I morse ringde väckarklockan mitt i min dröm. Det tog tid innan jag fick klockan avstängd, för jag skulle så ha velat veta varifrån de där vita duvorna kom och slog sig ner på en snödriva. Det att en del av duvorna såg ut som vita kakaduor kan jag inte rå för. I en släde satt en av mina kolleger från 1980-talet tillsammans med en äldre herreman, som jag inte kunde identifiera. Med mej ut till den här snöscenen hade jag kolleger från min senaste arbetsplats före pensionen. Så jag ber nu om ursäkt av alla dem jag har stört nattsömnen för. Det sägs nämligen att om man inte kan sova på natten, så förekommer man i nåns dröm. Vet inte om det är sant eller om det är månen som ställer till det. Hur som helst så hade jag en hel del människor med i min dröm i morse.
Frukosten intog jag på stående fot innan jag begav mej iväg till grannbyn. Marken var frusen, så det gällde att försöka hålla sig till de partier där sanden tittade fram. Redan igår kväll funderade jag på hur jag skulle klara trappan utan att falla och bryta armar och ben. Det märks att jag håller på att bli rejält gammal när jag funderar på såna orosmoment på förhand. Men jag vet ju att precis där framför trappan i grannbyn faller snön ner från taket och vi har haft vårliga plusgrader här. Jag vet också att nästyngsta sonen knappast har tagit bort den snön, för ungdomarna rör sig obehindrat upp och ner för trappan. I den där frysta ishögen går det inte att ta sig fram som en pingvin för högen sluttar neråt och jag ska uppåt. Nå, den rara sonen hjälpte mej upp och sandade sedan så när jag skulle hem klarade jag mej också nedför trappan utan vidare missöden. Nu hoppas jag verkligen att sonen tar bort isen och snön idag medan vi har värmegrader.
Jag har alltså tillbringat morgontimmarna i grannbyn tillsammans med Lilleman. Vi hade riktigt trevligt. Fadern hade byggt en lååång bilbana med både backar och kurvor och där skuffade vi bilarna framåt. Ibland körde de ut i kurvorna och då var det bara att börja om från början. Katten Pricken var också ivrigt med och lekte.
När jag kom hem efter dryga tre timmar hade jag med mej varmbröd, som sonen bakade.
Och inte vilken box som helst, utan en stickbox! 300 gram sockgarn, 7 bröder, strumpstickor och mönster.
Och nu kan påsken komma, för kolla vad jag också har! Den här förpackningen måste gömmas, annars har vi inga mignonägg kvar sen när det gäller. Undrar förresten om det blir många påskmarknader i år. På Pellinge vet jag att det blir en, lördag 4 april, men hur är det här lite närmare månntro?
Vet ni förresten att det är ostbågens dag idag? Jag kan dessvärre inte fira med ostbågar, för såna har vi inte här i huset och jag åker inte iväg till stan för en påse ostbågar!
Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på torsdagen. Njut av vårsolen om ni har möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar