En dyr tidning

- Det blev en dyr tidning, sa far i huset sent på eftermiddagen idag till sin svärmor.
Hon såg en aning konsternerad ut och gav mig ett långt ögonkast. Hade hennes dotter ställt till det nu igen?
- Sitt ner nu så ska jag berätta, fortsatte svärsonen.
Och så kröp det fram att han mycket noggrant hade läst tidningen, Kouvolan Sanomat, som min mor hade gett åt honom i fredags. Han läste till och med annonserna i den och hittade ett fynd. Han berättade om hur jag öm i ryggen gnölade och gnällde i morse när jag steg upp och hur han då omedelbums lovade hjälpa mig. Jag behövde bara ringa och kolla att de ännu fanns kvar och sedan blev det bråttom för erbjudandet gick ut idag.

Själv var jag måttligt intresserad för jag blev tvungen att avstå från mitt besök i stickcaféet och idag var enda chansen för mig. Resten av tisdagseftermiddagarna jobbar jag. Suck! Överhövan glad var jag minsann inte när vi åkte iväg österut. Affärstransaktionen tog knappa fem minuter, sedan fick vi hämta varorna i depån på husets baksida och kunde styra kylaren hemåt igen.

Ikväll har så den äldsta och den yngsta sonen hjälpt till med att bära ut de gamla, städa under sängen och få in de nya. Och gissa om jag kommer att njuta när jag lägger mig ikväll. Äntligen, äntligen nya madrasser. De förra hade resårer som gett upp och det bildades en grop precis där min rygg skulle vila. Far i huset har enbart muttrat när jag påpekat hur obekvämt det är att sova på madrasser som dels saknar resårer och dels har resårer som sticker en.
Sent omsider har jag nu alltså en njutbar säng igen, hoppas jag åtminstone, för tänk om madrasserna är för hårda, för mjuka, för knöliga eller...

Idag har jag haft höstlov. Tänk en hel dag nästan ledig! Och en sovmorgon. Hurrraaa! Den morgonen tog jag vara på genom att stiga upp redan klockan sex och sedan gå på som en duracellkanin. Fick undan både disk, tvätt och datorjobbet innan klockan ens hade hunnit bli 11. Men sedan blev det smått kaotiskt när jag skulle börja följa far i husets tidtabell och han försvann till stan och jag fick börja vänta... vänta.... vänta... Ja, se karlar.

I lördags var det kalas med stort K hemma hos min mor. Min lycka visste inga gränser då vi kunde samla alla fem barn + tre sambos runt mammas köksbord på lördagskvällen. Jag stod för det salta inslaget på festen. Svängde ihop tre smörgåstårtor av formbröd bakat av mamma. 
Hann fota två av kakorna:

Och kvällen var vacker och minnesvärd.