En vit plastkasse (igen)

I torsdags för en vecka sedan hade jag ledig kväll, fri från undervisning och andra åtaganden, så jag passade på att besöka min hulda mor i gott sällskap med hennes äldsta barnbarn.
Hon gav mig en vit plastkasse. Och då var det  drygt två veckor sedan jag fick min förra vita plastkasse. 

Egentligen fick jag inte en plastkasse, utan tre. Den ena var full av hennes supergoda nybakta jästbröd, den andra innehöll julpapper och två par byxor och den tredje...

... ja den innehöll inte garn, tack och lov tyckte far i huset.
Nej, den här gången innehöll den färdigt stickade sockor! Nu kan jag alltså lägga av med mitt eget sockstickande!

Jag trodde faktiskt att min mor skojade då hon sa att hennes moster hade stickat de här sockorna. De är så fina och jämnt stickade. Jag minns inte att jag nånsin skulle sett den damen sticka annat än lappar till moder Theresa filtar. Och de stickade lapparna lämnade nog en hel del övrigt att önska. De var inte alls så här fina. Å andra sidan var hon ju till åren kommen då när jag såg henne sticka...

Vet inte om det syns så tydligt hur fina sockorna är. Jag trodde faktiskt att de var köpta!!! Det är väl det högsta betyg man kan få? Konstigt att vi jämför på det sättet, för visst är det ju mycket mera värdefullt när handlaget syns? 

Unga husbonden blev själaglad över det här paret, som passar perfekt på hans fot och i stövlarna. De sockor jag håller på att sticka blev alldeles för stora för hans fot.

Det här paret har också mammas moster stickat. Nu är hon lite äldre och de här ser mera ut som något jag kanske skulle klara av?

Och här är mammas finfina sockor, som hon stickat alldeles själv från eget huvud. De fanns också i den vita plastkassen. Hon kallar dem fortfarande för prototyper trots att jag nog skulle vilja säga att de är proffssockor! Ena paret fick hennes svärson och det ena paret är avsett för minstingens stora fot, det mittersta paret är ledigt för den som behöver...
Tack mamma!

Nu kan jag som sagt börja sticka lite annat. Dock har jag lovat svärdottern att hon skall få ett par julklappssockor istället för det par som inte gick på hennes fot. Så få se nu...
Och apropå ledig kväll, som jag nämnde i början. Igår var sista arbetsdagen inför sportlovet. Jihaaaa! 
Enda bekymret nu: Kan stickning räknas som sport? Eller måste jag ut och riskera liv och lem på glashalt underlag?