1700-tals veckoslut i drottningsstaden

Till skillnad från Tilda, som klagade på att hon inget gör och därför inte kan blogga, så händer här för tok på mycket. Ja, så mycket att jag knappt hinner med. Och takten bara ökar.

Nu har huset här nyss tömts och jag är ensam och passar på att stjäla mig lite bloggtid. Hade svägerskan med två yngsta barnen på besök samt barnens kusin. Far i huset åkte iväg till stan för att skaffa sig syre som behövs för lödningsarbete.

Huset har varit fullt av barn och sambos hela veckoslutet och det har varit trevligt att umgås, laga mat, baka och skåla i champagne. Vi (= nästyngsta sonen och hans sambo) njöt också av veckoslutets hantverkarmarknad på Alexandersgården.

Foto: Benjamin Ekholm

1700-talsveckoslut firades med pompa och ståt och en hel del program.

Foto: Benjamin Ekholm

Dräkterna är vackra,

Foto: Benjamin Ekholm

men varma om man är karl och klädd i uniform. Det är nämligen ylletyg.

Foto: Benjamin Ekholm

Självaste borgmästaren Jakob Forsell (Marko Putkonen) gick omkring på marknadsplatsen och såg efter att allting gick rätt till.

Foto: Benjamin Ekholm

På marknaden fanns en massa grejer, bland annat antikviteter.

Foto: Benjamin Ekholm

Foto: Benjamin Ekholm

Foto: Benjamin Ekholm

Det fanns små marknadsstånd och stora.

Foto: Benjamin Ekholm

Träarbeten...

Foto: Benjamin Ekholm

och vackra smycken. Tur att jag lät bli det här som var i precis min färg. Fick nämligen ett vackert och precis lagom långt Vågahalsband i tisdags av mina svägerskor.

Sonens sambo sade klokt nog att det inte är lönt att ha så många smycken om man inte använder dem.

Mitt halsband var redan igår ut på sommarfest. Så det är minsann i användning.

Foto Benjamin Ekholm

Kristina Kettunen var första gången med på 1700-talsmarknaden. Hon driver företaget Lyckoboda och produkterna designas utgående från gamla österbottniska allmogemönster. Mycket vackra fina saker. Men jag skulle inte ha nånting. Absolut ingenting alls.

Foto: Benjamin Ekholm

Foto: Benjamin Ekholm

Så fina väskor. Mitt habegär är i det här läget stort. Men förståndet stod till all tur på sig.

Foto: Benjamin Ekholm

Och de här vackra brickorna skulle ju utan tvekan komma till användning, men...

Foto: Benjamin Ekholm

De modiga kunde delta i fäktarskolan, som leddes av kapten Johan af Svedstubbe (Keimo Ahokanto).

Foto: Benjamin Ekholm

En som var modig var Maija Hallikas-Manninen från Tammerfors. Hon har själv sytt dräkten. Det var första gången hon besökte staden och hon var helt betagen i dess skönhet.

Vilken tur att vädrets makter stod på Loviisan Kaupungin Hywät Asukkaat - Lovisa Stads Goda Inwånare ry:s sida (arrangörerna).

Foto: Benjamin Ekholm

Högt uppe svävade Åsa Riippas konst av återvinningsmaterial. Det väckte förundran. Och gissa vem som såg det först? Jo, barnen förstås. De ser sig tydligen om med större nyfikenhet än vi vuxna.

Foto: Benjamin Ekholm

Konst av helt annat slag gick det att glädja sig åt inne i ett av stenhusen. Där höll Inge Löök till med sina livsglada gummor. Hon signerade kort och affischer. Och nu kunde jag inte hålla mig längre, måste ju bara köpa två kort. Men huuu så svårt det var att välja.

Foto: Benjamin Ekholm

För er som smått saknat gummorna kan jag nu bekräfta att Inge Löök is back! Hennes teckningsuppehåll på över ett år är över och i höst kommer det ut en ny årskalender både på svenska och finska.

Hädanefter är fotona tagna av mig.
Som sagt, skulle inget ha, men kom trots det hem med den här boken:

Hur skulle jag ha kunnat låta bli? Här finns Mary Olkis bok från år 1966 och från år 1968, samlade i en och samma pärm. Damen som sålde den här hade också en massa vackra band och sytillbehör till salu, men jag var ståndaktig. Räcker så bra med boken: De vackraste spetsarna.

Hela idén med den här 1700-tals grejen är att kungen Adolf Fredrik anländer till dåvarande Degerby. Han inspekterar befästningarna Bastion Ungern och Rosen samt Svartholm. Tydligen blev han förtjust i Degerby eftersom staden fick rätt att kalla sig Lovisa efter konungens gemål Lovisa Ulrika.

Oj, märker ni, jag borde kanske bli guide? :) Nån sorts folkbildare är jag ju redan så...

Nå hur som helst. Den här gången dök inte konungen upp på lördagen utan först i söndags. Då fick man se honom i Bastion Ungern, där ett musikskådespel uppfördes till hans ära.

 

Här inväntar Degerbys invånare konungens ankomst.

Så många vackra dräkter.

 

 

Och visst anlände han ju till slut...

Efteråt var det picknick i det gröna.

En picknick som också konungen (Timo Hänninen) deltog i.

Och ifall ni undrar så inkommande veckoslut är det Rosornas charm här i stan med bröllop, rosenträdgårdar, konst, musik, dans osv. Lovisa is the place to be in! Välkomna!