Lite förskräckligt var det här i vårt landskap i morse. Till all tur blåstes faran över redan lite över sju, så nu kan vi fortsätta som förut. Jag som är smått allergisk mot appar hade ingen varning i min telefon. Jag har dessutom nuförtiden telefonen avstängd till natten, så det skulle ju inte ha hjälpt med 112-appen. Om nån behöver få tag på oss på natten får de vända sig till bisin min. Enklast så. När barnbarnen väntades och medan min hulda moder ännu levde, då hade jag förstås på telefonen även nattetid. Men det var då det. Nu är det andra tider.
Igår släpade jag fram garnplastlåda nummer 17. Ja, alltså innan vi flyttade hit, så fanns det liksom ordning och reda på garnlådorna. Men sen lyckades bisin min ställa till med kaos både med garnen och med våra böcker. De senare fanns också ordentligt listade i en exceltabell. Nu finns en del fortfarande ouppackade i källaren och andra huller om buller i bokhyllan. Ibland får jag för mej att jag ska rycka upp mej och sortera böckerna enligt genre, ibland enligt författare och ibland faktiskt enligt färgen på bokryggarna. Eftersom jag inte riktigt kan bestämma mej, blir det här liksom aldrig av, tyvärr. Det skulle verkligen underlätta sökandet efter bland annat klassikerna och framförallt böckerna om vår lokalhistoria om någon sorterade dem hyllvis. Men den där någon är förskräckligt svår att finna. Kanske om jag blir riktigt ivrig nån regnig dag, vem vet?
Igår var jag alltså på jakt efter bomullsgarn, ett nystan rosa och ett nystan grönt, men...
Ju djupare jag grävde, desto flera fynd gjorde jag, här lila lingarn. Jag hittade också silkesgarn och merinogarn, samt 150 gram mossgrönt alpacka garn. De tre nystanen var skilt packade, så jag hade tydligen tänkt dem till något stickprojekt, men till vad?
Jag har ännu två möjliga ställen jag kan leta på efter bomullsgarn, men jag är inte särskilt optimistisk. De flesta bomullsgarn jag har är julröda eller påskgula. Mest har jag faktiskt sockgarner och en del sjalgarner, så... ja, bomullsgarner finns det inte precis kopiösa mängder av.
Det var förskräckligt roligt att gräva i garnlådan. Nu vet jag inte om jag ska betona det förskräckliga mer än det roliga, för det känns som om mitt stickande har gått i stå. Ingenting blir färdigt. Igår kväll kom fluffärmen så långt att den nu måste mätas. Sent på kvällen bytte jag stickning till den lilla svartvita sockan. Glad i hågen stickade jag på, för att efter tiotals varv upptäcka att jag stickat fel hela vägen. Jag hade glömt det räta varvet i rätstickningen! 🙈 Förskräckligt alltså! Och nu blir det till att sticka bakåt igen. Inte konstigt att ingenting blir färdigt med den här takten.
Om ni blev lite fundersamma över plastlåda nummer 17, så lugn, bara lugn. Plastlådorna från förr fick slumpvisa nummer och det finns alltså inte alla nummer. Så det går liksom inte att räkna ett, två, tre upp till sjutton. 😊
Roligt idag är snabbvisiten av yngsta sonen. Förskräckligt är däremot att han fortfarande har feber. Hoppas att han snart blir frisk.
Idag hade jag tänkt sitta ute på bänken och sticka, men det är bäst att ligga lågt, för bisin min är på jakt efter frivilliga till potatislandet. De första 27 potatisarna, som han satte för längesen är redan uppe. Med god tur får vi nypotatis till midsommaren. Nu borde vi ännu fixa jordkällaren färdigt till hösten. Men det är nånting jag inte tänker engagera mej i desto mera, för nu har bisin min börjat babbla om ett kylrum i källaren istället. Förskräckligt roligt med idéer, men nån ska förverkliga dem också.
Nu ska jag svara på lite e-post och sen ta itu med bakåtstickningen.
Önskar er alla en skön fredagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar