Och snart är det jul igen...

Ja, alltså nog vet jag ju att först kommer det fastlag, sedan påsk och så midsommar, men...
Ja, vad skall en garnoman och bibliofil göra när hon inte får köpa vare sig det ena, garn eller det andra, böcker? Kasta ut far i huset? Verkar lite väl drastiskt. Ser redan framför mig hur den manliga domaren fnyser vid skilsmässoförhandlingarna när han frågar efter orsaken till splittringen:
- Hon köpte mera garn, säger far i husets advokat segervisst. Sedan blir jag dömd till att mista min Adam-plåtlåda, betala underhåll till maken och göra mig av med allt garn. Huuujedamej. Bäst att vara liiite försiktig och ligga lågt en liten tid. Alternativt inte göra annat än sticka och virka så garnen fort tar slut! Men jobbet måste jag ju ändå gå till, så...

Igår på eftermiddagen hamnade jag huxflux iväg till grannstaden tillsammans med äldsta sonen och den yngsta. Riktigt varför det var just jag som skulle framföra bilen är ännu oklart för mig. Bägge sönerna har ju faktiskt körkort. Å ena sidan är det ju nog bäst att jag själv håller i ratten på min egen plåtlåda. Å andra sidan tackar jag ju inte nej till ett litet äventyr, i synnerhet inte när jag nu just skyr far i huset som pesten.
Hur som helst, fick tag på en ypperlig parkeringsplats i centrum och hade ledig ensam tid medan den ena sonen var på möte och den andra vandrade iväg till sin favoritaffär. Men vad skulle jag göra? Besöka Knappboden? Ja, det skulle jag ju kunna göra. Ditåt styrde jag mina steg ända tills jag mindes vad en stickvän berättade häromsistens i stickcafé. Numera finns det garn i Knappboden. Och inte vilket garn som helst utan det ljuvliga schweiziska Lang Yarns. Blev tvungen att tvärnita och vända på klacken omedelbart. Suck!

Vandrade hastigt igenom det förnyade och för mig förvirrande CitySokos. Där finns ju inte garn och inte mycket annat som intresserar mig heller. Tog min tillflykt till KappAhl. Där hittade jag en födelsedagspresent åt min lillasyster, som jag köpte trots att den var 10 euro dyrare än vad jag tänkt lägga ut. Men ibland så...
Sammanstrålade med sönerna i Dressmann och så blev det lite "mamma betalar" samt en födelsedagspresent färdigt till nästa månad.

Och därefter, ja därefter stegade vi faktiskt iväg i samlad tropp till Bokhandeln. Det var vågat, inte sant? Men jag skulle ha plastfickor att förvara alla mina lösryckta sjalmönster i, så det var bara att dra djupt efter andan och öppna dörren och kliva på.
Jag fastnade genast vid ingången för där fanns precis allt jag behöver inför årets julkortspyssel och det med -40%. Jag grävde och grävde och fyllde köpkorgen.

Glittrigt och grant! Här finns både sax, clearstamps och såna där ark med limkuddar och...

Ja, och så då förmånligt!

Och om ni undrar, jadå, jag köpte plastfickorna. I kassan blev det ännu förmånligare än vad den stora skylten angett. -40% blev -44,5%. Men inte nog med det, jag överräckte firmans stamkundskort och fick ytterligare  -10% på allt kontorsmaterial. Tyckte att summan blev löjligt låg för alla inköpen, men skyndade iväg till bilen för att ta oss tillbaka till hemstaden. Döm om min förvåning när jag sent på kvällen hemma kollade kvittot. Det här räknades som kontorsmaterial!!!!! Jag fick alltså en total rabatt på -55,5%. Inte illa och om far i huset nu har nånting att påstå så kan jag bevisa att t o m bokhandeln klassificerar detta som kontorsmaterial.
Nu gäller det bara att förvara det här på ett så säkert ställe att jag hittar det senare i höst när det blir aktuellt att tillverka julkort. Men om det blir en regnig sommar kan jag ju starta med korttillverkningen lite tidigare.

VäI tillbaka i hemstaden beslöt vi oss för att äta ute innan vi gick på födelsedagskalas och åt en smarrig hallon-vitchokladtårta.
Efter kalaset skulle det ännu handlas mat. Sånt gillar jag inte för det är alltid lika svårt att avgöra vad som är hälsosamt, klimatsmart, gott och ens något som jag klarar av att tillverka. Hur jag än vrider och vänder blir det liksom fel och jag borde nog stänga av hjärnan och inte alls försöka vara förståndig.

Så det var precis det jag gjorde, stängde av hjärnan, handlade mjölk, yoghurt, bröd, karelska rågpiroger och grillkorv. Och medan hjärnan var bortkopplad gick jag med raska steg till tidningshyllan trots äldsta sonens vilda protester.

Och där, där hittade jag den här virktidningen. Jippii! En ny härlig virktidning, som finns i matbutiken. Kan det bli bättre?

Jo, en annan virktidning med påskmotiv. Snabbare än vi tror är den helgen här, för långfredagen infaller redan i slutet av mars.
Och nu var jag igång, så också den här slank in i shoppingvagnen.

Och det är jag inte särskilt stolt över, för jag har bestämt mig för att INTE köpa den här estniska handarbetstidningen, som är översatt till finska. Varför? Jo, för att jag gör ändå ingenting därifrån.

Det är en sådan där romantisk kvinnlig stil i tidningen. Snyggt? Jo, men jag kan inte brodera och är alldeles för praktiskt lagd för att använda något sådant här på jobbet.

Däremot skulle jag jättegärna sticka och virka den här, men åt vem?
Det jag uppskattar i den här tidningen är att de lyfter fram sina designers synligt och med stora bokstäver. Ära den som äras bör alltså.

I det här läget var det inte mycket som kunde hindra mig...

... så av bara farten åkte den här tidningen också i shoppingvagnen. Jag måste ju bara ha de där härliga knappnålarna och den fina asken att förvara dem i.

Och så nånting matnyttigt för jobbet.

Och nu trodde ni att faran var över? Men innan jag nådde kassakön fick jag ännu syn på de här två:

Förstås måste jag ju bara ha de här också. Allers för hjärngymnastikens skull och vem skulle nu vilja missa en tidning med Stick-extra innehåll. Fast den här gången var det nog Robert Gustafsson som avgjorde mitt val.
När jag började tumma på tidningen Året Runt blev äldsta sonen alldeles ifrån sig av nervositet och drog fort iväg med kärran till kassan. Och då fick jag snällt lov att lomma efter.
Tyckte det blev aningens dyrt med vår mat den här gången! Kan det bero på den höjda mervärdesskatten? :)