Igår var far i huset alldeles ensam iväg till Uusiokeskus (återvinningscentralen) i grannstaden medan jag stannade hemma och virkade. 11 dagar kvar av KYH-projektet och 12 alster som ännu borde bli färdiga. Hur ska jag hinna?
Från den där centralen skulle han ha de där mörka glasen, som vi i tisdags tingade. Vi fick syn på dem redan i måndags. Tre besök på centralen under en veckas tid, inte illa! :)
Glasen skall bli till skydd vid vår köksingång så det inte regnar eller snöar in på förstukvisten. Fråga mig inte om detaljerna, jag bara nickar och tänker att man kan lagra t ex ved som härefter förblir torr. Om det blir lika snörik och kall vinter som den gångna så räcker inte vedlådan i köket till.
Glasen har ingått i en vitrin i nåns butik och stod utomhus. Som vanligt såg far i huset potentialen omedelbart. Glasen passar perfekt och skena medföljde så det finns möjlighet att öppna om det blir för hett på kökstrappan. För tio euro blev de våra. Om vi skulle köpt dem som nya hade vi fått punga ut med i runt tal 350 €.
Igår tog han då firmans LT och körde iväg. Karlarna på återvinningscentralen blev glada och tyckte att far i huset skulle ta med sig allt från gårdsplanen när han nu en gång hade stora bilen. Männen vill alltså bli av med grejerna och gillar förstås om gammalt avlagt kan komma till nytta hos nån annan.
Men far i huset tyckte att njaaa, det mesta på gårdsplanen var skrot. Tur att jag var hemma så det blev ingen argumentation om saken. :)
Glasen skall bli till skydd vid vår köksingång så det inte regnar eller snöar in på förstukvisten. Fråga mig inte om detaljerna, jag bara nickar och tänker att man kan lagra t ex ved som härefter förblir torr. Om det blir lika snörik och kall vinter som den gångna så räcker inte vedlådan i köket till.
Glasen har ingått i en vitrin i nåns butik och stod utomhus. Som vanligt såg far i huset potentialen omedelbart. Glasen passar perfekt och skena medföljde så det finns möjlighet att öppna om det blir för hett på kökstrappan. För tio euro blev de våra. Om vi skulle köpt dem som nya hade vi fått punga ut med i runt tal 350 €.
Igår tog han då firmans LT och körde iväg. Karlarna på återvinningscentralen blev glada och tyckte att far i huset skulle ta med sig allt från gårdsplanen när han nu en gång hade stora bilen. Männen vill alltså bli av med grejerna och gillar förstås om gammalt avlagt kan komma till nytta hos nån annan.
Men far i huset tyckte att njaaa, det mesta på gårdsplanen var skrot. Tur att jag var hemma så det blev ingen argumentation om saken. :)
I dag har han dock glatt mig med en grej han gratis fick med sig igår:
Ett litet vattenfall!
Han riggade upp det i största hemlighet och hade sedan mig att stå i korridoren med ögonen slutna och lyssna, innan jag fick gå ut och titta.
Porlandet som kittlade mina öronsnäckor är som ljuv musik. Ger ro i själen.
Glad och rörd är jag, tänk ett litet vattenfall, vilken tur han hade som fick det. Det är alldeles tydligt att man ska vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Han riggade upp det i största hemlighet och hade sedan mig att stå i korridoren med ögonen slutna och lyssna, innan jag fick gå ut och titta.
Porlandet som kittlade mina öronsnäckor är som ljuv musik. Ger ro i själen.
Glad och rörd är jag, tänk ett litet vattenfall, vilken tur han hade som fick det. Det är alldeles tydligt att man ska vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Annat han hittade igår på återvinningscentralen har han roat sig med idag:
En låda med olika legobitar blev till en bil! Och för att ni nu inte ska tro att det bara är män som leker med lego, måste jag erkänna att jag själv stod igår och grävde lika ivrigt i lådan och plockade ut alla olika legogubbar. Tyvärr var riddaren utan huvud, så han fick bli den "Huvudlösa riddaren". Lite makabert kanske?
Själv fyndade jag lite annat i trädgården igår när jag tog en allmän överblick och funderade smått på att kaprifolen nog borde flyttas. Titta vad jag hittade:
Visst är väl det här praktlysing? Den kryper försiktigt längs med marken under kaprifolen som snart också tar kål på blåsipporna. I våras påstod jag i sten åt far i huset att det är ett ogräs, för inte har vi nånsin sett sådana här krypväxter på vår gård tidigare.
Och till sist naturens under, som får en att tappa andan. Igår när vi kom hem från ett besök hos min mamma var himlen färgad i precis min nyans:
Och i förgår när vi kom hem från ett åttaårskalas stod hela himlen i brand:
1 kommentar:
Jag skulle våga mig på att gissa att din gula blomma är kusin med praktlysingen och heter penningblad.Fina himmel bilder!!
Skicka en kommentar