Nu blommar...

... löken?
Nej, nej,

garnet förstås. Garnet blommar!

För två veckor sedan levde jag minst sagt farligt för vi hade Lankava i huset! Och nu ska jag då genast säga att detta INTE är ett sponsorerat inlägg i min blogg. Absolut inte.
Nej, det var så att vi på min arbetsplats, Lovisa Mi, bestämde oss redan i våras för att delta i Lovisa Historiska Hus. Vi verkar i ett gammalt hus byggt i slutet av 1800-talet för kommunalläkaren Ekelund. Sedan har huset hunnit fungera både som skattebyrå och klassrum för mellanskolan och gymnasiet som ligger ett stenkast från oss. Ett hus utan verksamhet är ju inte så mycket att visa upp så rätt hastigt beslöts det att vi har en arbetsdemonstration i övre våningens språkklass = knyppling av spetsar till folkdräkter. Östnyländska folkdräkter fanns utställda där. 

Nere i konstklassen hade då Lankava dukat upp frestande garner.

Och Molla Mills höll virkkurser både på lördag och söndag.

Tyvärr kunde jag inte delta i nån av dem för jag var på jobb på lördagen på ett helt annat ställe och på söndagen var jag husvakt i Mi-huset.

Efter att mitt arbetspass tagit slut på söndagen måste jag ju bara gå och klappa lite garn.

Vem som helst kan ju bli galen av sånt här.

Och jag borde nog börja väva igen...

... tänk så fina plädar det kunde bli...

eller borde jag virka mattor istället...

... så många lockande färger... vill ha, vill ha, men ack så förnuftig jag var, finns ju redan här hemma två stora svarta plastsäckar fulla med mattväft...

... eller jag kanske ska virka någonting helt annat?

Oj, oj, oj... Ack alla dessa frestelser och val...

- Det är precis din färg, utropade mina kolleger då de fick se den här rosa stickade sjalen. Och visst är det min färg, precis min färg så förstås måste jag ju köpa några nystan av det där glittriga mohairgarnet. Enligt den trevliga försäljaren skulle sjalmönstret finnas på Lankavas hemsida. Men inte har jag hittat det än. Och tjaa inte har jag ju tid med vare sig virkning eller stickning nu just heller. Förra veckan inledde vi höstterminen och jag startade upp sex nya undervisningsgrupper. I morgon skall jag starta upp den sjunde och så får det rulla på i sex veckor framåt. Sen faller vissa grupper bort och nya kommer till. Spännande, utmanande och omväxlande minsann. Bäst att bara fortsätta med min stillsamma lilla krokning. Kanske halsduken hinner bli färdig innan vintern är förbi?