Åt vem?

- Åt vem stickar du sockor, frågade den äldre mannen igår då jag tidigt på morgonen satt i laboratoriets korridor och väntade.
- Åt min son
- Får jag se? Du stickar avigt och rät.
- Jo, det här är resåren på skaftet, svarade jag och visade mitt lilla sockbörjan.

Jag började alltså på ett par nya sockor i måndags, då det förra sockparet blev färdigt. 

Mamma undrade om det  sockparet jag började på innan redan var färdigt. Eeeh, nej, men... ja, det är ju flätor och inte så där enkelt som att sticka avigt och rät. I lördags lyckades jag ju tappa två maskor mitt i flätan. Det var ett sjå att få dem snyggt upp-plockade. Och visst vet jag ju att jag inte borde ha en massa på gång i stickväg. Men en sockstickning måste jag bara ha nuförtiden. Det är så kravlöst och skönt och samtidigt nyttigt.

Mamma som nu just har en stickpaus medgav att hon faktiskt har tre arbeten på gång. Så äpplet faller inte långt från päronträdet! :)