Gynnade lokalt

Gissa vad det första jag sa åt bisin min i morse var?

Nä, nä inte "Go moron älskling", utan jag jublade:
– Han vann 5 - 2. Han kom upp i över 110 i medeltal.
Bisin min stönade och behövde inte ens fråga vad det hela handlade om. Ja, för vad annat kunde det väl vara än Gian van Veens först match i Grand Slam of Darts 2026.
Tänk, att bisin min känner mej så väl att han inte ens behöver fråga vem som vann.

Igår var jag iväg med yngsta sonen till stan. Egentligen skulle vi endast snabbt handla mat och så hem tillbaka, men... jag berättade att hans äldsta brorsa hade hittat en telefon åt mej. Och att den telefonen kanske skulle finnas i den lokala elektronikaffären, åtminstone om man fick tro lagerstatistiken på nätet.
– Vi kan åka och titta, sa yngsta sonen och så körde han till Gallerian.

Mycket riktigt, så fanns telefonen i butiken och den var 100 € förmånligare än i den stora webbaffären på nätet. Utan att fundera desto mera slog jag helt enkelt till och i ett huj hade jag gjort av med alla sparade medel jag skulle ha till julklappar. 🙈
Riktigt bra och vänlig service och det på svenska. Inget försök ens att sälja en massa tilläggsgrejer, utan endast ett stillsamt påpekande att i paketet finns enbart laddningssladd, men ingen kontakt. Dessutom en koll om jag kunde få ett förmånligare pris för min mobilanslutning, det vill säga om jag hade uppdaterat den. Det hade jag ju förståndigt nog gjort tidigare i höst, så inga åtgärder behövdes.

Jag måste ju ha varit en idealkund, som stegade in, visste precis vad jag skulle ha, betalade och var iväg igen. Förra gången jag köpte telefon var jag ju minst sagt osäker på vilken modell jag skulle ha och då föreslog försäljaren i västra grannstaden att jag skulle se på Dorotelefoner. Jösses! Jag är ännu förnärmad. Man ska inte döma digitanter efter utseendet. Skenet bedrar.
Den här gången gick det lätt att köpa telefon eftersom äldsta sonen höll spaning på en lagom häftig modell. Förstås skulle det ha varit kanonhäftigt med en tusen euros telefon, men det är bortkastade pengar om ni frågar mej.
Jag får tacka både V för inspirationen till att köpa ny telefon och äldsta sonen för hjälpen att välja telefonmodell. Utan de två skulle jag väl aldrig ha kommit till skott. Ska bli jättespännande att se vad V gör till följande som inspirerar mej till att vidta åtgärder.

När vi kom ut från Gallerian konstaterade jag att det skulle vara gott med pizza.
– Vill du äta lunch, frågade yngsta sonen.
– Ja, tack, svarade jag och så travade vi tvärs över gatan till Pizza Carneval.

Där åt vi varsin goda pizza på spröd botten. Jag valde Americana, för jag ville ha auraost. Jag orkade förstås inte med hela pizzan, så nu finns det lunch färdigt i kylskåpet till idag. Bisin min får värma höna och ris från i fredags. Om han är riktigt snäll kan jag koka risgrynsgröt på kvällen. Få se...

Det var intressant där i pizzerian. När vi kom in satt två karlar och väntade på sina pizzor, för övrigt var det tomt. Efter oss kom ett finsktalande pensionärspar in. Och därefter två pensionerade damer och ännu ett pensionärspar. De här fyra talade svenska med varandra högt och ljudligt, så sonen och jag hörde förstås allting de pratade om. Stackars son, som fick en rejäl pensionärsdos. Och nej, nej, vi tjuvlyssnade verkligen inte, men i det där lilla utrymmet och med deras ljudliga tonläge kunde vi inte undgå att höra vad de sa. Antagligen trodde de att sonen och undertecknad var finskspråkiga. Nå, mej såg de ju inte, för jag satt med ryggen åt dem. Inte förrän jag steg upp när vi gick iväg och då visste åtminstone den ena damen i sällskapet att jag är finlandssvensk! 

Och så blev det äntligen dags för mataffären. Jag plockade snabbt åt mej det jag skulle ha och vid kassan plockade jag åt mej, sånt jag inte precis skulle ha:

Kuriren nummer 15.

Där hittade jag bland annat den här inspirerande sidan. Här är exempel på olika förvaringsmöjligheter för ens kreativa material. Den där vagnen nere i högra hörnet skulle vara kanon. Bara att dra fram allting när man behöver stickor, garn, sytråd osv. Men, men, jag har inte stor lust att fara till Ikea. En sån där garnväska skulle inte alls vara dum. Men jag tror att jag fortsätter hålla mej till de projektväskor jag redan har. Inte skulle jag tacka nej till den där plastlådan nere på sidan heller, men den får nog vara för min del. Plastlådorna längst uppe till vänster finns enligt texten på Tokmanni.

Inspirerad av Carita plockade jag ännu med mig de här:

Lite färg i novemberdiset. HJ köpte jag förstås på grund av den där stickade snögubbsströjan, som jag kanske ändå aldrig stickar. I Allers är det förstås A-korsordet, som lockar. Det började jag på genast vid frukosten i morse.

I det här numret av Allers, nummer 46, finns stickextra. De här vantarna är stickade i 7-bröder garn, så de kan få bli mitt nästa projekt. Jag har ännu kvar av det där julglitter röda garnet och naturvitt finns i lagret. Men först ska ett par sockor i mindre storlek bli färdiga innan jag alls börjar på nånting nytt.

Idag på förmiddagen har jag fungerat som teknisk support åt mej själv. Jag har flyttat över allt från den gamla telefonen till den nya. Det gick förvånansvärt smidigt med Smart Switch. Det enda som var lite knepigt var när Meta ville att jag skulle skaffa mej ett nytt konto, ett konto som skulle gälla för både Facebook, Instagram och WhatsApp. Men det ville inte jag, för jag vill behålla alla tre kontona med separata lösenord och var för sig. För min del återstår nu finslipningen, det vill säga att gå igenom alla appar och ta bort allting som är onödigt, likaså gå igenom aviseringarna, koppla smartklockan till den nya telefonen och identifiera mej i bankappen. Ja, och så förstås kolla uppdateringarna. Huh, det blir mycket skärmtid idag alltså.

Önskar er alla en fin ny vecka!