På dop

Igår var vi iväg till Ekenäs på lilla T:s dop, bisin min och undertecknad. Vi plockade upp dottern i västra grannstaden och så susade vi iväg med vår gamle opel. Vi stannade till vid min farbrors grav och tände ett ljus. Vi har inte varit i västra Nyland sen slutet av september förra året och då var jag ännu konvalescent.
Till all tur hade vi dottern med så vågade inte bisin min göra annat än lyda och stanna vid Wi-box! När jag ber om ett stopp för att gå in där och köpa lite västnyländska bageriprodukter med hem, då vägrar han alltid att stanna!

 

Lilla T:s dop var en varm, hjärtlig och stor fest. Jag är innerligt tacksam och glad för att vi fick ta del av den och för att föräldrarna orkade ställa till med så stort kalas. Det är fint att kunna träffas i glädjens tecken och få fira den nyfödda.

Vi hade riktigt trevligt bordssällskap och vi var rätt många från östra Nyland på plats. Österbottningar var där också och kanske fler långväga gäster. Jag har inte riktigt koll på alla deltagare.

När dopfesten var över fick Nallen, som fanns vid det överfulla presentbordet vila sig!

Jag lade våra gåvor i den här gåvokassen (eller heter det presentkasse? Nu blev jag osäker).

Jag paketerade faktiskt in gåvorna. Dumt nog, för inte kan ju lilla T packa upp presenterna! Hoppas dock att föräldrarna tyckte det var spännande! 

Med presenten följde det här hemgjorda kortet. Och nej, det är inte min kreation, jag skulle säkert ha överarbetat det hela, tyvärr. Det här tycker jag att är jättefint och framförallt ett sånt som inte går att köpa i butik.

På hemvägen besökte bisin min ännu en grav medan jag och dottern satt i bilen. Jag ville inte grumla glädjekänslan med besök på kyrkogården.
Vi körde hemifrån igår före halvelva och återvände vid halvåttatiden.  På kvällen var jag rejält trött och tänkte att jag kommer att somna i gungstolen framför snookermatchen mellan Williams och O'Sullivan. Men jag klarade det och orkade till och med sticka på mitt lilla svartvita sockprojekt. Något nytt orkade jag inte börja på.

Och det trots att dottern igår gav det här garnpaketet med tre nystan ljuvligt mohairgarn och mönster till en härlig tröja. Men först leta efter tians rundstickor, som jag kanske inte ens har och sen sticka provlapp. Nä, det skulle ha blivit på tok för mycket igår kväll.

I morse då jag vaknade trodde jag knappt mina ögon, snö!!! Takatalvi alltså rumpvinter! Brrr!

I morse var det annars lite lyxigt till den stora temuggen, för gårdagens utflyktsmackor fanns kvar i kylskåpet. Ni ser att det står ett I där på påsen. Det är för att det är min macka.

Ve och fasa, om bisin min i misstag skulle få en ostmacka!
Persiljan slokar lite, men mackan var god ändå. Gurkskivorna fick förbli i kylskåpet.

Idag kan vi välja efterrätt från Wi-box. Vill vi ha sagowiener...

... eller struvor?

Nu måste jag bestämma mig för om jag ska börja på ett nytt stickprojekt, som har svårighetsgraden två nystan. Eller ska jag sticka färdigt ankelsockorna? Det svartvita lilla sockprojektet? Något av mina rosa projekt? Eller ska jag virka?
Alla dessa dagliga beslut, som kan leda till total kaos i hjärnan.
Men först ska jag skriva e-post och sen spara gårdagens dopfoton på ett yttre USB-minne! De fotona, som bisin min just har kritiserat. Suck! Varför kan han inte själv fota då om han tycker att jag är en så dålig fotograf?

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. Om ni tycker det är tråkigt med snön kan ni alltid göra som Lillan, bygga en snögubbe!