Sportmannamässigt?

Nu får ni förlåta mej, men jag kan inte låta bli att skriva lite om Mello eller snarare efterspelet. Och det är ställvis fult, tyvärr. 

Alltså, Melodifestivalen är det svenskaste som finns och för många blodigt allvar. Måns trodde att han hade segern, som i en liten ask. Men sen kom tre glada killar från Österbotten och ställde till det. Klart att Måns blev jättebesviken, han grät och rusade sedan iväg till bakre rummet, för att härja lite. Han dök upp på presskonferensen lite senare. Så långt är allt bra. Men på sociala medier har han blivit överöst av hatkommentarer och beskyllningar för att vara en dålig förlorare. Han har förklarat sig på Instagram och blivit försvarad av bland annat Nanne Grönwall, Pernilla Wahlgren och Mark Levengood. Bra så.

Det som däremot inte alls är okej är att nedvärdera vinnarna. Det är helt okej att tycka att fel låt vann, men det är INTE okej att gå åt killarna personligt så som de svenska "stjärnorna" John Lundvik och Erik Segerstedt gjorde. KAJ tar seriöst på sitt nummer, de kan sjunga och de bjuder på ren och skär glädje. "När man sig i leken ger, får man leken tåla" heter det och det innebär ju att man behöver vara beredd på att förlora. Är man storsint och sportmannamässig, så unnar man vinnarna sitt guld. Och då, då gratulerar man till vinsten, fastän man gråter för att man själv kanske föll i skidspåret, snubblade på häcken i löpningen osv. När jag såg på inomhus EM i söndags, så gick faktiskt alla deltagare och kramade om varandra och gratulerade dem som fick medalj. Det är så man gör när man tävlar!

Och förresten, nu tycker jag nog att tidningarna kan sluta älta i det där som var en fjäder och förvandlades till en höna. Deras klickbeten (clickbaits) är enbart pinsamma.

Ja, och ifall ni inte visste det, KAJ fick faktiskt allra mest publikröster någonsin i Mellos historia!

 

Idag när jag var ute och gick, fick jag syn på fyra vitsvanshjortar. Jag hann fånga tre på foto innan de skuttade iväg. Den här flocken har överlevt årets jakt. Jag hörde storspoven, men såg den tyvärr inte.

Önskar er alla en fin tisdagskväll.

Skavsår i öronen

 Oj, oj, oj, nu är det synd om bisin min, för KAJ är precis överallt med sin bastusång! Bisin min frustade frustrerat igår då KAJ var med i varenda nyhetssändning. Till råga på allt spelades låten till och med i tävlingsstudion i Skid-VM.
– Jag får skavsår i öronen, klagade han igår. Och så förbjöd han mej att spela Bara bada bastu! Sorgligt men sant.

Det har faktiskt varit härligt att följa KAJ:s framfart. Men deprimerande att se så många hatkommentarer på svenska forum. Människor tar verkligen det här med Eurovisionen på största allvar. En del tycker det var dags att förnya mellokonceptet, medan andra tycker att de etablerade artisterna måste få förtur och vinna. De förutspår dessutom att KAJ inte ens kan ta sig från kvalet till finalen i Basel. Och jag undrar i mitt stilla sinne varför man måste vara småsint och elak.

Säga vad man vill, men det riktigt lyste om killarna i lördags. Jakob ler stort när han inleder Bara bada bastu! Hoppas att de inte slipar så mycket på numret att det unika och äkta samt glädjen försvinner!
Som sagt, det blir till att rösta den 13.5! På ett eller annat sätt.

I lördags när jag var i mataffären köpte jag Bra Korsord nr 4 2025.

Jag har nämligen fastnat i Mästarkryss nummer 1. Där är bara svåra, nästan omöjliga rutor kvar. Det var dessutom fel rutmönster i Dubbelkrysset, så jag fick skriva ut det rätta alldeles själv! Och korsord måste jag ju ha!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Dom vann!

Oj, vad det var spännande i natt! Hur skulle det gå för KAJ i mellofinalen?

Foto: Erik Åhman, pressbild från gruppens webbsida.

Nå, det gick ju till all tur bra! Heja, heja! Nu gäller det att ladda ner ESC-appen och rösta på killarna i första semifinalen 13.5. Jag såg att en hel del svenskar gnällde i kommentarer att fel låt vann och att KAJ kommer att ta sista platsen om de alls går till final i ESC. Bisin min säger att jag inte ska ta det så allvarligt, men han får tala för sig själv. Jag ska åtminstone se på ESC i år, fastän jag nästan hade tänkt bojkotta det på samma sätt som jag gjorde förra året. Jag vet inte än i denna dag hur fjolårets vinnare låter.

Igår var jag sent på eftermiddagen iväg till stan med äldsta sonen. Bisin min tyckte att vi skulle gå ut och äta medan han stannade hemma och njöt av lugnet. Det vill säga, han behövde inte höra mej babbla om KAJ och deras chanser att vinna mellofinalen!

Vi var iväg till Olympos. Jag valde Alexin pita kebab, för jag orkar inte äta en hel pizza. Skillnaden mellan Alexin pita och en vanlig Pita kebab är att i den förstnämnda finns det fetaost. När min pita kom till bordet fanns det ingen fetaost i den, vilket jag precis hann konstatera för äldsta sonen. I samma ögonblick dyker det upp en assiett med fetaost på ackompanjerad med många ursäkter för att pizzabagaren glömde bort osten i min pitaportion. Tack, nu fick jag nog flera fetaostbitar än jag skulle ha fått i själva pita kebaben!

Nu ska jag ta en liten tur utomhus och sedan låta söndagsron slå rot medan jag tar upp min sockstickning ur projektkassen.

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll med eller utan bastu!

Fick kyssar!

Glad kvinnodag!

Den här väntade på frukostbordet i morse. Visst är bisin min, romantisk? 💕

Jag var ute en stund mitt på dagen. Jag blev rejält frusen fastän solen sken vårligt och lockande. Men det blåste så kallt.
Nu väntar jag att finalen i Mello ska börja och det gör jag allra bäst med en stickning i händerna.

Önskar er alla en fin mellokväll eller om ni föredrar det bättre: En lördagskväll.

En liten utflykt västerut

Vet ni, det är fullt upp fastän jag är pensionär! Idag hamnade jag hux flux här:

Närmare bestämt hos Mekonomen i Vanda. Yngsta sonen och undertecknad blev av här medan bisin min, som skjutsat oss, körde vidare och uträttade sina Vanda-ärenden. Och vet ni, han har inte kommit hem ännu!

Yngsta sonen fick sin bil, som nu är fixad och körbar igen. Vi kurvade förbi hans arbetsplats så att han skulle hitta utan navigator till...

... Jumbo!

Högst på listan stod lunch, för våra magar kurrade.

Vi valde att äta på Fonda del Sol. Supergod lunch med oxfilé och pommes frites.

Och kan ni tänka er, jag kunde motstå den här pinka frestelsen! Duktigt, inte sant? Jag menar, det är ju ändå fredag idag och jag hade en bra chaufför, så...
I och för sig, så hade jag fredagsfeeling redan igår...

Vi var inne i Marakatti och där fanns en massa roliga grejer.

Jag kom hem med den här! En helt onödig pryl, ni vet den här katten, som viftar på ena armen? Få se vad bisin min säger när han får syn på den! 🙈

Vi handlade också i Clas Ohlsson, Sinelli och Suomalainen kirjakauppa. När jag kom ut från Zizzi med ett plagg, frågade sonen:
– Provade du det?
Jag hummade lite till svar, för nej, jag provade det inte! Det var det enda plagget, som fanns i min storlek och det var nedsatt med 50%, så oberoende hur illa det sitter på mej, så kan jag alltid använda det här hemma.

Strax efter klockan halvtre frågade jag försiktigt om vi skulle åka hemåt innan värsta fredagsrusningen. Yngsta sonen var genast med på noterna, för han hade en hel del att stå i med där hemma på sin lediga dag.

Själv var jag hemma först av alla i det här huset, närmare bestämt klockan 15:45. Det var riktigt kul att komma ut på äventyr igen. Till all tur finns det ingen garnbutik i Jumbo! Inte för att jag skulle ha köpt mera garn, men det är ändå bäst att inte utsätta sig för omänskliga frestelser.

I morse visste jag inte riktigt vilken av mina hobbies jag skulle satsa på: Sticka eller lösa korsord? Igår kväll orkade jag inte lägga upp nytt på stickorna. Jag dråsade i säng direkt efter kvällsteet. Nu ska jag göra ett nytt försök att börja på ett par nya sockor.

Önskar er alla en härlig lördag!

Två knackningar

I morse frös jag, för det var lite kallt här i huset. Bisin min hade slarvat lite med eldandet. Efter frukosten svepte han in sig i sitt täcke och satte sig i sin gungstol. Jag följde hans exempel, tog två filtar och min projektväska och satte mej ner och stickade. Vi hade hur pensionärsmysigt som helst.

Någon gång efter klockan 11 knackade det på dörren.
– Kom in, ropade jag med mina lungors fulla kraft.
Ingenting hände. Jag fick krypa ur mina varma filtar och ta mej upp för trapporna från vardagsrummet. Jag såg inte till en endaste människa. En SUV hann jag se försvinna från vår gårdsplan. Jaha, inte mycket jag kunde göra åt den saken.

Jag tog mej ner tillbaka till gungstolen, mina filtar och min stickning, när det igen knackade på dörren. Den här gången öppnades dörren och in steg yngsta sonen. Han kunde berätta vad det var för sorts bil och på basen av det ringde bisin min till rätt karl.

Jag följde med sonen till stan. Vi lunchade på Pizza Carneval.

Jag valde Pita kebab, som är precis lagom stor portion för mej. I bakgrunden sonens pizza. Vi tittade in i bokhandeln, som ligger vägg i vägg med pizzerian. Jag vågade inte titta så noggrant på de olika sakerna i rädsla för att någonting skulle fastna i nyporna. Det jag hann se är att de har ark med glansbilder. Nostalgin slog till direkt. Dessvärre tror jag att mina böcker med minnesverser och glansbilder är försvunna.

Hem via mataffären och nu började jag få lite bråttom. Snart skulle distansmötet starta. Prick klockan 14 satt jag med headsetet på och var redo att börja. Men vad nu då? Ingen länk med inbjudan någonstans. Jag skulle just till att skriva e-post och fråga efter möteslänken. Men bäst att först kolla när mötet egentligen skulle vara.
Åhå, mötet är först i morgon på eftermiddagen. Tänka sig och jag som stressade för att hinna i tid. Håhåjaa. Jag är en riktig ärthjärna. Jag blev så till mej att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Nu hade jag plötsligt ledig tid.

Jag tog fram stora sockgarnslådan. Men icke att jag hittade två nystan med med samma färgs 7 bröder sockgarn!

Dags att gräva i Lilla sockgarnslådan!

Ta daa! Jag hittade två nystan med 7-bröder Lappi och till med i en riktigt bra färg. Tjohoo!

Innan jag ens hann sätta upp maskor till min nya sockstickning, så var jag iväg till stan igen. Den här gången med äldsta sonen, som precis hade kommit hem från jobbet. Jag glömde nämligen att köpa kattsand, första gången jag var till stan!

På hemvägen fiskade jag upp den här tidningen från postlådan. Tur att bisin min inte hann få syn på den!
Förstås fiskade jag upp tidningen också! Den har fått en ny fin hemsida. Tjohooo! Nu måste jag bara leta efter prenumerationsfakturan, så att jag kan logga in.

Jag kan inte få nog av KAJ. Idag har jag preparerat min surfplatta, så jag är redo i lördag, för jag ska minsann rösta! Jag har laddat ner TunnelBear VPN, installerat Melloappen och registrerat mej. Jag är redo! Säg till om ni behöver hjälp för att kunna rösta, alltså i finalen i Mello i lördag, inte något annat val.
Ajjo, KAJ nämndes till och med idag under riksdagens frågetimme. Tjohoo!

Nu är det dags att sticka lite innan sängen kallar.

Önskar er alla en fin fredag!

Grönt igen

Idag har jag varit iväg till stan ett varv, närmare bestämt till stickcafé. Tack och lov för att det finns! Ett bra sätt att glömma världens elände för en stund, få någonting stickat och få skratta. Ja, och förstås få mat i sig, inte att förglömma. Jag skulle inte klara mej utan våra veckovisa träffar.

Förra veckan åt jag ju grönt, så också idag då jag valde veckans vege från lunchmenyn.

Den här veckan serveras grönsaksbiffar med rostad potatis och fetaostcrumble. Supergott om ni frågar mej.

Jag kom hem från stickcaféet med...

... två påsar hallonbåtar, tack till stickväninnan V för dem,

... en liten barnspegel, som Lilleman ska få, tack till stickväninnan U för den,

... och två barnklädhängare, tack till stickväninnan U för dem.

Som ni märker, stickare är jättesnälla. Om vissa galningar i väst och öst skulle sticka, så skulle världen se mycket bättre ut.
Ge freden en ärlig chans, tack!

Nu tror jag att jag ska gräva lite i någon av sockgarnslådorna. Skulle behöva 150 gram av huvudfärgen. Alternativt lägger jag batterier i min nacklampa och fortsätter med björnsocka nummer två, trots den svarta resårstickningen. Få se vad jag satsar på.

Önskar er alla en fin torsdag.

Garneländet i februari 2025

Det är så eländigt ute i världen just nu att jag knappast borde öka på eländet med mina garn. Men statistik är kul, tycker jag. I tiderna när jag var tvungen att studera statistik fattade jag inte riktigt vad allt jag kunde behöva det till. Men så var det med mycket på skol- och studietiden. Jag hade bråttom ut i arbetslivet och att få bilda familj, så inte hade jag tid att studera sånt som inte kändes relevant. Men alltså, här kommer nu lite siffror, granskade och godkända av undertecknad.

Garneländet i februari 2025:

Kvar från januari 2025: 7 730 gram 

• Köpt garn: 0 gram
• Använt garn: 372 gram

Rosa mössan 254 gram

Stickad snood 54 gram  

Opar rävsockor nr 2 64 gram

• Donerat garn: 100 gram

• Kvar i februari: 7 258 gram

Igår kväll när jag satt i allsköns ro och stickade på Lillans björnsocka, tog garnet plötsligt slut. Jag stirrade helt förbluffat. Knutar har jag varit med om, men inte att garnet skulle vara brustet! Det här är ju ett verkligt garnelände. Nu börjar jag förstå varför stickerskor har klagat på garnkvaliteten hos Novita.

Såg ni? Inte ett endaste garnnystan har jag köpt i januari. Visst har jag varit duktig?
Men nu kan det nog bli knepigt, för Snurre har vinterrea, Lankamaailma sockgarnsmarknad och så har jag upptäckt att återvinningscentralerna också säljer garn online! Var ska detta sluta? 🙈 Med en garnkatastrof?

Och ifall ni inte visste det, Jakob kan minsann sjunga! 

Och nu är det dags för mej att sticka vidare på björnsockan.

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

Rosa mössan

På självaste vändagen, det vill säga 14 februari fick jag den här mössan färdig:

Modell: DNA-pipo (mössa)

Start: 24.01.2025

Färdig: 14.02.2025

Garn: Hygge från Novita

Åtgång: 254 g 

Strumpstickor: Nr 8

 

Det som tog längst tid för mej den här gången, var att laga tofsen och sy fast den på mössan. Den här mössan for redan följande dag till västra grannstaden och M var förtjust. Jag är inte riktigt säker på att hon kan använda den, för tofsen är tung! Jag misstänker att det var mer färgen på garnet, som trollband M och inte mommos stickande! M visste ju genast att hon ville ha en rosa mössa då hon fick se garnet. Jag hade ju tänkt mössan åt mej själv, men vad gör man inte för sina barnbarn?

Nu ska jag inte störa er längre med mina skriverier, för jag måste skriva lite annat, närmare bestämt, tidningstexter.

Ha det bra och sköt om er!

Ett livligt veckoslut

Kära vänner, igår blev ni utan mitt blogginlägg. Jag beklagar, men jag hann inte skriva, för när jag äntligen satte mej framför datorn, började deltävling 5 i Melodifestivalen. Först tänkte jag att jag skippar hela spektaklet. Men jag kom på att jag vill nog ändå se vilka konkurrenter KAJ får.

Igår var jag iväg till Enegård i Strömfors. Jag vågar inte nu säga om föreningslokalen ligger i Virby eller Näsby, så jag håller mej till Strömfors. Förr var det en självständig kommun, numera är det en stadsdel. Där var programeftermiddag med musik, försäljning, lotteri och buffé. Det första jag fick syn på när jag steg in i salen var en liten t-skjorta med Paw Patrol. Dit rusade jag förstås iväg så fort att bisin min inte hann avsluta sin mening "Vi köper ingen...". Klart att jag köpte den där t-skjortan från det där loppisståndet. Fattas bara annat!

Heidi Weckman från Lappträsk sålde både hembakat och stickat, sockor och vantar. Jag köpte en tigerkaka, men förstås inget stickat.

Det här var min lunch igår, en äggrispirog och päronsaft.  Till höger konfektasken jag vann då jag köpte tre lotter för fem euro.

En grillad korv per man köpte vi också innan vi åkte hemåt. Och vad kan jag säga annat än att det blir dyrt att vara på tidningsuppdrag! 😁😊

På hemvägen ringde min telefon och nej, det var inte Ring Baby Ring, utan min stickväninna V. Hon var i tyska butiken och nu fanns det två påsar med hallonbåtar, ville jag ha? Jo, tack! Verkligen, verkligen snällt av henne att tänka på mej. Stort TACK!

Vi gjorde lite kringelikrokar på hemvägen. När vi kom till grannbyn skulle jag bara föra in t-skjortan, men så fick jag förfrågan om jag kunde stanna där en liten stund tillsammans med Lilleman, så pappa hann med storasyster medan mamma var iväg. Jo, det passade bra för mej, så jag skickade hem bisin min alldeles ensam och tillbringade kvällen med nästyngsta sonen och barnbarnen. Härligt!

Idag var det tidig väckning, men jag vaknade faktiskt före väckarklockan. Tjohoo! Klockan nio åkte jag iväg västerut tillsammans med yngsta sonen.

Vi var till Helsinki Outlet. Sonen var på jakt efter en ny datorryggsäck och hade alltså ett riktigt ärende. Jag å min sida hade ett uppdrag av Lillans mamma, så jag besökte Reima och handlade lite kläder och skodon.

Verkligen synd att jag inte ska ut och resa, för här skulle ha varit en perfekt kappsäck för mej! Vi besökte ännu Lindt och köksredskapsaffären. Därifrån köpte jag en ny vass brödkniv. Bisin min får säga vad han vill, men det går inte att skära bröd om kniven inte är vass. Och så köpte jag en "ångare", så nu kanske jag får lite mindre skrynkliga kläder framöver. Vem vet? Undrar om man kan ånga stickat också?

En timme var vi i Outleten. Vi var verkligt snabba. Det var lite människor där och fin betjäning. Därifrån fortsatte vi till Helsingfors återvinningscentral. Men ack och ve. Vi fick ingen parkeringsplats! Efter att ha snurrat runt en stund gav vi upp och valde Ikea istället. Där steg jag inte ens ut från bilen, för sonen sa att han bara skulle gå in i lagret och hämta sitt skåp. Jag tyckte att jag inget behövde eller skulle ha, men nu ikväll kom jag på att jag skulle nog ha behövt ett och annat ändå.

När man kör ut från Ikea, så kör man förbi återvinningscentralen, så vi gjorde ett nytt försök att hitta parkeringsplats och nu lyckades det. Tjohoo!

Jag gick förstås raka spåret till pysselhörnan. Men köpte inget garn alls. Det lockade inte.

Däremot köpte jag de här två påsarna med plastpärlor...

... två påsar med träpärlor...

... pyttesmå elefantknappar och ett hänge...

... och av nostalgiska skäl kunde jag inte låta bli att köpa den här Stilmönsterpåsen. Knappast kommer jag att sy den här klänningen, men min mormor hade sådana här. Undrar förresten vart de försvann?

Tidningarna kostade endast femtio cent, men jag ska nog inte ha mera av den varan heller. Det här är nummer 11 från 1993.

Fort iväg österut och bort från huvudstaden. Hungern gjorde sig påmind och vi funderade vad det kunde finnas för matställen på vägen. Yngsta sonen ville inte till något kebabställe och inte till något hamburgerställe heller. Där höll jag glatt med. Thaimat stod på hans önskelista, men fanns inget sådant ställe på hemvägen.

Så det fick bli Kimchi i västra grannstaden. Jag valde bulgogi, som vanligt. Mycket gott! Vi blev bjudna till dottern på efterrätt. Där var alla fyra barnbarn samlade. Jag fick sista morotsmuffinsen, som flickorna hade bakat tillsammans med mamma. Smaskens!

Sonen behövde bröd, så vi kurvade via stora matbutiken på hemvägen.

Jag hittade den här burken, så nu har jag laddat upp för Mellofinalen i lördag!

Och så hittade jag de här ananaskaramellerna, nostalgisk nyhet från Fazer. Men, men, jag saknar originalformen och vi tyckte med bisin min att smaken inte heller är som den var i vår barndom.

Vi hann ännu med ett stopp i stora varuhuset i Gammelby, som vanligt skulle jag inget ha och det var nog inte mycket, som jag radade upp på kassabandet. Vet ni vad dom har gjort? Jo, dom har flyttat garnhyllan! Tur det, för nu var jag inte ens i närheten av den.

Halvfem var jag hemma igen och yngsta sonen sa att vi kan göra om rundturen sen när bankkontot har återhämtat sig! 😊

Det har minsann varit ett livligt veckoslut.

Nu önskar jag er alla en fin ny vecka!

Utedag

Kära vänner, idag har jag varit ute hela dagen, fastän jag suttit inne. Lite knepigt det där, eller hur? Jag har alltså varit i stan hela dagen. Först på lunchträff i Fylla med väninnan T. Vi åt pepparschnitzel med pommes frites. Det var så gott och jag så hungrig att tyvärr blev ni nu utan lunchfoto. Dessutom "vågade" vi inte fota då det satt ett helt bord med stadsanställda snett bakom oss. Den ena glodde på oss hela tiden. Jag satt till all tur med ryggen åt det hållet, men stackars T.
Det var riktigt härligt att träffas och få prata. Sociala kravlösa kontakter är jätteviktiga, likaså vänner.

Från Fylla till Café Favorit och månadens caféträff med väninnan K.

Himmelskt god citronpaj, en god scones och gott gult te. Vi diskuterade om allt från hundar till AI, alltså artificiell intelligens.

På hemvägen körde jag via stora varuhuset. Vi behövde hushållspapper och lite annat smått och gott! Och vet ni vad? Jag tror att Mr Tokmanni hade varit på plats, för kolla vad jag kom hem med:

Skumppakulor. Mums filibabba! Nu struntar jag i hallonbåtarna, som ändå inte fanns i tyska butiken. Jag köpte endast en ask, för de här kulorna är en nyhet för mej. Det kan hända att jag måste iväg till stora varuhuset och köpa några fler innan de tar slut.

Nu är det dags för kvällste, man lever inte på kulor allenast.

Önskar er alla en skön lördag.

Opar rävsockor nummer 2

Idag tog jag mej äntligen i kragen och fick garnändarna fästa i projektet opar rävsockor nummer två. Jag var ledig och bestämde mej för att inte röra mej från matbordet förrän det här trasslet var fixat:

När jag äntligen kom igång gick det rätt snabbt undan. Via WhatsApp fick jag rådet att lyssna på en podd, för då går fästandet snabbt undan. Måste testas.
Tyvärr tycker vare sig bisin min eller äldsta sonen att detta är ett jättejobb. De är alltså föga imponerade, snarare tvärtom. De tycker att jag borde ha gjort en massa annat istället. Suck!

Modell: Rävsockor s. 81 i Käsityön ABC 34: Syksyn sukat ja villapaidat

Start: 13.11.2024

Färdig: 27.02.2025

Garn: 7 bröder från Novita, Fabel från Drops

Åtgång: 64 g
Stickor: Nr 4

Jag är i varje fall glad att äntligen ha rott det här projektet i land.
Däremot är jag surare än vanligt på den tyska affären. De började med svenska veckan idag. Igår meddelade stickväninnan V att de säljer hallonbåtar i affären från och med idag. YESS! Riktiga svenska hallonbåtar. Jag ringde omedelbums till nästyngsta sonen. Nä, han skulle inte hinna till tyska affären och i synnerhet inte efter någonting så oviktigt, som hallonbåtar.
Sen skickade jag ett sms till yngsta sonen. Nej, han skulle inte alls till stan idag. Suck!

Idag på eftermiddagen fick jag meddelande av stickväninnan V: Hallonbåtarna var slut! Slut!!! Hur i hela fridens namn? Jag känner ingen annan hallonbåtsgalning här i stan än mej själv. Svenska veckan började ju idag. Nej, fy sjutton för tyska affären, som gör reklam för mitt favoritgodis och sen finns det inte att köpa! En så urusel affär hamnar på min bojkottlista. Jag tänker ringa Mr Tokmanni och be honom ta långtradaren över till vårt västra grannland. Där får han köra till Godisfabriken Aroma och lasta bilen full med hallonbåtspåsar! Nån ordning får det allt bli på det här!

En som var rejält sur igår var bisin min.
– Sånt här s_ _ t ska vi int ha i vår postlåda, sa han och kastade den här på matbordet:

Själv blev jag glatt överraskad, för nån förståsigpåare sa att den svenska tidningen kommer först 19 mars. Nu kom den till all tur redan i februari. Har inte riktigt hunnit se igenom den ordentligt ännu. Hittade åtminstone ett möjligt vantmöster där jag till och med skulle ha färdigt hemma Nallegarnet. Men, men, kanske sen i höst, för nu just skulle jag vilja ha undan det jag börjat på först och sedan sticka något plagg uppifrån och neråt bara för att testa. En sockstickning måste jag förstås alltid ha på gång.

Nu måste jag ta bort de här ganändarna innan bisin min får dem i munnen tillsammans med kvällsteet.

Och sedan, sedan vet ni är det igen dags för bastu! KAJ har påverkat oss!

Önskar er alla en fin fredag!

Sammetslen och himmelskt god

Kära vänner, jo, jo, jag vet att det heter nerspydd och inte påspydd. Men jag ville göra mej lite märkvärdig och struntade därför i språkreglerna! 🙃 Men kanske bäst att hålla sig till reglerna så ingen språkpolis blir upprörd.

Onsdag redan idag, ack så fort tiden rinner iväg. Onsdag är ju stickcafédag och det är härligt. Nu när jag stickar på en socka utan mönster, går det undan och hälen är avklarad. Jag har börjat på kilminskningarna. Igår kväll satt jag i min gungstol och stickade, så jag skulle få sockmudden färdig. Jag satt bredvid bisin min, som såg på gamla avsnitt av Ice Road Truckers. Så idag när stickdamerna talade om TV-program, var jag förstås helt borta. Här är det bilprogram av en eller annan sort som gäller, ja och så då Mellon, som jag har sett här på min dataskärm.

Sammetslen och himmelskt god var spenatsoppan, som jag idag åt till lunch. Jag blev glatt överraskad, för jag var lite misstänksam. Det är länge sedan jag senast åt spenatsoppa och då var det nånting från frysdisken. Inte att undra på att jag hade mina dubier. Men den här soppan, veckans gröna, var verkligt god.

Eftersom jag var duktig och åt spenatsoppa, fick jag ta crêpes Suzette till efterrätt. Mums filibabba! Den här veckans efterrättsportion var mycket bättre än förra veckans!

Önskar er alla en fin torsdag! 

Påspydd

I morse var bisin min alldeles förvirrad och jag tyckte synd om honom. Här ändrades tidtabeller på löpande band.
– Va, klockan är ju halvnio och du är hemma ännu, sa bisin min med en panikunge i rösten.
– Nå, det blev ändringar. Jag far dit och hälsar på sen när Lilleman vaknat från sin dagssömn.
Bisin min hummade och mumlade lite.

Efter en stund fick jag ett nytt WhatsApp-meddelande. Skulle det passa om jag kom till 12.30? Förstås passade det mej. Jag hade ju reserverat hela dagen för den gulligaste lillkillen, som jag vet.
Bisin min hade svårt att hänga med i svängarna och de snabba tidtabellsändringarna.

Vi hade riktigt skoj med Lilleman, till och med så skoj att jag blev påspydd. Felet var mitt, för hans mamma sa att han nyss hade ätit, innan hon körde iväg till stan. Men jag tyckte förstås att Lilleman skulle få ha lite kul, så jag lyfte honom högt upp mot taket och så flög han omkring på mina armar. Det gillade han. Vad gör inte en farmor för att locka fram ett brett leende och ett härligt skratt? Men så, ja så, blev det för mycket för en mätt liten mage och farmor fick lite spyor på sig. Vad ska hon nu ut och flyga för? 🙃

Här låg Lilleman och varje gång katten gick förbi blev det en väldig fart på armar och ben. Men katten brydde sig inte så mycket om bebisen, utan höll sig på tryggt avstånd. Lilleman kan ha alltför hårda nypor, för han kan inte riktigt kontrollera sin styrka ännu. Jag fick en fin eftermiddag i grannbyn.

Väl hemma satte jag igång och letade med väldig fart.

Och kan ni tänka er, jag hittade mönstertidningen! Tjohoo! Och det utan att behöva vända upp och ner på varenda tidningshög. Skönt, nu kan jag fortsätta på mitt lilla projekt. Men kanske inte ikväll mera, för vet ni vad? Jo, inspirerade av KAJ så ska vi bada bastu!

Ha det bra och njut av onsdagen!

Hamburgerkalas

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Jag beklagar, men...

... jag kom på den vansinniga idén att jag skulle sortera upp lite här i datarummet och sånt är inte lätt. Så här såg det ut igår kväll och det fanns inte skuggan av en chans att komma åt vare sig dator eller tangentbord. Här var alltså allt det där som inte riktigt fick plats nånstans. Nå, som ni märker, idag har jag städat bort grejerna, för idag behövde jag datorn! Nu är grejerna lite här och där och jag kommer aldrig att hitta dem mer. Snyft!
Förresten, visst är jag modig, som vågar visa den osköna verkligheten?

Jag borde aldrig ha börjat med det där sorterandet, för jag hade lite bråttom igår. Jag hade nämligen lovat att baka...

... mockarutor, vad annat? Tror ni bisin min förstod det där med hjärtdekorationerna?

Här i vårt hus hade vi hamburgerkalas igår. Yngsta sonen stekte och fixade medan vi andra njöt och åt. Nåja, jag skivade förstås tomater, fixade salladsblad, tog fram gurkmajonnäsen och inlagda gurkor, samt senap och ketchup. Cheddarosten lade kocken på biffarna. Ja, och något annat ville ingen ha mellan bröden än biff och det ovannämnda. Vi hade också pommes frites och det var allt tur det, för Lillan ville inte ha vare sig biff eller bröd. Ingen hamburgare där alltså!

På nolltid byggde hon ihop trafikpusselmattan. Det var meningen att lillbrorsan skulle ligga där på den, men inte hölls han ju där inte. Nej, han både backade och tog sig framåt på armbågarna. Få se nu hur det ska gå för mej i morgon då jag ska vara tillsammans med honom hela dagen. Tursamt nog kan fadern träda till om det blir nöd, om han inte råkar sitta i distansmöte förstås. Dessutom ska Lilleman sova på förmiddagen. Hmm... tror ni att jag vågar ta med en sockstickning?

Apropå sockstickning...

... igår kväll kom jag äntligen så här långt på rävsocka nummer två. Nu gäller det att dra ihop för tån och sedan fästa alla garnändar. Medan jag stickade tån färdig, såg jag på en dokumentär om Matti Nykänen. Det var så sorgligt, verkligen sorgligt. Alkoholen förstör verkligen mycket.

Idag har jag varit på uppdrag och hälsat på i det nya församlingskansliet i Liljendal. Finfint! Hem med fart, lite lunch och sen en stickpaus mitt på dagen innan jag började skriva efter att ha röjt undan på databordet. Med allt det här såsandet hit och dit med tidningar, papper och diverse annat, så har jag nu lyckats tappa bort den där mönstertidningen där det där vantmönstret finns som jag skulle vilja... håhåjaa!

Önskar er alla en skön tisdag!