fredag, september 02, 2016

Snurrigt

Sen förra söndagen har jag varit inne i nån sorts flow och fått projekt färdiga. Natten mellan onsdag och torsdag var jag uppe sent och fick äntligen efter midnatt den gröna sjalen färdig. Nu måste jag bara bestämma mej för om den skall blockas eller inte.

I går var jag snabbare än en vessla med att sätta upp ett nytt projekt, denna gång en virkad poncho. Eftersom jag skulle på redaktionsmöte på eftermiddagen hade jag egentligen inte riktigt tid, så det blev som det blev:

Minst sagt snurrigt! Hur jag lyckades vrida till det på det här sättet kan jag inte riktigt förklara. Kanske jag var för ivrig? Hade för bråttom?

- Int' behöver du riva opp det där, tyckte min mamma igår då jag var på snabbvisit hos henne. Hon tyckte att jag bara skulle klippa av tråden och börja på ny rundel. Själv var jag inte så pigg på att än en gång räkna rätt antal luftmaskor. Visserligen endast 120 maskor, men ändå...

Så jag rev upp det hela fram till snurret och fortsatte sedan därifrån och nu har jag det på rätt köl igen.

Min mamma gladde mej igen med ett mönster från HV. Den här gången från nr 39 år 2013. Dominostickning måste nog prövas på. Det riktigt kliar i fingrarna. Tror dock att jag skulle lämna bort de där gigantiska bollarna. De kan inte vara bekväma att ha bakom ryggen eller under stjärten.
Som sagt, min mamma är världens snällaste.


Om ni inte tror mej, så kolla, hon har kokat äppelsylt åt oss. Tack mamma!

Fullt ös var det på vägen igår...

... och fullt skrän var det i luften...

 ... men solnedgången var vidunderligt skön.

torsdag, september 01, 2016

Superduper veckoslutet

Oj, snart har det gått en vecka sedan senaste blogginlägg och jag som skulle ha hur mycket som helst att skriva om.

Och snart har det också gått en vecka sedan förra veckoslutet. Det som lockade 16 000 människor till stan. LHH drar traditionellt besökare hit och det är bra. Det är maffigt, innehållsrikt och jag hinner liksom aldrig med allt intressant. Det är liksom för mycket på en gång.

Egentligen borde jag ha tagit min kvällspromenad, men det är fullt av asfaltkillar på vägen, så jag vågar inte sticka näsan utanför dörren. Det får alltså bli blogg nu istället.

Och nu mina vänner, allmän varning utfärdas: Detta inlägg är långt med många maskiner mest traktorer. I slutet finns det lite hantverksrelaterade grejer. Läs alltså vidare på egen risk.
Ni kan förstås hojta åt era karlar: Kom och sii nu! :)

I lördags var jag alltså iväg till stan.
Jag var till producenttorget i Karlskronabulevarden där 30 försäljare bjöd ut både närmat och hantverk.

Jag köpte en gurkburk. Den förra var redan slut. Åtgången är god när gurkorna är delikata. Kan inte hjälpas.

Jag köpte också en burk björnbärssylt. Vi har inga egna bär, så det är bra att kunna köpa färdigt direkt från odlaren. Nu väntar jag bara ivrigt på att far i huset ska steka plättar.

Sedan körde far i huset vidare och vi kom till Jokela. Och där vet ni, där fanns både gamla bilar, traktorer och maskiner. Nästan som himmelriket för herr och fru Ekholm. Ni må tro att vi trivdes.

Det bästa är alla arbetsdemonstrationerna. Alla maskiner och traktorer går att använda. Här är det gamla husbonden, Erkki Jokela, som skördar havre med en självbindare. Någon av er som ännu kommer ihåg dem? Havrekärvarna fick man plocka med sig hem då man lämnade området.

Robert Tennberg från Gammelby var där med sin häst, som drog ett tröskverk. Runt, runt gick hästen och Robert. Lugnare häst får man allt leta efter.

Och så var det ju traktorer, 60 stycken från Jokelas museum och några till av frivilliga deltagare. 

En skön röd Massey Ferguson.

 Massey Ferguson 25:a.

Massey Ferguson 65:a.

Massey Ferguson 185:a.

Och för att ni nu inte ska tro att jag enbart såg på MF-traktorer: Här en röd Porsche Diesel Super.

Och här Lovisa stads första traktor, en Hanomag R45, årsmodell 1952. Också den är röd.

Traktorparaden var mäktig och intressant. Konferencieren Olli Ojanen rabblade upp fakta så man knappt hann med. Han är en äkta maskinist och vet allting om gamla traktorer. Och allting finns i hans huvud. En helt fenomenal karl.

En röd brandbil, International årsmodell 1963, som varit Pernå FBK:s, räddades i tiderna av Sture Palmgren. Han åker omkring i den till sådana här tillställningar och i Veteranlastbilsförbundets olika körningar. Den är så fin, så fin.

Det finns förstås andra färger än rött, här en blå MAN lastbil.

Och här en mörk IFA från år 1954, en östtysk tvåtaktare.

Och en grön mc med sidovagn. Den röda som ligger där bakom i gräset är en Husqvarna. Den var till salu, men jag vågade inte ens titta på prislappen och drog med far i huset fort, fort därifrån.

En gul väghyvel...

... och en likaledes gul jordschaktningsmaskin, in action så att säga. Oj, vad jag skulle ha velat testa det där. Tänk att vara högst uppe på sandhögen med caterpillarn!

En stenkross.

Om ni undrar vart gamla traktorer försvinner, så här har ni svaret: Till Jokelas traktorkyrkogård. En del av de här skall renoveras och en del av dem används som reservdelar. För Erkki Jokela är det viktigt att alla traktorer som finns i museisamlingen fungerar och går att köra med.

På Jokela fanns det mycket annat än motorfordon. Här till exempel gamla motorsågar.

Och vad kan man göra med de sågarna då? Jo, ugglor förstås! Det här är en konstart för sig.

Inne i själva museet fanns mycket intressant att se på. Och allting var framlagt på ett snyggt och trevligt sätt. Föremålen är katalogiserade och det finns infotexter, som berättar om hur det var förr.

Jag är innerligt glad att jag aldrig har behövt harva med en sådan här harv. 

Gamla lemonadflaskor med kork i halsen.

Museimössen övervakar.

Någon som vill mangla?

En garnvinda har jag ju redan. Här en annan modell.

En vävstol, som ännu används. Här är en matta på gång.

Klädvård och Lux-tvål så att vi blir lika sköna som filmstjärnorna. Visst har ni väl också använt en sådan tvål?

Symaskiner.

Skomakarverktyg  och på väggen en gammal telefon och en telefoncentral.


Lite modernare maskiner.

Vitrinskåp med värdefullt Arabia-porslin.

Ryor och historien bakom dem. 

En härlig knappsamling, som riktigt får det att klia i fingrarna på en.

En fin Singer symaskin med alla tillbehör. Den går säkert att använda ännu.

I caféet fanns de här kälkarna uppställda, liksom gamla cyklar och annat liknande. Vi stannade dock inte där utan åt ärtsoppa utomhus istället. Bättre så än sockriga munkar eller kladdiga bullar! :)

Det var alltså en hellyckad lördag i vackert väder. Infotavlan på hemvägen visar + 20 i luften och 
+ 34 på vägen.

Lite harmar det att vi inte besökte ett endaste ett loppis i lördags på den nationella städdagen. Men å andra sidan, vi skall ju inte ha flera grejer. Lite tagen blev jag ändå av att en bekant hade hittat en så fin Marimekkoryggsäck, en ny en, för 20 €. Ett sånt fynd! En sån ryggsäck kostar ca 120 €. Klart att jag då skulle ha köpt en sådan jag med. Men som sagt, vi skall inte ha flera grejer. Punkt slut.

På söndagen gjorde jag nånting helt annat. Men det är en annan historia det!




fredag, augusti 26, 2016

Eftermiddagsäventyr

Idag är det fredag och det är ju vanligtvis min mammadag. Så ock idag. Vi var iväg på ett litet eftermiddagsäventyr och tog oss ända till grannstaden.

Vi började med att inta en sen lunch i det här etablissemanget.
Man kan ju inte bege sig ut på äventyr på tom mage heller. Mamma var inte alls nöjd med kåldolmarna medan min pyttipanna var riktigt god. I Ripakka serveras enkel och god husmanskost utan krusiduller. De har bland annat läckra små hembakta morotssemlor (frallor).

Efter maten blev det diskussion, skulle vi hit eller dit.
- Va ska vi dit, sa mamma om Brunbergs.
- Då köper vi bara i onödan, fortsatte hon. Och det måste jag ju hålla med om. Så vi skippade Brunbergs och skjutsade istället kattvakten till de ensamma och väntande katterna.

Sen snurrade vi lite och därefter styrdes bilnosen österut igen. I Gammelby stannade vi till i Tokmanni för jag skulle ha ett paket cornflakes. Vi kom förstås ut med en massa saker, så många saker att jag tyvärr glömde att köpa kaffefilterpåsar. Men jag dricker ju inte heller kaffe så...

De här nystanen fick jag av mamma. De är höstens 7 bröder nyhet, Polaris. Jag har länge gått till garnhyllan och klappat dem, men nu slog alltså mamma till. Observera att här endast är 100 gram/nystan.

De här två Polkka-nystanen var övergivna i köp-förmånligt-korgen. Så dem fick jag också av mamma. Både Polaris och Polkka är sockgarn, så det är ju tillåten anskaffning... ja, och om ni har något att säga, så är det här ju faktiskt en gåva. Tack mamma!
Och jag behöver kanske nytt sockgarn? Eller nääe, det behöver jag förstås inte, men en ny sockstickning måste nog snart läggas upp. En blev ju färdig förra veckan, så...
En sockstickning måste man ju alltid ha på gång, inte sant?

På hemvägen stannade vi ännu i Liljendal och mamma fick sin rökta lax och rökta skinka, som hon redan länge har längtat efter. 
Väl hemma hos henne fick jag sommarens stora idétidning, en bilaga som hon hittat i Hemmets veckotidning nr 29 från år 2015 och rivit ut åt mej. Mycket omtänksamt.

Här finns mönster till en superfin v-ringad tröja...

... och virkade blomörhängen. Precis vad jag behöver, för förra månaden köpte jag ju krokar.

Och sist, men absolut inte minst fick vi (far i huset + undertecknad) en så supergod äppelkaka, som mamma själv har bakat. Stort tack! Tänk så lyxigt jag har det!

Det enda som harmar lite nu i efterhand är att när jag kom hem och läste reklamen för Mikrokulma så stod det att de nu har fått äkta murargarn! Och kolla i så många läckra färger. Äsch, hur kunde jag nu missa det där? De stänger i söndag förrän jag hinner dit. Äsch, äsch!

MEN vet ni vad? Jo, nu skall jag berätta en mycket viktig sak: Tisdagen den 6.9 startar stickcaféet igen på Café Vaherkylä. Så alla med och sticka och virka! Ja, så säger jag som kommer att vara på jobb varje tisdag förutom just den 6.9 då jag har kvällsjobb och kan delta i stickcafét. Vilken tur att jag rörde mej på torget igår och träffade rätt personer.