Nästan antik UFO

- Jag har en överraskning åt dig i korgkistan i ditt pysselrum. Jag räddade den från det stora vindsbålet, sade far i huset häromsistens.
- Oj, spännande, svarade jag och fortsatte med mitt. Senare på kvällen kom jag ihåg den utlovade överraskningen och gick iväg till mitt blivande hobbyrum.
- Du milde, vrålade jag i falsett då jag öppnat kistlocket. Far i huset stod vid min sida inom sju röda sekunder.
- Vad är det? Gjorde du dig illa?
Själv var jag mer eller mindre förstummad och visste faktiskt inte om jag skulle gråta eller skratta.
Jovisst, far i huset hade varit snäll och räddat en nästan antik UFO från eldens lågor, men...

- Du, du har räddat en urgammal UFO, stammade jag fram mellan skratt-tårarna.
- Ja, jag tänkte att när det nu fanns kvar garn ännu, så..., svarade han lite tveksamt och iakttog mig smått förskräckt.
Och så fick jag förstås förklara vad en UFO är alltmedan jag bekämpade min besvikelse över att det inte var den utlovade nystkronan som hittats. Jag misstänker faktiskt att min svärmors nystkrona har försvunnit nånstans för länge, länge sedan och inte alls finns på vinden i vårt gamla hus. En vind som nu håller på att tömmas i snigelfart.

Men vad jag skall göra med de här jumperdelarna, som jag stickat när jag var tonåring, vet jag inte. Vem vill ha någonting sånt här?
Mönstret ser jag ännu framför mig. Det hade ett svartvitt foto och ingick i tidningen Hennes, som lades ner år 1977. Mönstret har tillsammans med alla mina andra urgamla mönster blivit lågornas rov. Unisont ansågs det att jag hade så många mönstertidningar redan att jag inte behövde de där gamla mönstren till någonting. Buuuäh, dit försvann bland annat gamla Allersbilagor med härliga virkmönster och Hönsestrikk-mönster från det färgglada 1970-talet. Håhåjaaa, man får sitt straff när man inte är med och räddar sina dyrgripar. Å andra sidan, som dottern brukar konstatera: "Har du inte använt grejerna det senaste året så behöver du dom inte heller". Och det är ju sant.

Men vad ska jag göra med den här jumpern? Sy ihop den och försöka konstruera nån sorts polokrage? Eller ge bort delarna? Till någon loppis? Eller till någon stackare i stickcaféet? Hmmm...
Om jag syr ihop jumpern, så vem månne vill ha någonting sånt här? Rött är inte precis favoritfärgen bland släkt och vänner. Hmmm...
Men, tänk att jag ändå stickade någorlunda jämnt redan i ungdomens dar. Märkväl någorlunda! :)