En fin bokdonation

I tisdags på jobbet i västra grannstaden vinkade min kollega att jag skulle följa med henne in i Praktiska rummet. Smått förbryllad följde jag efter henne och tänkte att det kanske var någonting med datorn som inte stämde. Jag kastade smått oroliga blickar mot mitt eget klassrum. Jag skulle ju precis börja där.

- Vi har fått en donation, sa kollegan. Och berättade hur hon hade tagit emot handarbetsböcker av en dam, som städat i sina hyllor.
- Så härligt, sa jag. Donationer är ju inte att förakta.
- Jag har plockat ut vad vi behöver här och kopierat om det varit endast ett mönster. Nu får du välja vad du vill ha.
Gulp, svalde jag, medan hon fortsatte:
- Här är vävning, här broderi och här är stick- och virkböcker.
- Men, började jag lite försiktigt och försökte få tag i mitt förnuft. Jag blev så överväldigad över vänligheten. Jag försökte dock mycket ståndaktigt hålla fast vid att jag ju inte behöver nånting. Men då tog kollegan upp Ikeakassen med stick- och virkböcker på katedern och så började vi gå igenom innehållet i kassen och, ja, hur det nu kom sig, så plötsligt hade jag en hel stor hög med böcker framför mej. En del hade jag valt själv och andra propsade kollegan på att jag behöver.

Dubbelmorfar var inte alls förtjust i min lilla bokhög! Och han vägrar elakt nog låta den få ta plats i mitt bokskåp! Det tycker jag faktiskt att är minst sagt fräckt!

Tre underbara virkhäften. Mary Olkis spetsar är helt underbara. För flera år sedan fyndade jag på ett hantverkstorg i stan, en bok med hennes spetsar.

Erika Knight är en hejare på virkning och de här böckerna är härliga.

Helt ljuvliga är de här med klassisk stickning. Den där boken till höger har jag trånat efter, men inte velat lägga ner pengar på. Och nu plötsligt fick jag den i min hand!

Man kan ju tycka att här inte skulle finnas någon trevlig modell alls och att 1930-talet är helt ute. Men kolla en så fin halsduksmodell från år 1939. Självklart kan man sticka en sådan.

I den här virkboken finns också flera härliga modeller.

- Den här behöver du, sa kollegan och gav denna tjocka bok åt mej. Här får man lära sig alla möjliga tekniker. En riktigt bra grundbok, som jag nog hade tänkt lämna kvar på kassbottnen, för jag syr ju minsann inte.

- Den här ska du också ha, sa kollegan och grävde fram boken ur en annan kasse. I planen ingår alltså att jag ska börja handarbeta tillsammans med barnbarnen. Hmmm... Tror att de får växa till sig lite först.

Stort TACK till den okända damen och till kollegan för den här fina och inspirerande donationen. Jag kommer att förvalta den väl.

Tänk, nu är årets första månad förbi. Är det någon, som kan säga vart den har tagit vägen? Arbetsveckan är också förbi och bra så, för det var nog ett under att min röst höll idag. Förkylningen har tagit ett rejält grepp om mej. Jag är snorig och har täppt näsa.
- Du har riktigt röda kinder. Har du feber, frågade dubbelmorfar av mej idag då vi var hemma vid 16-tiden. 
Han hade fått leka med lilla A medan jag jobbade. Visst är världen lite orättvis? Dubbelmorfar var alltså barnvakt åt lilla A medan modern och storasyster var ute på äventyr i mulleskogen.

Nu är det dags att lämna datorn och försöka vila lite. Vem vet vad morgondagen för med sig. Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Vackra buketter

Snart är den här arbetsveckan slut, så också årets första månad. Har en intensiv dag bakom mej igen och nyser fortfarande. Nyss hällde dubbelmorfar upp lite meducin åt mej ur en grön flaska. Värmer skönt.

Igår kom jag hem med de här vackra buketterna:

Känns härligt vårligt! Tack för dem! Tar dem som ett tecken på att jag har lyckats göra någonting rätt.

Nu dags för mej att stupa i säng och hoppas på vilans läkande kraft. Förra natten blev det inte så mycket av med sömnen. Var alldeles för exalterad efter att ha avslutat en kurs och startat en annan.
I natt vet jag inte heller hur det går, näsan är täppt och...
Till all tur hägrar veckoslutet!

Nyinflyttade

Igår anlände de! Två vuxna, en baby, två småflickor och en au pair. De steg helt sonika in genom dörren och gjorde sig hemmastadda! De hade med sig en ljusblå soffa, ett par stövlar och ett par kängor, två pottor, lite kläder och många tomma rosa galgar. 

Den ena var nästan snaggad. Jag var mycket tveksam till att ta emot dem så där hux flux. Det finns nämligen mycket, som inte är avtalat. Ska dom betala hyra? I så fall, hur mycket? Och vad säger skattebjörnen om det?

De flyttade in i översta våningen i dockhuset! Hoppas att de trivs där. Antagligen borde jag förse dem med kläder, eftersom de hade så lite med sig. 

Få se vad M säger då hon nästa gång kommer på besök. Barbiedockor är förresten jättesvåra att klä på. Hjääälp, hur gör man? Nån, som minns?

Idag har det varit undervisning ute på landet och det har varit riktigt, riktigt härligt, fastän tekniken svek oss nu ikväll. Hoppas att det fungerar bättre i morgon. Och hoppas att jag är på benen. Har nyst i ett ända sedan jag kom hem och har lite känningar i halsen...
Nå kanske en god natts sömn hjälper. Zinktabletter lär ju inte göra det, så...

Väntande...

... på nattduksbordet ligger den här intressanta och lockande boken:

Den handlar om Svenska Akademien och den så kallade Kulturprofilen. Intressant, men när ska jag hinna läsa den?
I morgon är det igen kvällsundervisning, såsom det var ikväll och är på torsdagen...

Ny spis

Så där ja, veckans första arbetsdag börjar småningom vara avklarad! Återstår lite textproduktion och e-post ännu och sedan stupa i säng. I morgon behöver jag inte hasta iväg så okristligt tidigt. Skönt! Idag åkte jag iväg hemifrån kl 8.30 och återvände hem kl. 19.30. Direkt från jobbet var jag nämligen iväg till sjukhuset. Patienten har inte just matlust. Jag bjöd på kanelbulle, som kanske inte direkt är näringsrik, men god. Och den gick minsann ner.

Häromdagen fick vi en ny spis i huset! En riktigt fin spis, ska jag säga.

Den har en hel del tillbehör. När man sätter på plattan och kastrullen på plattan så fräser det! Ugnen har också ljud. Där går det fort att få maten färdig. Grillvanten och pannlappen följde med spisen, liksom kastrullen och stekpannan. Ni må tro att M hade fullt upp här igår med kockandet!

Två sköna kvällar

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på:

1. På dagen hamnade jag i flowtillstånd! Ni vet det där sköna tillståndet då allting bara löper på, man är helt koncentrerad och kan hålla på hur länge som helst. Och vad var det då som lockade fram detta tillstånd hos mej? Stickning? Nej. Virkning? Nej.
   Det som lockade fram denna sköna flowkänsla var helt enkelt kursförberedelser! Måndagen 3.2 ska jag hålla ett föredrag om Youtube, så självklart är jag inspirerad! Minst tio sidor med text och bilder i presentationsprogrammet PowerPoint skapades bara så där i ett huj. Förstås tar det lite tid, för allting ska ju kollas och helst ännu dubbelkollas.
   
2. På kvällen var jag iväg på en så fin konsert, För kärlekens skull. Konserten var en hyllning till Ted Gärdestad och jag njöt helhjärtat. Jag minns ännu då jag som 13-åring var iväg till vårt västra grannland tillsammans med mina morföräldrar. Vi hälsade på hos min mormors syster. På Svensktoppen spelades den sommaren låten Jag vill ha en egen måne. Den liksom träffade direkt, trallvänlig och med ord som talade till tonårshjärtat. Fortfarande talar den till mitt vuxna jag. Vem skulle förresten inte vilja ha en egen måne, som man kan åka till och stanna på tills allting ordnat sig? Tänk så skönt det skulle vara, att bara få försvinna ett litet tag. Förresten, gissa vem som körar i bakgrunden? Jo, ingen mindre än Agneta och Anni-Frid!

Tack till Hommansby uf, som arrangerade konserten och fick artisterna Susann och Kenneth Sonntag, Teddy Granroth, Maria och Tomas Höglund att besöka östra delen av landskapet!

I väntan på att konserten ska börja!

Kenneth gömmer sig!

I kväll har jag varit mycket finländsk och badat bastu! Jätteskönt! På fredagskvällen hann jag liksom inte...

Idag på förmiddagen hade vi besök av tre trallande jäntor! Nåja, trallande och trallande. Åtminstone M sjöng. Hon ville att jag skulle öppna datorn så att hon fick se på Midnatt råder på Youtube! Hon struntar totalt i att det är en julsång. Det är ju så roligt att sjunga Tipp, tapp så det spelar liksom ingen roll vilken årstid det är frågan om. Lilla A och dubbelmorfar tränade backhoppning! Högt upp i luften flög hon. Huruvida hon klarade av telemarksnedslaget är mer än jag vet.

På eftermiddagen var vi iväg ett varv till sjukhuset. Patienten satt uppe på sängkanten utan dropp och hade tack och lov god aptit! Jag läste ett avsnitt ur en kåseribok av Cello och trots den lite gammalmodiga texten blev det skratt! Tror ni att man vågar pröva på fräckisar? Eller kan ni några bra vitsar, som skulle locka till skratt?

Nu vinkar sängen, så jag lämnar er här. Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan!

Som vanligt...

... var något jag skrev i ett häfte i 11 - 12-års åldern, då vi fått i uppgift att skriva och berätta om vårt sportlov. Vi hade alltså hemläxa på sportlovet! Kan ni tänka er!
Jag började med stor iver och skrev ingående. Tydligen hade vi fått i uppgift att rita våra sportlovsaktiviteter också, men i mitt häfte var det mest skriven text. Efter tre dagar, så började jag skriva: "Jag åt frukost som vanligt". Nå, tacka sjutton för det, fattas bara annat. Tänk om jag inte alls skulle ha ätit frukost?!
Härligt att häftet finns bevarat, men jag undrar om mina efterlevande alls är intresserade av vad jag i tiderna gjorde under sportlovet. Och vad gjorde jag då? Jo, jag skidade, skrinnade, var ute med sparken när jag skulle iväg till rinken. Så jag var verkligen sportig av mej. Däremellan läste jag eller hälsade på hos gamla släktingar. Roligt tycks jag ha haft utan resor till vare sig simhall eller slalombacke! Sånt var det inte ens tal om i min barndom.
Och nu går det inte att skida på andra ställen än i slalombacken, på konstgjord snö.

... har jag idag haft full fräs på hela dagen. Startade halvnio hemifrån och återvände klockan 19.30. Dagen gick i ett huj. Två undervisningsgrupper i grannstaden, sedan tanka bilen, äta i Ripakka, handla födelsedagspresenter och pyttelite godis i Tokmanni, iväg till servicehuset och sjunga "Ja, må hon leva", därifrån direkt till sjukhuset, där patienten piggnat till, tack och lov, från sjukhuset till R-kiosken efter mitt paket och sen äntligen hem. Puuust!

... har jag lovat mej själv att härefter ska jag ta det lite lugnare. Få se hur det blir med det löftet. Min tid är liksom verkligen på kort nu just. 
Men det här inköpet kan kanske bidra till att lugna ner takten:

Korsordspennor, så nu kan jag  ta itu med årets första Mästarkryss! Jihaaa!

... sitter jag här fastän timmen är sen... inte bra, inte alls bra. Dags att krypa ner mellan lakanen och vila. Vem vet, det kanske blir full fräs i morgon igen!

Aja, baja...

... det borde jag ha sagt åt mej själv på skarpen igår! 

Igår var jag nämligen iväg till mataffären efter utfört arbetsuppdrag och sjukhusbesök. Till och från, så lever jag rätt farligt i mataffären och så gjorde jag igår. Jag kom hem med...

... den här socktidningen! Hur skulle jag ha kunnat motstå sockorna på pärmen i den där läckra färgen?
Aja, baja Inge, försök nu att hålla dig i skinnet!

500...

... kilo garn? Nä, nä, sakta i backarna. Inget garn inte. 

Nej, nej, helt andra grejer. Men låt mej nu ta det hela från början:
Några veckor före jul hade det kommit in ett inhemskt bokskåp till Återvinningscentralen. Dubbelmorfar tyckte om det han såg och släpade mej dit för en titt. Jo, kanon nu skulle det äntligen bli ordning här i huset. Bort med tv:n och fram med litteraturen!

Men, prisförhandlingarna var rätt hårda och dubbelmorfar inte särskilt pigg på att montera ned och sedan frakta, för i min Adam plåtlåda rymdes inte skåpet med glasdörrar. Tiden gick och julen firades. Måndagen före nyårsafton var vi iväg till grannstaden och passade då på att sticka oss in till Återvinningscentralen och önska Gott Nytt År. Alltmedan dubbelmorfar yrade omkring där, så stod jag vid disken med Janne och gjorde affärer. Jag fick ner priset med 80 € och betalade genast, så att han inte skulle ångra sig. Dubbelmorfar blev lite förskräckt när han insåg att saken var avgjord och att det inte lönade sig att protestera längre.

Den 11 januari kom så skåpet hem till oss. Dubbelmorfar och äldsta sonen monterade ner det, ordnade med frakt och monterade upp det här hemma.

Sen oljade dubbelmorfar in skåpet med en teakolja, som luktade länge och väl. Nu i lördags bar den äldsta upp från källaren, lådor fulla med böcker. Då kunde man äntligen fylla bokskåpet. Jag radade en del av böckerna i skåpet och var själaglad över alla kära återseenden med diverse klassiker, Krig och fred av Tolstoj osv.

- 500 böcker rymdes här, sa dubbelmorfar häromdagen då han hade radat om alla mina böcker och kasserat en del. Är inte alls säker på att det är 500. Talet kan nog vara taget ur luften.

Idag lyste solen på bokskåpet och alla intressanta titlar där. Snart kanske jag inte alls har tid att blogga, för jag måste ju läsa alla de böcker som ännu är olästa...

Det här bokskåpet är rena rama fyndet! Ibland har man lite tur.

Det kom ett brev

Idag när jag kom hem strax efter klockan 21, låg det ett vitt kuvert på matbordet. Det kom alltså ett brev, dock inte om sommarsäd!

Brevet var adresserat till mej och det var inte från Lillan! Nej, det här brevet handlar om sport och inte vilken sport, som helst, utan...

... Tankesport! Den absolut bästa sporten man kan syssla med, eller hur?

Åååh, härligt, så härligt! Tänk nu "nöje på hög nivå"! Men vem sjutton är Kristoffer Appelquist? Känner ni honom?

Måste förstås googlas, hur ska man annars få reda på någonting? Aha, aha, han verkar vara rätt så känd på andra sidan potten.

Nu väntar jag enbart på mina beställda korsordspennor och sen ska vi se hur det går för mina små grå. Dom kanske har rostat i brist på träning?

Dagens visdomsord:
Ädelt sinnelag skapar min frid,
men brott tynger dödande tungt.
Ingenting osant och oklart får störa min själ.
Må dess låga brinna lugnt.
Ingeborg Björklund

Sent omsider...

... kom jag hem i kväll vid 22.30-tiden. Då hade jag varit borta sen klockan åtta i morse, först på jobb, sedan besök på sjukhuset och därefter iväg på kvällste till en rar dam.

... ska jag svara på den e-post som dök upp under eftermiddagen idag medan jag undervisade. E-post, som jag inte hade skuggan av en chans att åtgärda, eftersom klockan redan hade hunnit bli 16 och alla andra hade gått hem från sina arbetsplatser.

... kommer jag att komma i säng även i kväll.

... öppnar jag det här julgodiset

men inte längre i kväll! Det är mitt i natten och alldeles för sent för så här segt godis!

Dagens visdomsord:
Liv är handling, och det enda som löser förtvivlans och det ondas gåta är att försöka handla i godhet. Det hjälper mot allt.
Ulrik Leander

Oj nej, oj nej

Nu får jag nog säga som min lilla systerson brukade säga: Oj nej, oj nej. Söndagen är snart förbi och tyvärr har jag endast hunnit med en bråkdel av allt det jag borde ha gjort. Känns som om min energinivå just nu är ovanligt låg och min förvirring stor. Vet ni, jag kom inte ens ihåg att jag hade morgondagens kurs färdigt förberedd och materialet kopierat. Tänk, så tokigt det kan bli när man är ute och färdig i god tid. Då får man nästan hjärtsnörp och stress. Håhåja. Kanske jag borde söka mej till något lugnare jobb? Men vad skulle det månntro vara? Har ni några tips?

Oj nej, oj nej, sade jag igår också då jag hade smugglat hem de här dyrgriparna:

Oj nej, oj nej, förstås behöver jag de här nystanen, som är en blandning av merinoull och bomull. Men hela 450 g? Kanske nu ändå inte, men...
Min snälla kollega borde aldrig ha skickat det där fotot på Whatsapp...
Utan det, så skulle jag aldrig ha vetat om den där garnreakorgen i mataffären! Men nu, nu gick det på tok, alldeles på tok.

Dagens visdomsord:
Vi lär oss nuförtiden så mycket, både behövligt och överflödigt, men den enskilde borde ägna mer tid och intresse än som nu sker åt uppehållande av god hälsa och livskraft.
H. Malten

Önskar er alla livskraft och en riktigt god start på den nya veckan!

Mattavlan

- Nu är solen uppe över sex timmar per dag redan, hojtade dubbelmorfar glatt i morse.
- Aj, var då? Här lyser den med sin frånvaro, svarade jag och tittade ut genom fönstret på det gråa regniga vädret. Inomhus måste man ha lamporna på mitt på dagen, så hallå solen, var är du?

Idag borde jag vara flitig framför datorn, för i morgon är det annat program som gäller. Av nästa veckas kurser ska åtminstone  fem förberedas och så finns det en hel massa annat som borde kollas, uppdateras och... tja, jag ligger lite efter som vanligt. Värst är att jag borde härja med det kaotiska bolaget Sarastia, för jag blev utan timlärarlönen från december. Hela hösten har jag försökt få det som betalades för lite åt mej, men inget har hänt. Till all tur har jag ett procentjobb här i stan annars...
Men jag fattar inte varför allting skall outsourcas. Det blir ju bara värre för arbetstagarna. Jag fattar inte heller att kommunerna, som köper tjänsterna går med på det här. Om man säljer löneutbetalningsservice, så skall man också sköta det. Morrr!

Stackars vår minsting, som anlände från storstan för att få ha det lite lugnt ute på landet och så öser den frustrerade modern allting över honom, den oskyldiga varelsen. Det är ju inte hans fel att jag har lyckats få både böter och bli utan lön! Mitt fel är det ju inte heller och det är ju det som är det värsta. Om det skulle vara någonting jag kan göra någonting åt, så skulle allting vara lättare, men så är inte fallet. Suck!
Lägg utanpå allt det här omorganisering på jobbet, som betyder en hel del petande och påtande här och var. Det är nya sidor och profiler, kostnadsställen och jag vet inte allt vad, som ska gås igenom...
Och så då oron för den som ligger i sjukhusbädden...
Ja, så stackars minsting, som fick ta emot allt det här. Förstår mer än väl att han försvann till grannbyn riktigt snabbt.

Lägg till ytterligare en ingrediens till den här soppan, nämligen diverse krav, som omgivningen ställer, så förstår ni att det pyser ut lite ånga i tryckkokaren. Jag vill ju bara undervisa med stort U, sticka/virka och umgås med nära och kära. Är det för mycket begärt?

På uppsegling är följande stridsäpple:

På "mattavlan", som dubbelmorfar hittade i veckan, så står här två olika middagsförslag! Vårt kylskåp är nästan tomt och ingen var iväg och veckohandlade igår, så ärtsoppsburk från skafferiet är ett alternativ. Å andra sidan ska vi ju ändå in till stan och handla, så då kan vi lika gärna passa på att äta där. Det kallas för logistik!

Uttrycket "Nej för h_ _ _ _ _e" kommer från filmen Sunes sommar från år 1993. Om ni inte har sett den, så gör det. Man blir på gott humör.

Beträffande maten, så tror jag att jag går in för en blommig falukorv till lunch, alternativt knäckebröd och vatten. Vi har tyvärr inte så mycket annat att välja på!

Dagens visdomsord:
Om rikedom du ej vunnit
och framgång ej blev stor,
det sörje du ej mycket,
i dem ej lyckan bor.
Bengt Oxenstierna

Det man inte vågar prata om

Idag när jag återvände från arbetslunchen med mina kolleger,  konstaterade den ena:
- Jag vågar knappt säga att jag tycker det är skönt utan snö! Och rätt har kollegan. Visst är det så. Mycket skönare att köra bil på en snöfri fil.

Naturen skapar sina egna vackra konstverk:

Veckans visdomsord:
För mycken misstro föder agg,
för mycken lätt-tro ångerns smärta:
tänk ej i varje ros en tagg,
ej dygd i hvarje manligt hjerta.
Anna Maria Lenngren

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på fredagskvällen.
För mej är det väl nu dags att ta fram en stickning...

Byggare Bob

Idag på förmiddagen har vi igen haft kärt besök här i huset. Tre flickor och till lunch sonen från grannbyn, som har jobbat på distans idag.

I torsdags förra veckan hade vi ju också kärt besök. Då lekte dubbelmorfar och M Byggare Bob och fick ihop ett trevånings dockhus!

M var lite bekymrad över att hon hade glömt sina barbisar hemma, så vi fick lite improvisera med en annan docka och ett kort av lilla My. För tillfället är där mera leksaker än möbler i dockhuset.

M jobbade i köket idag tillsammans med mormor. Vi skalade potatis till moset och snittade ugnskorven. Dubbelmorfar matade lilla A och rev morötterna. Han stampade också moset medan M och mormor dukade bordet. Till efterrätt blev det plättar. Riktigt god lunch, så att vi sedan klarade resten av dagen. Tur att jag skulle iväg till jobbet först på eftermiddagen. Nästa veckas torsdag blir det lite annat, för då jobbar jag från klockan nio på morgonen till klockan nitton på kvällen och det på tre olika kursplatser. Det ni!

Dagens visdomsord:
Du gör fel när du berömmer en sak som du inte fullt förstår, men värre när du klandrar den.
Leonardo da Vinci

Sur som en...

... ättiksgurka, det är jag idag! Morrrr!

Dagen började helt bra i västra grannstaden där jag hade en jättetrevlig grupp med seniorkursister. Efter jobbet var jag iväg till sjukhuset för att hälsa på. Dubbelmorfar körde mej fram till entrédörren och åkte sedan iväg för att jaga en parkeringsplats. Han körde runt, runt, runt, tillsammans med fem andra bilar. Alla parkeringsplatser var proppfulla. Till sist såg han en bil som körde bort och parkerade genast där i gräset invid gång- och cykelbanan.

Vi dröjde en god stund där på sjukhuset, för patienten mådde sämre än tidigare. Hjälplösa var vi förstås och kanske inte mycket till tröst, trots att vi gjorde ett tappert försök.

När vi återvände till bilen, så hade vi förstås fått en avskyvärd lapp under vindrutetorkaren:

Superduper hemskt. Man borde kunna stämma nån. Det är inte klokt att ha ett sjukhus utan parkeringsplatser åt alla!! Fy skäms på staden! Varför tar ingen sitt ansvar och åtgärdar denna olägenhet?

Jag sa inte många ord på hemvägen i bilen. Jag var sur som en ättiksgurka! 
Till all tur har dubbelmorfar blidkat mej med plättar i kväll.

Dagens visdomsord:
Vi fäster ofta för mycket vikt vid vad andra säger om oss och för lite vikt vid vad vi säger om andra.
Okänd förf.

I rosenrött...

... jag drömmer. 

Tre nystan rosenrött garn kom jag hem med igår från jobbet! Vissa arbetsplatser är mycket farliga för en garnoman! Tidigare nöjde jag mej med att drömma i rosenrött, men nu kan jag liksom göra något i rosenrött! Två av nystanen ska gå till lappverket, som jag har gemensamt med H.

Idag sände min kollega frestelser via Whatsapp!

Livsfarligt med sådana här nystan med röda lappar!

Dagens visdomsord:

I ensamheten har vi att ge akt på våra tankar, i familjelivet på vårt lynne och i sällskapslivet på vår tunga.

Hannah More

Verktyg

Varje hantverkare bör ju ha rejäla verktyg, inte sant? Min lilla verktygssamling kan inte alls mäta sig med dubbelmorfars! Nog mest beroende på att mina verktyg liksom är för handstickning och virkning. Inga elektroniska maskiner här inte.

Förra månaden fyllde jag på mitt verktygsförråd. Det hela började med att jag mindes stickväninnan B:s tips om en nacklampa och varifrån man kunde få den. Dubbelmorfar tände på alla cylindrar och tyckte lampan skulle vara fenomenal vid bilskruvande. Så jag surfade iväg till affären och inhandlade...

... nacklampan, som julklapp åt dubbelmorfar. Stort TACK till stickväninnan B för tipset.
Eftersom det nu just inte har varit bilskruvande så kan jag säkert låna lampan lite grann, eller vad tror ni?

Nå, när jag nu surfade runt där i affären och försökte undvika att ens kasta minsta lilla getöga på garn, så såg jag i stället att det var rea på stickor!

Förstås måste jag ju då genast ha de här lite speciella stickorna. Jumbo rundstickan till höger är nummer 20. Det ni! Prym rundstickan i den vita lådan är nån sorts ergonomisk variant. Måste förstås prövas! Åsikterna är ganska delade angående hur det är att använda såna här ergonomiska stickor. 
Zingrundstickan längst till vänster har lång kabel och är så tunn som 2,25. Nu borde jag alltså vara garderad på alla sätt och vis.

Hela paketet kom fraktfritt till postombudet i stan. Tyvärr inte stor chans för den lokala stenfotsaffären att i det här fallet få mej som kund. Konkurrensen är hård om mina små slantar och den här gången var det just nacklampan, som var det avgörande. Inte för att jag heller vet om de här stickorna finns att få i den lokala garnaffären? Tröstar mej med att jag var ju ändå inte iväg över viken efter förmånliga stickor!

Dagens visdomsord:
Lyckan kommer inifrån och lättast spirar den i en jordmån av enkel godhet och samvetsfrid.
Osign. ord i "det Bästa"

Mårran

Så var då ett veckoslut förbi igen. Och inget har jag hunnit göra, som vanligt. Nå, tredje maskinen med tvätt surrar nu just, så kanske lite grand har fått gjort i alla fall. Dessutom har jag ju varit kulturell både i kväll och igår och vad är bättre som det. Förstås handlar det om böcker, vad annat?

Mårran är en rätt spännande figur i Mumindalen. För invånarna där uppträder hon hotfullt. Mest handlar det kanske ändå om bristande förståelse och kommunikation? Sådant som är så vanligt idag.
Marko Anttila, lagkaptenen i Finlands ishockeylag, som tog guld förra året, kallas för Mörkö, alltså Mårran. Antagligen skrämde han slag på motståndarna, eller vad tror ni?

Och apropå kassar ännu, en så här fin kasse fick jag (vi) till julklapp:

Här finns Mårran. Om ni tror att i den här kassen finns ett stickprojekt, så tror ni alldeles rätt.
Stort TACK för den fina kassen!

Nu är det dags för mej att börja tänka på morgondagen. Väskan ska packas, undrar om jag kommer att hitta alla papper jag behöver? Ja och sen i säng, för det är tidig väckning.

Önskar er alla en ny fin vecka med mycket stickning eller virkning eller... ja vad ni nu vill göra.

Vårens första bokcafé 2020

Idag har jag varit kulturtant och besökt nya fina Lovisavikens skola. Den är så ny och fin att det inte ens fanns klädhängare ännu. 

I skolans matsal hölls vårens första bokcafé. Det gästades av Juha Itkonen och Kjell Westö.

Bägge är meriterade författare. De berättade om sin nya gemensamma bok: 7 + 7 brev i en orolig tid.
Brevromanen verkar vara intressant och ska med på min läslista. De här eminenta författarna drog fullt hus idag. Det var alldeles knökfullt i den luftiga och stora matsalen. 

Förutom att få se och höra de här författarna livslevande, så var det riktigt trevligt att träffa en hel drös med bekanta, en del kolleger och att få prata med före detta datakursdeltagare. Känner mig riktigt litterat och social idag!

En liten ljuslila halsduk

Igår natt fick jag M:s nya halsduk färdig!

Modell: Helt vanlig ribbstickad barnhalsduk

Garn: Snowflake Chunky från Sirdar

Åtgång: 36 g

Stickor: Nr 5½

Dubbelmorfar var iväg och hälsade på raringarna idag. M var inte särskilt intresserad av den här mjuka halsduken. Hon sade att hon vill ha den som moffen stickat, den som hon tappade bort i affären!

Bah, jag skulle vilja se honom sticka! Stackars barn, som lever i en "lögn"!

Tur i varje fall att jag hade mjukt och skönt garn hemma, så det snabbt blev en ny halsduk.

Och nu, nu borde jag bestämma mej för om jag ska sätta igång en tvättmaskin, sätta mej ner med en stickning, jobba lite grann så här på fredag kväll eller kolla lite på Arenan. Hmmm... Varför finns det alltid så många olika val, som gör livet lite knepigare. Att lägga sig och sova går tyvärr inte. Det är för tidigt för det och månen är så stor och full!

Stickad disktrasa - Kitty Love

Här har varit full rulle igen hela dagen. I morse hade vi tre rara flickor bakom ytterdörren. Jag hann till all tur umgås med raringarna innan det var dags att ta sig till jobbet mitt på dagen. Så mycket värme, så mycket kärlek och så mycket glädje. Precis vad jag behöver just nu i den allt dystrare världen.

I torsdags för en vecka sedan blev jag klar med en av förra årets UFO:n! Hurra! Nu är det enbart två kvar...

Modell: Stickad disktrasa Kitty Love Washcloth

Garn: Cotton Soft från Novita

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 4

Att jag inte blev klar med det här lilla projektet tidigare beror enbart på att garnet tog slut och det tog lite tid innan jag hittade ett nystan till i samma färg.

Nu lite jobb ännu och så sticka en stund innan det är dags att krypa till kojs. I morgon ska jag starta upp två nya kurser...

En spännande kasse

Idag var det allt lite synd om mej. Jag hade förberett mej till tänderna. Höll ju på och gjorde övningar igår till midnatt. Allt skulle vara till belåtenhet idag på eftermiddagen då kursen i Word skulle börja. Endast två var anmälda, men det avskräckte ju inte mej precis. Mina håltimmar idag satsade jag ytterligare på att gå igenom allting så jag säkert skulle komma ihåg hur jag hade tänkt upplägget. 
Men... besvikelsens besvikelse, inte en endaste en kursdeltagare dök upp! Snyft! Jag kunde ju ha förberett fredagens kurser istället om jag hade vetat att kursen inte blev av. 

Ikväll har jag suttit och förberett måndagens två kurser. I morgon kväll är det hög tid att förbereda fredagens kurser och så där håller jag på nu varje kväll... Huh! Min kollega sade idag att hon räknar redan veckorna till sportlovet. Bah! Lite undervisning och trevliga kursdeltagare måste man nog få ha före det tycker jag. Sedan allt det där administrativa skulle någon annan gärna få sköta. Nå snart blir det ju veckoslut och då kan jag kanske.... fast hjääälp, när ska jag hinna sticka? Umgås? Hups!

Då jag tidigare i år letade efter pusselmattorna...

... för att kunna sträcka ut dockfilten, så hittade jag...

... en spännande kasse! Den har jag inte sett till på år och dagar!

I kassen hittade jag... 

... en påbörjad sockstickning! En över tio år gammal UFO! De här sockorna började jag på den 5.9.2009. Skulle verkligen vara på tiden att få dem färdiga, men... ja, se inledningen, så förstår ni säkert.

Naturen är grym

Sådär ja, då var årets första arbetsdag avklarad. 
Då jag kom till arbetsplatsen i västra grannstaden luktade det kloak i hela skolan. Brrr! Och gissa vad det berodde på? Jo, ett litet elavbrott, som fick hela luftkonditioneringen på knä.

Kylskåpet var inte igång, så jag fick ringa och säga hjääälp! Min matportion ville ju ha det lite svalt!

Och kopieringsmaskinen ville inte spotta ut någonting alls från lärardatorn. Och då kollade jag allting i inställningarna, men nej, ingen utskriftskö eller annat mysko. Sen hände förstås det som händer ibland då jag har bråttom. Jag lyckades trycka två gånger på Skriv ut och fick alltså dubbel utskrift när den rackarns apparaten äntligen kom igång. Varför den krånglade och varför den sedan mitt i allt bestämde sig för att vara lydig vet ingen. Det är det som är så härligt med teknik!

Till all tur hade jag som vanligt trevliga kursdeltagare och det är ju det som gör att jobbet är så härligt.

Och nu varnas känsliga läsare. Om ni fortsätter här, så gör ni det på egen risk!

Naturen är grym. Vår katt Lurvinge dödade häromsistens en domherre. 

Katten fick förstås mycket grälor, men knappast bryr hon sig. Det hör till hennes natur att jaga. 


Idag kom en domherre och satte sig vid köksfönstret och stirrade uppfordrande på dubbelmorfar.
- Var är fågelmaten, verkade den undra.

Tänk att hannarna alltid är så granna i naturen. Stackars honor!
Vi har förresten också en entita på fågelbordet!

Nu ska jag ta en sista koll på morgondagens övningar innan det är dags att krypa ner mellan lakanen!

Två går inte utan...

... tre! Så igår då jag var i mataffären och snabbt rusade förbi tidningshyllan, hamnade den här tidningen i min kundvagn. Mystiskt, inte sant?

Här finns nog en och annan intressant modell, men tills vidare avhåller jag mej och försöker istället få färdigt det jag har satt upp på stickorna. Finns många UFO:n att ta itu med och allt mindre tid för stickning och virkning... Dubbelmorfar gormar nämligen om bokhyllan, som ska tömmas, flyttas ner till källaren och... ja så ska det städas och så ska det både det ena och det andra. Idag klagade han för dottern på besök:
- Vet du vad hon gjorde igår då vi sku tömma bokhyllan? Jo, hon satt bara och stickade och gjorde ingenting.
Hrmpf, att sticka är visst att göra någonting, så det så! Dessutom håller jag nu just på med ett viktigt projekt åt M. Hon var här på besök idag tillsammans med sin lillasyster och mamma. Jag låg ännu i sängen vid niotiden i morse och funderade på om det var dags att stiga upp eller kanske ligga kvar i sänghalmen och dra sig en liten stund. Saken avgjordes då jag hörde hur det knackade på ytterdörren. Fort upp med mej och på med kläderna för, flickorna var ju här!

Så det har varit en härlig helgdag med rart besök. Sådant lever jag länge på. Snart vankas här varmbröd för äldsta sonen bakar jästbröd. Mums!
I morgon är det jobb, som gäller. Till all lycka är det sovmorgon, så då blir inte omställningen alltför brutal!

Ha det bra!

Syndabekännelse

Kära vänner, idag är det söndag och då är det kanske dags för mej att bekänna min synder: Jag har besökt farliga butiken!!!

Min synd började för ett tag sedan med att jag alldeles kallsvettig vaknade på morgonnatten: 
- Mitt presentkort! Hur länge är det månne i kraft?
Dessvärre var jag så lat och trött att jag inte direkt störtade iväg till mitt datorhörn och började undersöka mitt välbevarade presentkort från sommarens födelsedag. Men på morgonen såg jag: Joo, bäst att nu genast lösa ut det! Så iväg med fart till farliga butiken utan att ens dubbelmorfar protesterade.

För mej blev det lite knepigt: Hur ska man resonera nu med ett presentkort i väskan, eller nåja då, hela två faktiskt!
a) Köpa så mycket garn som möjligt?
b) Satsa på verktyg?
c) Köpa extra dyra och fina garner, som man annars inte skulle ha råd till?
d) Planera nya projekt och inhandla garn till dem?
e) Eller nån sorts kompott med delar från alla de där punkterna?

Punkt d) föll bort omedelbart, för jag hann inte bläddra i mönstertidningar och börja planera någonting alls.
Punkt b) kunde inte heller genomföras, för det enda i verktygsväg, som jag ville ha, sådana där kammar  för att blocka. Och några sådana hittade jag inte i affären. Återstod alltså punkterna a), c) och e).
Dubbelmorfar skulle komma tillbaka efter en halvtimme, så då skulle det vara färdighandlat. Ve och fasa!

Efter att ha vandrat runt ett varv i farliga butiken bestämde jag mej för punkt e) och så började jag plocka nystan i lilla nätkorgen.

Och resultatet blev... aaah, vågar jag alls visa det?

Ett kilo Pallas ljuslila...

... och ett kilo Pallas i gul färg. Här har jag alltså använt mej av punkt a)

Fem 25 grams nystan av Snowflake Chunky från Sirdar. 125 g

Finns också fem nystan i färgen ljuslila, men det ena nystanet stickar jag med. 125 g
Under vilken punkt de här nystanen hör hemma är jag inte riktigt säker på. Om ni tror att småflickorna ska få någonting av de här garnen, så tror ni helt rätt. M valde igår den här lila färgen.

Och så det där lite extra lyxiga sockgarnet. 100 g. Undrar när och om jag alls vågar sticka med det här! Tänker faktiskt helt själviskt att jag kunde sticka sockor åt mej själv! Få se nu...
Det här faller alldeles tydligt under punkt c)

Och vet ni vad? Jo, jag fick vänta hela 10 minuter på dubbelmorfar innan han hämtade mej från garnaffären!

Stort TACK för gåvokorten, som gav mej så här mycket garn!

Idag har vi haft kärt besök. Minstingen är äntligen på benen efter två veckor i sängbottnen. Seg flunssa! Brrr! Så härligt att han mår bra och att få träffa honom.

Jag har också gjort slut på julskinkan medan dubbelmorfar plockade bort alla julljus och det lilla pyntet vi hade framme.

Julskinkan förvandlade jag till Fina skinkpajen och som ni ser hade den verkligt god åtgång!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan! För oss som jobbar börjar den ju helt bra med en ledig dag i morgon!