kan jag nu förvara alla mina virknålar dammfritt för det är bara att sätta locket på. Skönt. Jag har återgått till att förvara pennor i min förra virknålsburk.
En smula Hänsyn och lite Omtanke betyder så mycket, sa Nalle Puh
kan jag nu förvara alla mina virknålar dammfritt för det är bara att sätta locket på. Skönt. Jag har återgått till att förvara pennor i min förra virknålsburk.
Det skulle bli en vit poncho av Novitas Nallegarn. Provlappar virkade jag, men ändå blev den till höger för liten. Jag använde virknål nr 4. Den till vänster med enbart tre färdiga blomrutor är virkad med nål nr 5 och nu är rutorna äntligen i rätt storlek. Jag kommer inte att riva upp den mindre utan utveckla den till något annat. Vad jag skall göra med vit poncho i vardande vet jag ännu inte riktigt. Det blir förstås en hel del födelsedagar senare i höst...
Långa remsor i garn av Drops kvalitet. Även det norskt, liksom Sandnes. Jag verkar ha en förkärlek för norskt!
Garnet är Sandnes Soft Mohair (76% mohair, 15% ull och 9% polyester). Sjalen är stickad med rundstickor nr 10 och ljuuuvligt skön och lätt att ha på. Modellen är nr 49 från tidningen Moda nr 1/06. Jag vet inte om "spindlarna" blev riktigt rätt för jag tappade bort mig i mönstret med när vad skulle lyftas till vänster eller höger sticka! :-) Jag undrar varför man aldrig får se en närbild på mönstret så man skulle förstå lite bättre. Utförandet liknar åtminstone ditåt bilden i tidningen! Egentligen är ju inte det så viktigt om det blir någorlunda snyggt. Mamma tyckte på sitt namnsdagskalas i lördags (jodå, jag hade släpat dit stora stickkorgen!) att "hålen" var onödiga. Fast ja, jag vet inte, utan mönstret skulle det ju enbart varit rätstickning och inte lika givande att sticka. Jag ångrar lite att jag inte stickade en lite större sjal för jag blev över med lite garn och vet inte riktigt vad jag skall göra med det? Inte vet jag heller vad jag skall göra med hela sjalen? Färgerna är vackra, men själv har jag inga plagg som går ihop med sjalen. Kanske den kan bli julklapp åt någon? Födelsedagspresent?
ett ofärdigt projekt
där just precis ärmarna saknas. Suck! Projektet har snart tio år på nacken och borde nog slutföras. Det kan väl inte ta alltför lång tid med två par ärmar, ena axelsömmen är ju redan sydd!
Idag påbörjade jag en ny sjal med garnet Soft Mohair (Sandnes kvalitet). Enbart rätstickning och så en liten "spindel" lite här och var. På 10:ans stickor borde det gå fort, hoppas jag åtminstone. På bilden syns snibben och första "spindeln". Den här gången har jag inte ens stickat en provlapp! Jag har inte andra stickor än 10:ans rundsticka och sedan nr 15. Finns liksom inte mycket att välja på då. Sjalar är trevliga att sticka för man behöver inte sömma sidor och axlar och ärmar sedan! Endast fixa lite fransar. Färgen är spännande i lila nyanser med grått och blått och gult. Skall försöka vika hela morgondagen för stickning! Fast det är ju en utopi. Hungriga karlar måste få sitt och smutstvätten försvinner inte heller och blir ren huxflux! :-)
De skall väl inte blomma nu heller? Vad skall jag ha för ögonfröjd i november och december då?
Ögonfröjd för hela sommaren, blott jag kommer ihåg att rädda den undan våra frostkalla nätter. I gengäld har jag dyrt och heligt lovat att sticka en tröja åt svägerskan. Hon väljer mönster och garn själv. Få se vad det kan bli för spännande. Nästa vecka skall jag dock fixa en virkad present, så allt annat i handarbetsväg får träda i bakgrunden.
Igår sydde jag fast den 28:e och sista virkade blomman. Den 29:e blomman blev en extra rosa blomma som man kan använda tillsammans med hårband eller hårspänne. Tröjan är modell nr 40 från tidningen Moda nr 2/06. Garnet är Sandnes Mandarin Fiesta och blommorna är virkade av Sandnes Mandarin Petit. Jag använde rundsticka nr 5 och virknål nr 4,5 till tröjan. Till blommorna använde jag virknål nr 2,5.
Nalle Puh-muggarna gjorde succé!
har startat på gårdsplanen har Lillus vettskrämd rusat in och fort, fort klättrat upp på soffkarmen. Värst var det när far i huset harvade och sådde nedanom huset för då var hon ju tvungen att stirra ut genom fönstret och ha full koll på traktorvidundret. Tänk om den skulle ha skenat iväg? Det tär att vakta på dessa mekaniska hästar så Lillus bara slocknade.
Under veckoslutet var alla barnen samlade och det rörde ett svallande modershjärta att ha dem runt middagsbordet, som med nöd och näppe räckte till. Men det gjorde däremot maten; Tex-Mex på fredagen och sjömansbiff (tack mamma!) på lördagen. Då var det Brittatårta till efterrätt för vi avvåt morsdagsmiddagen redan på lördagen. Söndagen blev inte så stressig då! :-)

så det gäller att hitta på något annat än den traditionella buketten.
Far i huset lyfte ömt och försiktigt upp fågeln på en sten och rusade in efter Coca-Cola, som man enligt expertisen skall ge åt skadade fåglar. Undrar om det är för koffeinets eller sockrets skull?
På två hela dagar har jag inte åstadkommit flera blommor än de här fem. Ändå är det enbart sju varv att virka per blomma. Inte alldeles oöverkomligt skulle man ju tycka, men nehej, det går trööööögt.
"Garn är förmer" står det på plastkassen och visst, visst, men mitt garnlager borde inte få växa mer, isynnerhet inte när jag inte får fart på stickorna! Garnen är alla av bomull (Sandnes Mandarin Petit), utom det lila skimrande på 200 g längst framme. Det är en viskos-bomullsblandning. Det är det garnet jag kommer att använda först, för i senaste nummer av Moda (som damp ner i postlådan förra veckan)
hittade jag igen en sådan där "bara-måste-göra-modell".
Skinnet är över 80 cm långt och det ser ut att ha tillhört en snok.
Gulsippstuvan står i svällande knopp
och grönt spirar även i syrenbersån
och Lillus har tagit paus från ödlejakten och njuter i solens sken.
Tack vare Pellingeborna hann även jag få det fint utomhus till helgen. Visst är det vackert?
Tack till Anne-Maj som planterat.
Vi har sänt in uppgifterna till Ringmärkningsbyrån. Det skall bli spännande och se uppgifterna om ugglan.