onsdag, januari 08, 2014

Gissa vad?

Egentligen skulle jag nu just vilja gå och lägga mig, men det är knappast särskilt lyckat ätt lägga sig vid 22-tiden och sedan vakna vid femsnåret och hoppas på att man håller sig datasmart hela dagen mellan klockan 9 - 16 i morgon.
Far i huset håller på att driva mig till vansinne, han går igenom tidningshögar och frågar om jag ska ha kvar Marthabladet, MikroPc-tidningen osv. Hur sjutton ska jag veta det utan att ha bläddrat i dem först? Och hur ska jag kunna koncentrera mig på kursförberedelser när jag är tvungen att ta ställning till alla de där svåra frågorna. Till sist blir mitt enstaviga svar: Släng.
Måste nog gömma Suuri käsityö som damp ner i postlådan idag. Tänk om far i huset slänger den också? Och jag som inte ens har hunnit bläddra i den ännu.



Början av veckan har innehållit Glädje med stort G. I måndags, på självaste trettondagen, var jag först iväg med den äldsta och yngsta sonen till Robin Hood. Och nej, jag köpte inte ett endaste ett nystan med garn. Trots all rea och nedsättningsprocent.
På hemvägen tog vi en runda via min mor. Sedan blev det full fräs för jag skulle iväg till stan på bio. Och jösses så glädjefyllt det var att stå i kö. Hela biosalongen var proppfull. Sånt händer inte alltför ofta i lilla Lovisa ska jag säga er. När jag närmade mig kassan blev jag kallsvettig. Det är ett tag sen jag senast var på bio, har enbart deltagit i konserter och fester i biosalongen, så jag hade totalt glömt bort att man ska ha kontanter!!!
Men tack och lov för min mor som försett mig med en tia, så jag kom in i salongen, sjönk lättad ner bredvid en nästan främmande herreman och sedan började skrattfesten. Säga vad man vill men svenskarna kan göra film och Robert Gustafsson är fenomenal i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.


Igår var det idel glädje hela eftermiddagen för jag hade äntligen möjlighet att besöka stickcaféet IRL och fick träffa min stickväninna livs levande. Vi har inte setts på länge. Och jag var inte precis lat heller för jag har ena sockan nästan färdig efter kvällens sticksession.

Idag började jag jobba på allvar efter helgen och nu är det full rulle med dataundervisning varenda dag fram till nästa veckas torsdag. Ja, du läste helt rätt, jag har undervisning under veckoslutet också.
Hoppas att det går bra och att grupperna är intresserade och att mitt material och upplägg passar ihop med deltagarna och att...
Dagens glädjechock fick jag av att träffa vår datastödperson. Han uttalade de magiska orden:

- Du ska få ny dator.
Hurra, så glad jag blev, äntligen, äntligen kommer jag att kunna snabbt slå upp datorn och kolla e-post, gå in på intranet mm. Det urgamla tröskverket som nu står på mitt skrivbord har vägrat samarbeta det senaste halvåret.


Julen är ju redan förbi och bra så. Vi fick en hel del spännande julklappar, bland annat en flaska med vikingaglögg.
Men kan du gissa vad det är som hänger utanpå glöggflaskan?

2 kommentarer:

Monica sa...

Visst kan de där "karana" vara onödigt duktiga ibland.
Vi var också och kolla in hundraåringen. Fast det blev nog Borgå för vår del. Visst var den bra men boken var super. Minns hur jag skratta högt i planet till Thailand för några år sedan.

Vad du har på glöggflaskan har jag ingen aning om.
Om det nu inte betyder att korken på i januari ;)

Ha det bra
Monica

Anonym sa...

Jo, det var verkligen kul att ses igen! Men vi hann ju inte prata sååå mycket...

Jag får nog väldigt ofta höra kommentarer om att vårt hus fylls av tidningar, och frågor om när jag tänker slänga alla mina tidningar... Men: dem slänger jag inte i första taget! Det är väl jag som slängs ut först :)

Undrar om det är en rundsticka på flaskan, men var är isf andra stickändan gömd?!

H: stickväninnan