Buller och bång

Till buller och bång vaknade jag motvilligt i morse. Hade tänkt utnyttja min sovmorgon och pseudolediga dag till att ligga i sängen lääääääänge. Men tji fick jag som vanligt. Åskan mullrade, visserligen på avstånd, men jag skuttade upp ur sängen och ropade åt far i huset:
- Opp, det är åska och klockan är redan kvart över åtta.
- Äh, de spränger bara vid vägbygget, mumlade han sömndrucket. Till skillnad från undertecknad kan han minsann ligga och dra sig nästan hur länge som helst.
Men inte var det nån sprängning, inte. Nej, åskbuller, men på behörigt avstånd, så jag kunde både koka tevatten och duscha.

Igår blev jag smått deprimerad. Inte på grund av jobbet eller far i huset, nej, det var min egen oförmåga som var orsaken till min nedstämdhet. På två veckor har jag varken stickat eller virkat en endaste maska! Katastrof!!!! Tur att det är stickcafé idag så då hinner jag väl få några maskor stickade i varje fall.

Nåja, nu tycker förstås ni förnuftiga att det inte är nån fara, men, men, det blir så många påbörjade arbeten ogjorda. Suck! Inget jag gillar. Varje dag har jag muttrat: "Jag ska ta mig i kragen, jag ska ta mig i kragen". Men sen när kvällen kommer ska jag bara en sista gång kolla e-post, Facebook, hemsidan, bloggar osv. och dit for den lediga tiden. Måste skärpa mig, bara måste. Det kan ju inte få ta över en månad att t ex sticka ett par sockor. Nu fryser ju far i huset om sina små fossingar. Stackaren, som får vänta och vänta.

Nog gnällt nu. Jag har ju inte enbart suttit framför datorn eller jobbat. Jag har ju faktiskt varit ute på vift också. Klokt nog hoppade jag över  veckoslutets Hantverkarmässa i Gamla hamnen. Tycker att mitt garnlager inte ska växa när jag för tillfället ändå inte gör nånting med alla nystan.
 
Mitt lager med sticktidningar har däremot växt rejält. Efter köpfredagen i grannstaden blev lördagen den 1.9 minst sagt, hektisk. Det började med att far i huset ryckte upp sovrumsdörren och hojtade:
- Opp, vi har gäster.
Sömndrucket stapplade jag upp och mumlade om det strikta väckningsförbud jag gett far i huset kvällen innan. Men i köket satt yngsta sonen och då sken jag ju upp och log från öra till öra. Han hann knappt försvinna och jag påbörja frukosten innan nästa son, den nästyngsta, steg in i köket. Så tidigt de hade kommit ända från Ekenäs! Jösses, allt jag planerat att hinna med blev omkullkastat.

Mitt på dagen åkte de (= son och sambo) västerut och far i huset och undertecknad åkte iväg med LT:n (firmans gamla rostiga paketbil) till grannstaden. Han hade ringt på en hörnsoffa som fanns utannonserad på lördagsmarknaden i den lokala tidningen. Den skulle vi åka och titta på för här måste till en förändring i vardagsrummet. Förstås var vi ju tvungna att först ta ett varv via Uusiokeskus (återvinningscentralen). Själv hittade jag inget, men far i huset kom med en bunt tidningar åt mig.

Den största och äldsta är från år 1948!!

Jakobsdals sticktidning nr 6 från år 1955 och Feminas stickbok från år 1956.

Och de här två Stickat-tidningarna är från år 1963.

Gissa om jag blev glad över de här fynden. Även om jag aldrig skulle sticka enligt ett endaste mönster från de här tidningarna är det kul att se hur modellerna har utvecklats.

Min svägerska som bläddrade i tidningarna tyckte att det fanns många modeller som såg riktigt moderna ut och som skulle gå bra att sticka även idag. Hon siktade in sig på bland annat mössor och vantar medan jag tänkte att den här schaletten borde vara liten och behändig och kanske till och med skulle gå att få färdig.