Jyjy-26 – 15

 Perjantaina valmistui vihdoin yksi Jyjy-26 - projekti 

15 Nilkkurisukat

Aloitus: 26.02.2026

Valmis: 29.05.2026

Langan menekki: 72 g

Lanka: Nordlys, Viking Garn
Puikot:  2½ ja 3

Ohje: Nilkkurisukat, s. 35,  Käsityön ABC 22 Sukat

15 Ankelsockor

Start: 26.02.2026

Färdig: 29.05.2026

Garn: Nordlys från Viking Garn

Åtgång: 72 g
Stickor: 2½ och 3
Mönster: Nilkkurisukat, s. 35 i Käsityön ABC 22 Sukat

Äntligen i fredags fick jag de här sockorna färdiga. Nordlys garnet är nytt för mej och känns faktiskt ganska tunt, så hoppas att de här sockorna håller. Till min stora förvåning så ser ju randningen faktiskt ut att matcha. Åhå, det var ju roligt med tanke på att jag inte ens försökte få ränderna att passa ihop. Det här ska faktiskt bli en julklapp, så nu är jag ute i god tid. Bra, eller hur?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Inte riktigt som planerat

Redan på torsdagskvällen stod det klart att det blir inget studentkalas för vår del idag. Influensan hade däckat bisin min totalt. På fredag morgon fick jag lämna återbud och fundera om dagens program. Väderleksguruna lovade över 20 grader varmt, så saken var klar. Jag skulle sitta utomhus hela dagen och sticka.

Men, se det blev inte riktigt som planerat idag. Bisin min hade lusläst reklambladen, som vi fått under veckan. Han hittade saker han prompt skulle ha från stan. Jag var lite motsträvig, men samtidigt tyckte jag ju synd om honom. Saken avgjordes till sist av äldsta sonen och så befann jag mej plötsligt i stan i stora varuhuset. Nu är det ju så att det är lördag idag och specialerbjudandet bisin min ville ha började redan på måndag. Det innebär förstås att varorna inte längre fanns kvar idag.

Men det gjorde inte mej så mycket, för jag hittade två födelsedagspresenter till nästa vecka och en till augusti.

Och så gjorde jag ett reafynd, två par byxor för 10 €. Tjohooo! Nu kan jag skippa mina gamla ärvda, trasiga byxor och gå i hela byxor också här hemma. Gissa om jag är glad?
För en gångs skull köpte jag alltså kläder åt mej själv, det ni!

Från varuhuset körde sonen vidare och så hamnade vi småningom nere i grillen vid hamnen.

Där åt vi lunch. Jag valde ostsallad. Den serverades med ett varmt bröd. Inte illa.

Tjolahopp! Igår strax före midnatt fäste jag garnändarna i de här ankelsockorna, som nu ligger och gosar till sig under handduken. Hoppas att de torkar till i morgon, för då behöver vi matbordet.

Jag hade tänkt fortsätta med ett rosa sockpar idag, men så kom den här lilla lila trekantssjalen emot i en vit projektväska. Kanten såg inte alls bra ut och den var inte det minsta smidig, så jag fick riva upp och börja om nerifrån snibben. Hittade en trevlig kant på Youtube. Tur att det finns människor, som hjälpsamt sätter ut stickningsinstruktioner. Tack för det! Skulle inte klara mej utan de goda råd jag får från stickträffarna och när nöden är stor, de här videona.

Nu önskar jag er alla en finfin söndag. Hoppas att värmen och solen håller i sig, så kanske jag lyckas med utestickning i morgon. 

Alldeles matt

Igår kom tidningen i postlådan.

Inne i den finns ett helt uppslag med sommarevenemang. Att läsa om alla de här tillställningarna gör mej alldeles matt. Hur ska jag hinna med allt? Den finländska sommaren är som bekant kort och allting sker under veckosluten. Kanske bäst att bara ta det lugnt och stanna hemma? Å andra sidan, så det är ju vi tanter som bär upp kulturen. Dessutom vill jag gärna att det finns besökare när människor frivilligt ställer upp och ordnar. Men som sagt, det kan bli för mycket av det goda.

Vi fiskade också upp från postlådan gratistidningen Itäväylä, som vi alltid får sista onsdagen i månaden. Med den följde en hel sommarextrabilaga. Det finns alltså massor, massor man kan se och uppleva här i närområdet.
Hoppas att besökarna räcker till överallt.

Apropå tidningar ännu,
– Jag sku vila ha en dagstidning, sa bisin min häromsisten.
Jag visste inte riktigt vad jag borde säga till det där, för jag blev osäker. Delas dagstidningarna ännu ut på morgon? Om så är fallet, vem av oss skulle gå ut på landsvägen i morgontofflorna och pyjamas? Och vilken tidning ska vi prenumerera på då? HBL ägs av svenska Bonnier News och är inte på långa vägar vad den varit, för allting går numera ut på att tjäna pengar genom att skapa klatschiga rubriker, som får många klickningar på nätet. Kostnaden för en månads prenumeration är 52,90 €. Digitalt får du tillgång också till Borgåbladet och Västra Nyland. Men bisin min vill ha doften av trycksvärta och någonting konkret att ha på köksbordet till morgonmålet.
Skulle Helsingin Sanomat vara ett alternativ? Den är förstås inhemsk, kanske bäst att tillägga tills vidare, men den är på finska. En digital prenumeration skulle vara betydligt förmånligare än papperstidning, men för bisin min är det bäst med en "riktig" tidning. Jag kan redan se hur sylt och mjölk klottar ner skärmen på min surfplatta. Brrr!
Bäst kanske att glömma allt om dagstidningar och hålla oss till den prenumeration vi redan har. Lugnast så, fastän jag gärna skulle uppfylla bisin mins önskan.

Nu dags för lite tomatsoppa.

Önskar er alla en skön fredagskväll. 

Loppisrunda

Idag har jag varit till stan tillsammans med äldsta sonen. Jag var iväg till hälsocentralen och fick min tredje B12 injektion. Jag träffade en för mej ny hälsovårdare, som var riktigt trevlig. Utan att jag ens sa ett knyst föreslog hon att hon skulle se till att få mitt recept på koheminampullerna förnyat. Jag tackade snällt och tänkte att det är jättebra. De facto vet jag inte hur länge jag ska ta de här injektionerna, men det vet säkert läkaren. De har bytt patientsystem där på hälsocentralen, så de har kanske inte riktigt koll på allting? Få se hur det blir. Igen kan jag tacka för snabb och bra service och hoppas innerligt att detta håller i sig. Jag både läser och hör så mycket negativt att jag blir helt förskräckt.

När jag väntade på att få komma in till hälsovårdaren satt jag med ryggen bakom en dam. Plötsligt hörde jag ett ljud, som jag tänkte att inte kunde vara sant. Jag hade lust att lite smått gnugga mej i öronen, för jag hade säkert hört fel. Men så hördes ett brakljud till och jag blev alldeles full i fniss. Damen satt och pruttade! Antagligen trodde hon att hon var ensam där i korridoren eller så hade hon problem med magen.

Från hälsocentralen bar det iväg till stora loppiset i stan.

Här strövade jag omkring medan jag väntade på att äldsta sonen skulle bli färdig med hårklippningen. Och milda makter så jag fyndade och förstås allting sånt, som jag inte ska köpa! 🙈

Redan vid första loppisbordet gick det på tok, för där hittade jag den här förpackningen med Hygge Wool, 300 gram, mönster till mössa och strumpstickor. Tjohoo!

Jag hittade också den här boken, för 3,50 €.

Jag gick redan förbi den, men backade tillbaka och bläddrade i den, tyckte om vad jag såg och så hamnade den i min kundvagn.

Den här boken var ett verkligt fynd för 2 €. Kunde inte låta bli att köpa den, för pocketböckerna var dyrare än den här tjocka boken med hårda pärmar. Nu har jag sommarläsningen räddad.

Sen vet ni, sen satsade jag hela 6 € på den här boken från 1993. Här finns alla bakrecept och lite till. Jag är ju inte precis en storbakare och jo, jag vet att recepten finns på nätet. Men för mej är det skönt att nu ha dem samlade på ett och samma ställe.

Jag är så inspirerad och har redan hunnit bläddra flera gånger i boken. Den börjar med praktiska tips och fakta om mjölsorter, kryddor osv.

Varför inte baka ett elefantbröd?

Eller en kanintårta?

Om jag skulle ha tillräckligt med energi kunde jag ju baka smörgåstårtebrödet helt själv. Det gjorde faktiskt min hulda moder, salig i åminnelse. Hittills har jag inte gjort det fastän jag bakat allt möjligt tidigare, bland annat egna hamburgerbröd.

Jag är ju ganska lat, eller hur? Därför är det kanske ändå bäst att jag håller mej till enklare bakning, som den här Rör-ihop-kakan.

Varför den här tyska Gugelhupf räknas in bland bröden förstår jag inte riktigt...

Från loppiset drog vi vidare till Skeppsbron.

Strandsäsongen är nu inledd på CD med fish and chips.

Uppskattar att de har dukat med riktiga blommor på borden. Vi var de enda matgästerna där just då. Vädret var lite kylslaget, så kanske det skrämde bort eventuella kunder?
Att det är kallt och blåsigt kan eventuellt bero på att jag igår, som en sann optimist, tog fram min blåa ärmlösa sommarklänning. Gissa om jag frusit?

Sedan var det dags för ett snabbt varv i mataffären innan vi styrde hemåt.

Sonen var in till Musti och Mirri och köpte ett tyskt kvalitetsverktyg, nämligen en fästingpincett. Tyvärr fungerade den här inte riktigt då han försökte få bort en fästing från Lurvinge. Hon är för hårig och har för kort tålamod ifråga om de här åtgärderna. Den grejen vi har använt tidigare är av plast och inte riktigt effektiv tyvärr.

Sonen insisterade på att vi skulle köpa Kuriren nummer sju. Och det var riktigt bra att han gjorde det, för här finns en artikel med Erika Åberg, som medverkar i svt:s program Det sitter i väggarna. Det kommer både bisin min och hans syster gilla att läsa.
Ja, och så finns här förstås en artikel om gamla bilar. Tjohooo!

Och håll i er nu, vet ni vad som fanns där i mataffären? Jo, bröd till smörgåstårta, alltså formbröd skivade på längden! Alltså nu då jag inte behöver såna. En kort sekund funderade jag på att köpa och sätta i frysen, men bröden fick förbli oköpta. Jag föredrar färska bröd då jag gör smörgåstårta.

– Va bräker du, frågade bisin min här tidigare ikväll då jag sjöng första versen av Den blomstertid nu kommer. Jag behövde sjunga den, för att komma underfund med om jag mindes rätt. Och det gjorde jag, för i första versen på den där svenska folkmelodin, som hamnade i vår psalmbok, där nämns inget kristligt överhuvudtaget. Det är enbart en lovsång till naturen och hur man kan bli kränkt av det är mer än jag förstår. Ännu mindre förstår jag att den här debatten blossar upp igen nu på våren, då världen står i brand, rasismen frodas och den nordiska välfärdsstaten håller på att nedmonteras. Det finns liksom verkliga problem och så finns det ickeproblem. Suck och dubbelsuck!

Betydligt trevligare var det igår då jag via sms fick ett ljudmeddelande:
– Nu har jag fått din nummer, yllätys.
Och jo det var verkligen en överraskning (yllätys), en sån överraskning att det tog en god stund innan jag igår morse vågade öppna ljudfilen och lyssna på den. Telefonnumret var inte bekant för mej och nuförtiden får man ju vara misstänksam för allt, tyvärr.
Till min stora glädje var det A, som hade fått min telefonnummer, så nu kan vi ha direktkontakt med varandra. Jippiii!

Nu ska jag försöka blocka ett litet sockprojekt och kanske, hoppeligen få ett annat sockpar färdigstickat.

Önskar er alla en skön fredag!

Veckans höjdpunkt

Dagen började inte precis bra. Jag skulle bara hastigt och lustigt kolla på datorn innan jag körde iväg hemifrån. MEN, just det men, varenda gång jag ska vara snabb och har ont om tid, så krånglar det. Jag kom inte ut på nätet! Fick ett meddelande om nånting med Asus och att jag ska logga in på nätverket på nytt. Höh? Vad då Asus? Jag har inte en sån dator, så var nånstans finns det nån Asus?

Nå, jag gjorde, det som äldsta sonen lärt mej, startade om datorn. Samma dåliga resultat och ingen skillnad vilken webbläsare jag använde. Jag sade några välvalda ord, suckade och stängde av. Jag hade inte längre tid för det här krånglet.

Jag körde iväg till grannbyn och plockade upp L. Vi fortsatte mot nordväst till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Där fixade den kreativaste människa jag känner L:s festklänning på tio minuter! Stort, stort tack för det!

Hur det nu kom sig blev det lite diskussion om både det ena och det andra och plötsligt hade jag köpt en pärtkorg! Eller nåja, egentligen två, för L fick också en. Tänk, jag behövde inte ens gå på loppis den här gången. Korgen har stått ute i ett lider och har noggrant skurats med tallsåpa. Ett fynd. Nu får vi bara hoppas att bisin min inte får för sig att det här är en potatiskorg.

Tacksamma och nöjda vände vi hemåt, så L hann på jobb och jag hann hem via och ta en skinkmacka och grabba tag i stickkassen. Nu var det dags för veckans höjdpunkt, stickträff hos G-M. Hon bjöd på god skinkpaj och delikat rabarberpaj med glass. Mums och tack!
Vi hade hur trevligt som helst med livliga pratstunder om spännande ungdomsminnen.

Medan jag satt där med sockstickningen ringde min telefon. Det var från hälsocentralen. Jag hade ringt dit i måndags och uppgett icke brådskande ärende. Och tänka sig, de ringde tillbaka redan nu. Och hux flux har jag nu tid till hälsovårdare i morgon för att få min B12 injektion. Jag var rätt säker på att det skulle dröja till mitten av juni innan jag kunde få tid. Men här gick det minsann undan och bra så! Tack för den här servicen.

När jag kom hem hade äldsta sonen åtgärdat mitt internetproblem. Tjohooo! Nu behövde jag inte alls en 20 meter lång nätverkskabel. Sonen sa att modemet lagt av, så nu har han fixat kabel direkt från boxen. Mera än så behöver jag inte veta, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdag!

Lite effektiv

Idag har jag varit lite effektiv, då med betoning på lite. Disken tog jag till all tur hand om igår och på stickfronten fick jag alldeles nyss en sockhäl färdig. Nu ska det bara plockas upp maskor i högra sida. Sedan gäller det att klara av kilminskningen och därefter få foten färdigstickad. Men det får bero ännu i kväll.

Idag på förmiddagen ordnade jag med ett och annat, för att mitt på dagen dra iväg till stan på lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi åt en mer eller mindre standardlunch på Holmari, mos, grönsaker, ugnslax och skinkfrestelse. Jag hoppade över laxen och fick en bit broiler istället. Lite ångrade vi att vi inte tog oss ner till stranden istället och åt där. Men vi hade bråttom och Holmari låg på vägen till mataffären, så det fick bli så den här gången.

Jag hann vara hemma en stund innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman hade inte riktigt sovit dagssömn, så vi satt i soffan och slöade. Till all tur var han inte gnällig, som fadern hade varnat mej för. Varför skulle Lilleman vara gnällig med famo när han kan ta ut det på föräldrarna?

I mataffären förirrade jag mej till tidningshyllan.

Så jag kom hem med Bra Korsord nummer sju! HUPS! Det är så rasande roligt att lösa korsord och min hjärna får koncentrera sig på annat än oron för familjens välmående och hemska nyheter. Det är liksom bra att släppa de där fladdriga tankarna mellan verserna.
I det här numret finns bland annat ett intressant korsord om gamla bilar och förstås min favorit, 20 frågor. Där har jag redan fyllt i de gula orden, som svar på de frågor jag kunde direkt. Härligt!

Jag köpte också den här tidningen fastän jag inte alls ska ha flera mönstertidningar, men... ja, här finns mönster till en stickad t-shirt med sadelärm, för män. Här finns också många mönster för barn och härliga sockmönster.

Och så finns det mönster till de här virkade sommarbyxorna! Såna ska vi väl alla ha?

Regnbågen visade sig här ikväll, men trots bisin mins uppmaning så fotade jag den inte. Det var fint redan att njuta av den utomhus. Det räcker för mej.

Önskar er alla en fin onsdag!

Korvarna är färdiga!

I morse vaknade jag upp med Mick Jagger sjungandes i mitt huvud, You Can't Always Get What You Want. Lite häftigare rockmusik den här morgonen alltså. Varifrån de här låtarna dyker upp i mitt arma huvud är en gåta för mej. Men ett är dock säkert, igår fick jag inte alls som jag ville.

Min smartklocka, som jag skrutit med så, vill plötsligt inte alls som jag vill. Snyft! Min urtavla har försvunnit och hur jag än fixade och trixade fick jag den inte tillbaka. Jag provade att uppdatera klockan och jag gick igenom alla inställningar. Jag laddade batteriet och gick igenom synkroniseringen med min smarttelefon. Jag var till och med frestad att ta självaste Bixby i bruk. Men jag vill verkligen inte ha AI i min klocka. Jag vill endast ha tillbaka min urtavla, som jag vill att dyker upp då jag trycker på klockans hemknapp. Men se nej, icke sa Nicke, jag fick det inte att fungera, inte ens uppdateringen. Sent omsider gav jag upp och får nu nöja mej med en svart urtavla med endast tiden angiven i digitala siffror. Suck och dubbelsuck!
Äldsta sonen tycker förstås att jag ska investera i en ny klocka, men det vill inte jag. Det blir så mycket elektronikskrot och snart kommer jag ändå att bli tvungen att investera i en ny telefon. Suck igen. Sonen visade genast en supertelefon för över tusen euro! Kära nån, det är inget för en fattig pensionär, som behöver ringa lite och använda WhatsApp.

Lite tröst i min teknikbedrövelse var det dock att jag igår fick korvarna på ankelsocka nummer två färdiga. Men ack så långsamt det här har gått. I diverse stickgrupper, som jag är med i på Facebook, så stickar människor massor, massor av tröjor och sockor. Själv får jag ingenting färdigt, inte ens disken tog jag hand om igår! Nej, nej, man ska inte jämföra sig med andra, jag vet. Och i princip är det ju ingen brådska, för det här sockparet ska bli en julklapp och det är ju sju månader dit. Men ändå, jag skulle vilja ha åtminstone nånting färdigstickat! Jag borde alltså sticka istället för att kämpa med min smartklocka.

Önskar er alla en skön ny vecka!

En hel flaska

Jösses, att jag kan sova! I morse vaknade jag först lite över nio. Det börjar bli rekord. Det kanske beror på att jag faktiskt drack en hel flaska igår kväll.

 

Inspirerad av Ragnar i tidningen, fick det bli en liten flaska med gult innehåll. Och ingen panik, den här innehåller inga promillen och inte ens socker. Dessutom är den som sagt liten, närmare bestämt 0,33 liter.

Men så mycket påverkade den ändå mej att jag igen fick sticka bakåt på min socka. Jag kan tydligen inte sticka avigt, för jag hade igen tappat två maskor på olika ställen. Tre varv bakåt och sen åtta varv framåt. Jag skulle nästan ha lust att slänga hela stickningen i skogen. Men nu är det ju så att här finns inte skogen utanför knuten, endast landsvägen. Kanske jag ska slänga ut stickningen och se om nån stannar och plockar upp den? Men idag blåser det så att stickningen flyger nog iväg långt bort. Skulle i och för sig vara bra, men vad gör jag då med den färdiga sockan?
Jag skulle också ha lust att börja på en helt ny liten sockstickning med bomullsgarn. Det enda som tillsvidare avhåller mej är brist på strumpstickor i rätt storlek. Och nej, jag tänker inte åka in till stan och köpa ytterligare ett set med fem strumpstickor. Nån ordning får det ändå lov att vara. Om jag nu skulle sticka färdigt den här olycksaliga sockan, så skulle strumpstickor nummer tre frigöras. Jag skulle förstås också kunna riva upp ett annat påbörjat sockprojekt, som jag inte längre minns mönstret till. Hmmm...

I morse när jag äntligen vaknade spelade Mosquito i mitt huvud. Antagligen hade jag viftat bort osynliga myggor under morgonnatten, för underlakanet var på väg ner till golvet. Det tyder ju på en rätt vild natt, eller hur? Ändå har jag sovit riktigt gott och drömlöst.

Idag ska jag göra ingenting, för det är ju söndag. Nog för att jag nästan gjorde ingenting igår också!

Önskar er alla en skön fortsättning på pingstsöndagen!

Inte min kille

Igår på eftermiddagen då jag körde till grannbyn småregnade det. Så vi höll oss inomhus med Lilleman och bäst så. Famo skulle inte ha hunnit springa efter honom utomhus. Nog för att han skulle ha älskat regnet och vattnet.

Innan det var dags att leka med bilar i parkeringshuset satt Lilleman i min famn. Vi bläddrade i den bok han gillar bäst just nu, en bok med bilder från en lantgård. Famo klarar av att låta som en skördetröska, traktor, gris, häst, ko och ett lamm. Inga  problem, men så kom vi till en kanin. Hur låter kaniner? Låter dom överhuvudtaget? Har de gnagljud? Smackar de? Ingen som helst aning, så vi hoppade över kaninen.

Plötsligt vände sig Lilleman om och kramade mej hårt, hårt.
– Är du min kille, frågade jag då.
– Nej, kom det med eftertryck och bestämdhet.
Nej, Lilleman är inte famos kille, hur kan hon ens fråga så dumt? Han är väl ingen kille heller, nä han är ju en pojke. Hur som helst, vi hade riktigt trevligt tillsammans. Det är en gåva att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Pizzalådan, som nästyngsta sonen hämtat från stan, tog jag med mej hem. Och det var bra det, för halva pizzan blev förstås kvar och finns nu i kylskåpet. Idag behöver jag alltså inte laga mat. Tjohoo!

Äldsta sonen hade hämtat en rabarberbulle från stan, som jag åt till efterrätt. Mums!

I gårdagens korsordslösande hittade jag det här:

Just det, ingen mindre än KAJ. Kul.

Mindre kul är det med min stickning. Igår kväll såg jag på European Darts Tour från Riesa i Tyskland. Jag kan inte precis säga att tävlingen var jättespännande, men jag lyckades ändå få ett hål i mitt sockskaft. Ett hål, som jag inte visste hur jag skulle åtgärda. Suck!
Så jag fick sticka sju varv bakåt för att få ordning på skaftet, som har fem aviga varv och fem räta varv. Känns som om det här sockparet aldrig blir färdigt.

Nu är det dags för mej att gå ut och njuta av vårt soliga väder.

Önskar er alla en trevlig lördag!

En liten hög

I morse kände jag hur det darrade till på min vänstra armled. Min smartklocka visade att nästyngsta sonen ringer. Jag tog min telefon och svarade.
– Vad gör du idag?
– Ingenting, svarade jag.
– Kan du komma hit till tretiden.
– Jo, det går bra.
– Jag hämtar en pizza från stan om du vill ha.
– Ja, tack, vi ses.

Nu kan jag se framemot en eftermiddag med Lilleman och pizzafredag! Tjohooo!
Och tack också till äldsta sonen, som i tiderna smått tvingade mej att införskaffa en smartklocka. Jag hade telefonen på tyst signal i morse för att inte väcka bisin min. Utan smartklockan hade jag inte reagerat på telefonsamtalet, för telefonen låg på matbordet och jag var i köket. Så frågar ni mej nu, var det nog en smart investering. Men som sagt, utan äldsta sonens envishet hade det inköpet aldrig blivit av.

Igår tog jag äntligen tag i saker och ting. Resultatet blev en liten hög:

Nu kan jag bocka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Det är det här som tar så evinnerligt lång tid att få färdigt. Att sticka går bra, men att fästa, ack nej. Jag vet att en del stickar in garnet och på så sätt fäster under stickningens gång. Men i det här projektet gick det inte att göra så. Ja, och det här är bara ena sockan, så ni får tänka den i dubbelupplaga.
Hur de här blev sen igår, får ni se en annan gång. Jag ska först ge bort dem.

Tjohooo! Här regnar det. Naturen tackar och tar emot och jag kan lugnt sitta inne. Jag hinner ju faktiskt sticka lite innan jag ska iväg till grannbyn.

Önskar er alla en trevlig fredag.

Saknad

Handen på hjärtat, brukar ni läsa deckare? En del människor tycker det är slöseri med tid och skulle aldrig i livet ta i en deckare. Medan andra tycker att det är ett spännande och givande tidsfördriv.
Själv brukar jag läsa deckare på sommaren, mest för att böckerna är lättlästa och i pocketform. I augusti förra året, när jag var på sjukhuset fick dottern i uppgift att just hämta deckare åt mej. Nån stickning kom inte på fråga, för det skulle i det skedet ha krävt för mycket av mej.

Dottern läser inte deckare, så hon tyckte det var svårt att välja. En av de tre deckare hon hämtade var Saknad av Karin Alvtegen. När jag läste texten på baksidan tyckte jag att handlingen lät avlägset bekant, men jag kom inte ihåg vem mördaren var, så jag läste om boken. Läsningen avslutade jag sen i september här hemma.

Handling:
Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon utanför samhället. Som en av Stockholms uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och någonstans att sova  kräver all hennes tid och kraft. Men det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, från frågorna om varför hennes liv blivit som det är.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att Sibylla är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly.

_______

Jag gillar Alvtegen, för hon skriver bra och medryckande. Den här gången handlar det dels om hemlöshet och att leva utanför samhället. Och dels om kärlekslöshet och att inte riktigt passa in i normen på en liten ort och kunna uppfylla förväntningarna. Priset för att bryta sig loss blir högt. Sibylla är streetsmart, men att bli jagad och tagen för mördare, tar nästan knäcken av henne. Hjälp får hon från oväntat håll.
Den här deckaren kan jag bra rekommendera för hängmattan eller stranden. 

  ______

Idag hade jag tänkt bocka av en massa punkter på min kilometerlånga att-göra-lista. Men hittills har jag klarat av endast en punkt, disken. Resten kan lugnt få vänta till i morgon. Det finns ju inga absoluta måsten eller deadlines, tack och lov. Och som bisin min brukar säga: "Man behöver bara göra en sak per dag. Då har man gjort nånting." Och det har jag ju gjort redan idag. Eller faktiskt jag kan bocka av en sak till, jag har städat i mitt fotomoln! Plockat bort alla onödiga foton och det är inte lätt. Men nu städade jag med hård hand och i de flesta fall fick endast foton på människor bli kvar. Och ja, ja, några garnbilder och stickprojektbilder samt många naturbilder.

I morse då jag vaknade hade jag Dansgolv spelandes i huvudet.  Jag kan helt enkelt inte låta bli att gilla KAJ, de är så humoristiska, kreativa, skickliga och ödmjuka. De klarar vilken musikstil som helst och de sjunger om små vardagliga saker, som det är enkelt att relatera till. Musik är förresten helt fantastisk, inte sant?

Här i vårt hus råkade jag dra ut kontakten till routern i övre våningen i tisdags på morgonen då åskan överraskade oss. Påföljden blev att bisin min tappade sin favoritmusikkanal på tv. HUPS! Jag tänkte inte alls på det, utan ville bara rädda routern. Jag vill ju inte att blixten skulle slå ner i den och jag skulle ha varit tvungen att köpa en ny.
Nå, till all tur har vi sakkunskap i närhet, så nu är den viktiga kanalen programmerad till routern i källaren, tack vare äldsta sonen. Tack för det.

Nu ska jag se om jag lyckas med att pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Ha det bra och hoppas att ni alla får en fin torsdagskväll.

Härligt, härligt

I morse var jag iväg till stan, närmare bestämt till labbet, där jag lämnade fyra rör i en låda. Jag hjälpte också ett äldre par att hitta till labbet och att anmäla sig. De tackade översvallande. För min del kändes det härligt att kunna hjälpa.

På hemvägen kom jag att tänka på Löven de grönska i sol kring alla vägar, ursprungligen en dikt av Kerstin Hed. Allting är grönt, blomprakten härlig och jag blir så glad åt alla gula maskrosor, som hjälper våra pollinerare. Fågelsången är intensiv och vindarna har varit ljumma idag.

På förmiddagen var jag lite osäker på om jag skulle kunna delta i dagens stickträff, för jag kände mej lite snorig. Jag vill ju inte smitta ner de andra. Jag fick grönt ljus och ett varmt välkommen. Härligt, då var saken avgjord.

På förmiddagen hämtade äldsta sonen in posten. Härligt, härligt, nu fick jag redan följande nummer av Mästarkryss. Och det är verkligen bra, för nu kan jag öva upp min hjärna och det är viktigt, säger Reidar Wassenius. Jag kände mej faktiskt riktigt inspirerad då jag lyssnade på honom. Och jag blev lite klokare, härligt.

Härligt var det också på stickträffen hos G-M. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och delikat äppelpaj. V hade hämtat med sig en drömtårta med apelsin. Så gissa om vi blev mätta. Vi stickade faktiskt också och precis alla stickade sockor!

På hemvägen kurvade jag via grannbyn. Jag hade en liten gåva åt Lillan, som jag ville ge. Och vet ni, mitt sjätte sinne slog mej igen med häpnad. Lillan hade lite feber efter gårdagens vaccination, så gåvan uppskattades verkligen. Det som var lite svårare att förstå var att lillbrorsan fick en liten Paw Patrol boll. Borde inte den också ha varit åt Lillan?

Äntligen kom jag ihåg mina två brickor och min ugnsplåt, som har varit där sedan kalaset. Nu har jag dem hemma inför nästa kakbak.

Jag fick de här påsarna med mej hem. Härligt, nu blir det kakao i morgon, istället för te. Tack för de här påsarna!

Nu tror jag att jag skippar disken, den hålls ju kvar till i morgon. Jag satsar på lite stickning istället.

Önskar er en riktigt härlig torsdag. Hoppas det härliga sommarvädret håller i sig ännu i morgon.

Belönade mej

Nu är jag rejält trött och känner mej fortfarande lite darrig. I morse vaknade vi upp vid femtiden till blixt och dunder. Jag steg förstås upp och drog ut alla kontakter jag kom åt innan jag återvände till sängen. Men jag kunde inte sova, hur jag än försökte. Jag knep hårt ihop ögonen, men blixtarna lyste upp i sovrummet och jag räknade sekunder tills åskknallarna hördes. En av dem var faktiskt riktigt nära. Vid sextiden gav jag upp och kravlade mej sömndrucken och yr ur sängen.

Sen gällde det att få tiden att gå tills halv nio då jag åkte iväg till sjukhuslabbet i västra grannstaden. Jag skulle vara oäten 12 timmar, så jag började känna mej lite svag. Det var ju inte precis meningen att jag skulle vara uppe tidigt på morgonen. Till råga på allt är jag den typen, som genast på morgonen är hungrig och vill ha frukost.

På labbet var jag lite över nio och mycket tacksam för att äldsta sonen skjutsade mej. Såg äldre personer med kryckor gå långa vägar från parkeringen långt borta, till sjukhuset. Det var alltså fullspäckat igen.
Jag kom in till laboranten före utsatt tid och från vänstra armvecket tappade hon flera rör med blod och en spruta. Den sistnämnda rusade hon iväg med till en maskin. Medan jag satt där och väntade på hennes återkomst ringde min telefon. Lilleman behövde farmor som barnvakt, kunde jag komma till halvett. Jo, det skulle nog gå bra.
Laboranten återvände, kollade för femtioelfte gången mitt personnummer, det var alltså jag som skulle rabbla upp det och hon kollade att hennes uppgifter stämde. Sen var jag färdig, jag tackade och vi önskade varandra god fortsättning på dagen.

– Kom tillbaka, hörde jag bakom min rygg då jag nått halvvägs i korridoren.
Förvånat vände jag mej om. Vad hade hänt med mina blodrör? Hade de fallit i golvet? Blivit kontaminerade?
– Läkaren vill ha ytterligare blodprov, sa laboranten och såg lika förvånad ut som undertecknad.
– Det här har aldrig hänt mej tidigare, fortsatte hon då jag igen satt i stolen och sträckte den här gången ut höger arm. Stick i armvecket och ytterligare fyra blodrör.

När jag kom ut från labbet gick jag till sjukhuscaféet, för nu måste jag få nånting i mej. På grund av mitt hedersuppdrag i grannbyn fick jag lov att skippa det planerade cafébesöket inne i grannstaden. Jag belönade mej med en rostbiffsbatong. Den åt jag upp i bilen på motorvägen österut. Vattenflaska hade jag med mej och också ett mellanmålskex, men efter sticken i båda armvecken var jag värd lite mera än ett ynkligt kex, eller hur?

Smått uppgiven var jag över burken jag fick med mej hem. I den ska jag samla gul vätska och sen föra provrör till labbet i stan i morgon. Nu har jag då varit iväg till sjukhuset en gång per vecka i tre veckors tid. Jag undrar så vad lungläkaren nu har kommit på att ska kollas ytterligare. Snart börjar jag känna mej sjuk på allvar.

När vi kom till stan bestämde äldsta sonen att jag behöver belönas och så körde han raka vägen till Corintbageriet.

En god berlinermunk är aldrig fel.

Från Corint till R-kiosken där jag belönade mej med att skicka in krysslösningarna till Bra Korsord. Sedan hem via mataffären.

Och där belönade jag mej med de här två tidningarna. Jag är starkt korsordsberoende. Tyvärr hittade jag ingen Allers.

Till en snabb och lätt lunch åt jag fullkornssemla (fralla) och yoghurt innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman låg och sov dagssömn då jag anlände och mor och far körde iväg med storasyster till rådgivningen för fyra årsgranskning.
När Lilleman vaknade var jag lite orolig att han skulle bli rädd, då han plötsligt fick se farmor istället för mamma eller pappa. Men nej, han var som en liten solstråle och ville genast upp i famnen. Jag har ju ändå varit där så ofta att jag är en trygg vuxen för honom. När pappa och storasyster kom hem vankades det våfflor till mellanmål. Mumsfilibabba.

Lillan har nu beställt en virkad tusenfoting med gapande mun av farmor. Åhå, få se om jag kan sånt. Jag tycker att modern sa att hon har beskrivning till masken.

Här hemma hade äldsta sonen fixat middag, vilket jag är tacksam för. Och inte gör det ju nånting att jag åt två våfflor först och sen middagen. Efterrätten får man ibland äta före, eller hur?

Nu ska jag se om jag orkar hålla ögonen upp och fortsätta på en sockstickning, som igår kväll inte blev till nånting alls. Jag såg faktiskt, hör och häpna, på två ishockeymatcher igår kväll. Den mellan Finland och USA och den som svenskarna förlorade mot Tjeckien. Att säga att jag såg på matcherna är kanske att överdriva lite, för jag satt ju med min stickning. Målen såg jag alltid i repris och med jämna mellanrum fick jag fråga bisin min vad som pågick på isen. Det var ett under att han inte blev alldeles irriterad på mej. Finska kommentatorerna på MTV3 är så skrikiga att emellanåt satt jag och räknade maskor halvhögt för mej själv. Jag undrar om kommentatorerna tror att de ska egga upp hemmapubliken? Eller om de faktiskt inte kan behärska sig?

Önskar er alla en skön onsdag. Här har vi haft sommarvärme idag och det kanske fortsätter i morgon.

Garnlagret i april 2026

Suck och dubbelsuck! Förra månaden fick jag just inget färdigt stickat. Det är våndan av att ha för många projekt påbörjade. Ingenting blir klart. Sent omsider igår kväll när jag äntligen satte mej i gungstolen tänkte jag påbörja den andra ankelsockan. Men, men jag hade fel mönstertidning med i projektväskan, så där satt jag sen och slöade framför tv:n istället för att sticka. Om jag skulle ha varit tillräckligt ivrig, så hade jag ju begett mej på jakt efter tidningen och lagt upp maskorna för socka nummer två, men... ja, så blev det nu inte igår kväll. Jag får försöka skärpa mej, eller hur?

Kvar från mars 2026: 30 640 gram

• Köpt garn:   1 526 gram
  
  
•  Loppisfynd   500 gram
  
  
•  Lumous med mera   1 026 gram
  

• Donerat garn:   300 gram
  
  
•  Använt garn:   102 gram
  
  
• Babysockor  22 gram
  
  
• Babyklänning/tunika  80 gram
  
  
• Kvar i april: 31 764 gram

 

Tyvärr lyckades jag än en gång förstöra hela garnlagret och dessvärre lär det nog inte bli bättre den här månaden heller, för till dags dato har jag ännu inte lyckats slutföra ett endaste ett projekt. Dels finns det så mycket annat som kommer emellan, som stjäl bra sticktid. Och dels har jag som sagt för många projekt på gång samtidigt. Snart måste jag nog söka proffshjälp, eller vad tror ni?

Önskar er alla en fin ny vecka. Enligt väderspågubbarna ska vi få sommarvärme. 

Dåliga konsumenter

Kära vänner, idag, dagen efter det stora spektaklet, alltså eurovisionen (ESC), kan jag stolt skryta med att jag inte sett ett enda framförande än mindre hört en endaste en låt. Riktigt duktigt av mej, eller hur? Bisin min är högeligen förvånad och fattar ingenting. Jag fick tillräckligt förra året efter att ett visst land fuskade med rösterna, så jag bestämde mej för att nu får det vara nog. Antagligen låter jag nu som en boomer, men jag saknar den gamla goda tiden när det fanns en orkester och artisterna kunde sjunga på riktigt. Nu är det halvnaket och playback som gäller samt häftig laser och pyro. Suck!

Här i vårt hus är bisin min och undertecknad dåliga konsumenter. Om man får tro vår nuvarande regering, så är det inte så bra, för det är vi konsumenter som på något konstigt sätt ska lyckas bota landets knackiga ekonomi. Hur nu det ska gå till?
Alltnog, vi har ju redan en längre tid funderat på att skaffa en ny soffa. Den vi har haft var begagnad när vi köpte den från västra grannstaden och här hos oss har den hunnit bli långt över 20 år gammal. Bisin min och undertecknad har till och med besökt möbelaffärer i vår östra grannstad, men inte hittat någon soffa, som skulle platsa i vårt vardagsrum. Då funderade vi8 faktiskt på en bäddsoffa av något slag.

För en vecka sedan fick jag syn på en till salu annons på Facebook. Det var nästyngsta sonens svärmor, som behövde bli av med sina föräldrars ett år gamla soffa. Bisin min tog mått och jodå, soffan var lite större än vår nuvarande, men man skulle fortfarande komma åt trapporna till källaren. Jag tog kontakt via messenger, frågade efter ytterligare mått och sen slog jag till. I torsdags kväll var bisin min och äldsta sonen iväg västerut efter soffan. Bilsläpvagn fick bisin min låna av sin kompis P och bra bärhjälp hade ordnats på plats i Nickby, tack för det!

Igår bar äldsta och nästyngsta sonen in den nygamla soffan.

Nu är den vederbörligen installerad här i huset. Bisin min, som inte gillar förändringar var minst sagt orolig, men han behövde inte göra annat igår än flytta bort sin gitarr från gamla soffan. Den soffan finns nu på släpvagnen och ska transporteras till stora midsommarbålet i grannbyn. Bisin min funderade om man ändå borde klä om den och fixa stoppningen. Men nej, den får nog gå upp i rök nu.
Vi har alltså skaffat en ny soffa utan att besöka möbelaffär och det är kanske inte bra konsumtionsbeteende? Men vår magra plånbok gillar det här. Och viktigast av allt, katten Tufsen har godkänt soffan och sovit där i natt. Enligt bisin min är det, det allra viktigaste. I Tufsens hörn har vi skyddat soffan med ett stort sängtäcke sen ett lakan och ännu en filt. Vi försöker undvika katthår på soffan.

I morse prövade jag på något för mej nytt, påsgröt. Du häller alltså en portionspåse med havreflingor i en djup tallrik och häller sedan på två deciliter kokande vatten, blandar om och låter stå en minut. Snabbt och effektivt, ja, och helt ätbart faktiskt. Inte för att det går att jämföra med "riktig" gröt.
Som dålig konsument har jag förstås inhandlat paketet med grötpåsar med röd lapp. Det är ju bra, för då förhindrar jag matsvinnet, men inte sätter den konsumtionen de ekonomiska hjulen i rullning.

Vad annat? Jo, jag har blivit teknikfientlig. Det är inte alls roligt med det digitala, som nästan skrämmer hjärtslag på en. Tidigt i morse fick jag ett meddelande från Microsoft. De hade skickat en engångskod till mitt konto. Öh? Det har jag inte begärt och inte har jag mej veterligen sparat något i deras moln heller, så vad kan det då vara fråga om? Försöker någon ta sig in? Jag använder ju nog både Excel och Word, mest av lättja. Jag skulle förstås kunna byta till andra program, men det har inte blivit av ännu åtminstone. Jag väntade tills äldsta sonen hade vaknat och frågade honom om råd. Jo, det var lugnt, tror vi, för det kan vara ett skrivfel och har därför hamnat i min e-post. Hoppas att det är så. Sonen rekommenderade dock att jag skulle ta i bruk tvåstegsverifiering till e-posten, för säkerhets skull liksom. Men se, så totalt borta är jag inte ännu, för jag har förstås tagit i bruk den verifieringen för flera år sedan. Det borde alltså vara lugnt, för att skydda det som skyddas kan, har jag ändå gått igenom säkerheten på mitt google konto och inte hittat luckor där. Hur som helst, inte alls roligt att få såna här meddelanden tidigt på söndagsmorgonen.

Igår kväll ville bisin min att vi skulle släcka lampan redan före klockan 22:30! Jag blev faktiskt lite småstressad, för hur skulle jag nu få färdigt mitt lilla sockprojekt? Jag hade ju endast kvar lite virkning och fästa garnändar. I tio minuters tid försökte jag böna om extra tid att vara uppe, men till sist orkade jag inte höra på bisin mins utläggningar om att lägga sig i tid och alla ljudliga gäspningar.

–Vad ska du göra idag, frågade äldsta sonen.
Tja, avsluta det som blev oavslutat igår kväll. Men nu, nu ska jag allra först gå ut, njuta av våren och den blommande häggen.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!

Stick-bläääh

Tidigt i morse hade jag en orolig dröm. Jag befann mej som vanligt i grannbyn, den här gången dock så att nästyngsta sonen med familj bodde där på det gamla hemstället. Dit kom en massa unga killar, som var intresserade av alla maskiner på gården, bland annat den gula skoplastaren. De lekte till och med med Lillemans stora gula skoplastare av plast. Det var trevliga killar, inte det minsta hotfulla. Sonen bjöd in dem på förfriskningar. Själv skulle jag iväg till jobbet och det började bli bråttom. Jag gick till hörnkammaren, för i drömmen var sovrummet fortfarande kvar där. Jag hittade Lillemans mamma där. Hon höll på att klä på sig. Jag frågade henne om hon visste var min handväska fanns. Nej, den hade hon inte sett. Inte hade hon sett min datorväska heller. Nu blev jag lite småsvettig, för jag behövde min kalender, ja och datorn också förstås. Jag hade ingen aning om var jag skulle vara annat än att jobbet fanns i västra grannstaden. Men var och när skulle jag vara på plats? Kunde jag ringa och sjukanmäla mej? Men vart? Sen kickade det största problemet med västra grannstaden in, var skulle jag hitta parkeringsplats. Jag fick riktigt kämpa mej upp till vaket tillstånd och försöka landa tryggt i egen säng, inse att det är lördag idag och att jag verkligen inte ska iväg nånstans alls. Jag är ju pensionär, så jag får lata mej hur mycket jag vill och orkar. Drömmar är konstiga, inte sant?

– Kan man få stick-bläääh, frågade jag bisin min häromkvällen när vi satt sida vid sida framför dumburken.
– Är du orolig?
– Jo, lite.
– Int behöver du vara rädd för det.
– Jaså?
– Ja, det är ju bara ett litet stick, så är det förbi.
– Va, frågade jag förbluffat och tittade på min tröjstickning, litet stick?
– Ja, inte är det så farligt
Nu gapade jag som en fågelholk och fick knappt fram ett ord.
– Ja, du ska ju till labbet i tisdag, fortsatte bisin min.
– Jag talar om stickning, inte att bli stucken.
Nu såg bisin min i sin tur ut som en fågelholk och skakade förvirrat på huvudet. Vad kan man säga om samverkan här?  Ja, inte är vi precis på samma nivå! 😊

Frågan kvarstår, kan man få stick-bläääh? 
Joo, det kan man väl, åtminstone meddelade min stickväninna, som jag inte har träffat på evigheter, att hon tappat sticklusten. Tänk om jag också tappar lusten? 🙈
Just nu är det på gränsen till stick-bläääh för min del. Jag har för många påbörjade projekt, varav åtminstone två antagligen måste rivas. Och blir ingenting färdigt så drabbas jag ohjälpligt av stick-bläääh. Inte roligt alls.

Igår, vet ni, så städade jag faktiskt undan kläder istället för att sticka! Visst låter det farligt? Att frivilligt städa är inte precis min grej. Men nu har vi en låda full med kläder till Frälsningsarmén. Vi har också slitna t-shirts, som ska klippas sönder till trasor för tvätt av motorer och dylikt i hallen i grannbyn. Här är det minsann återanvändning, som gäller. Det blev alltså inte mycket stickat igår.

Den här tidningen, som bisin min fiskade ur postlådan i tisdags, har inte varit till stor nytta för min nästan bristande stickinspiration.

 

Däremot blev jag eld och lågor igår då jag fick en video i Whatsapp från en inredningsaffär i Ekenäs, som säljer garn. Ni skulle ha sett vilka ljuvliga garner där finns. Nu måste vi nog iväg till Ekenäs. Perfekt sommarutfärd, eller hur? Nu kan vi nog glömma allt om stick-bläääh! Idag är det dessutom perfekt väder för stickning inomhus. Perfekt är vädret också med tanke på att bisin min fick både potatis, dill och persilja i jorden igår. Tack vare regnet behövs inget vattnande idag.

Önskar er alla en skön lördag, utan stick-blääh.