Gallervirkning

Puuh, för tillfället är jag helt renons på idéer och har faktiskt ingenting för händer. Skulle verkligen ha behövt en liten stickning idag på sjukhuset i grannstaden då jag var med min mor på hennes årskontroll. De var 45 minuter försenade och dessutom var vi i enlighet med min mammas önskan ute i extra god tid. Jag funderade på det igår, men orkade inte lägga upp en sockstickning fastän det kliar i fingrarna att börja med det nya sebragarnet. Det var lite för svettigt för mig. Ja och så tömde vi ju ännu lite i det gamla och plötsligt var det redan sen kväll. Dessutom skulle jag faktiskt nu vilja bli av med lite UFO:n. Det är bara det att ett av dem är stickat i luddigt garn, så...
 
Förra veckan fick jag dock den otroligt smarta idén att jag skulle återknyta bekantskapen med gallervirkning. Sagt och gjort. Jag letade upp garn och virknålar och satte ivrigt igång. det här skulle bli en grann oval duk.

Längre än så här kom jag inte innan jag rev upp alltihop. Suck.

Nya Novitagarner

I det förra inlägget berättade jag ju om vår lilla juliutflykt, men glömde att berätta om det roligaste av allt. Vi kom hem via Orimattila och handlade lite mat i det splitternya fina och svala S-market där. Jag var mycket koncentrerad och rusade iväg för far i huset väntade otåligt utanför i bilen. Jag slängde fort diverse matvaror i kärran och ångade på till kassan.
- Men sidu garn, utropade svägerskan och fick mig omedelbums på avvägar. Så där stod jag och muttrade mitt sedvanliga mantra: Jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn... och så kisade jag med vänstra ögat lite och vips hade jag två 200 grams nystan i kärran. Det var det nya Onni-garnet som precis hade dykt upp i affären.

I kassan hamnade jag i glatt samspråk med damen på andra sidan apparaten. Svägerskan var förvånad, tänk att det finns så mycket att orda om garn och stickningar. Damen i kassan hade samma utmaning som undertecknad: Hur smuggla in garnet förbi den äkta hälften?
Nu just har jag inget sådant problem för som far i huset krasst konstaterade:
- Det är så råddigt i ditt hobbyrum att jag kan inte säga om du har hämtat till mera garn.
Ingen fara jag är nästan oskyldig.

Far i husets uppsyn var inte nådig då jag kom ut med garnnystanen i högsta hugg. Han fnyste bara åt min förklaring att nystanen var inhandlade med tanke på min mor, som stickar halsdukar på löpande band och nu hade tänkt övergå till en babyfilt. Lugn, bara lugn jag är totalt oskyldig och ska inte bli vare sig farmor eller mormor. Det är en annan liten höstbaby som ska bli ihågkommen av min mor. För säkerhets skull körde far i huset hem via svärmor. Han ville med egna ögon se att garnnystanen verkligen kom i hennes ömma händer.

Det är roligt att ha kunnat smitta ner sin mor med både stick- och garniver. Torsdagen den 17.7 var vi iväg på det månatliga matuppköpet med min mamma. Och förstås styrde hon ivrigt stegen till garnhyllan. Hon ville se de nya garnen. Hon föll inte för 7 bröders djungelgarn, men nappade ett nystan Onni till.

Inspirerad av min stickväninna som dagen innan sänt mig ett sms om de nya garnen, (ja, alltså vi har ett liknande system som fågelskådarna som sänder runt meddelanden om sällsynta fågelarter, fast vi är ju på hugget visavi garn och mönstertidningar) så köpte jag det sebrarandiga sockgarnet och från billiga korgen öste jag på med julrött och påskgult bomullsgarn. Kanske bäst att börja virka julduken redan nu? 

Djupfryst garn

Åååh, äntligen, äntligen har vi rejäl internetkontakt här i det nya huset. Fick den och  min dator installerade i fredags, men har inte haft tid att uppdatera den här bloggen förrän nu.
Igår var jag alldeles för orolig och lessen för att kunna skriva något. Och det för att minstingen återvände till det västra grannlandet efter ynka fem dagars vistelse i Finland. Tiden med honom gick alltför fort och längtan var stor då vi följde honom till färjan i fredags. Hans återfärd igår kantades av klantiga SJ, som var 80 minuter försenad så att han missade bussen och den utlovade taxin av SJ stod sen inte att hitta nånstans.
- Aldrig mera tåg, konstaterade han lakoniskt idag.

Nu vet jag ju då inte om det alls lönar sig att skriva något här. Tänk om jag har förlorat alla mina bloggläsare under min inaktiva period? Hmmm...
Kan konstatera att bloggen också varit djupfryst.

Sommarmånaderna har hittills gått alltför fort. Det finns hela tiden någonting som skall göras här i huset, så stickning och virkning har tyvärr haft låg prioritet. Däremellan har jag varit på äventyr tillsammans med far i huset och införskaffat en liten frys, en dammsugare, osv...

Tisdagen den 15.7 åkte vi iväg till Tammerfors tillsammans med far i huset och min svägerska. Vi inledde med ett besök i bageriet Lähimmäinen (Medmänniska) i Mäntsälä och fortsatte sedan och levererade varor i Tammerfors och besökte Verkkokauppa medan svägerskan besökte klädbutiker och en väskaffär. På återvägen åt vi i Toijala och fortsatte sedan till Tavastehus och det stora loppiset där.
Och javisst är det förbjudet för mig men...
- Ta inte de där, du får pälsängrar, sade far i huset.
Men haaaa, inte då. Jag placerade fyndet i frysen.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat de här läckra nystanen kvar i Tavastehus. Vem vill nu inte ha Crazy Zauberball? Det bruna garnet är en blandning av ylle och silke och det skall bli nattsockor till i vinter. Fast nu just i över 30 graders hetta känns det minst sagt konstigt med sockor på fötterna. Men vänta bara, snart är kylan tillbaka. :)

Ja och trots förbudet köpte jag också två gamla Eevaneule-tidningar, en från år 1982 och en från år 1985 samt två Suuri käsityötidningar, en från år 1999 och en från år 2005. Alltid lika intressant, men jag ska nog inte ha flera tidningar heller, men de kostade enbart 50 cent/tidning, så...