Jippiii! KYH no 5 valmistui eilen. Vihdoin jotain valmista. Tässä lasinalus-setti:
Malli: Virkattu tähti, malli 38 Virkkausalbumi no 1 2001 Kauneimmat Käsityöt
Lanka: Puuvillalanka, kirppiksestä
Lanka: Puuvillalanka, kirppiksestä
Menekki: 20 g
Koukku: No 1,75
Koukku: No 1,75
Sade ju att jag skulle bli galen om jag inte fick något projekt färdigt och ur händerna. I går satte jag mig då i trädgårdsstolen i skuggan och började virka. Det var så roligt med stjärnorna att det fick bli hela fyra stycken.
- Men va gör du nu? Du virkar ju int mormorsrutor, sade far i huset bestört när han dök upp och kollade vad jag höll på med så intensivt. Heder åt honom, som vet skillnad på virkningarna. :)
- Men va gör du nu? Du virkar ju int mormorsrutor, sade far i huset bestört när han dök upp och kollade vad jag höll på med så intensivt. Heder åt honom, som vet skillnad på virkningarna. :)
När yngsta sonen dök upp och sällskapade en stund uttryckte jag min oro över att det gula garnet skulle ta slut. Med stora ögon tittade han på mig och konstaterade torrt:
- Garnet ta slut, du måste skämta. Ditt garn kommer inte att ta slut fast du virkar varje dag ända fram till din död.
Hmmm, vilken klarsynthet av återväxten. Till saken hör att han precis snubblat över två sänglådor fulla med garn. :) Att lådorna igen inte är under sängen beror på att de är för höga eller sängen för låg. Hur man nu vill uttrycka det.
Alltnog jag virkade ivrigt på och fick hela fyra stycken glasunderlägg. Jag trodde att jag satt tryggt i skuggan undan solens starka strålar. Hatten hade jag förstås på, fattas bara. På kvällen när jag kom in såg jag till min förskräckelse att armarna var alldeles röda. I armvecken var de igen skinande vita, jag hade ju virkat och hållit armarna böjda.
Ack, ack hur kunde jag vara så idiotisk och bränna mig? Så tokigt det kan gå när man är inspirerad och glömmer bort omgivningen. Får väl lov att bli stillsam innevistelse för mig idag då, fortfarande med virknålen i högsta hugg. :)
Det jag inte nu vet med de här glasunderläggen är om jag skall spänna ut dem och pressa dem eller om jag skall låta uddarna "fladdra" lite klädsamt runt glaset?
- Garnet ta slut, du måste skämta. Ditt garn kommer inte att ta slut fast du virkar varje dag ända fram till din död.
Hmmm, vilken klarsynthet av återväxten. Till saken hör att han precis snubblat över två sänglådor fulla med garn. :) Att lådorna igen inte är under sängen beror på att de är för höga eller sängen för låg. Hur man nu vill uttrycka det.
Alltnog jag virkade ivrigt på och fick hela fyra stycken glasunderlägg. Jag trodde att jag satt tryggt i skuggan undan solens starka strålar. Hatten hade jag förstås på, fattas bara. På kvällen när jag kom in såg jag till min förskräckelse att armarna var alldeles röda. I armvecken var de igen skinande vita, jag hade ju virkat och hållit armarna böjda.
Ack, ack hur kunde jag vara så idiotisk och bränna mig? Så tokigt det kan gå när man är inspirerad och glömmer bort omgivningen. Får väl lov att bli stillsam innevistelse för mig idag då, fortfarande med virknålen i högsta hugg. :)
Det jag inte nu vet med de här glasunderläggen är om jag skall spänna ut dem och pressa dem eller om jag skall låta uddarna "fladdra" lite klädsamt runt glaset?
Modell: Virkad stjärna modell 38, Virkkausalbumi 1 2001 Kauneimmat Käsityöt
Garn: Bomullsgarn, ett loppisfynd från Hommansby Uf:s årligen återkommande loppisar
Garn: Bomullsgarn, ett loppisfynd från Hommansby Uf:s årligen återkommande loppisar
Åtgång: 20 g
Virknål: Nr 1,75
4 kommentarer:
va söta dom blev :) här var det mannen som torrt konstanterade att jag kan öppna egen garnaffär...och då har han bara sett en bråkdel av allt mitt garn...undrar på va han säger när jag flyttar arbetsrum och får mera hyllplats...moahaha
Nej men , vilken fart på virknålen! Fast jag blir riktigt andfådd bara av att tänka på att börja nytt alla dagar:)
Tjusiga! :)
Tack alla för uppmuntrande kommentarer.
Mary-Ann -> Du kan ju pröva med att säga att du lagrar garnet för en kompis som inte har rum... :)
Tilda-> Det är tungt, verkligt svårt att lämna och sedan börja på ett nytt. Sen finns det ju annat än handarbeten, som också måste göras...
Skicka en kommentar