Den här veckan har det sociala umgänget varit intensivt. Har igen hunnit träffa massor av människor, men också både tjocka släkten och smala släkten.
I måndags var det mamma och lillbrorsan, som gällde. Tisdagen tillbringades i Tarjas trevliga sällskap.
Och kvällen satt jag av hos mamma där jag träffade både unga husbondeparet, en kusin från västra delen av Nyland med dotter och en kusin från vårt västra grannland.
I onsdags var vi iväg söderut på försenat 12-års kalas. Där träffade jag två svägerskor och den enas familj och en hel del andra människor.
Den här familjen höll dock till vid stranden. Det är allt tur att det finns två vuxna för ungarna vill oftast avvika från den utstakade rutten.
På hemvägen missade vi regnbågen för att far i huset inte stannade, så jag skulle ha kunnat fota.
Å andra sidan, man får säkert inte stanna mitt på vägen bara för att man ska ha den perfekta regnbågsbilden? Vad tror ni farbror sheriffen skulle säga om det?
Hann dock få några solnedgångsbilder innan mörkret lade sig. På nån minut ändrar hela himlen sig och färgerna blir nånting helt annat än det man precis nyss såg.
Igår snurrade den här helikoptern ovanför vårt hus och fotade. Och jag kan säga redan nu att vi INTE köper några fototavlor, så det så. Gör er alltså inte besvär att knacka på vår dörr. Här är vi enbart intresserade av garn! :)
Igår hade vi kusinerna på kaffe innan jag hastade iväg till veckans redaktionsmöte.
Snart skall jag iväg på tidningsuppdrag, spännande sådana. Ikväll blir det massor av tvåhjulingar. Spännande.
Men inte mycket vare sig virkat eller stickat här inte... kanske nästa vecka... dock det är bra med socialt umgänge också.
I tisdags när jag ringde min hulda mor lät det så här:
- Kom hit bara, du ska få grälor.
- Öööh, stammade jag osäkert fram.
Vad sjutton hade jag gjort nu? Jag hade ju faktiskt inte gjort något annat galet än startat på två olika virkningar förra veckan. Men det bekymrar väl knappast min mamma? Tänk om nån blivit sårad av något av mina blogginlägg? Men vilket i sådana fall? Jag har väl inte skrivit nånting ofördelaktigt om andra än mej själv? Nåja, kanske lite då och då om far i huset, men ytterst lite, så lite att det knappt märks.
Jag körde alltså iväg till min mor med hjärtat i halsgropen och undrade hur det hela skulle sluta. Jag tänkte att jag måste ju stå för det jag gjort som "en riktig karl".
Tack och lov var det hela inte så farligt utan handlade endast om ett missförstånd på grund av slarvig läsning av en annons!
- Lovar du att inte köpa ett enda nystan garn mera, frågade lillbrorsan och spände ögonen i mej.
- Ööh, stammade jag igen. Jag hade inte precis tänkt köpa garn mej veterligt. Men varför skulle jag behöva lova nånting åt honom?
Jo, för att han stod med den här stora svarta plastsäcken. Och gissa vad den innehåller?
Eeh, just precis GARN! Milda makter! Den där säcken hade jag alltså med mej hem i tisdags. Så nu är det KATASTROF!
Och nu ska ni som inte orkar med en garnorgie sluta läsa här. Fortsätter ni är det på egen risk. Minns att jag har varnat er!
Den där säcken är från min lillasysters lägenhet och innehållet, ja innehållet är digert:
4 nystan Emma, 100 % ylle = 400 g. Det femte nystanet ska bli till en pannlapp om kusinens 10-åriga dotter får den färdig. Jag lärde henne sticka i tisdags och hon tog tekniken till sig snabbt. Fint att få ge vidare handens kunskap.
Shetlan, blandgarn från Frankrike, 240 g + 240 g = 480 g. Det fjärde nystanet har mamma eller kusinens dotter om hon tar det med sig hem imorgon.
Biella mohair, italienskt blandgarn, 80 g + 80 g = 160 g
Av det här bruna finns det 800 g!!! Vad ska jag göra med det? Några förslag?
En hel drös med garn utan banderoller. Jag tror att det är Novitagarner för de hade förr i världen kampanjer att man skulle skicka in typ 10 banderoller och få en gåva eller rabatt på nästa garnnystan. Det som förvånar mej lite är att min ordentliga lillasyster, inte nånstans har skrivit vad det här är för sorts garn. Ni ser ju att hon har packat in garnet snyggt i en genomskinlig plastpåse, åtminstone en del av det. 800 g
Minns ni ännu när K-kedjan hade eget garnmärke Pirta? Det här mohairblandgarnet heter Anita, 100 g
Det här är också Pirta garn, Acrilla, 250 g
Här ett påbörjat projekt, som jag misstänker att jag inte kan göra så mycket med annat än riva upp.
Mystiskt franskt garn, som jag verkligen inte vet namnet på, från Sokos. 1 000 g. Och vad skall jag göra med det här då?
Och håll i er nu! Det här är ju nostalgi, inte sant? Oravais strumpgarn! 200 g. Undrar om jag borde sända det till nån från Oravais?
Och nu hoppas jag att ni sitter stadigt! För här kommer...
... tre förpackningar med julrött Sprintgarn, 100 % acryl,
1 000 g. Det blir många jultomtar det här. Vad tror ni lillsyrran tänkte ha det till?
Finla-Helmi, 100 % polyester, 200 g. Vad använder man det här till? Om man inte väver alltså? Virkning? Makramé?
Pingorex, franskt babygarn, 100 g. Kan komma till användning... borde ha egna nystan av samma garn nånstans, måste gräva lite i mitt "lilla" lager...
Tårögd såg jag på de här vantarna. Mindes hur mycket roligt vi hade förr med lillsyrran och hur vackert hon broderade de gula babyvantar jag stickade till äldsta sonen. Nu stickar hon inte längre, än mindre broderar...
De här är säkert tänkta som lovikkavantar? Garnet är jag inte säker på, men det ser ut att vara samma babygarn som ovan. Det betyder att de inte går att borsta för Pingorex är 100 % acryl.
Pia puuvillalanka är förstås bomullsgarn, ett danskt sådant, beställt i tiderna från Anttila, som nu är i konkurs.
850 g. Här finns möjligheter till stora projekt av bommullsgarn, men vad?
Nu trodde ni kanske att det var slut? Åh, nej. Nu kommer...
... det här fina bomullsgarnet från Jakobsdals, Trixi, 300 g
Annat från Jakobsdals är garnet Fidji, som det fanns några härvor av och det här påbörjade projektet. Mjukt skönt garn. Och ni ser, äntligen mina färger! Jag kommer nog att riva upp det här med. 280 g
Jag kom alltså hem med 6 920 gram garn!! Så jo, nej, nu borde här nog stickas och virkas i rasande fart. Och nu kommer jag nog att nicka när sönerna, far i huset och mamma säger: Du behöver inte mera garn.
Och förlåt mamma, men jag måste räkna mängden för att veta vad allt jag kanske kan göra av det här garnet. Om det här tar slut så finns det nog inte att få tag på mera.
Då och då har jag funderat på hur det skulle vara att få så där mycket garn
någonstans ifrån. Jag har ju hört talas om andra, som brukar få mycket
garn från diverse gömmor.
Men nu kan jag säga att jag mår lite illa, fick hjärtklappning och känner mej stressad. Och dessutom helt tom på idéer: Vad jag ska göra med allt det här garnet? Jag fick ju redan massor av garn tidigare i våras när mamma tömde sina gömmor, bland annat katastroflådan.
Och det värsta av allt, hur ska jag nu kunna gå i affärer? Inte köpa garn, inte köpa garn... det kommer att bli trist... men... tja, nu ska jag jaga ett virkmönster, så jag kommer igång med en tredje virkning! :)
Tack till småbrorsorna och lillsyrran!
Igår var jag iväg med min väninna Tarja till grannstaden. Vi besökte Paperipilvi (= Pappersmoln). Det är en hobbyaffär, som har precis allt och lite till.
Efter att ha sökt lite material till ett kort, som Tarja planerar, hittade vi det vi skulle ha:
Lila papperssnöre! Och nu borde vi ju strängt taget ha gått ut innan vi hittade annat som fastnade i fingrarna.
Ajjo, och det här är ju sen inte garn fast jag ska virka en hatt av det! :)
Men inte gick vi ut därifrån, nej! Så det blev två virknålar, den rosa i plast är nummer 10 och kommer att stå sig vackert mot de där Eco Tube jag fick i måndags. Den vackra trävirknålen nr 11,5 fick duga för nummer 12, som jag skulle ha behövt.
Och så var det på tiden att göra något åt mitt bedrövliga sockstickande. Nu har jag dubbelt upp med strumpstickor och kan sticka båda sockorna tillika. Skönt.
En sak, som jag länge har funderat på är sådana här krokar till örhängen. Nu kan jag virka nånting och sedan hänga det i öronen. Om jag inte använder dem ger jag helt enkelt bort dem. Så det så!
De här tyckte jag var så fina så jag köpte två. Kan ha dem som modell om jag vill göra egna liknande.
Och innan jag kom till kassan, tog jag ännu med mej en sån här båge. Om jag inte använder den, så ger jag bort den med. Jag kan ju alltid ordna en ny tävling!
Vägg i vägg med hobbyaffären ligger en hantverksaffär. Där fanns förstås också garn, liksom i Paperipilvi. Men jag köpte inget garn!
Nej, jag kom förstås hem med två ugglor! De ska få gå på kalas nu i kväll.
Efter våra inköp vandrade vi längs ån och njöt av det vackra vädret och den milda brisen.
Det är vackert där vid ån i grannstaden. Härlig färgkombination i den här planteringen.
Man blir hungrig av att vandra och åluften gör sitt till, så vi intog lunchen på sommarrestaurangen Wilhelm Å. Jag åt strömmingsflundror och sammetslen mos. God mat och toppenfin service med glad och pigg personal.
Eftersom jag varit så duktig och ätit fisk, så fick jag ta efterrätt, gammaldags vaniljglass med två såser, för jag kunde inte välja mellan tjinuski- (kola) och chokladsås.
Efter en god lunch gällde det att rusa på i våldsam fart till bilen. Lapplisorna i grannstaden är ökända för sin nit. Men, tack och lov, trots att vi var två minuter sena hade jag ingen lapp i fönsterrutan.
Vart vi sen körde är lite hysch-hysch! :)
Hem kom vi via stan och jag har nu fått mina terminalglas.
Och varför har jag inte skaffat mej sådana här förut. Nu ser jag superbra till datorn! Tjohoo...
Vad som hände senare igår kväll är en helt annan historia. Och den ska jag berätta imorgon om jag hinner.
Tack till Tarja för supertrevligt sällskap. Hoppas vi hinner göra en ny utflykt ännu i sommar.
Igår, måndag, var jag igen ute på äventyr i trevligt sällskap med min mamma och lillbrorsan från Åland. Vi började förstås i Strömfors Bruk, var annars?
Minstingen börjar redan bli lite orolig:
- Är du alls någon annanstans än i Strömfors, frågade han.
Jovisst, idag ska jag ju iväg till grannstaden, dvs åt rakt motsatt håll.
Det första mamma gjorde när vi kom fram var att gå till A'la Talli hantverksboden.
Och så köpte hon en uggla åt mej! Perfekt, nu behöver jag inte fundera om jag skall virka en korg för de där extra wc-pappersrullarna.
Det finns många hantverksbodar i Bruket. Här ett blickfång utanför Letkis.
Här är ingången till Virginiabodan. Knappt man vågar gå in där ifall det fastnar nånting i händerna.
Också här i Axel och Ida hittas gediget hantverk.
Vi fortsatte österut och intog lunch i Pyttis.
Därifrån fick jag den här fina ugglemuggen. Vi har visst fått ugglor på hjärnan! :)
Sedan körde jag iväg till Prisma och så shoppade vi loss med mamma. Lillbrorsan försökte avstyra både det ena och det andra. Han lyckades riktigt bra beträffande min mamma. Men det gick sämre med mej. Han vågade ju inte säga emot storasyster! :)
Här är nu 2,5 kilo trikå som ska bli en stjärnformad matta. Och nu hoppas jag verkligen att den här mängden räcker till. Alla hade röd prislapp, dvs -30 % rabatt. Ge mej nu lite tid så jag hinner sätta igång.
Och så ett gult nystan Miami till mitt virkade korgprojekt, som jag påbörjade förra veckan.
Garnhyllorna är farliga, mamma hittade också ljuvliga nystan i alla möjliga färger.
Ett annat ställe, som är mycket farligt för mej är tidningshyllan. Dagens skörd. Suck!
Tack till lillbrorsan för trevligt sällskap och hjälp med bärandet och ett stort TACK till mamma för allt!
Enda smolket i glädjebägaren är att jag lyckades riva sönder min favorit t-shirt på en spik i en stol. Buäääh!
Mamma tyckte jag skulle köpa nytt i Prisma, men jag vägrade. Ska försöka trixa nånting. Få se om jag klarar det.
Ajjo, ei pöllömpää går inte att översätta till svenska! Pöllö = uggla ei = nej. På svenska skulle ei pöllömpää kanske bli nånting i stil med inte så vådligt eller inte så farligt.
Men ganska farligt är det ju nog att vara med mamma! :)
