Vi har inlett säsongen

Huh, huh! I morse sov jag ända till klockan nio. Det kändes för min del som om halva förmiddagen hade försvunnit då jag steg upp. Bisin min var riktigt nöjd, för nu kunde han lugnt ligga och dra sig till klockan tio.

Idag har jag varit iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Hushållspappret hade tagit slut, så det var bara att bege sig iväg på uppköp. Jag började i delikatessbutiken, fortsatte till stora varuhuset för att avsluta i mataffären. Där stod vi redan i kassakön, då sonen plötsligt frågade:
– Sku du int ha ärter-majs-paprika?
Nå, jo, det skulle jag, så han gick snällt till frysdisken efter två påsar.

Nu har vi inlett julsäsongen, för idag köpte jag första jultårtorna. Mums! Äldsta sonen påstod att det också spelades julmusik i högtalarna i mataffären. Men det är jag inte alls säker på, för jag hörde inte på musiken. Nej, jag lyssnade på Mr J, som jag träffade vid brödhyllan. Honom har jag inte sett på jättelänge, ja, faktiskt inte sen i somras. Han har tydligen tröttnat på oss "gamlingar". Alternativt så har han fullt upp på jobbet.

Jag ber också ödmjukt om ursäkt av damen, som vinkade ivrigt från den röda bilen åt mej. Jag var inte riktigt uppmärksam där, så jag hann aldrig liksom hälsa och vinka tillbaka. Det var inte meningen att verka oartig. Jag ska försöka skärpa mej till nästa gång.

I morse fick jag ägna mej åt bakåtstickning! Det var inte alls roligt. Jag har inte alls tid med sånt här. Jag skyller på bisin min att jag stickade 16 varv för långt på det blåa sockskaftet igår kväll. Han började nämligen redan klockan 21 med att vi skulle gå och lägga oss. Haaa, nej, jag skulle åtminstone inte i säng, inte förrän sockskaftet var färdigt. I rena rama frustrationen,  mätte jag lite slarvigt, för nu var det bråttom att få skaftet färdigt. I morse när jag skulle börja på hälen och kollade ännu en gång, upptäckte jag att det inte stämde, för det här skaftet var längre än det första.
– Äsch, int e de så viktigt, försökte bisin min trösta.
Har ni hört nåt värre? Inte så viktigt! Klart att det är nästan livsviktigt att sockskaften är lika långa. Det borde dessutom vara lätt att räkna när där ingår mönstervarv. Tänk, jag skulle få skämmas ögonen ur mej!

Igår hade jag inte riktigt tid med stickrallyt. Jag tog mej dock an utmaning nummer 16, neulojan alter-ego, alltså stickarens alter-ego. Det var lite knepigt, för hur jag än funderade kom jag liksom ingen vart. Sent på kvällen kom jag till att jag är nog en sengångare, för jag stickar så långsamt. Jag är förstås inte nattaktiv, men nuförtiden tycker jag att allting tar så lång tid. Stickningen blir liksom lite satt på undantag. Å andra sidan tycker jag om att sticka långsamt och försöka njuta istället för att skynda på och hamna att sticka bakåt såsom i morse. Jo, så mitt alter-ego får nog vara sengångare! 😊

Nu väntar disken på mej och kanske jag sedan äntligen får börja sticka sockhälen!

Önskar er alla en skön söndag!