sticka färdigt ankelsockorna? Det svartvita lilla sockprojektet? Något av mina rosa projekt? Eller ska jag virka?
Alla dessa dagliga beslut, som kan leda till total kaos i hjärnan.
Men först ska jag skriva e-post och sen spara gårdagens dopfoton på ett yttre USB-minne! De fotona, som bisin min just har kritiserat. Suck! Varför kan han inte själv fota då om han tycker att jag är en så dålig fotograf?

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. Om ni tycker det är tråkigt med snön kan ni alltid göra som Lillan, bygga en snögubbe!

Fingermat

– Va, dom e ju int gröna, utropade bisin min igår då han grävde i lådan med rosékulor.

Jaa, vad skulle jag säga till det? Har ni nån gång sett grönt rosévin? Nä, inte jag heller. Självklart är rosékulorna då rosa, eller hur?
Trots icke-grön färg gick kulorna åt. En av dem som älskar gröna kulor, säger att de här nyheterna smakar socker, men har bara olika färg. Det kan jag inte ta ställning till, för jag hann endast provsmaka på två rosékulor innan de försvann i en annans mage! Säkert hälsosammast så för min del.

I natt sov jag jättedåligt. Jag snurrade runt som en liten virvelvind i sängen och hade obehagliga drömmar. Jag drömde att bisin min hade gjort av med våra pengar från kontot i nån galen investering. Vi hade inte längre pengar till mat. Jag försökte få honom att förstå att han inte kan tömma kontot så där bara och var gråtfärdig av ångest. Drömmen var så tydlig och hemsk att när jag vaknade trodde jag först att det var en sanndröm. Det var nära att jag skulle ha börjat skälla på bisin min. Han skulle nog inte ha förstått ett jota av vad jag yrade om.
Och varifrån kommer den här drömmen då? Jo, från överbelastning av eländet som regeringen nu bjuder ut i nästa års strama budget. Det blir liksom ännu mer nöd och ännu värre på alla fronter. Igår talade jag med en som jobbar inom psykvården och uppgivenheten var stor. Snyft!
Hoppas att det blir lugnare i natt så jag orkar i morgon. Ska bara tänka sköna tankar.

Idag har jag varit iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Ja, ni ser, igår var jag tillsammans med yngsta sonen och idag med äldsta. I morgon är det dotterns tur! 💕
Vi inledde stadsbesöket i lokala bageriet, fortsatte till macken, för vår gamla plåtlåda går på bensin. Och nu vet jag inte om man ska säga tyvärr eller tack och lov. Bisin min klarar av att serva våra gamla bilar, men allt elektroniskt är av ondo, för det går inte att fixa.

Från macken till stora röda varuhuset, för där kunde man köpa kaffe till nedsatt pris. Där trängdes vi glatt med andra pensionärer. Den här gången nöjde vi oss med endast två paket kaffe. Vi lämnade alltså kvar lite åt de andra också. Jag hade en rätt lång lista på vad jag skulle kolla där i affären. Men sonen var så otålig och stod och hängde bredvid mej och gnällde som en liten treåring. Jag kunde inte koncentrera mej, så nu är jag utan de där strumporna jag tänkte köpa för säkerhets skull ifall min nagellösa stortå börjar blöda. Brrr!
Men, men det ska ju bli kallt i morgon, så bäst skulle det nog vara med yllesockor! Fast de ryms förstås inte i skorna och då trycker det på tån. Ack, ack...

Från röda varuhuset körde vi söderut och intog en sen lunch.

Den här gången valde jag fingermat i form av Kentucky chicken. Jag kan ju inte alltid hålla på och äta pita kebab heller. Saknade dock sallad eller andra grönsaker. Ja, och så skulle man välja dipp till hönan. Alltid svårt det där, för jag känner mej så lättad då jag äntligen har klarat av att välja nånting från den kilometerlånga menyn. Och så kommer frågan: Hurudan dipp vill du ha?
Jag orkade med kycklingen, men inte med alla potatisar.

Ändå åt jag en blåbärsbulle till efterrätt här hemma och nu är jag alldeles, alldeles proppmätt!

Vi var ett hastigt varv i matbutiken innan vi återvände hem. Jag hade glömt både matlagningsgrädde och jäst igår. Dessutom köpte jag ingredienser till utfärdssmörgåsar i morgon. För tillfället funderar jag på om jag ska sätta gurkorna färdigt mellan brödskivorna eller om det är bättre att ha dem skilt? Brödet blir ganska slemmigt med gurkskivor färdigt emellan. Hmmm...
Jag måste fixa mackorna redan i kväll, för i morgon hinner jag inte.

I morgon blir det alltså inget blogginlägg, för vi ska iväg västerut på roligheter. Och nej, tjuvar göre sig icke besvär, för vårt hus blir inte tomt. Äldsta sonen huserar här tillsammans med våra katter. Dessutom finns här inte nånting av värde att stjäla heller, annat än mitt garn och mina stickor. Men det låter ni allt bli att röra och därmed basta!

Nu ska jag paketera lite, duscha och fixa mackor!

Önskar er alla en fin lördag! Ta hand om er och tänd en brasa om det blir för kyligt.

Bilstickning

Idag har jag varit långt borta hemifrån tillsammans med yngsta sonen. Ända till Myrbacka i Vanda körde han.

Medan han utförde sitt "stadsärende" satt jag i bilen och väntade.

Utanför det här gråtrista komplexet satt jag och stickade på mitt senaste sockprojekt. Och jodå, lugn bara lugn. Jag steg faktiskt ut ur bilen och sträckte på benen, för det är ju inte bra att sitta stilla alltför länge.

Vi besökte också köpcentret Myyrmanni. Jag är inte så där jätteförtjust i såna där anläggningar, men nu råkade jag ha ett viktigt hysch-pysch ärende till Suomalainen. Det värsta var att så fort jag såg mej omkring hittade jag en massa födelsedagspresenter åt flickorna! 🙈 Och det ska ju inte vara flera paket nu, eller hur?
Tyvärr fanns inte det presentpapper jag ville ha. Suck!

När jag kom ut från Suomalainen borde jag ju ha hastat iväg till hissen och parkeringsgrottan, men ett snabbt varv på Lindex kunde jag ju unna mej medan sonen gick i en annan butik. Kära nån så många söta babykläder det finns! Jag hade verkligen svårt att slita mej därifrån utan att köpa nånting.
I vuxen storlek hittade jag ett par underbara gråa långbyxor som var nedsatta från 59,99 € till 10 €. Frestelsen att köpa dem var stor, men jag vågade inte göra det utan att prova dem. Och att prova byxorna hade jag inte tid med, så de fick hänga kvar där på reastången. 

Tillbaka i bilen frågade sonen vad jag tyckte om det här för mej nya köpcentret. Jag svarade att jag saknade de små affärerna. Alla de där kedjebutikerna är ju samma överallt Prisma, Citymarket, Tokmanni, Jysk, Clas Ohlson osv.
– Du såg knappt en sjundedel av stället, sa sonen då.
Det kan förstås hända, men jag vet nog inte riktigt vad som skulle ha intresserat annat än knappar och garn!
Men det kan jag konstatera att toaletterna var snygga och rena. Extra plus för det.

Vi var inte ut och åt, för det var bråttom hem före eftermiddagsrusningen. Vi tog var sin pizzabit i bilen istället. På hemvägen var vi till mataffären här i stan och handlade.

Jag köpte lite godis. De här är nya för oss och förstås inte alls hälsosamma. Jag köpte också ingredienser för mjödtillverkning. Det trots att bisin min sa att jag inte ska göra nån mjöd alls, för det är inte heller hälsosamt. Få se nu, snart måste jag bestämma mej.

Igår kväll då jag satt i gungstolen i allsköns ro och stickade blev det plötsligt skumt. Den andra lampan i vår tre lampors armatur slocknade. Nu var det endast en lampa som lyste. Jag klagade min nöd för bisin min.
– Du får sticka med vitt garn, sa han och struntade blankt i den dåliga belysningen.
Äldsta sonen kom till all tur och bytte ut de söndriga lamporna mot hela och så gick det att sticka med svart garn och svarta stickor igen.

– Va, utropade bisin min efter en god stund.
– Du stickar ju med vitt garn nu, konstaterade han och spärrade förvånat upp ögonen.
Jo, det gjorde jag, stickade med vitt garn, för inte vill jag sticka en helsvart strumpa. Det skulle just se ut det!

Igår kväll såg vi igen på Kapes kökskapning där han hjälpte systrarna Margit och Marjut att komma bort från sin fildiet. Jag koncentrerade mej mer på att beundra de vackra stickade tröjorna än vad som hände i köket.

Nu ska jag försöka få igång både tvättmaskinen och diskmaskinen. Först efter det blir det stickdags igen. Det straffar sig att vara borta på äventyr hela dagen.

Önskar er alla en skön fredag!

Inte riktigt klok

Okej, vid det här laget vet ni ju redan att jag inte är riktigt klok. Det är liksom ingen hemlighet. Jag vet ju nu inte om jag ska skämmas för min dumhet eller om jag bara ska strunta i den. Jag lutar starkt åt det senare, för jag är gammal nog att inte bry mej. Jag tröstar mej med att jag inte är så totalt galen som den stora tokstollen i väst.

Jag tänkte använda det vita mjuka bambugarnet, som blev över från mitt lilla stickade sommarprojekt. Det som jag jagade knappar till igår. Jag virkade och rev upp redan en gång. Och så virkade jag på nytt, men garnet är för mjukt och "fintoffeln" ser inte riktigt klok ut, så igår rev jag upp alltihopa igen. Nu får det här virkandet vara ifall jag inte kan trolla fram lämpligt bomullsgarn.

Efter solnedgången igår kväll lade jag upp en ny liten sockstickning. Inte riktigt klokt med svarta stickor och svart garn i kvällsmörkret.
Inte riktigt klokt heller att börja på ett nytt projekt då jag har så många ofärdiga, som borde stickas färdigt. Det värsta är väl att jag längtar efter att börja på ett större projekt, vilket verkligen inte är riktigt klokt. Det som hittills har avhållit mej från stora projekt är min ovilja att sticka provlappar. Hur sockgarnen och sockstickorna fungerar för mitt handalag har jag nån sorts koll på, men för en tröja? Och med något annat garn? Det kan jag inte veta och då är ju en provlapp enda sättet att få reda på hur det ligger till. Hmmm...

Nu ska jag göra lite annat innan jag kör iväg till stickcaféet, som idag är hos H.

Önskar er alla en skön onsdag!

Den stora knappjakten

Egentligen hade jag idag tänkt skriva om böcker som jag läste förra sommaren, men mitt huvud är nu just fyllt av knappar! Ja, du läste rätt, knappar! Jag vill ha fyra stycken vita knappar i rätt storlek. Det kan väl inte vara så svårt? Här i vårt hus finns ju knappar i parti och minut.

Jakten inleddes igår. Jag drog ut en låda från min mormors arvegods. Vita knappar, jo, men...

... varför finns det endast tre när jag behöver fyra? Och de här är väl inte riktigt vita?

Igår gav jag sen helt enkelt upp.

I morse tog jag så ut den svarta lådan från min byrålåda, som finns i hobbyrummet. I den här svarta lådan har allt möjligt samlats under årens lopp och här finns mina egna knappar. Ja, och så mycket annat med förstås.

Jag tömde svarta lådan och började sortera. Banden hamnade i en plåtlåda och sytrådsrullar i en glaslåda.

Jag gjorde fina fynd, min samling med Nalle Puh klisterbilder! De hamnade nu i skrivbordslådan, så jag hittar dem när jag behöver dem.

Och de här! Visste ni att det finns såna här handdukshängargrejer? Tänk, nu slipper man sy i hängare. Tjohooo! Jag hittade faktiskt två såna här förpackningar.

Och vilken lycka! Äntligen, äntligen hittade jag min riktiga tygsax! Nu kan jag börja klippa. Vågar dock inte dra fram tyg och mönster, för bisin min kommer hit på kaffe med sin vedhuggarkompis. Och då ser det kanske inte så bra ut om matbordet är fullt med tyg, mönster och en symaskin.

Nu blev det bättre ordning i min svarta låda. Och det lönade sig att ordna upp, för nu vet jag vad som finns och jag gjorde ju verkligt fina fynd.

Men knappar hittade jag inte, så jag fortsatte leta bland knapparna jag ärvt av mormor.

Och jag blir nostalgisk. Den röda elefantknappen längst till vänster är från en kofta jag hade när jag var liten. Synd att de inte passar i mitt projekt. Inte säkert att det finns fyra stycken kvar av de knapparna heller. Suck!

Så synd att vi inte har handarbetsaffären kvar här i stan. Det är för dyrt att köra till Knapp-boden i västra grannstaden för att köpa fyra knappar. Och inte går det att beställa via nätet heller, för dels vet jag inte hur stora eller små knappar jag ska ha och dels hinner knapparna inte fram i tid. Jag vill ha mitt projekt färdigt nu och därmed basta!

Igår kväll satt jag och virkade ivrigt ända tills dagsljuset tog slut. I natt kom jag på att jag nog skippar de där virkade "tofflorna" och river upp allting igen. Bäst att sticka sockor istället.

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen!

Ett bokpaket

Vilken besvikelse igår kväll framför tv:n, ingen snooker! Nej, istället valde kanalen att visa basket. Som om vi nu skulle vara intresserade av sånt. Suck!
En annan besvikelse var att bisin min prompt insisterade på att vi skulle lägga oss redan klockan 22:30. Inte klokt. Jag hann endast sticka ynka 9 varv på ankelsockan. Dubbelsuck! Jag borde kanske inte ha tagit hand om disken igår kväll, för det blev så lite sticktid över. Men det var skönt i morse att komma till ett rent och tomt diskbord (ja, eller heter det det diskbänk?).

Idag inleds läsveckan. Därför sa jag åt bisin min i morse att han skulle läsa nyheterna från text-tv istället för att se på dem. Till det fnyste han förstås. Verkar som om han har övergett text-tv helt och hållet.

Jag hoppas att ni har laddat upp rejält med böcker nu inför den här veckan. Jag har laddat upp med hela två stycken. I tisdags för en vecka sedan kunde jag fiska upp ett bokpaket ur postlådan. Jag beställde de här:

Ska bli spännande att läsa, i synnerhet novellerna, för det är en tid sedan jag har läst sådana. Jag fick ett presentkort till Suomalainen av min väninna T till vändagen. Jag passade på att använda kortet då man kunde beställa fraktfritt. Stort TACK för gåvan.

Idag har jag inte lust att göra nånting alls och det trots att jag har en rätt lång att-göra-lista. Lillemans mamma hämtade hit ett stort paket igår, som ska paketeras.
Mitt lilla vita sommarprojekt borde få knappar isydda och alla garnändar fästade.
Städning i köket skulle vara av nöden. Där har också samlats en hel massa konstiga grejer och skåpdörrarna ser helt eländiga ut. Suck!
Och så borde jag tvätta kläder, vara ute osv. osv. Kanske bäst att jag sätter mej i gungstolen och tar det riktigt lugnt. Visst får jag sitta och läsa mitt på dagen?

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Fastlagsbullar i april

Söndagskväll och jag har gnott på, nästan lika flitigt som den lilla gumman. Få se om jag alls orkar handarbeta i kväll. Igår kväll blev det faktiskt lite småstressigt framför tv:n, för på en kanal visades dart och på en annan snooker, våra två favoritsporter. Blev hektiskt zappande där, så jag koncentrerade mej på virkningen och räknade noggrant varenda maska, för jag vill inte riva upp allting ännu en gång.

Varför blir det alltid så här råddigt på vårt matbord? Hur kommer det sig att allting samlas där på bordsändan? Både stora och mindre grejer, viktiga och oviktiga. Och när jag städade undan, så fanns där en massa små papperslappar och vad ska jag göra med dem? Är de viktiga? Kan jag bara slänga dem? Jag har ju till exempel datum för A:s kalas sparat i telefonen. Det räcker väl?

Nå, jag fick bordsändan uppstädad, diskbordet tömt och alla skäggstrån bisin min lämnat efter sig i lavoaren bortstädade. Puuuh!

Och jag hann duka fram diverse godsaker innan Lilleman med familj anlände.

Och vet ni vad? Jo, vi festade på fastlagsbullar (nej, det heter inte semlor här i Finland!) i april. Jättegott med nybakta bullar, jordgubbssylt och vispgrädde. Som sagt, nästyngsta sonen är en baddare på att baka! Vi hade en trevlig eftermiddag med huset fullt av liv. Lite sur var Lilleman då han inte fick godis från karamellskålen. Inte ens fast han försökte med famo!

Nu får det nog bli en avkopplande sockstickning istället för virkningen.

Önskar er alla en ny fin vecka!

I den statliga monopolbutiken

Igår orkade jag inte åka med till mataffären. Jag hade inte minsta lilla idé vad vi skulle ha för mat nu på veckoslutet. Äldsta sonen körde snällt iväg och handlade. Jag skickade ett stort kuvert med honom att posta. Jag hade nämligen löst både A-krysset och Allersnöten samt några korsord till. Riktigt på skoj skickade jag in lösningarna med hopp om att de kommer fram i tid.

Jag har en riktigt bra kurir, för han köpte Kuriren åt mej. Tjohoo!
Lite smått funderade jag på om jag borde prenumerera på den här tidningen. Men jag litar inte riktigt på posten, så jag håller mej till slumpvisa lösnummer istället. Bra så. Här på pärmen ser ni den talangfulla sånggruppen Lovisette.

På eftermiddagen då jag satt i allsköns ro vid matbordet och grubblade på Novokrysset i ovannämnda tidning, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Vi diskuterade en stund och så sa han plötsligt:
– Jag är på väg till Borgå, jag ska till Motonet. Vill du följa med?
Nå, jovisst ville jag det och så var jag iväg västerut. Jag var inte alls in i Motonet, för jag hade inget ärende dit. Efteråt ångrade jag mej lite, för jag kunde ju ha försökt hitta en födelsedagspresent till morgondagens jubilar. Men det är svårt, ack så svårt med presenter till män, som säger att de inte ska ha nånting.

Yngsta sonen hade dock planen klar, vi skulle iväg till det statliga monopolet. Nåja, statligt och statligt, det är kanske bolagiserat? Vad vet jag? Jag har i varje fall inte besökt den butiken på flera herrans år, så utan sonen skulle jag ha yrat runt som en huvudlös höna och gapat stort av förundran. Men sonen, han navigerade snabbt och vant genom att läsa på informationsskyltarna och så stod vi där framför whiskeyflaskorna snabbare än kvickt. Allt från det stora galna landet i väst ratades. Nej, sånt blask skulle vi minsann inte köpa. De irländska flaskorna skippade vi också, för ska det vara whiskey så ska det vara skotskt. Åtminstone om man får tro yngsta sonen, som vet mer om den ädla drycken än undertecknad. Den sorten han hade tänkt ut fanns dessvärre inte där på hyllan, så nu blev det till att fundera. Jag tittade mer på hur flaskorna och förpackningarna såg ut medan sonen koncentrerade sig på innehållet, lagringstid osv. Som sagt, det är han som är experten inte jag!

Efter vårt promilleaktiga inköp tog vi en snabb runda i den stora mataffären. Helt plötsligt fick jag för mej att imorgon bjuder vi på ostbricka, nån sorts. Jag handlade alltså ostar och lämpliga kex lite så där planlöst. Få se nu vad det blir till.

Bisin min var också iväg västerut igår tillsammans med sin vedklyvarkompis. Den grillade korven, som Puuilo bjöd på var inte god enligt karlarna, så bisin min körde iväg till Mäntsälä på mat. Mest för att visa vedklyvarkompisen vad som finns inte alltför långt härifrån. Ja, och förstås njuta av grisfilén.
Både bisin min och undertecknad tyckte att det var riktigt bra att komma ut lite istället för att sitta hemma i gungstolarna!

På kvällen började jag på ett litet virkprojekt. Jag sprättade redan en gång. I natt kom jag på hur det skulle virkas, så nu blir det att sprätta på nytt och göra rätt. Det är på grund av det här, som mitt garn aldrig tar slut! Ja, och som dessutom gör att alla små projekt tar mycket längre tid än vad jag beräknat.

Kvällen avslutade vi med att titta och framförallt lyssna på Bryan Adams i Albert Hall. På torsdagskvällen såg vi på ett program om Kate Bush. Så det har varit mycket musik nu på kvällarna. Men ikväll blir det lite annat, för då ska vi se på dart. Det vill säga om jag kan slita mej från den stora älgvandringen.

Önskar er alla en skön söndag!

Litet påskpyssel

För andra natten i följd har jag drömt om bastu. Tyvärr har det under båda nätterna inte gått att komma in i drömbastuna. I natt var det så mycket bråte framför den bastanta bastudörren, så bastubadandet förblev just precis en dröm. Varför jag har drömt om bastu är en gåta. Bägge nätterna har också döda människor figurerat i mina drömmar. Om man drömmer om de döda blir det illväder, sa alltid min svärmor, salig i åminnelse. Mycket riktigt, så regnade det faktiskt lite igår kväll, men inget oväder, tack och lov. Bisin min hann få våra 27 första potatisar i jorden. I ena odlingslådan hittade han en stor fin tuva med gräslök. Tjohooo!

Det där med att spå väder gjordes ju förr med bondepraktikan och inte drömmar om döda. Men frågan är om nånting alls stämmer nuförtiden då miljön inte längre är vad den har varit. Vagt minns jag från barndomen att 40 stenar skulle plockas in och sedan kastas ut för varje frostnatt som kom före midsommaren. Men från vilken dag man skulle börja med stenarna minns jag inte. Få se nu då om potatisarna klarar sig.

Ibland är det tur att det finns internet, för nu fick jag reda på att de fyrtio frostnätterna hänger samman med vårfrudagen 25 mars. Om den natten är kall får vi 40 frostnätter. Minns ni hur det var den 25 mars?

Under påsken gjorde jag inga gula alster. Nej, jag stickade de här små sockorna istället:

Lise-Lottes små sockor

Start: 02.04.2026

Färdig: 06.04.2026

Garn: Baby Merino från DROPS

Åtgång: 22 g
Stickor: 2½ 
Mönster: Kardemummantalo

Designer: Piiku Pikkuinen

Tyvärr glömde jag mäta lilla T:s fot då vi träffades på påsklördagen. Så ni må tro att jag var lite orolig, för jag tyckte att sockorna såg så oerhört små ut. För säkerhets skull skickade jag iväg dem per post. De små växer med sådan raketfart att det är svårt att beräkna storlekar. Och jo, jag vet, jag borde ha stickat tågsockor. Då skulle sockan ha vuxit med babyns fot, men... ja, jag blev så förtjust i de här sockorna. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att sticka dem. När de blir för små kan ju dockan eller nån annan baby få dem, eller hur? Alternativt kan de sparas som ett minne, en påminnelse om hur liten man en gång har varit.

Nu ska jag leta efter fyra knappar, så jag får mitt vita sommarprojekt färdigt. Det blev till att sticka lite bakåt igår igen då jag inte alls var säker på var knapphålen skulle placeras. Hoppas att det nu blev rätt. Om inte, så får jag väl hitta på någonting.

Önskar er alla en mysig fredagskväll. 

Slö

Idag har jag varit rejält slö och det tackar min nagellösa stortå för. Jag har nämligen suttit med den i fria luften framför tv:n. Jag stickade på det vita sommarprojektet, som nu, glädjande nog, börjar komma till slutet. Några varv ännu på en framaxel, sedan halslinningen och leta efter knappar att sy i. Och kanske ett virkat litet hjärta som extra dekoration? Men frågan är om hjärtat ska vara vitt, rosa eller ljuslila? Hmmm...

När jag satt där i allsköns ro och vickade på min tå, knäppte förstås bisin min på tv:n. På skärmen dök de mest fantastiska tyger upp och plötsligt började jag se på en dokumentär om Maija Isola. Och det mitt på dagen!!! Det var så intressant att jag inte kunde slita mej därifrån. Ändå skulle jag ju ha kunnat titta på den från Arenan istället för att offra dagstid på tv-tittandet. Men som sagt, jag är slö!

Igår kväll studerade jag äntligen de där sockorna i senaste numret av Kotiliesi, lite närmare. Till min stora glädje såg jag att de där vackra blommorna inte alls är broderade. Nej, det handlar om en estnisk stickteknik, Rosminie. Det är alltså frågan om ett inplocksmönster. Tjohooo, här finns chans för mej att lära mej något nytt!

I onsdags för en vecka sedan fiskade bisin min upp den här tidningen ur postlådan. Den fick mej nog inte att gå igång på alla cylindrar på samma sätt, som Kotiliesi gjorde. Ungefär det enda genomförbara, som jag hittade i den här var trekantssjalen. Men såna mönster finns ju lite varstans. Påminn mej om att jag helt enkelt måste säga upp den här prenumerationen, tack!

Det doftar gott här i vårt kök och jag väntar ivrigt på att hasselbackspotatisarna ska bli färdiga. Ja, alltså lite har jag ändå åstadkommit här idag, trots min slöhet! Ja, och så har jag hunnit med att badda min tå också. Sånt gör den glad.
Nu dags för middag och sedan disken.

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Kunde inte låta bli

Oj, oj, oj, det tar på att vara en ledig pensionär! I morse var jag ur sängen redan klockan sju. Före halvnio var jag i grannbyn och tog han om Lilleman. Katten Pricken fick blodvittring från min skadade stortå, så jag hade fullt sjå att hålla undan foten. Jag har inget behov av vare sig klösmärken eller kattandmärken i den sjuka tån.

Igår kväll när jag satt och stickade intensivt på det vita sommarprojektet, började bisin min smågnälla:
– Vi behöver inte ha lamporna tända när vi ser på tv.
– Men jag ser ju inte på tv. Jag stickar.
– Det ska du sluta med, för nu blir det sommar och du ska vara ute.
– Jo, jag kan nog sitta ute och sticka bara det blir lite varmare.
– Men du ska nog sluta sticka när det är sommar. Du ska kratta och sköta trädgården.
– Nä, nu kan jag inte kratta för min tå är sjuk. Och nu stickar jag, för jag vill ha det här projektet färdigt.

Bisin min grumsade lite, lade sig på soffan och somnade. Jag fick bakstycket färdigt och hann börja med framstycket. Inte mycket kvar nu på mitt enkla lilla projekt, som på grund av allt mitt råddande har behövts ta om en och annan gång.

Igår när jag var i mataffären, så hände det igen!

Jag kunde inte låta bli den här tidningen! Ni ser ju, det är min färgskala och de där sockorna är så oerhört vackra. Men, men... jag är ingen brodös, tyvärr. Får väl efterlysa nån som broderar om jag stickar sockorna.

Nu ska jag gräva lite i mina garngömmor och se om jag hittar något tilltalande, för visst får jag väl börja ett nytt litet projekt, som fort blir färdigt?
Ja, och sen ska jag iväg till stan igen. Den här gången är det C, som är värdinna för stickcaféet.

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen!

Fått gjort

Ifall nu bisin min skulle fråga:
– Vad har du fått gjort idag?
Ja, då skulle jag kanske kunna säga att jag har flängt omkring! Antagligen är det inte att göra nånting, men med tanke på min arma nagellösa stortå är det nog alldeles tillräckligt.

På förmiddagen var jag iväg till stan tillsammans med yngsta och äldsta sonen. De gick till marknaden och jag gick på rea till Lsoy koti. Där var det -70% i nedre våningen, för butiken ska flytta. Jag tittade endast på leksaker, för kläder och inredning är liksom inte min grej. Leksaker är nog i princip också sånt som jag inte borde köpa, men...

Sönerna köpte marknadskringlor. Och det var riktigt bra, för bisin min hade med en karl på kaffe här hos oss.

Innan jag skulle iväg igen hann jag paketera alla födelsedagspresenter färdigt åt Lillan.

Nu gäller det att gömma dem i förrådet. Skönt att ha det här undanstökat, fastän det är några veckor kvar ännu till kalaset. Närmast i tur är nog kusinens kalas, så det blir att paketera igen. Hon fyller sju, så det är knepigare att hitta på gåvor åt henne.

På eftermiddagen körde jag iväg till grannbyn där jag tog hand om Lilleman medan pappa och storasyster var i västra grannstaden och mamma på sitt jobb. Tiden går jättefort när man har trevligt sällskap av sonsonen. 💕

Igår kväll när jag satt och stickade fick jag igen sticka bakåt två gånger. Båda gångerna hade jag stickat för långt. Först själva bakstycket och sen ena axeln. Så kan det gå när man är ivrig och sitter och ser på tv samtidigt som man stickar.
Vi avslutade tv-tittandet med vår favoritkanal, som spelar 1970-talets musik. När Dream On med Aerosmith spelades, sa bisin min plötsligt:
– Steve Tyler är född 1948.
Sen ville han prompt att jag skulle kolla på nätet med min telefon. Och mycket riktigt, Steve Tyler är född 1948.
– Hur kan nåt sånt onödigt ha fastnat i mitt huvud, undrade bisin min.
Ja, man kan ju fråga sig hur hjärnan lagrar vissa saker och glömmer annat. Knepigt det där, hjärnan är en så fantastisk konstruktion, inte sant?

När jag låg i min säng igår kväll, försökte jag tömma hjärnan på världseländet. Jag vill inte ha med det i sängen när jag ska sova. Jag började fundera på Cornelis och vilka kvinnor han har sjungit om. Den första som kom i mitt huvud var Felicia. Förstås mindes jag klassikern Cecilia Lind. Veronica, Deidre och Saskia har han åtminstone besjungit, men finns det flera? Ja, förstås Ulla, för han tolkade ju faktiskt Bellman.
Ungefär vid det här laget somnade jag riktigt gott och glömde Cornelis och hans kvinnor, likaså min arma tå.

Småningom ska min stortå få sig ett bad och den här gången tror jag faktiskt att jag duschar från topp till tå. I morgon ska jag iväg igen till grannbyn, så det gäller att vara ren och fin.

Önskar er alla en härlig onsdag!