Alldeles frivilligt

Igår kväll var vi iväg söderut och bjöds på god skinkpaj, grönkålssallad, delikata bullar, godis, morotskaka, ost och kex. Ja, matbordet var alldeles fullt av läckerheter. Det var riktigt trevligt att träffa svägerskorna, den enas man och dotter. Det blir alltför sällan, trots att avstånden inte är stora. Vi bor ju faktiskt i samma stad!
Äldsta sonen fick agera tech support, så nu borde åtminstone en dator vara uppdaterad och redo för nya utmaningar.
Bisin min är alldeles salig. Han kom hem med en för honom ny gammal knapptelefon, en likadan som han använder. Nu behöver han inte byta till modernare rackerier!
Vi kom hem mitt i natten, för tiden gick så fort och mitt i allt visade klockan 23.30.

I morse vaknade jag lite före åtta. Jag hann inte ens börja med frukosten då det knackade på dörren. Där stod yngsta sonen, som vänligt nog kom och hälsade på sina föräldrar. Yngsta sonen var ursprungligen på väg till stan och handla mat. Mitt i alltihopa innan jag ens fått i mej frukosten blev det bestämt att vi åker iväg österut till Kotka. Och kan ni tänka er, alldeles frivilligt gick jag in till Motonet och alldeles frivilligt tog jag kölapp till reservdelsdisken. Det ni! Nu hoppas jag innerligt att jag fick rätt rem och rätt kork. Jag hade ordentligt på en lapp skrivit upp allting bisin min behövde. Men det innebär inte att det automatiskt blir rätt ändå, för hur ska vi veta exakt vad det heter på finska?

– Ta det lite lugnt nu, sa yngsta sonen när jag tänkte rusa iväg till kassan.
– Vi ska titta lite omkring oss först ifall vi behöver nånting, fortsatte han.
Hmmm, lätt för honom att säga. Men lite knepigt när man inte alls vet vad de där konstiga grejerna överhuvudtaget ska användas till.

Men tjolahopp! De här känner jag i varje fall igen och nu passade jag på att förse mej, så jag klarar mej över sommaren. Förstås beroende på hur många korsord jag orkar lösa.

Såna här återanvändbara plastpåsar hittade yngsta sonen och dem nappade jag direkt. I de här kan jag ha lite nystan!

Från Motonet återvände vi västerut och stannade vid Prisma. Egentligen skulle jag inte ha så mycket annat än yoghurt, mjölk och lite bröd. Men, jag köpte lite påskpyssel och den här:

En virktidning! Garnhyllan besökte jag inte alls, så jag var riktigt duktig, inte sant? Sedan stod jag nog och höll i ett par rödlappade stickade babysockor. Funderade på att köpa dem, men tänkte att det är nog bättre om jag stickar själv...

När vi var färdiga med uppköpen och skulle iväg till kassan blev yngsta sonen lite orolig. Vi hade nämligen kommit in på barnklädesavdelningen. Han vet hur gärna jag handlar kläder åt barnbarnen och han ville inte bli och vänta på mej när vi ju redan hade allt nödvändigt i kundvagnen. Och nej, jag köpte inget den här gången. Så visst kan jag vara lite ordentlig ibland. 

På hemvägen ringde stickväninnan U och frågade om hon skulle köpa tidningen Kuriren åt mej. Jag hade telefonen i min väska i baksätet, men talade i min smartklocka i framsätet. Verkligt bra påfund med smartklockan kopplad till telefonen. Jag tackade U för att hon tänkte på mej. Som jag alltid har sagt, stickare är snälla!

Det blev en oplanerad snabb utfärd idag. Småningom börjar jag lära mej var allting finns där i Prisma i Kotka. Antagligen kommer de att ändra ordningen på varorna nu så fort jag lärt mej i vilka gångar jag ska gå.

Det blev en snabb och trevlig liten utfärd österut. Nu får ni hålla tummarna att bildelarna passar!

Önskar er alla en skön söndagskväll. Hoppas att ni hunnit njuta av det vackra vårvädret. Vi har haft vårens första bofink vid fågelbrädet!