Slagit slint

Här i huset har det slagit slint och det rejält. I söndags för snart en vecka sedan var jag iväg på brandkårsdamernas julbasar. Och det var förstås riktigt, riktigt trevligt. Träffade massor av vänner och bekanta.
Och nu har jag julförberedelserna så gott som undan, för i frysen väntar både kålrots-, lever- och morotslådor, liksom tre torrkakor: Romchoklad, tigerkaka och citronsandkaka. Superduper bra, inte sant? Ingen stress alltså för nu behöver jag endast koka lite bondost, baka jultårtor och eventuellt den där chokladtårtan vi (nästan) alltid brukar ha på julens kaffebord. Å andra sidan så har jag faktiskt idag kollat lite på hur det skulle vara att åka iväg på julkryssning och strunta i allt vad julen heter. Bara gå till dukat bord, ta det lugnt och njuta. Fast när jag föreslog det för far i huset höll han på att gå i taket, för se nej, man ska vara hemma på julen. Punkt och slut. För att vara en "icke-julmänniska" är han otroligt fast i traditionerna.

Men alltså, från julbasaren kom jag hem med.... ja, alltså, ni kommer inte att tro att det är sant, men...

...jag investerade hela fem euro i en julgardinskappa!!! Det ni, julgardiner har vi inte sett av i detta hus förr. Det är liksom trots allt inte riktigt min grej. Och kan ni tänka er, far i huset sade inte ett knyst om min anskaffning. Lite oklart dock om han imorgon går med på att få upp kappan lagom till lillajulen! :)

Han betedde sig alltså högst misstänkt, men på söndagen klarnade det varför han var så snäll. Jag hamnade iväg med honom till Biltema, som betalare, vad annat? :) Ja, ja och förstås som sällskap under färden, men jag skulle ju nog ha velat vara hemma och få undan lite innan arbetsdan på måndagen tog vid.

På julbasaren fanns annars mycket av allt möjligt och jag hade fullt sjå att hålla i slantarna.

På keramikbordet fanns det såna här ugglor. Jag uppskattar helheten med genomtänkta fina presentpåsar.

Förstås understödde jag lågstadieskolan här i närheten genom att köpa lotter.

Och jag vann glitterlim! Men vet faktiskt inte vad jag skall göra med det, för jag lutar starkt åt att inte alls sända julkort i år utan sätta in motsvarande summa till Röda Korset. Men visst skulle det vara roligt med julkortspysslet...

Och eftersom jag understödde lågstadiet tyckte jag att det var rättvist att jag också understödde en åttonde klass i högstadiet.

Och så kom jag hem med de här två fina godispåsarna. Innehållet är så läckert och det försvann i ett nafs.

Det fanns förstås mycket stickat och virkat på julbasaren, nedan ett exempel:

Önskar er alla en riktigt skön lillajulsafton (ja, sånt firar vi lite här i Finland, men bara lite, liksom en försmak av vad julen hämtar med sig)  och en fin första advent!

Liten uppdatering

Lördag eftermiddag och äntligen ger jag mej tid att uppdatera här i bloggen. Utanför fönstret är det mörkt. När våra gäster från väst körde iväg i morse snöade det. Blöta flingor, som inte stannade kvar på marken.

Den senaste veckan har rusat ifrån mej så fort att jag inte riktigt hann med. Och inte har jag hunnit sticka nånting heller. Visserligen har jag just nu två olika sockpar på gång, men..
Ett oroväckande symptom?

Igår var jag äntligen i min vanliga matbutik och handlade lite både åt oss och åt mamma. Och när jag nu en gång var där, så måste jag ju bara gå via tidningshyllan...

Och resultatet var ju inte fy skam precis. Tre olika tidningar, visserligen in english, men... Extra bladet och stickorna följde med Simply knitting-tidningen. Tyvärr saknar den ena stickan sin plastknopp, ser ni? Trästickorna som följer med som gåva brukar ibland vara så erbarmligt dåliga att jag ändå inte kan använda dem. Vem vill ha träflisor i stickningen? Brrr, inte jag i varje fall.

På hemvägen kurvade vi via Tokmanni. Jag köpte ett 32 GB:s USB-minne, så nu ska jag väl klara mej ett tag. Och så köpte jag nånting jag inte har köpt av på en månad. Gissa vad?

Jo, just precis garn! Randiga 7-bröder nystan, två blårandiga och två i karamellfärg. Och vad ska jag göra med dem? Tja, sockor kanske? Men om jag fortsätter att sitta här blir det inga sockor. Så nu raskt iväg till stickningen.
Ha en riktigt skön lördagskväll!

Gåvor, gåvor och gåvor

För två veckor sedan, ja, ja, jag har tyvärr inte hunnit med inlägg här förrän nu ikväll, fick jag så fina gåvor. Blev rörd och förstummad.

Vackra rosor i min favoritfärg.

Och en flaska, också den i en fin färg.

Och finast av allt, texten på kortet. Det värmer att vara uppskattad, ett ödmjukt tack.

I fredags för två veckor sedan fick jag dessutom gåvor av far i huset. Det ni!

En påse med knappar,

en rutig platt plåtask

med spännande innehåll.

Och sist, men inte minst, Svenska barnboken. Den innehåller svenska barnvisor och barnrim till Jenny Nyströms teckningar.

Känns som om julafton kom tidigt i år.

Stämningsfullt

Söndagskvällen är här och veckoslutet har runnit iväg. Sitter och lyssnar på Sofia Karlsson, som sjunger Helgdagskväll i timmerkojan. Inte för att det här huset är en timmerkoja precis och helgdagskvällen var väl strängt taget igår? Men jag tycker så mycket om Dan Andersson och den här sortens musik; visor. Ja, och så både sjunger hon och spelar riktigt bra.

Idag har vi ny månad, tänk så fort oktober försvann.
Igår var jag iväg till gravgårdarna i Pernå och tände ljus. Sånt har jag inte gjort på länge. På julafton brukar jag stå i köket eller sitta i en bostad på servicehuset Esplanad medan far och dotter går runt och tänder ljus.

Det var riktigt stämningsfullt och vi träffade på många bekanta. Glädjande många unga par och unga familjer med barn fanns på gravgården och hedrade minnet av sina bortgångna. Själv är jag lite tudelad. Minnet kan ju hedras på så många sätt och behöver inte nödvändigtvis involvera ett besök vid graven. Men det är vackert och högtidligt på något sätt. Och stämmer till eftertanke. Vem kommer till exempel att se till att det brinner ljus på min mormors systers grav eller min farmors lilla sons grav, han som dog i plötslig spädbarnsdöd, vem tänder ljus när far i huset och jag är borta?

Och varför ritade jag inte ett hjärta på alla elva gravar som vi besökte? En kärleksförklaring, ett tack för den tid vi fick tillsammans.

Helgmålsringningen ljöd från klockstapeln. Det prasslade stillsamt i ekens nedfallna löv. Då och då riste vinden till och skakade ner fler löv. Och gravstenarna berättade sin historia; där en dotter som fick leva endast i två dagar, där offret för en trafikolycka och där en som inte orkade kämpa efter sitt avsuttna fängelsestraff utan valde att ända sitt liv själv. Så många livsöden som passerat.

En hel del vackra hantverk fanns det också, som här en krans med kottar. Vet inte om den syns för det var så mörkt.

Och mörkret gjorde det svårt att fota, så på den andra gravgården lyckades jag fånga hattifnattarna på bild.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan och på november månad. Det är dags för mej att krypa ner mellan lakanen, så jag orkar med 8 h undervisning i morgon och senare på kvällen lite uppdrag.
Till all tur har jag nu lättare läsning än boken om Snowden. För lite måste man ju få läsa innan man somnar, eller hur?