Stugusittare

I morse steg jag igen upp före jag vaknat, för klockan ringde lite över sex. Hastigt fick jag kläderna på och slängde i mej en yoghurt och en smörgås. Sen iväg, men ack och ve, gårdsplanen var farligt hal och det verkade vara flera kilometer till "min" bil. Så fort jag steg ner från vårt lilla obefintliga trappsteg gled ena foten iväg. När jag på avstånd låste upp bildörren märkte jag att det blinkade till i fel bil. Jag hade fel nyckel!

Attans, instavande, ja, jag hade till all tur tagit stavarna med mej ut, tillbaka och byte av bilnyckel. Tyvärr en mängd osande svordomar åt bisin mins håll. I och för sig kan han ju inte rå för vädret, men lite hjälp skulle inte direkt ha varit fel...

Som genom ett under klarade jag mej till bilen och kunde försiktigt köra iväg till grannbyn. Där har jag tillbringat morgonen tillsammans med en trött Lilleman och en busig kattunge. När det var dags att återvända hem höll jag på att falla där på trappan hos nästyngsta sonen. En saftig svordom och stegrande puls. Till bilen klarade jag mej med kassar och allt. På hemvägen höll bilen sedan på att glida i diket i sista kurvan före landsvägen. Och det trots att jag kröp fram på tvåans växel. Men en kurva som lutar utåt är svår att forcera. Tur att jag insåg att ingen broms skulle ha hjälpt.

Här hemma fick kassen bli kvar på framsätet och jag stavade mej till garagedörren, alltså kortast möjliga sträcka. Och nu har jag bestämt mej för att jag blir en stugusittare! Jag rör mej inte utomhus i den här halkan förrän jag måste! Tja, senast i måndag ska jag iväg till stan, så det blir en rätt kort innesittarperiod trots allt. Frisk luft kan jag ta genom att öppna balkongdörren, så ingen fara.

Bisin min låg och snarkade ännu då jag kom hem.
– Det är bara bra att du är ute och kör i vinterföre, sa han sedan.
Morr! Jo, kanske men... ja, kan inte säga att jag precis gillar det. Självklart kör jag när det gäller att ta sig till barnbarnen. 💕Men resten av bilresorna får allt ligga på is ett tag.

Igår lade jag upp de två nästsista Jyjy-26 projekten:

Nummer 17 ska bli ett par vantar och...

... nummer 18 ska bli en liten trekantig huvudduk/sjal. Jag stickar så långt mina två nystan med Sointu-garnet räcker. Det här är lite mera somrigt än vantar och sockor.

Nu fattas endast två projekt, så har jag alla 20 påbörjade. Duktigt, inte sant? Nu gäller det att se till att få dem färdiga också. Jag skulle vilja sticka någonting spektakulärt, men, men det är nog bäst att jag håller mej till sockstickning, eller hur? Det är sånt som behövs och som de flesta blir glada av att få.

Nu dags att göra lite nytta i hushållet!

Önskar er alla en skön fredagskväll. Och gå nu inte och halka omkull.