Förra veckan var jag minsann ute på vift. Och det tär lite smått på krafterna än. Nå, nej, det gör det inte. Det som tär är söndagens klockomställning. Min kropp protesterar, det går inte att vrida tiden så där bara. Men tillbaks till den fartfyllda förra veckan:
På måndag kurs i Hindersby, på tisdag iväg med far i huset till Tammerfors (missade stickcaféet, snyft), på onsdagkväll igen kurs i Hindersby, på torsdagkväll iväg till grannstaden, på fredag igen till Tammerfors med far i huset, på lördag lite arbetsuppgifter och en loppisrunda i stan tillsammans med svärdottern, på söndag höstmiddag i Hindersby osv...
Huh, ni börjar kanske förstå att tröttheten tar vid och att jag inte har fått mycket gjort här hemma. Men, vad gör det så länge jag har roligt?
För en vecka sedan var jag alltså iväg med min stickväninna på specialkväll i teeteeshop i grannstaden. Sånt är farligt, ytterst farligt, men jag var rätt förståndig, fråga vem som helst så får ni höra! :)
Träffade faktiskt en hel del bekanta där i vimlet, riktigt trevligt.
Se så underbart, massor av garn att klappa och det finns hur många hyllor som helst.
Som vanligt tog de röda korgarna slut. Men numera är stickväninnan och jag så garvade i gamet att vi vet att man ska grabba en köpkorg åt sig genast när man kommer innanför dörren. Många överfulla korgar sågs. Och nej, nej, jag ska inte ha mera garn... eller... :)
Vi fick se en modevisning med höstens uppstickade mönster. Intressant att se hur det ser ut i verkligheten. Ger en verklig inspirationskick. Vi fick två mönstertidningar i gåva samt ett helt underbart nystan med Lumi-garn. Och det var kraftig rabatt på garn och tillbehör. Jag passade på att köpa mig Knit Picks T-nålar för kommande monteringsprojekt.
Jämfört med det ställe, AVK, som jag fick besöka både i tisdags och fredags förra veckan, så var nog torsdagens besök i grannstadens garnaffär bra mycket trevligare.
- Nu har jag hittat en ny UFO åt dig, sade far i huset häromsistens något exalterad. Han har lärt sig ett nytt ord: UFO.
Jag stönade inombords och undrade vad han nu skulle dra fram. Har jag faktiskt flera nästan antika projekt? Det kan jag väl inte ha? Det räcker så bra med det tjugotalet påbörjade projekt ända från år 2009 som väntar på en mindre eller större insats för att bli färdiga.
Men sakta i backarna nu. De här har jag inte ens stickat. Hmmmm, måste vara någon av sönerna som i tiderna har roat sig med att dra upp trådändar i tåändan. Håhåjaaa, klarar jag av att lappa de här eller ska jag bara slänga dem i bastu-ugnen?
- Jag har en överraskning åt dig i korgkistan i ditt pysselrum. Jag räddade den från det stora vindsbålet, sade far i huset häromsistens.
- Oj, spännande, svarade jag och fortsatte med mitt. Senare på kvällen kom jag ihåg den utlovade överraskningen och gick iväg till mitt blivande hobbyrum.
- Du milde, vrålade jag i falsett då jag öppnat kistlocket. Far i huset stod vid min sida inom sju röda sekunder.
- Vad är det? Gjorde du dig illa?
Själv var jag mer eller mindre förstummad och visste faktiskt inte om jag skulle gråta eller skratta.
Jovisst, far i huset hade varit snäll och räddat en nästan antik UFO från eldens lågor, men...
- Du, du har räddat en urgammal UFO, stammade jag fram mellan skratt-tårarna.
- Ja, jag tänkte att när det nu fanns kvar garn ännu, så..., svarade han lite tveksamt och iakttog mig smått förskräckt.
Och så fick jag förstås förklara vad en UFO är alltmedan jag bekämpade min besvikelse över att det inte var den utlovade nystkronan som hittats. Jag misstänker faktiskt att min svärmors nystkrona har försvunnit nånstans för länge, länge sedan och inte alls finns på vinden i vårt gamla hus. En vind som nu håller på att tömmas i snigelfart.
Men vad jag skall göra med de här jumperdelarna, som jag stickat när jag var tonåring, vet jag inte. Vem vill ha någonting sånt här?
Mönstret ser jag ännu framför mig. Det hade ett svartvitt foto och ingick i tidningen Hennes, som lades ner år 1977. Mönstret har tillsammans med alla mina andra urgamla mönster blivit lågornas rov. Unisont ansågs det att jag hade så många mönstertidningar redan att jag inte behövde de där gamla mönstren till någonting. Buuuäh, dit försvann bland annat gamla Allersbilagor med härliga virkmönster och Hönsestrikk-mönster från det färgglada 1970-talet. Håhåjaaa, man får sitt straff när man inte är med och räddar sina dyrgripar. Å andra sidan, som dottern brukar konstatera: "Har du inte använt grejerna det senaste året så behöver du dom inte heller". Och det är ju sant.
Men vad ska jag göra med den här jumpern? Sy ihop den och försöka konstruera nån sorts polokrage? Eller ge bort delarna? Till någon loppis? Eller till någon stackare i stickcaféet? Hmmm...
Om jag syr ihop jumpern, så vem månne vill ha någonting sånt här? Rött är inte precis favoritfärgen bland släkt och vänner. Hmmm...
Men, tänk att jag ändå stickade någorlunda jämnt redan i ungdomens dar. Märkväl någorlunda! :)
... halsduken!
Den här blev färdig förra veckan. Jag gör alltså annat än flänger omkring och köper garn. Ja, faktiskt, jag stickar och virkar lite mellan varven också! Det trodde ni inte, eller hur?
Få se vad förra veckans födelsedagsbarn säger när hon får den här. Hoppas att den kommer till användning. Med i paketet smög en av hennes gamla kalendrar från hennes skoltid. Den hittades i förra veckans vindsröjning i "det gamla". Egentligen borde vi fortsätta vindstömningen idag, men energi och inspiration saknas. I morgon ska både far i huset och undertecknad på jobb så då blir det nog inget röjande. Och sedan kommer den intensiva arbetsveckan emot...
Modell: Mosstickad halsduk, lade upp 17 m och stickade mosstickning över 15 av dem och sedan kantmaska i början och slutet.
Garn: Flower Alize
Åtgång: 200 g
Stickor: Nr 7
