Kladdkakans dag

I morse försvann dubbelmorfar med min Adam-plåtlåda och han har inte synts till här än! Å ena sidan är det riktigt skönt, för nu pladdrar inte TV:n på om det amerikanska presidentvalet upp och ner och ner och upp. Och så är inte dubbelmorfar här och ger en massa order om allt jag borde göra. Stöön!
MEN visste kunde han väl i artighetens namn ens ha frågat om jag behöver/vill ha min bil, inte sant? Han frågade liksom inte alls vad jag hade för planer idag och det tycker nog jag är lite fräckt. Högst antagligt skulle jag inte ha använt bilen idag, men det kan man aldrig veta. Tänk om jag fått för mej att till exempel åka till stranden och njuta av solens reflexer i vattenytan?!

Idag är det kladdkakans dag och det borde förstås firas.

Den här borde jag baka. Det är fortfarande mitt favoritrecept, för kakan är enkel att baka och riktigt god med brytningen citron - kola (alltså tjinuski på finlandssvenska). Och den brukar fort ta slut.

Igår fyndade jag de här bullarna i mataffären. Bullar med en grön kula i mitten. Mums!
– Nå, det är nu som vanliga smörbullar, konstaterade äldsta sonen idag.
Men nej, det är det ju inte alls. Det är bullar med en grön kula! Det är ju det som gör hela skillnaden!

Önskar er alla en riktigt fin fortsättning på Kladdkakans dag.

Själv ska jag nu börja röja upp lite och sen får vi allt se om jag bakar någonting eller om stickandet vinner...