Restgarnslådan

Den här dagen började inte särskilt bra.
Strax efter klockan sex stod jag dyblöt och huttrande och hojtade åt far i huset, som sussade sött:
- Varmvattnet är slut!
Han tumlade yrvaket upp och mumlade:
- Nå, men.. nå, men... du kan ju äta frukost medan jag får eld i pannan.
Jag gav honom en mordisk blick och svalde det mesta jag ville säga. Jag ville inte äta frukost jag ville duscha så håret skulle vara torrt innan jag skulle sätta mej i bilen.

Hans ursäkt när han återvände från pannrummet:
- Jag visste inte att du skulle duscha idag.
Eeeh, inte? Räknade ett antal gånger till 77 alltmedan jag med mycket mild röst hotade med att flytta till stan. Till ett hus med en ordentlig gårdskarl! Sedan bara duschade jag i det kalla vattnet för inte hann det ju varmna. Fördelen var väl att jag blev alldeles klarvaken. Ja, och så sparade vi ju på vatten för det blev en verklig snabbdusch.
Nu funderar jag på om jag måste börja planera duschandet och ge en duschkalender åt far i huset? Vad tror ni?

Jobbet i grannstaden gick riktigt bra och det för att jag har och göra med så trevliga människor. När undervisningen var slut och jag skulle hasta iväg på möte insåg jag till min fasa att jag låst in mina nycklar i andra änden av skolbaracken. Paniiik! Utan nycklar kommer jag ingen vart. Och nu låg de inlåsta vid kopieringsmaskinen. 

Nu var goda råd dyra, så det gällde att sätta sig ner, dra in luft i lungorna och gnugga de små grå. Ett paniksamtal hann jag med, men till all tur fick jag inget svar för då skulle jag ha gjort bort mej rejält!
På väggen hittade jag mycket ordentligt uppsatt en infoskylt med vaktmästarens telefonnummer. Jippiii! Han kom på stört som en räddande ängel och överräckte nyckelknippen åt mej. Tack och lov att det finns riktiga vaktmästare kvar!!

Planeringsmötet med lunch klarade jag riktigt bra, spillde endast en gång lite riven morot på skjortan, men det blev ingen synlig fläck alls.

Värre är planeringen här hemma, då jag fick för mej att jag skulle överraska far i huset med en gosig filt till hans födelsedag. Mycket bra idé för restgarnerna, inte sant?

Så jag grävde fram restgarnslådan och möttes av en bedrövlig syn. Det här blir nog ingen filt/pläd det här inte. 
Men bra är det ju förstås att det inte finns mera restgarner än så här.

Och ja, efter i morse lutar jag starkt åt att han får bli utan födelsedagspresent. Nåt kalas blir det i varje fall inte, så det så! Han och sonen har nämligen redan ätit upp vändagstårtan (Alla hjärtans dag i Sverige) som vi skulle ha i söndag. 
Gissa om det blev knip i magen för dem?