Stämningsfullt

Söndagskvällen är här och veckoslutet har runnit iväg. Sitter och lyssnar på Sofia Karlsson, som sjunger Helgdagskväll i timmerkojan. Inte för att det här huset är en timmerkoja precis och helgdagskvällen var väl strängt taget igår? Men jag tycker så mycket om Dan Andersson och den här sortens musik; visor. Ja, och så både sjunger hon och spelar riktigt bra.

Idag har vi ny månad, tänk så fort oktober försvann.
Igår var jag iväg till gravgårdarna i Pernå och tände ljus. Sånt har jag inte gjort på länge. På julafton brukar jag stå i köket eller sitta i en bostad på servicehuset Esplanad medan far och dotter går runt och tänder ljus.

Det var riktigt stämningsfullt och vi träffade på många bekanta. Glädjande många unga par och unga familjer med barn fanns på gravgården och hedrade minnet av sina bortgångna. Själv är jag lite tudelad. Minnet kan ju hedras på så många sätt och behöver inte nödvändigtvis involvera ett besök vid graven. Men det är vackert och högtidligt på något sätt. Och stämmer till eftertanke. Vem kommer till exempel att se till att det brinner ljus på min mormors systers grav eller min farmors lilla sons grav, han som dog i plötslig spädbarnsdöd, vem tänder ljus när far i huset och jag är borta?

Och varför ritade jag inte ett hjärta på alla elva gravar som vi besökte? En kärleksförklaring, ett tack för den tid vi fick tillsammans.

Helgmålsringningen ljöd från klockstapeln. Det prasslade stillsamt i ekens nedfallna löv. Då och då riste vinden till och skakade ner fler löv. Och gravstenarna berättade sin historia; där en dotter som fick leva endast i två dagar, där offret för en trafikolycka och där en som inte orkade kämpa efter sitt avsuttna fängelsestraff utan valde att ända sitt liv själv. Så många livsöden som passerat.

En hel del vackra hantverk fanns det också, som här en krans med kottar. Vet inte om den syns för det var så mörkt.

Och mörkret gjorde det svårt att fota, så på den andra gravgården lyckades jag fånga hattifnattarna på bild.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan och på november månad. Det är dags för mej att krypa ner mellan lakanen, så jag orkar med 8 h undervisning i morgon och senare på kvällen lite uppdrag.
Till all tur har jag nu lättare läsning än boken om Snowden. För lite måste man ju få läsa innan man somnar, eller hur?