När jag satt där i allsköns ro och samtalade med mina medstickerskor kom plötsligt en soligt leende konstnär, Åsa Riippa in. Hon styrde stegen rakt mot mej och trollade fram en handdrejad keramikskål ur sin ryggsäck.
- Här ska du få, sa hon och överräckte den åt mej.
- Vad blir jag skyldig, stammade jag glatt överraskad.
- Ingenting, du gav ju idén.
Deltagarna i stickcafé var jätteintresserade och kom med förbättringsförslag. En del förundrade sig, tänk att man kan ha en garnskål. Åsa ska nu tillverka garnskålar till julmarknaden så nu vet ni vad ni ska önska er i julklapp.
Hon träffade faktiskt också återförsäljare i Café Vaherkylä. De blev också eld och lågor. Tänk vad ett litet konstbesök kan få till stånd. Nu håller jag tummarna för att detta utvecklas till en succéprodukt. Klart att vi ska ha fina skålar att hålla våra garn i. Inte duger det med plastburkar eller krukor!
2 kommentarer:
Vad snällt av Åsa! Fin skål och det bästa då nåt man får kommer till användning!
Ja, absolut. Jag bryr mej inte om att samla på andra "onödigheter" än böcker och garn. :) Resten ska vara "nyttiga" saker. Nog för att jag räknar dit både garn och böcker, men det gör nödvändigtvis inte far i huset.
Och på något sätt är ju det här också ett bevis på att det bra att dela med sig.
Skicka en kommentar