Vill inte

Ibland så vill jag bara inte. För det mesta är jag dock pigg på små äventyr och är först ute i bilen och får vänta på far i huset, som inte riktigt hänger med i svängarna. MEN när han får för sig att vi sent på kvällen ska iväg till Robin Hood så då vill jag inte. Att rusa i affären i en halv timmes tid innan de stänger är inte riktigt min grej. Och då brukar jag protestera. För någon vecka sedan resulterade min protest i de här nystanen:

Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Månne de kan användas som disktrasegarn? Men bättre 300 g garn än tröstätande av godis, inte sant?

När jag förra veckan igen hamnade ut för samma flåsande i Robin Hood då köpte jag inte garn, nej då, för det finns ju gränser även för mig. Jag köpte senaste numret av Lyckokrysset. Mina geniknölar är så rostiga efter sommaren att jag vet inte om det alls går att lösa någonting i den där tidningen.

Igår råddade far i huset till min tidtabell och jag hamnade igen iväg till Robin Hood. Den här gången dock i god tid och nu behövde jag faktiskt köpa en ny dyna så det gick riktigt bra.
För övrigt så kan jag konstatera att jag är bortskämd då äldsta sonen både igår och idag har lagat mat och tagit hand om disken. Kan livet bättre bli?