Pyttesmå

Istället för bamsingar kan man kanske använda de här pyttesmå stickorna, som anlände med posten förra veckan. Jag är lite osäker på om jag någonsin kommer att få användning för dem, men vem vet?

Bamsingar

Senast när jag var i Garnhuset och laborerade, lugn bara lugn, jag köpte inget garn :) så fastnade de här bamsingarna i mitt synfält. Förstås måste jag ju ha dem omedelbums så jag köpte dem. Addis stickor 20 mm, kostade lite på 6 €. Gissa vad jag skall använda dem till?

Det jag gjorde i Garnhuset var att byta ut 350 g bomullsgarn till en annan färg. Och ja, nu har jag då 30% rabatt på nästa inköp. Vad skulle jag vilja ha för garn månntro? Blir svårt att välja. Har ni några förslag?
Rabatten får man om man har stamkundskort i Garnhuset.

Färdig

Äntligen är mitt gråa projekt som påbörjades 3.12.2007 färdigt. Redan vid starten förutspådde jag att det skulle ta till midsommaren innan jag skulle vara färdig. Kusligt att bli sannspådd!
Nå, egentligen skulle det ha blivit en födelsedagspresent, men jag fick vänta alltför länge på monteringsskivan. Igår fick jag äntligen de fyra knapparna isydda. Nu gäller det bara att vänta på att dottern skall komma hem från sin resa så att jag kan förära henne gåvan. När hon provade tröjan förra veckoslutet passade den precis till hennes kortkorta jeanskjol.
Garnet är Soft Mohair från Sandnes och stickor nummer 7. Spets- och slätstickning. Mönstret fanns i tidningen Moda nr 6/2005 modell 42 s. 47. Så sent som på Luciadagen 2007 såg jag den uppstickad i Garnhuset i Borgå.
Bakstyckets spetsstickning:

Rosa tuben

Den här ljuvliga rosa tuben färdigställde jag i februari i år. Så mjuk och skön av Novitas Kuuragarn. Bra att ha igen i vinter när vinden viner. Nu just är det mera hett om öronen med + 28 grader celsius!

Den lilla svarta

Lite dåligt samvete har jag haft över att inte ha åstadkommit så mycket under vintern och våren. Det har varit så mycket jobb och en hel del annat som kommit i vägen för mitt kreativa jag. Men totalt utan att sticka har jag ändå inte framlevt i vinterdvalan. Nej, den här lilla svarta, nåja lilla och lilla, halsduken blev färdig i januari i år. Det var en försenad julklapp till yngsta sonen. Han hade troget under jullovet följt med mig till Robin Hood och betraktat mina suckande och trånande blickar vid garnhyllan. Han kände på Novita Foxi garnet och var såld. Så mjukt och skönt, sticker inte det minsta och håller en ändå varm.

För mig personligen kanske lite fantasilös stickning. Man sätter bara upp tillräckligt antal maskor, beroende på hur bred halsduk man vill ha. Sedan stickar man rätstickning (= alla varv räta) och när man uppnått önskad längd är det bara att maska av. Lätt som en plätt. Roligt att kunna göra något för sonen. För det mesta är det ju dottern eller någon annan dam som är mottagare för mina kreativa alster.

Montering...

... av stickningen är nog något av det tristaste som finns. Äntligen i fredags fick jag det gråa tröjprojektet utspänt. På lördagen var det dags för axelsömmarna och stickandet av kragen. Igår, på söndagen var det sidsömmarnas och knapphålens tid. Nu återstår endast att sy i fyra knappar. Hoppas att jag får det gjort imorgon.

Mycket på gång...

... samtidigt just nu. Ni ser 3 virkningar och 3 stickningar. Det gråa projektet är i princip färdigt. Väntar bara på att far i huset skall fixa den utlovade skivan i styrox eller frigolit som svenskarna säger, så att alla stickade delar kan töjas ut och spännas upp i rätta mått snyggt och prydligt. Sedan återstår endast att sy ihop, sticka kragen och sy i knapparna. Det där arbetsskedet som heter montering och kan vara hur tråkigt som helst ibland. Men nu skulle jag faktiskt vilja göra undan det hela så jag kan fortsätta med mina andra projekt. Jag gillar inte UFO:s något vidare. Om de blir kvar och skräpa länge finns det egentligen ingen annan möjlighet än att riva upp dem och använda garnet till något helt annat. Suck! Kanske jag hellre skall använda ordet WIP om halvfärdiga alster. Jag stickar ju ändå på alla tre och virkar vita stjärnor/blommor då och då.

Blåa rundstickningen skall i sinom tid bli en julklapp, så för en gångs skull är jag ute i rejält god tid. Den stickningen är också bra att ta med sig för jag behöver bara sticka räta maskor hela vägen runt. Detta efter att nuvarande resårdel är klar. De rosa virkningarna var tänkta att bli sjalar i något skede och de vita virkade blommorna av Nalle-garn vet inte ännu om de skall bli en poncho eller en sjal.

Uppläggningen med svart Fritidsgarn från Sandnes är ny. I veckan nystade jag en härva för jag vill pröva på lite tovning i tvättmaskinen. Men jag har inte kommit längre än ett varv, som måste rivas för jag behöver stickor nummer 6 istället för 5½ om det skall bli till något.

Halvfart...

... är det på mitt stickande just nu. Om ens det. På tre veckor har jag inte stickat ett endaste varv. Usch, så jag skäms. Men det har inte funnits vare sig tid eller ro i min kropp att koncentrera sig på maskor.

Igår var det så äntligen dags för vår stickjunta, som på grund av sjukdomar, operation och tidsbrist inte har mötts på två veckor. Det var så roligt att träffas, prata lite och sticka. Mitt gråa projekt har ju avancerat så att bakstycket och bägge ärmarna är klara. Igår hade jag tänkt få det vänstra framstycket färdigt. Men ack och ve, allt pratande råddade bort mig så att jag stickade fyra cm för långt. Nu får jag riva för att kunna göra avmaskningen för halslinningen. Suck!

Kanske jag borde hålla mig till skapligt enkla pyssel istället? :-)
Fast å andra sidan vill jag ju sticka mera och inte mindre...

Knitspotting

Att jag inte har kommit på det här själv och att jag inte kommit på det förr. Bra terapi nu då det inte blivit en endaste maska stickad på drygt två veckor. Suck!
Knitspotting verkar vara en bra och stillsam hobby för mig som för tillfället flänger runt i bil och tillbringar massor av tid på sjukhus i Helsingfors. Det är inte tal om att ens ta med stickningen för all fokus är på patienten och så skall det ju vara.

Undrar förresten om boken "Livets aviga och räta Sticka och skvallra i New York" av Kate Jacobs får räknas med i Knitspottingen? Hela boken handlar ju om en stickjunta. Det var meningen att jag skulle läsa den på jullovet. Men den ligger alltjämt väntande i bokhyllan. Nu på sportlovet skulle jag läsa Stieg Larssons böcker, men även de är olästa. Det finns alltså något att göra på sommarlovet... eller årets jullov eller... :-)

Syjunta

Igår gick startskottet för en ny syjunta. Det är länge sedan byns syjunta här dog ut efter att den ena och den andra började jobba heltid och kvällar. Jag har saknat den, men inser ju att det inte finns någon väg tillbaka till det som varit.
Men nu hade då svägerskan blivit så inspirerad av mitt stickande att hon tyckte det var dags att slå till. Sagt och gjort, fyra vuxna damer och två unga lågstadieflickor flankerade av två småbröder, träffades för en kontemplativ stund med händerna fulla av stickningar, sömmande eller sprättande.

Eftersom barnantalet var större än de vuxna var det oväsen och liv som bakgrundsmusik, ända tills flickorna hittade på att sjunga karaoke. Då steg ljudnivån ytterligare några decibel och dansfoten vickade i takt med en salig blandning av "Klappa händerna när du är riktigt glad", "O-a hela natten", "Drömmen om Elin", "Satumaa", Britney Spears-låtar och jag vet inte allt vad. Flickorna sjöng riktigt bra.

Jag tyckte det var riktigt roligt att sticka i sällskap. Tiden ilade iväg, men jag kom en bra bit på bakstycket till mitt projekt som jag påbörjade före julen.
Hur det kom sig att en byxbunt hamnade i wc-stolen och blev blöt vet jag inte riktigt. Men den bunten gick ju inte att åtgärda förrän den torkat, så den andra svägerksan blev "arbetslös".

När vi skall träffas nästa gång är i skrivande stund ännu oklart. Att hitta gemensam ledig tid visar sig som vanligt vara det svåraste. Om vi är riktigt på hugget kanske vi träffas redan i söndag för nästa tisdag är det ett föräldramöte som sätter käppar i hjulet. Och tisdagkväll är min enda arbetsfria kväll i veckan om man undantar veckoslutskvällarna.

Tackar för tre timmar trevligt stickumgänge.

Det bruna luddet...

... blev en halsduk. En födelsedagsgåva till systersonen. Stickad i Novitas Foxi-garn. Det blir en skön "pälskänsla".

Inte en enda....

... hemmagjord julklapp blev det i år heller. Idéer och garn hade jag ju, men tiden bara rusade iväg. Så är det ibland och bot och bättring är det inte stor mening med att lova, för antagligen kommer tiden att ta slut nästa år igen. Förstås kunde man ju börja redan tidigt på hösten med stickandet och virkandet, men inte heller det blir alltid av. Jag måste helt enkelt skärpa mig. Kanske ett lämpligt nyårslöfte?

Äntligen...

... i tisdags, för en vecka sedan, hade jag den stora äran att få bli stamkund i Garnhuset i Borgå. Nu kommer nog mitt garnlager att anta helt annan volym för hur skall man kunna hålla fingararna i styr?
Men stort TACK till Garnhuset som beviljar rabatt för garnomaner och på det sättet uppmuntrar stickande och virkande.
Lysande stickor säljer dom dock inte. Kanske de inte tror på det stickkonceptet?

Lysande...

... är den tekniska utvecklingen ibland. Nu har ledbelysningen nått fram till stickornas spets. Inte illa eller hur? De här lysande lila stickorna var det som fick mig igång på den nya gråvita stickningen. Jag stickade hela fem provlappar för att se om jag ändå inte kunde ha de här stickorna nummer 6,5. Men tyvärr hur jag än stickade töjde och drog, visade mina provlappar envist på nummer sju. Inget att göra åt annat än bara fort sticka undan det jag nu håller på med och pröva lyckan på nytt med något annat garn och projekt. Men det får nog bli till efter jul innan jag använder mina patenterade Knitlite (Milward) stickor.

Jag fick dem förra måndagen av handarbetande kolleger. De hade besökt mässan i Helsingfors. 14 euro betalade jag för härligheten och vi hade riktigt roligt med dem på jobbet utan att ens sticka. Och ni skulle bara se hur de lyser i mörkret. Idén är ju att man behöver använda dem när man stickar med mörkt garn. Men de är förstås gångbara om belysningen i övrigt är dålig.
Det finns virknålar med samma ledbelysningsidé. Men jag tycker att de ser lite obekväma ut med sitt breda skaft.
Säga vad man vill om teknik, men visst är den bra, eller hur?

Finland 90 år!

Hipp, hipp, hurra för Finland som fyller 90 år idag!

Jag skulle ju inte...

... lägga upp en ny stickning före jul. Nej, det skulle jag absolut inte. Jag har egentligen inte tid och det är så lätt att fastna i det där "bara ett varv till".

MEN jag föll för frestelseen. Det som inspirerade mig är mina nya stickor som jag fick förra måndagen. Återkommer till dem senare.

Den nya stickningen är i gråmelerat Soft Mohair garn från Sandnes. Jag har sjuans stickor och har min vana trogen satt upp bägge ärmarna först. Då får jag undan plaggets tråkigaste partier först. Och när jag stickar bägge ärmarna på en gång blir de ju exakt likadana vad beträffar ökningar och avtagningar.
Det är spetsstickning och slätstickning som gäller. OM jag hinner får detta bli en julklapp annars en midsommarpresent! :-)

Den skira spindelväven...

... är äntligen färdig. Känns skönt. Men nu vågar jag inte börja på något nytt projekt, för tänk om jag fastnar i det? Tyvärr är bilderna inte riktigt bra. Borde ha haft en människa som modell att svepa sjalen runt för att ni skulle kunna se hur den ser ut på riktigt. Mönstret är en modifierad veersion från Garnstudios DropsDesign och garnet är Vivaldi. Stickor nr 12 och virknål nummer 10.

Brunt ochn lurvigt...

... är det jag pysslat med förra veckan. Hoppas jag får alla delar hopfogade med det snaraste.
Vill ha den spindelvävstunna sjalen färdig också för att kunna påbörja ett helt nytt projekt.

Virkad halsduk

För en dryg vecka sedan fick jag säsongens första halsduk färdig. Den är virkad med Novitas nya garn Kuura. Lätt och snabbt gick det med enbart stolpar, fasta maskor och luftmaskor. Lite fantasilöst, men ibland är det roligare när jobbet löper. Garnet i sig gör att det ser ut som om mönstret var mera invecklat.
Halsduken gav jag bort, men mottagaren tyckte att den var stickig och att man fick garn i munnen av den. Själv tyckte jag faktiskt att garnet var skönt.

Som skiraste spindelväv...

... är det projekt jag resultatlöst kämpat med under de senaste månaderna. Det har inte riktigt velat komma igång. Jag har stickat, repat, stickat, repat, stickat...
Det var fel i mönsterdiagrammet och det tog tyvärr lite tid innan jag insåg det. Mönsterstickning kräver koncentration och det har varit lite si och så med den. Det finns en hel del annat som stör...



Skiraste Vivaldi-garn (Garnstudio) från Garnhuset i Borgå och stickor nummer 12. Det är ingen lätt match att sticka med så grova stickor. Man får verkligen akta sig så inte hela stickan ramlar ur stickningen och alla maskor tappas bort.

I min rosa plastlåda

I höst köpte jag en rosa plastlåda på 15 liter åt mig. Det var meningen att jag skulle lägga kurspapper i den. Papper som skulle vara en räddare i nöden då ens egen inspiration tryter.
Men sedan kom Novita ut med fina nya garner; Mambo och Kuura och vips köpte jag några nystan. Nu har en samling rosa Novitagarner fått ta plats i den rosa lådan. Fiffigt eller hur?

Inget garn

Igår var jag iväg till Robin Hood och shoppade tillsammans med mamma och lillsyrran. Jag var ute efter kattmat. Att sedan en del annat fastnade i nyporna och hamnade i shoppingvagnen kan väl inte jag beskyllas för?
När vi efter välförrättat värv satte oss i bilen konstaterade mamma ytterst förvånad: "Du köpte inget garn". Mamma tittade på en dam som kom ut med två plastkassar fyllda med garn och tyckte att jag inte betett mig som vanligt då jag inget garn alls hade.
Lillasyster skulle just till att protestera, medan jag ivrigt började tala om annat. Visst hade jag ju smugglat ut två nystan garn. Mamma har snart födelsedag och det skulle vara roligt att få ge något jag själv åstadkommer som gåva. Få se om jag hinner...
Garnet jag köpte var Novitas nya Kuura, som är så ljuvligt mjukt och skönt. Kostade 6,50 euro/100 g och är för stickor 7 - 8.

Apropå garn ännu, kolla in det här garnförrådet. Visst ser det ju mera ut som om man hamnat i en garnbutik än hemma hos nån? Det här är att vara garnoholic på riktigt!
Ja och visst är jag lite avundsjuk! :-) Det skulle inte alls vara fel att vara släkt med den där samlande kvinnann!

Goda effekter på hälsan

Stickning ger goda effekter på hälsan står att läsa i boken Zen and the Art of Knitting av Bernadette Murphy.
När du stickar får du:

• Lugnare andning
• Långsammare hjärtslag
• Ökad hjärnstimulans och koncentration
• Minskning av ångest och frustration

Och jag som har haft så dåligt samvete för att man sitter stilla då man stickar. Fram med stickorna nu bara och uppnå högre koncentration och stimulera hjärnan!

Karaktär

Mycket stolt kan jag nu pösa för jag har karaktär! :-) Igår gick jag dröjande, men dock förbi, ja du läste rätt, förbi en stor korg full med de ljuvligaste garner till priset av 1 euro/nystan. Och jag gick förbi! Tänk om jag nu är botad från min garnoholic-sjukdom?
Hela natten har jag förstås ångrat mig. Men man kan ju inte bara samla och samla och samla som en ekorre heller. Nångång måste man ju använda garnerna också...
Men tänk om jag ändå skulle åka in en sväng till stan idag och.... ;-)

Uppdaterad

Äntligen har jag kommit mig för med att snygga till litet här på denna blogg. Och kommit mig för med att skriva något också. Det har varit tyst hela sommaren och det för att det har hänt så mycket att vi hade fullt sjå att hålla oss över vattenytan.

På stickningsfronten inget nytt. Har fastnat i en sjal. Lagt upp, repat, lagt upp på nytt, repat., som i en oändlig loop. Kom till sist fram till att spetsmönstret hade lite fel i diagrammet. Stickade igenom alltihop och skrev upp varenda maska och nu borde det fungera. De 20 första varven ser åtminstone bra ut. Men nu har jag ett litet motstånd mot denna sjal att komma över. Få se om jag lyckas med att få den färdig.

Dags för vertikalt läge. Det är en arbetsdag imorgon också.

Nytt och färggrant

Trallallaaa. Titta vad äldsta ättelägget just hämtadde från posten åt mig:
Ett paket som jag beställde för en liten vecka sedan och hade hunnit glömma bort. Visst blir man inspirerad och glad av den här satsen med stickor och virknålar?
Nu hoppas jag innerligt att katterna inser att plast inte alls är lika gott som bambu eller metall. Fast kanske de får för sig att även gnaga på dess pinnar i ren frustration eller ilska?

UFO

Äntligen fick jag slut på det lila remsprojektet. De sista trådändarna har jag fäst idag och ikväll åker toppen iväg till Ekenäs med dottern. Tur att hon var hemma på besök så jag kunde prova plagget på henne. Det satt som gjutet. Hon är nöjd och glad över gåvan medan jag själv tycker att jag borde ha kunnat göra bättre ifrån mig. Men det skall väl synas att det är hemstickat? Jag menar annars kunde man ju ha köpt en ny topp.
Ihopsyendet tog som vanligt den längsta tiden. Ena sömmen sprättade jag faktiskt upp två gånger och stjärnan fick jag virka en gång till för den första blev alldeles för liten.Garnet heter Cotton Viscose och är ett DROPS-garn, färg nr 21 från färgkartan. Mycket behagligt på huden, men det delade på sig vid stickningen. Det består av 54% egyptisk bomull och 48% viscose. Går att tvätta i 40 grader. Mönstret är från Moda nr 3/2006 modell 27. Jag använde stickor nr 3 och virknål 3,5

Tråkigt skede

Igår tog jag mig äntligen i kragen och stickade några centimeter med det fina lila garnet, maskade av och virkade en stjärna. Medan jag stickade och virkade var jag hela tiden i spänning om huruvida garnet skulle räcka eller ej. Som ni ser gick det hela nästan jämnt ut och bra så för det var förra våren garnet inhandlades. Skulle ha blivit svårt att få tag på nytt exakt likadant garn. Vad lär jag mig av detta? Jo, lämna aldrig en stickning väntande i stickkorgen! :-)

Nu just är mitt lila remsprojekt inne i ett tråkigt skede. Någon borde sy ihop delarna och fästa alla vilsna trådändar. Suck! Nåja, två sidsömmar, lite remsor och en stjärna kan väl inte vara oöverkomligt.
Far i huset hade ingen lämplig skiva att fästa upp delarna på, påstod han i varje fall, så jag fick breda ut dem på dubbla filtar och ett skrynkligt lakan och spänna ut. Jag skulle gärna ha fuskat och bara lätt pressat dem, men garnet tål inte stryklod enligt banderollen. Få se nu när jag får inspiration till att sy...

Hutlöst

Nej, denna blogg är inte död ännu. Den har bara hutlöst länge legat nere. Tyvärr verkar tiden bli knappare och knappare ju äldre man blir. I min cybervrå på den finlandssvenska bloggen har jag varit desto flitigare!
Mitt remsprojekt från juni i år är nu så här långt:Jag har efter det hunnit påbörja två sjalprojekt och ett tröjprojekt. Den ena sjalen är tillbaks i ruta ett och det återstår enbart garn och virknål. Den andra sjalen väntar på sista varven + fransar. I ärlighetens namn, livet har mest handlat om jobb, jobb och åter jobb. Men jullovet hägrar, bara måndag kvar så kan jag kasta loss!

Kattungefotografering

Att fotografera de små livliga ulliga nystanen är hart när omöjligt. Resultat blir ofta så här:
Istället för det som var tänkt:Det hjälper inte stort att att någon håller i dem:Stadigt grepp skall det vara:De små rackarna har hunnit bli nio veckor gamla och trivs utomhus alldeles utmärkt och som vanligt hinner inte fotografen riktigt med:
Här smygs det iväg igen...

Loppisfynd

Oj, har fått grälor av lillasyster för att min blogg inte har blivit uppdaterad. Förlåt, förlåt, men det finns tyvärr en del annat som tar sin tid.

I augusti gjorde yngsta ättelägget och jag en runda på lopptorgen i stan. Han hittade en datordel och jag fyndade ett gammalt virkalbum:Det är fullt av de vackraste fjärilsmönster man kan tänka sig. Precis vad jag skulle vilja göra,men det behövs lite tid och garnoch någon som bestämmer istället för mig! :-)För nu finns det plötsligt så många mönster att välja bland...

Världen är så

stor, så stor...
De små liven hann fylla 4 veckor igår. Nuförtiden hålls de inte stilla annat än när de soverså chanserna att fånga dem på fotografi är minimala! De smattrar omkring i hela huset. Ja, just precis smattrar. Glöm allting du lärt dig om att katter tassar tyst omkring. Pyttsan heller, det låter som en liten entaktsmotor när de rusar omkring. Rädd är man ju, för plötsligt kan de befinna sig under ens fot och då finns det viss risk att ungen blir mos eller man själv faller omkull med brutna ben som följd. Det är alltså vi vuxna som smyger försiktigt omkring, inte kattungarna!
De har upptäckt huset och tycker att det är för tomma tråkiga ytor på golvnivå. Just inget att anfalla och leka med. Bägge dricker nu vatten, den ena äter "vanlig" kattmat och den andra håller sig till Junior torrkost. På lådan går de också. Först grävs en grop under stort allvar och sedan försöker de pricka rätt, men hamnar oftast bredvid gropen. När behoven är uträttade täcks gropen omsorgsfullt igen! Visst är de duktiga! Mycket syskonnojs och bitande och deras favoritmänniskor är far i huset och yngsta ättelägget. De skulle bara veta att det är jag som förser dem med kattmat!
Världen är stor och här försöker den ena få en liten överblick över läget:Men det tycks mycket kaotiskt, bäst att övergå till det lokala bladet och kolla in annonserna. Vem vet, det kanske finns något som en katt behöver:

Alla andra gör det...

Ja, alla andra utom jag. Vaddå? Ja, stickar förstås! Julia Roberts, Cameron Diaz, Hilary Swank och Uma Thurman har en egen stickjunta i LA. Snygga tuffingar som Brad Pitt, Johnny Depp och George Clooney gör det också! Saxat ur Hemmets Veckotidning nr 33 2006
Alla andra utom jag alltså och förstås min dotter! :-)

Idag fyller gullesnuffsingarna en hel månad. Tänk vad fort tiden har gått. De har fått flytta från soffan till ett eget litet område på golvet som far i huset byggde.

Bolådan befinner sig under tvbordet och varje gång kattungarna är vakna och utforskar världen konkurrerar de ut dumburken.Under de senaste fem dagarna har far i huset träget försökt få gullisarna att äta kattmat och dricka vatten. Kampen är hård och mycket ojämn! Gissa vem som fått ge sig?Just det, far i huset har dragit det kortaste strået och mamma Lillus tycker att Junior kattmat är det bästa som finns! :-)

Bråda tider har...

... det varit. Konfirmationen är över och allt gick bra. Skönt!Min lillsyrra fixade så vackra servietter att ingen riktigt vågade använda dem...
Vi hade inte ens så fint porslin i huset!

På stickfronten har det varit mycket lugnt. Inte en maska har åstadkommits sedan midsommarveckan. Min väninna tröstade mig i juli och sade att man måste nog ta semester också från sina hobbies...
Småningom börjar dock inspirationen vakna. I tisdags dimpade nämligen
Suuri Käsityölehti nr 8/06 i postlådan. Och jösses säger jag bara, för nu kan man alltså brodera Lordi!Den ultimata julklappen kanske? Synd bara att jag inte broderar! :-)

Kattungarna växer och mår bra och blir livligare och livligare. Så här skulle mamma Lillus helst se demmen de är på riktigt bushumör ibland. Så här frågande såg de ut på söndagen då son och dotter samt sambos från Ekenäs åkt iväg och huset tystnat.
Hallå, hallå, vart har Heidi försvunnit? Hon var ju här och tog hand om oss hela veckoslutet.