Slaktat kalendrar

Suck och dubbelsuck. Det finns alldeles för mycket papper och diverse, som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag har tömt den djupaste lådan i hurtsen här i datarummet och det dyker upp tidningsurklipp, födelsedagskort, kalendrar, dagböcker osv. Och vad ska jag göra med alltihop?

De här gamla kalendrarna har jag slaktat. Jag har rivit ut alla sidor, där en del har gått till pappersinsamlingen och en del till brännbart. Under de här åren har jag tydligen haft en otrolig energi, flängt runt som ett torrt skinn här i östra delen av landskapet och hållit kurs efter kurs, deltagit i möten och utbildningar samt under veckosluten gjort tre - fyra tidningsuppdrag. Jag blir alldeles, alldeles matt av att läsa och minnas allt det här. Men nu försvinner alltså den arbetshistoriken.

Igår frågade jag av dottern vad hon vill att vi ska göra med våra dagböcker (vi = föräldrarna). Hon svarade att vi får göra vad vi vill med dem, bränna dem eller spara dem. Nu blir det lite knepigt. Vill jag nånsin bläddra i den här dagboken igen? Eller ska jag slakta den här också? Måste jag gå igenom varje sida för att se att här inte finns hemligheter, som jag vill bevara för alltid? Kan jag be något av barnen att ta hand om dagböckerna och lita på att hen bränner upp dem olästa?

Det här kortet hittade jag i dagboken. Det fick jag av L och H när jag fyllde 50 år. De bjöd mej på kryssning till Tallinn och vi hade riktigt trevligt på den utflykten. När vi kom hem arrangerades ett foto där jag står i rosa hatt och drar en sån där kärra full med dryckeslådor. Det var roligt, riktigt roligt och trevligt att minnas.

Den här broschyren måste jag helt enkelt spara, inte sant? Ett minne från när allt var bättre, eller hur? Nu utarmas landsbygden med väldig fart och all service flyttar tyvärr längre och längre bort. Så länge man har tillgång till egen bil går det ju någorlunda, men utan den är det omöjligt att ta sig någonstans.

Det tar på att sortera och städa lådor. Och det blir som sagt bara råddigare och råddigare, just på grund av allt sorterande, som resulterar i högar överallt. Länge orkar jag inte med alla minnen och till sist blir det svårt att veta vad som är värt att spara och vad som ska slängas direkt.
Barnen har nu i varje fall fått sina rådgivningskort och lite annat som jag sparat från dagis- och skoltiden. Vad de gör med de sakerna får de avgöra själva. Visst är det väl ändå lite häftigt med ett 4H-diplom? Det visar ju att man varit duktig och aktiv under sommaren.

Bäst att överge lådstädningen för idag och koncentrera mej på den här stickningen istället. Maskorna lade jag upp i morse då jag ännu kunde räkna till 172! dessvärre visade min lilla provlapp som vanligt att bredden stämde, men inte höjden. Så nu går jag upp en halv i grovlek på stickorna och lägger till några centimeter. Hoppas att det sen stämmer och blir bra. Om inte, så, ja så får jag väl köpa en docka i lämplig storlek, alternativt slänga stickningen i soporna!

Nu önskar jag er alla en fin tisdag med eller utan stickning!