Nattstickning

Förra fredagen var jag iväg till stan på nattstickning. Det är härligt att det ordnas och att människor deltar. Vi var 22 damer allt som allt och gjorde en massa olika saker. Mycket virkande. Själv höll jag på med min sjal och stickade bakåt, men tappade i något skede bort omslag och ihopstickade maskor. Då tänkte jag att nu river jag upp alltihop och börjar om från början. Men då kom Desiré Kantola, vår stickguru från stickcaféet, och hejdade mig. Med stor skicklighet plockade hon upp mina maskor och jag kunde fortsätta. Hur skulle jag klara mig utan den här hjälpen? Svar: Inte alls!

Det var också Desiré, som hade bakat det underbart goda jästbrödet, som bjöds på till kaffe och te. man måste ju tanka i ett sådant här stickmaraton. Brödet var bakat i vedugn och smakade så gott att om jag inte hade haft stickorna i händerna skulle jag ha ätit av det hela kvällen. Vi som deltog betalade en frivillig avgift som gick till kvinnobanken. Vi fick ihop runt 150 €. För den summan får 5 kvinnor yrkesutbildning. Hurra! Från kvinnor för kvinnor. Kvinnobanken sorterar under kyrkans utlandshjälp. Den startades år 2007 av finländska kvinnor och har spritt sig.

Jag orkade hålla på från lite över sex på kvällen till två på natten. Och då blev endast Desiré och en annan kvar. De var sedan i sin tur hemma vid tretiden på natten.

Nattstickningen var på ett sätt som ett förlängt stickcafé för det fanns så mycket att titta på och bli inspirerad av. Desiré hade ställt ut böcker och provlappar som hon mönsterstickat. Och så höll ju alla deltagare på med en massa spännande projekt. Jag vågade knappt snegla åt sidorna så jag inte skulle drabbas av den svårartade startitisen igen. Huuu!

En av de mycket flitiga damerna började sticka på en sådan här vacker rosensocka. Hon hann med 10 centimeter på sockskaftet innan hon gick hem mitt i natten. Jag skulle också vilja ha sådana där vackra sockor med rosor på, men nu just orkar jag nog inte trassla med fyra olika färger.

Det var inte bara stickningar och virkningar, som inspirerade. Min stickväninna hade med sig senaste numret av Kreativ stickning, alltså nummer 1/2013. Den bläddrade jag i och kände att den måste jag bara ha!

Så när jag i lördags var iväg med mamma till Robin Hood köpte jag ju den bums. Den där långkjolen virkad i Mandarin Petit bomullsgarn från Sandnes garn är så läcker. Gissa om det kliar i fingrarna? Men frågan är, till vem kan jag virka en sådan? Dottern skulle aldrig ta på sig en sådan. Men, hmmm, hennes kusin kanske?

Egentligen var det den här sjalen jag föll pladask för. Den står nu på min kilometerlånga to-do-list.