Glad och lättad

För att vara en hemmasittare har jag varit rätt mycket igång under senaste dagarna. Kanske bäst att jag skippar idén med hemmasitteri? Direkt oroväckande är att jag på hela tre dagar inte alls har hunnit sticka! Ve och fasa! Nu blir det som bisin min säger:
– Du kommer att lämna det där i en kasse och så glömmer du bort det.
Men nej, jag måste få lite sticktid snart, så jag faktiskt kan ta itu med halvfärdiga projekt efter min nuvarande stickning. Dessvärre är det en hel del andra saker jag också borde ta itu med, men tiden rinner iväg. Jag får väl dela in sysslorna i femton minuters perioder och stå ut med att ingenting nånsin blir färdigt.

Igår hamnade jag helt oplanerat till stan med äldsta sonen.

Efter att ha kört förbi den fullproppade stranden hamnade vi på Grillen i Valkom för lunch. Jag valde Pita kebab till lunch och här var så mycket fyllning att jag tyvärr igen blev tvungen att lämna kvar. Inte klokt alltså. Jag måste börja med barnportioner. Varför kan inte vuxna få en liten portion?

Jag var också ett varv till apoteket, för jag hade endast fyra tabletter kvar i en av mina burkar. Dessutom hade D-vitaminerna tagit slut redan för en tid sedan. Faktiskt har jag ingen aning om jag behöver äta dem ännu, för de är inte receptbelagda. En hälsovårdare tyckte i vintras att de skulle vara bra för mej och kardiologen gav grönt ljus för dem, så jag har nu snällt tagit dem.

– Ska du ha kohemin också, frågade farmaceuten till min stora förvåning.
– Ja, tack, svarade jag och hade nästan kunnat dansa där i apoteket.
Jag blev så glad och lättad, mitt recept var förnyat, så som hälsovårdaren lovat i maj. Tack, tack och tusen tack. Jag hade redan hunnit oroa mej för hur det ska gå om jag inte får mina B12-injektioner. Tydligen kan min kropp inte tillgodogöra sig det viktiga vitaminet annat än via injektioner. Här hjälper alltså inte vare sig mångsidig kost eller tabletter. Nu får jag gå och ta injektion var tredje månad istället. Bristen på B12 upptäcktes på sjukhuset för snart ett år sedan och det var allt tur för mej, för det vitaminet är livsviktigt.

Innan vi kom hem igår var vi ännu ett snabbt varv i mataffären. Nu finns det alltså mjölk igen i vårt kylskåp. Vi skötte också om en snabb specialleverans på hemvägen. Dessvärre hade vi inte tid att stanna för en liten pratstund eftersom vi hade glass i bilen.

Nu ska jag gå och bläddra i Pernå sockens historia innan jag småningom tar mej till stickträffen hos H. Idag blir det åtminstone lite stickat i alla fall, hoppas jag.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!