– Nu är det bara att ta fram julklapparna, sa bisin min igår vid middagsbordet då vi åt makaronilåda med egenodlad sallad och egenhändigt kokad lingonsylt.
– Vilka julklappar? Såna finns inte, för vi ska ju inte ha julklappar sa du ju. Har du glömt det?
Nå jo, det hade han förstås totalt glömt bort. Tydkigen skulle det ändå vara roligt med julpaket.
Ifall ni funderar, så har makaronilåda hört till vårt julbord ända sen barnen var små. Det att bisin min kom att tänka på julen igår beror på två saker. Den ena är den att han inte alls tycker om julen. Det är helt enkelt för mycket ståhej och kommers, så han skulle vilja ha det hela överstökat redan nu. Den andra är det att jag igår bakade...
Senare på kvällen efterlyste bisin min glögg och pepparkakor, men sådana hade vi inte hemma, så han fick nöja sig med mandlarna.
Själv funderade jag på vad som skulle ha varit typiskt finlandssvenskt att bjuda på. Jag kom inte på nånting annat än bondost. Den kunde jag inte göra, för jag hade ingen röd mjölk hemma och inte tillgång till ladugård heller.
På TV såg vi från och till på Svenska dagens fest från Åbo stadsteater. Varje gång det kom ett musiknummer zappade bisin min. Den enda han stod ut med att lyssna på var Charlotta Kerbs. När festen avslutades blev bisin min riktigt upprörd, för så där skulle minsann Modersmålets sång inte sjungas. Nej, nej, enligt honom ska den sjungas taktfast och unisont och dessutom ska alla högtidligt stiga upp när de sjunger. Nån ordning ska det vara tycker bisin min. Ja, för hans del är det bäst om det får vara så som det alltid har varit. Gissa om han blir nervös när jag talar om att vi nog borde satsa på en laddningsbar hybridbil och sälja bort alla våra gamla bilar?
Själv blev jag själaglad då Patrik Grönqvist blev årets finlandssvensk.
– Va, ha du rösta, frågade bisin min förvånat.
– Förstås, jag ville ju att han skulle vinna.
Bisin min skakade på huvudet och undrade hur jag hinner med allt på datorn. Tja, jag är snabb som en vessla och gör det jag ska göra och sen stänger jag av igen. Det är så skönt att inte behöva sitta alltför länge och uggla och stirra på skärmen. Förra året fick KAJ utmärkelsen årets finlandssvensk. Ni kan aldrig gissa vem jag röstade på då? 😁
Senare på kvällen såg vi på filmen The Grump, alltså Mielensäpahoittaja. En rolig film där huvudkaraktären påminner starkt om, ja gissa vem? Nån som håller på med vedhuggning, odlar potatis och inte alls förstår sig på digisamhället? 😊
Trots humorn finns det allvarliga undertoner i filmen. Det är inte lätt att orientera sig i en värld där man är helt främmande och där ens kunskaper inte längre uppskattas. Jag har sett filmen förut, så det gick riktigt bra att sitta och sticka och mest lyssna till dialogen.
Nu dags för lite annat, ni vet tvätt, plocka undan och diverse annat tråkjobb. I och för sig skulle jag ha två vantar att sticka på, så kanske jag ska ändra på mina planer?
Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar