Snurrigt

Sen förra söndagen har jag varit inne i nån sorts flow och fått projekt färdiga. Natten mellan onsdag och torsdag var jag uppe sent och fick äntligen efter midnatt den gröna sjalen färdig. Nu måste jag bara bestämma mej för om den skall blockas eller inte.

I går var jag snabbare än en vessla med att sätta upp ett nytt projekt, denna gång en virkad poncho. Eftersom jag skulle på redaktionsmöte på eftermiddagen hade jag egentligen inte riktigt tid, så det blev som det blev:

Minst sagt snurrigt! Hur jag lyckades vrida till det på det här sättet kan jag inte riktigt förklara. Kanske jag var för ivrig? Hade för bråttom?

- Int' behöver du riva opp det där, tyckte min mamma igår då jag var på snabbvisit hos henne. Hon tyckte att jag bara skulle klippa av tråden och börja på ny rundel. Själv var jag inte så pigg på att än en gång räkna rätt antal luftmaskor. Visserligen endast 120 maskor, men ändå...
Så jag rev upp det hela fram till snurret och fortsatte sedan därifrån och nu har jag det på rätt köl igen.

Min mamma gladde mej igen med ett mönster från HV. Den här gången från nr 39 år 2013. Dominostickning måste nog prövas på. Det riktigt kliar i fingrarna. Tror dock att jag skulle lämna bort de där gigantiska bollarna. De kan inte vara bekväma att ha bakom ryggen eller under stjärten.
Som sagt, min mamma är världens snällaste.

Om ni inte tror mej, så kolla, hon har kokat äppelsylt åt oss. Tack mamma!

Fullt ös var det på vägen igår...

... och fullt skrän var det i luften...

 ... men solnedgången var vidunderligt skön.