En ljuvlig ost

Uj,
veckan försvann i ett huj.
Tre kvällar jobb på raken
gjorde mej till en slak en.

Huh, inte hunnit sticka många varv den här veckan. Har flängt runt som ett torrt skinn, startat upp nya kurser, klarat av det allra nödvändigaste sent på kvällarna och så stupat i säng. I torsdags tänkte jag gaska upp mej med ett litet tröstköp och gick till Tokmanni här i stan. Men ack, ack, alla billiga 7-bröder raita-garn hade köpts upp i början av veckan. Snopet. Men bra för min plånbok och mitt överfulla hobbyrum. Och som minstingen säger: 
- Inget nytt garn förrän du har stickat upp ditt gamla.
Ja, ja, ja...

Förra veckans fredag hade vi alla barn med sambos samlade på kvällen. Det är lycka för mitt modershjärta. Så härligt att en stund kunna sitta och umgås tillsammans hela familjen. De nygifta anlände från Ekenäs och hade med sig en ljuvlig ost från Tenala.

Mums!

Och tack! Härligt att få "riktig" ost utskuren ur en stor bit och inte inpackad i plast. Rena rama lyxen.

LYS

Onsdag förra veckan fick jag överraskande lunchsällskap och åt ute på stan. Det var riktigt roligt och mättande, men så... ja, så... fick jag själv gå tillbaka till jobbet. Och hur det nu var så hamnade jag utanför LYS = Local Yarn Store, alltså den lokala garnaffären. Och hur det nu var så hade ägarinnan igen dukat upp ett vackert bord på utsidan och där i korgen med garn grävde ju hon som inte skall ha mera av den varan. Och det med förödande resultat.

Lingarn är ju bra till... hmm... ja, till... öh, kanske en topp? En bolero? En liten tröja? En sjal? Ja, möjligheterna är ju många och om det går att få ett så här fint garn för 2 €/nystan, så varför skulle jag säga nej, tack?

Men sen slog vansinnet till igen, för titta vad jag köpte! Och det här har jag ingen aning om vad jag skall göra med. Också den här härvan kostade 2 €. På banderollen stod det nånting på 18 € så det var ju rena rama fyndet, inte sant?
Kan säkert användas som kant eller bård i något projekt? Hmmm...

 

Och för att ni nu inte ska tro att jag enbart fnattar runt och handlar garn långt bortifrån, så de här 2 nystanen köpte jag redan i somras från min LYS då jag var mitt i den värsta disktrasestickboomen. Den har ju ebbat ut nu lite grann...

Igår fick jag frågan hur det gick med far i husets sockor. Stolt kan jag meddela att han nu faktiskt har tagit i bruk ett par sockor som han fick redan år 2009. Visst var det på tiden att de kom till användning, eller hur?

Prototyp

För en vecka sedan hade jag glädjen att kunna delta i stickcaféet i stan. Det är ganska sällsynt och härefter är det jobb som gäller på tisdagarna för mej.

När jag satt där i allsköns ro och samtalade med mina medstickerskor kom plötsligt en soligt leende konstnär, Åsa Riippa in. Hon styrde stegen rakt mot mej och trollade fram en handdrejad keramikskål ur sin ryggsäck.
- Här ska du få, sa hon och överräckte den åt mej.
- Vad blir jag skyldig, stammade jag glatt överraskad.
- Ingenting, du gav ju idén.

Vilket härligt utbyte och vilken tur att jag besökte just hennes verkstad under Konstrundan i början av månaden. Nu har jag en alldeles unik garnskål.

Deltagarna i stickcafé var jätteintresserade och kom med förbättringsförslag. En del förundrade sig, tänk att man kan ha en garnskål. Åsa ska nu tillverka garnskålar till julmarknaden så nu vet ni vad ni ska önska er i julklapp.
Hon träffade faktiskt också återförsäljare i Café Vaherkylä. De blev också eld och lågor. Tänk vad ett litet konstbesök kan få till stånd. Nu håller jag tummarna för att detta utvecklas till en succéprodukt. Klart att vi ska ha fina skålar att hålla våra garn i. Inte duger det med plastburkar eller krukor!

Åt vem?

- Åt vem stickar du sockor, frågade den äldre mannen igår då jag tidigt på morgonen satt i laboratoriets korridor och väntade.
- Åt min son
- Får jag se? Du stickar avigt och rät.
- Jo, det här är resåren på skaftet, svarade jag och visade mitt lilla sockbörjan.

Jag började alltså på ett par nya sockor i måndags, då det förra sockparet blev färdigt. 

Mamma undrade om det  sockparet jag började på innan redan var färdigt. Eeeh, nej, men... ja, det är ju flätor och inte så där enkelt som att sticka avigt och rät. I lördags lyckades jag ju tappa två maskor mitt i flätan. Det var ett sjå att få dem snyggt upp-plockade. Och visst vet jag ju att jag inte borde ha en massa på gång i stickväg. Men en sockstickning måste jag bara ha nuförtiden. Det är så kravlöst och skönt och samtidigt nyttigt.

Mamma som nu just har en stickpaus medgav att hon faktiskt har tre arbeten på gång. Så äpplet faller inte långt från päronträdet! :)

Tallinnsockor

Från början hade jag tänkt kalla de här för gladsockor. Färgerna är så fina och granna. Det är många som stannat till och börjat diskutera när de sett mej sitta och sticka. Men jag har oftast suttit i väntrum och korridorer; på labb, polikliniker och hälsocentralen med en när och kär. Så det har varit mera oro, väntan och frågetecken. Så eftersom garnnystanen köptes i Tallinn förra månaden får de nu heta Tallinnsockor. Igår fick jag äntligen tåhoptagningen på den andra sockan färdig.

Modell: Ett par helt vanliga damsockor
Garn: Regia 6-fädig Square Color från Coats
Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 3

 

Den här gången använde jag stjärnhoptagning i tån. Och ser ni, jag klarade av randningen!!! Visserligen hamnade jag att riva upp det jag började på under Stick och drick-kvällen för de ränderna gick inte alls ihop. Så jag bytte nystan och lade upp på nytt. Och simsalabim, nu matchar sockorna varandra.

Apropå sockor

Ja, apropå sockor ännu...

I torsdags damp den här socktidningen ner i postlådan. Jag är med i Novita-klubben så jag fick den för 4,90 och ännu hemsänd. Bekvämt och bra. Men jag ska ju inte ha flera mönstertidningar. Hjääälp, sluta fresta mej.

Här finns 20 olika beskrivningar samt dessutom grundmönster och tabell med måtten för både 7 bröder och Nallegarn. Bra så, för det är ibland svårt att veta storleken när det i beskrivningen står att man ska sticka tills lilltån täcks (alltså sticka så lilltån inte syns längre) innan man börjar med tåhoptagningen.

Och tåhoptagning är just precis vad jag ska börja med nu för att få färdigt ett par sockor. Och sedan får jag väl lägga upp en ny sockstickning, eller hur?

Skämmigt

Hela sommaren har far i huset envisats med att gå omkring i sådana här sockor:

Brrr! Skämmigt så jag är lika röd om kinderna som sockorna. Det värsta är ju att han har hela sockor.
- De är så fina, inte kan jag ju ta dem, säger han när jag försöker argumentera mot de här röda med utslitna bottnar. Jag får ju skämmas, för nu tror ju människorna att jag inte kan sticka sockor eller vill sticka åt far i huset.

Igår tog han på dem igen och nu är hela bottnen bortsliten. Till bröllopsdagen i juni fick han ju de blårandiga sockorna. Är det något fel på dem månntro?
Och i februari fick han ju nya fina färgglada sockor av min mamma.

Tror att jag i protest ska virka ett par ugglesockor åt honom! Tror ni han förstår vinken då?

Bästa komplimangen

Den här veckan har jag fått bästa komplimangen någonsin. En rar kvinna i sina bästa år kallade mej först "kiva" (ordet kommer från finskan och skulle väl närmast motsvara trevlig på svenska, men kiva låter mycket bättre!).
Och sen, ja sen sade hon:
- Du är själv ett "nystan".
Och vet ni, det är nog den finaste komplimang jag fått på väldigt länge. Nu går jag omkring och fluffar upp mej och tänker att jag är ett nystan, hurra!

Och ganska säkert är jag ett sånt här nystan, Crazy Zauberball, inte sant?

För övrigt så doftar hela huset nybakt idag. Jag har nämligen bakat.

Och flera sådana här blir det inte i år, så det så.

Ett osannolikt par

Ja, alltså nu talar jag förstås inte om de nygifta. Låt vara att de är ett osannolikt rart och samspelt par, men mitt uttalande kan kanske betraktas som jäv?

Och inte talar jag heller om far i huset och undertecknad. Låt vara att vi har varit gifta i 35 år och det är ett under i sig för ett mer omaka par får ni allt leta efter! Men vad gör det när vi står enade sida vid sida när det riktigt gäller. Och ja, har överseende eller snarare förståelse för varandras olikheter.

Nej, vad jag talar om är förstås ett par sockor, vad annat?
Osannolikt nog så stickade jag ett par sockor på en vecka! Det är hör ni vänner, rekord för mej. Började 1.8 och fäste trådarna den 7.8. Jippiii!
Osannolik är också färgen på de här sockorna. Och här gick det inte alls att få till randningen, för det kom helt överraskande färger ur de gröna nystanen.

Modell: Ett par helt vanliga damsockor
Garn: Mellanraggi från Järbo Garn
Åtgång: 100 g
Stickor: Nr 3

Riktigt trevligt att sticka med lite annat garn än de inhemska Novita-garnerna. Och som sagt, löpte bra undan. Tänk om jag alltid skulle orka vara en så "snabb" sockstickerska. Vanligtvis brukar jag ju tröttna när den andra sockan kommit halvvägs. Tråååkigt att sticka två likadana, juh! Men inte går det an att värma endast en fot, ack, nej.

Osannolikt nog är det här det enda projekt jag slutförde under hela augusti månad. Nåja, kanske ändå inte så osannolikt med tanke på den allvarliga släng av startitis, som jag drabbades av.
Oj, oj, oj, undrar om det finns något botemedel för den sjukdomen?

Fortsatt svagsint

Ack, ack, nu mår jag inte bra utan är fortsatt svagsint. Huuu! Tror att det med det snaraste måste bildas en sorts Anonyma garnmissbrukare-grupp. Det är som om jag inte har någon karaktär alls, men så lealös kan jag väl inte vara? Försöker trösta mej med en av mina vänners kloka insikt:
- Men om du njuter så av garn, om det är din passion, så varför skall du förneka den?
Ja, ja, varför? Men ändå...
Ja, alltså jag är som sagt fortsatt svagsint.

Veckoslutet kom och gick i rasande tempo. På lördagen var jag ute halva dagen och det var riktigt skönt. Träffade en hel drös med hindersbybor på förmiddagen och senare på dagen en massa mc-killar. På kvällen var jag helt allena hemma och det kändes så konstigt att jag faktiskt satt och såg på en film på tv UTAN stickning! Det ni!

På söndagen hann jag besöka en konstverkstad (det var ju Konstrundan under veckoslutet) innan jag körde iväg till vår östliga grannstad med minstingen som passagerare. Som vanligt var det hans ärende vi skulle uträtta och som vanligt skulle jag inte köpa nånting alls. Ja, och så lovade jag förstås att inte köpa garn. ;)
Och det gick ju lätt att lova för inga garnaffärer är i princip öppna på söndagen...


.... men det finns ju annat man kan köpa :)

Så från Prisma plockade jag på mej den här vackra buketten. Suck! Ack, ack, två sticktidningar och två virktidningar. Och den ena dessutom på tyska! Och det klarar jag nog inte. Ännu ska jag kanske tillägga. Bäst att vi fort får en kurs i tyska i Mi så jag lär mej.

Den engelska virktidningen var sommarnumret, men det gör inget för där fanns så här vackra mönster. Ack, ack att jag inte visste om detta mönster före bröllopet! Det här smycket skulle nog ha slagit en och annan med häpnad, inte sant? I den här tidningen finns också mönster på vackra virkade sjalar, men jag har ju redan två andra sjalbörjan, så...

På hemvägen var jag in ett hastigt varv i Tokmanni efter lite kattmat och....

... ja, ja, jag måste ju bara köpa tre nystan med Nalle-garn förmånligt. Tur att minstingen väntade i min bil, annars vet jag inte hur det skulle ha gått! :)
Plastkorgarna är från Clas Ohlson, sex stycken sex liters för 9,99, som hittat, inte sant? Min avsikt är förstås att få ordning på diverse småkrafs som ligger lite här och där nuförtiden. Nån som frivilligt anmäler sig som sorterare?

Och eftersom jag är svagsint, så gör jag ju galna saker och det gjorde jag under fredagskvällen...

... ytterligare ett nytt projekt på gång. Suck, men jag ville ju bara pröva på en lite annorlunda socka med flätor i skaftet. Inte klokt!

Men i kväll/natt blir det ingen sockstickning längre för jag ska krypa ner mellan lakanen så jag orkar upp imorgon och iväg till huvudstaden. Ha det gott, mina vänner!

Svagsint

I tisdags var jag ju iväg till stickcaféet. Där talades om restgarner och vad man ska göra med dem. Då fick vi tips av flera Allers-läsare att det fanns ett mönster i veckans nummer, dvs nummer 37, som skulle passa bra för just alla små nystan som blir kvar från diverse projekt. En av stickdamerna lovade ta med sin tidning för att vi skulle kunna få kopior.

Gissa vad den här svagsinta personen gör? Jo, rusar förstås genom mataffären följande dag och köper tidningen. 

Och vad är det jag inte heller ska ha mera av? Just det, tidningar. Men, men här finns ju smaskiga recept och så finns här ju korsord. Bara nyttigheter, inte sant?

Och varför ska jag inte ha mera tidningar? Jo, för att jag har redan en hel drös av dem. Den här damp ner i postlådan igår och jag hann inte ens bläddra i den igår.

När skönheten kom till kyrkan

I fredags såg jag många vackra damer och stiliga män. Och ett strålande lyckligt brudpar inte att förglömma.

Jag blev blixtförälskad i den här skönheten, äldsta bilen i Ekenäs.

Chauffören var inte heller fy skam.

Men allra vackrast var nog brudparet.

Lyxigt på jobbet

Idag möttes jag av det här då jag kom på jobb:

Lyxigt, inte sant? Nu ska jag iväg och fortsätta jobba, lärarmöte i grannstaden...

Igång igen

Ååååh, nu rusar tiden så fort igen och det är svårt att hinna med. Men idag hann jag till stickcaféet, som nu är igång igen. Och det var så roligt att träffa alla och vi har fått åtminstone en ny med. Vi hade mycket att prata om och jag sörjer verkligen över att jag senare på höstterminen kommer att ha så mycket jobb att jag inte hinner delta. Jag saknar den stickande gemenskapen och så är jag avundsjuk på allt nytt deltagarna kommer att få lära sig. Buhuuuu....

Se ett så superfint kort jag fick av min stickväninna. Tack än en gång.
Det här gläder mej och värmer mitt hjärta. Härlig text. Yllesocksvänskap är kanon. Vi får nog se till att träffas nåt veckoslut och göra någonting kul ihop, stickrelaterat förstås.