Ingen Kyjy-25

Härom natten kom jag fram till att jag inte kommer att orka starta över tio projekt före augusti månads slut, i synnerhet som bisin min igår fyndade en massa halvfärdiga stickningar, alltså UFO:n. Jag skippar helt enkelt Kyjy-25. Jag har dessutom alldeles nyss bokat ytterligare två tider till laboratoriet, så då kommer det ju att behövas en del sockstickningar. Men hoppeligen behöver jag inte vänta alltför länge på min tur, för jag ska vara oäten i 12 timmars tid. Och det är inte lätt ska jag säga, för jag brukar vara vrålhungrig på morgnarna och vill gärna äta frukost direkt efter uppstigningen. Nu har jag dock fått ta det lugnt, för ett av mina piller ska tas en timme före matintag på morgonen.

Nu just håller bisin min på att röja i duschrummet här på övre våningen. Det utrymmet har länge och väl fått tjäna som förråd, för allt möjligt, som kan vara bra att ha. En del av de grejorna har förstås nu fått smyga in i hobbyrummet. Håhåjaa. Hoppas att det inte blir ett nytt förråd där i hobbyrummet.

Äldsta sonen har skött veckohandlandet och han var så snäll att han i lördags kom hem med den här tidningen:

Alldeles tydligt vet han vad en sån här mamma blir glad av!

Önskar er alla en skön tisdag!

Fyndigt värre

Kära nån, idag på förmiddagen placerade bisin mej på en stol vid matbordet och bad mej sitta där alldeles lugnt. Och det medan han röjde (läs råddade) i mitt hobbyrum! Jag försökte andas djupt och inte lägga mej i, men det var svårt, ack så svårt. Jag kommer inte att hitta någonting efter detta. Mitt eget kaos klarar jag av, men inte andras sätt att sortera mina garner. Mina rundstickor är troligtvis nu försvunna för alltid? Snyft!

Medan bisin min härjade hejvilt i hobbyrummet, tog äldsta sonen itu med duschrummet. Och där vet ni, där gjordes finfina fynd:

Två Jojo Moyesböcker...

... tre böcker med hårda pärmar...

... och finfina barnböcker.

Bisin min hittade både färdiga och halvfärdiga stickningar, en massa tygkassar, varvräknare, måttband, häften och diverse småprylar samt den här:

En överlevnadsbok till köket! Tjohooo! Den här är alltså före tiden då man kunde googla recept. Läste redan tips om att man ska ha en kruka basilika på köksbänken för att skrämma bort de där små irriterande flugorna. Bisin min gillar inte basilika, inte att äta och framförallt inte doften. Han tycker att den påminner om kattp _ ss!

Äldsta sonen har bjudit på höns och ris idag. Tack för det!

Förresten, tror ni att jag någonsin kommer att hitta mitt garn efter bisin mins framfart?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Långsamt, långsamt...

Kära vänner, tack för alla varma tankar och peppande tillrop via olika kanaler. Långsamt, långsamt, försöker jag nu anpassa mej till livet efter blodpropparna i lungorna. Och enligt expertisen på sjukhuset där i västra grannstaden kommer det att ta tid, flera månader, och det ska få ta tid.  Själv hoppas jag att jag kan hålla mej i skinnet och inte otåligt rusa iväg. Jag vill verkligen inte hamna in på sjukhuset på nytt med samma symtom. Brrr!

Jag kom hem vid halvsjutiden i torsdags kväll. Igår tog jag det bara lugnt och gjorde absolut ingenting. Jag försökte smälta alla intryck från sjukhuset och funderade lite smått på vad jag nu vågar eller inte vågar göra. Ligga i sängen är uteslutet, för då trycks lungorna ihop och det är inte hälsosamt. Tur alltså att jag har en gungstol, hur skulle jag annars klara mej?

Söndagen 10.8 var jag i ganska risigt skick, men jag hade bestämt mej för att jag ska vara med på Lillemans ett års kalas och därmed basta. Förrän vi körde iväg till grannbyn på kalas hade jag beställt tid till Mehiläinen i Borgå. På orsaken till mitt läkarbesök uppgav jag andnöd och svårt att andas. Under kalaset ringde en sjukskötare från Mehiläinen och sade att läkaren tyckte det var bäst att jag åkte direkt till akuten till Borgå sjukhus, för där på läkarstationen kunde de inget göra.

Direkt från kalaset körde vi iväg västerut, äldsta sonen, bisin min och undertecknad. Sonen hade hand om bilen medan bisin min assisterade mej. Direkt som vi tog könumret kom jag in i behandlingsrummet och när de såg och hörde mej, blev det full fart på. Syresättningen testades och jag fick omgående extra syre. Bisin min kördes rätt omgående ut och iväg hem tillbaka och jag blev intagen. Med mej i en liten svart tygväska hade jag telefonladdaren, en liten flaska vatten, en banan och ett par rena trosor. Jag hade inte precis räknat med att jag skulle stanna alltför länge.

Jag fick ligga där på akuten i väntan på en ledig säng på avdelning 3, inre medicin. Halvtvå på natten kärrades jag iväg till ett tre personers rum, ett rum jag delade med två män! Under måndagen och tisdagen togs en massa prover, röntgenbilder, ultraljud osv. Men ingen visste riktigt vad jag felade. Jag träffade kardiologer, njurläkare och en hel del andra läkare, som alla var en aning konfunderade. Syresättningen av mitt blod var dålig, vissa blodprov visade bra och andra inte. Till sist var jag ungefär lika sönderstucken som en Tenala ost! Ja, och hade en massa gelé på magen och bröstet efter alla ultraljudsundersökningar. På onsdagen packade de ihop mej igen och kärrade mej från avdelningen till observationen (tarkkailuosasto). Och nu var jag fast med kateteter (huj fy!) olika kanyler, som visade olika saker, urindrivande medicindropp och vätskedropp, som skulle se till att jag inte blev uttorkad. Håhåjaa... På natten när jag låg i sängen dalade blodets syresättning, vilket inte alls var bra. Att ligga där på observation är ju tryggt på ett sätt, men ack så oroligt. Där jag låg i slutet av korridoren var det förstås mycket spring. Inga skynken, inga insynsskydd framför min säng. Det skulle vara fri sikt till mina värden, som fladdrade uppe på en skärm.

På torsdagen slog läkarna sina kloka huvuden ihop och Nadja kom på att det skulle vara bra att ta kontraströntgen på mina lungor. Sagt och gjort och diagnosen var ett faktum: Blodpropp i båda lungorna. Nu skulle medicin prövas ut och jag blev kvar där på observation ända till i tisdags. Då flyttades jag tillbaka till avdelning 3.

Den här gången fick jag eget rum. Rena rama lyxen! Lyxigt var det också att få gå på toa alldeles själv, för att nu inte tala om att få duscha! Små enkla saker, som man som frisk tar för givet.

Bisin min var jätteduktig och hämtade min sockstickning till sjukhuset. Tur att jag visste exakt var jag hade den här projektväskan. I början läste jag endast böcker med korta kapitel och som inte krävde stor koncentration. Stort TACK till dottern, som lånade böckerna och hämtade dem till sjukhuset.

I torsdags bestämdes det helt plötsligt att nu får gumman åka hem. Bisin min blev helt förskräckt då jag ringde och meddelade honom att jag behöver skjuts hem. Rörigt värre blev det också för sjukskötaren som försökte ordna att jag skulle få min B12 vitaminspruta injicerad på hälsocentralen här i stan. Igår då jag dök upp där klockan 8 på morgonen, visade det sig att jag inte behövde nån spruta förrän efter tre månader! Håhåjaaa, men den stackars sköterskan blev tagen på säng av lungdoktorns snabba beslut, så hon må vara förlåten.

För egen del gäller det nu att hålla stenhård koll på vilka prover, som ska tas när, vilka polikliniker, som ska besökas när och framförallt vilka mediciner, som ska tas på morgon och vilka på kvällen, vilka regelbundet och vilka enligt behov. Nästa vecka ska nån ringa från sjukhuset efter att jag först har varit till laboratoriet. Kanske jag småningom efter det avfärdas från rullorna?

Bisin min tar hand om mej på bästa sätt.

Igår bjöd han på rena rama lyxlunchen, med potatis, gurkor och bönor från eget land! Mums!

I morse fick jag varmbröd!

Stort TACK till E, som försåg mej med alldeles ugnsfärskt bröd. Precis vad jag behövde.

Ett stort TACK också för utmärkt vård på sjukhuset. Jag är tacksam och imponerad.

Önskar er alla en riktigt fin söndag! 

Litet livstecken

Kära vänner, här på bloggen har det varit tyst och lugnt i över en veckas tid. Det beror på att jag hamnade akut in till sjukhuset i västra grannstaden. Och här är jag alltjämt 

Min utsikt de senaste dagarna!

Kyjy25 – 3

Keskiviikkona sain kesän virkkaustyö valmiiksi, laudeliinan.

3. Virkattu laudeliina

Aloitus: 22.7.2025

Valmis: 06.08.2025

Langan menekki: 220 g

Lanka: Pellavalanka

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Laudeliina, s 59 Kauneimmat käsityöt, Virkkaa-lehti

Malli: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

3 Virkad lavduk

Start: 22.7.2025

Färdig: 06.08.2025

Garn: Lingarn

Åtgång: 220 g
Virknål: 3½

Mönster: Lavduk, s 59 i Kauneimmat käsityöt, Virkkaa

Modell: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

I onsdags blev jag äntligen färdig med mitt virkprojekt. Det var riktigt skönt att sitta och virka i lingarn när det var som hetast och svettigast ute. Den här är tänkt att ha under rumpan på bastulaven. Men den kan också användas som handduk, för jag virkade en hank eller ögla i ena hörnet. Riktigt trevlig modell att virka, till och med så trevlig att jag funderade på att göra en till och randa så att det gula skulle vara huvudfärgen. Men om jag ska fortsätta med mina kyjy25-projekt, så får nog det här räcka för den här gången.

En av mina bästa investeringar är de här blockningskammarna. Jag minns att det sved när jag köpte dem, men jag har verkligen haft nytta av dem. Pusselmattan är också behändig.

Mitt nya lilla projekt, som jag började på igår, visade sig vara mera krävande än jag trodde. Tre gånger rev jag upp och började helt på nytt. Jag fick inte kanterna snygga då jag följde beskrivningen. Idag får jag igen börja med att sticka bakåt, för jag såg på EM U20 igår på tv samtidigt, som jag stickade och det blev lite ojämnt där som det var extra spännande i tävlingarna.

Idag mår jag lite konstigt och jag vet inte riktigt vad det beror på. Nattens måne? Men jag brukar vanligtvis inte bli mångalen, så få se nu sen.

Äldsta sonen har rensat ut ur kylskåpet och städat det. Min insats var att få på diskmaskinen. Och nu ska jag börja paketera födelsedagspresenter inför morgondagens kalas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Nytt projekt påbörjat

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag fastnade i min nyinköpta bok! Ja, ni läste helt rätt, jag fastnade i en bok! Det var så skönt igår kväll då bisin min försvann och tv:n var tyst. Där satt jag i gungstolen och läste och läste, plötsligt hann klockan bli 23 och det var dags att krypa ner under lakanet.

Egentligen borde jag ha handarbetat flitigt, för i onsdags fick jag det här projektet färdigt:

Men, men, jag lyckades inte alls med mitt nya virkprojekt. Jag gjorde fem tappra försök och lika många rivningar. Hur jag än testade fick jag inte de virkade löven att bli långsmala. Nej, mina envisades med att bli missformade, det vill säga inte ens runda. Jag förstod mej inte alls på beskrivningen, 4 luftmaskor, slut dem till en ring med en smygmaska i den första luftmaskan, 1 luftmaska, 2 stolpar i samma maska, en fast maska osv. Suck och stön! Behöver goda råd och det riktigt handgripligt.

I morse började jag efter moget övervägande på ett nytt projekt.

Få se om jag klarar av det här bättre. Ska stickas i halvpatent. Hoppas att jag klarar det. Håll tummarna.

I natt funderade jag faktiskt att jag skulle sticka en gul hängselkjol åt Lillan. Garn och mönster har jag färdigt, men har nån sett mina rundstickor? Nä, inte jag heller sedan bisin min och äldsta sonen var hit och råddade i datarummet! Suck! 

Den här tidningen fanns i lådan redan i onsdags, men först igår kom den in tillsammans med tidningen! Bisin min har inte varit ett postin i langkalsongrin! 
Här i tidningen hittade jag två mönster, som jag skulle kunna sticka åt Lilleman. Men som sagt, var finns mina rundstickor?

Hos oss regnar det just nu, så jag ska ta itu med min nya stickning och titta liiite, liiite på sporten! 

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Tranorna flyger söderut

Apropå böcker ännu, så i princip är det lika förbjudet för mej att köpa böcker, som att köpa garn. Därför är det ju bra att jag köpte en tidning igår och inte en bok, eller hur? 😊

Men allvarligt talat, det har varit lite si och så med mitt läsande. Nu under de heta veckorna läste jag faktiskt fyra deckare i ett svep. Sen botaniserade jag i våra bokhyllor och hittade som sagt ingenting. Eller nåja, ingenting och ingenting, jag hittade minst tre intressanta böcker, men de var alla en del ur en trilogi. Skulle det ens ha varit första delen, men det var två mittendelar och en sista del. Det lockade inte precis till läsning.

I mars läste jag boken Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén. Den är prisbelönt: Belönad med Bonniers Bokklubbars Årets bok 2024 och Adlibrispriset Årets debut och Årets roman 2024.

Handling:
Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt – relationen till sonen.

Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.

_____________

Jag minns inte riktigt varifrån jag nappade den här boken. När jag började läsa den var jag inte alls säker på att jag skulle orka med den ända till slutet. Utgången var ju given. Efter att ha kämpat mej genom de första hundra sidorna började det löpa bättre.
Det är en varm och berörande bok. Språket är lågmält och träffande. Mellan Bos funderingar finns hemtjänstens anteckningar. Kapitlen är korta, vilket gör boken trots innehållet, lättläst. Den berör ett svårt och i dagens samhälle undangömt tema, åldrande och döden. Bo är kärleksfullt och trovärdigt beskriven. Han har det inte lätt, för vem vill acceptera svagheterna, att sakta förlora förmåga efter förmåga. Kämpa för att behålla sin älskade hund och för rätten att få sova i sin invanda soffa. Ett stort plus är ändå att han får bo hemma.
Kan varmt rekommendera boken.

Igår kväll slocknade jag i gungstolen före midnatt, så nu ska jag virka de sista 12 varven på mitt nuvarande projekt.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Femina

Idag när jag satt i allsköns ro vid matbordet och kämpade med knepiga korsord, knackade det på dörren. Jag ropade förstås "Stig in", men inget hände. Jag skyndade till dörren och där stod yngsta sonen bakom vår låsta dörr.

Han var så snäll att han tog mej med till stan till mataffären. Han är snabb som en vessla i butiken, för han behöver inte så mycket i sitt singelhushåll. Jag å min sida försökte febrilt komma ihåg vad jag skulle ha: Kardemumma, mjölk, bröd...

Kassakön ringlade sig låååång, så jag hann nappa en tidning åt mej:

Femina nummer 10 2025. Riktigt vad jag ska med själva tidningen vet jag inte, men kanske här finns lite läsbart?

Det jag egentligen var ute efter, var den här medföljande boken! Jag har nu grävt i våra bokhyllor, utan att hitta något som lockar, någon bok som jag inte redan har läst. Den här kommer alltså till användning. Tidningen får jag ge bort efter att ha bläddrat i den.

Jag nappade också den här karamellpåsen, som nu är tömd i karamellskålen. Bisin min tar alltid ett par stycken då han går förbi skålen.

Jag kände mej riktigt duktig när jag var hemma igen och det ända tills jag mindes att jag kom hem från affären utan toapapper och roskiskassar. Suck!
Så går det då jag handlar utan min lista. Yngsta sonen påstod att jag befinner mej i andra sfärer. Själv är jag säker på att det är värmen som gjort min hjärna alldeles mosig.

Nu ska jag försöka virka färdigt mitt nuvarande projekt, om jag orkar.

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!

Härja i köket

Sent omsider igår kväll började bisin min härja i köket. Ja, du läste helt rätt, härja. Och så vrålade han:
– Var är syltsockret?
– Jag vet inte. Har vi ens syltsocker?
– Joo, jag köpte ju.
– Jaha, det vet jag ingenting om.
Sen hörde jag hur han började öppna plåtburkar och hur han svor då han hittade allt annat än just syltsocker. Efter det började det smälla i skåpdörrarna och jag bara väntade att det skulle klirra och porslinet skulle gå i kras.

Bisin min svor och gormade och jag var väldigt, väldigt upptagen här framför datorn. Till sist hittade han syltsockret och han grälade för att det var placerat på fel ställe. Kan ni tänka, sockret samsades med mina teförpackningar på en hylla i skåpet ovanför kaffekokaren. Lite oklart vem som har satt undan sockret på det stället. Men med säkerhet vet jag att jag är alldeles oskyldig, för jag har inte rört sockerpaketet.

Fyra burkar svartvinbärssylt eller gele, lyckades han koka igår natt. Duktigt jobbat! Vet inte om det blir svartvinbärssaft i år. Bären mognar i olika takt och det är knepigt att plocka ett helt ämbar fullt, så han skulle få igång saftmajan.

Om ni tror att det var jag som fick ta hand om disken, så tror ni helt rätt. Annars har jag inte gjort så mycket, för vi har fortfarande 28 - 27 grader inomhus. Den temperaturen gör att inga stordåd uträttas. Sitta i gungstolen och virka går dock bra att göra.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Känns som helgdagskväll

Söndagskväll, men det känns alldeles som helgdagskväll. Kanske mest för att jag ju är ledig i morgon och behöver inte fara iväg nånstans alls, förutom en liten, liten grej, som jag måste göra på eftermiddagen eller kvällen.

Det är tyst hos våra grannar, inte minsta lilla pip i holken. Tranorna dyker upp här nedanför på åkern, någon gång vid femtiden och de trumpetar vilt.

Ljudet från Lurens har också tystnat, för de hade sista föreställningen igår. I natt hördes dock ljud därifrån ända till femtiden i morse. Det var ett himla festande.

Idag har jag inte åstadkommit så mycket annat än tvättat en maskin och lagat makaronilåda tillsammans med äldsta sonen. Så pass tåttriger var jag att jag satt dubbelt upp med laktosfri mjölk i äggstanningen! Huh, huh, men till all tur rymdes allt i formen ändå. Makaronerna blev jättemjuka förstås och hela lådan mycket fluffigare. Men själv är jag av den åsikten att jag inte alls passar i köket!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Nummer två

Kära vänner, vad ni än gör, sitt inte och titta på VM frisbeegolf och virka samtidigt. Det gjorde jag på fredagskvällen och igår fick jag riva upp hela sex varv, eftersom ena kanten på mitt projekt, hade börjat krypa inåt. Håhåjaa...
Som bisin min konstaterade igår, mitt garn räcker minsann till när jag virkar ena kvällen, river upp den andra kvällen och fortsätter virka med samma garn. Få se hur det går i kväll.

Idag har vi äntligen haft drägliga temperaturer, så idag har jag varit aktiv, fastän jag fastnade i mitt korsord på förmiddagen. Förutom tvätten, så har jag också bakat:

Hör och häpna! Jag bakade blåbärsbulle nummer två idag! Den tog jag med till grannbyn där alla barnbarnen sammanstrålade. Vilken lyx! Jag har också haft glädjen att träffa alla barn idag, dock inte alla på samma gång och samma ställe. Lyxigt.
Båbärsbullen fick tummen upp av A. Tänk, jag är kanske ändå en bullabakande mormor?

På hemvägen från grannbyn kurvade bisin min in i följande grannby och där lämnade vi två bitar blåbärsbulle. Här hemma har resten gått åt nu i kväll. Äldsta sonen fick en rejäl bit.

Och jag tog nästsista biten, som nu råkade vara en kantbit! Medan bisin min fick sista biten. Så nu finns inget kvar, men som bisin min sa:
– Den är godast när den är nybakad.
Och så är det ju.

Idag lyckades jag till och med få en riktigt smidig deg. Det enda som nu saknas är mera blåbär och kardemumma, så skulle jag kunna baka en plåt till.

Receptet har jag tagit från den här finska kokboken. Den kom ut 1995 och har hjälpt mej många gånger då jag har funderat hur någonting ska lagas. Det som är bra med den här är att här är inga konstiga ingredienser, så där som i dagens recept. Här är vanlig enkel husmanskost och det räcker riktigt bra för mej.

Bisin min har plockat stora fina svarta vinbär idag. Alla är inte riktigt färdiga än, så han tänker koka gele på bären och äta den tillsammans med älgstek. Få se hur det slutar. Både jag och A har förklarat för bisin min att svartvinbärsgele äter man med broiler och inget annat!

I natt fick vi 29 milliliter regn. Naturen tackar! Själv är jag tacksam för att vi slapp hårda åskbyar. 

Nu är det dags för mej att virka lite till. Kanske mitt projekt blir färdigt nån gång. Håll tummarna!

Önskar er alla en skön söndag!

Fish and chips

Fredagskväll och här sitter jag medan bisin min glor på dumburken och väntar på att åskan ska braka loss. Jag har inte ens orkat kolla på väderleken. Jag har helt enkelt gett upp. Det är liksom varmt ändå, hur än jag gör eller tittar.
Diskmaskinen är igång och jag borde också starta en tvättmaskin. Men vågar jag det ifall det blir blixt och dunder?

Idag har jag varit rätt aktiv och det för att jag trodde att det skulle vara lite svalare utomhus. Men pytt heller. På eftermiddagen då jag steg ut ur mataffären var det genast hett och svettigt.

Jag har varit iväg med äldsta sonen idag, på hans sista sommarsemesterdag. Först tog vi ett varv runt byarna och så hamnade vi så småningom nere på Skeppsbron, närmare bestämt på C&D.

Jag valde fish and chips till lunch, medan sonen åt hamburgare. Min matlust är fortfarande minimal. Fisken fick jag i mej, men lite pommes frites fick allt bli kvar i korgen. Inte en ljusblå aning vad det är för fisk och jag frågade inte heller, för jag blev så till mej då flickan bakom disken enbart talade finska!

Paret som satt bakom sonens rygg var riktigt tysta medan de väntade på sin mat, så jag måste kasta en blick på dem. De satt med var sin telefon och stirrade i den. Kära nån, vart är vår värld på väg? Visserligen fotade jag min portion, men sedan lade jag omedelbart bort min telefon. Vi ville ju umgås med varandra och inget annat.
Det fläktade riktigt skönt där nere på stranden.

Igår kväll plingade det till i min telefon. Jag hade fått ett textmeddelande från polisen. Mitt nya pass fanns redan i stan. Det var verkligen snabbt! Tio plus för sådan service.

Innan vi lunchade var jag iväg och löste ut mitt nya pass. Och jodå, det är mitt pass och ingen annans, för där var min ytterst bistra nuna på bild. Nu undrar jag lite grann vad jag ska göra med mitt gamla pass, förstås klippa sönder det. Men kan man sedan bränna upp det?

Från mataffären kom vi hem med efterrätten, goda strutar med glass. 😋
Verkligt tacksam att äldsta sonen hjälpte mej handla.

Äh, tvättmaskinen får vänta till imorgon, för nu ska jag njuta av jordgubbar, en toscabulle och lite vichy. Perfekt kvällsbit, eller hur?

Önskar er alla en skön lördag!

Froggat

Igår kom jag på den fantastiska idén att jag skulle virka färdigt en sommarhatt, som jag börjat på för evigheter sen. Jag virkade och virkade och skulle nog ha fått hatten färdig idag. Men i natt kom jag på andra tankar. Ingen vill ändå ha hatten och ingen behöver den, så lika bra att riva upp den.

Så idag har jag froggat! Lite synd om garnet, som verkligen var trevligt att virka med.

Kanske hatten hade kunnat bli en virkad skål?
Medan jag rev, så sjöng jag högt och ljudligt för bisin min: "Det var på Capri vi mötte varandra..."
Konstigt nog var han inte alls road.

Särskilt road var inte jag heller över det här trasslet. Det var utmanande att nysta eftersom jag virkat med dubbelt garn. Jag funderade faktiskt om jag borde ha ringt eller kört till B, så skulle hon ha fått reda upp trasslet. Men den stackaren är ju oskyldig till mitt trådd, så jag fick bita ihop och jobba vidare.

Och det gick! Nu har jag två så här fula nystan och fortsätter det så här kommer mitt garn aldrig att ta slut. 

I natt funderade jag också över om jag helt enkelt bara ska strunta i det där kyjy25-projektet och koncentrera mej på att få färdigt alla halvfärdiga projekt istället. Jag vet ju nog vad som skulle vara förnuftigt, men...

Just nu borde jag stå i köket och fylla diskmaskinen, men jag har ingen lust, för där är 28 grader varmt. Hoppas på svalare väder i morgon. Håll tummarna!

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Så snälla

Vet ni, jag omger mej med snälla människor, så snälla.

I måndags skjutsade ju yngsta sonen mej till polisen i västra grannstaden. Det var jättesnällt, för så slapp jag böka och stöka med de där evinnerliga parkeringseländena.
Han köpte också blåbärssoppa åt mej, för han vet att min mage har varit upp och ner på grund av sommarhettan och allt vattenpimplande.

I måndags tog sig dottern tid att tillsammans med tre flickor besöka oss "gamyler". Det uppskattas.

På måndagskvällen var bisin min ett varv i blåbärsskogen. Länge kunde han inte vara där, för myggorna gick till attack, likaså älgflugorna. Brrr!

Och så snäll är han att jag fick en hel tallrik med blåbär. Han tänkte också på min mage!
– Ät nu sen inte opp allt på en gång, sa han igår morse då han hade rensat bären.
– Nä, nä, svarade jag och åt lite, ytterst lite igår. Men idag kunde jag inte hålla mej utan åt halva av det som var kvar. Det är godare när bären är färska, eller hur?

I måndagskväll var äldsta sonen iväg och veckohandlade utan mej. Han kom hem med bland annat polska buskblåbär, bananer och äpplen samt...

... brustabletter från apoteket. Det gäller att se till så saltbalansen i kroppen hålls på bra nivå. Allt vattendrickande dränerar effektivt kroppen, kanske alltför effektivt. Omtänksamt av sönerna och bisin min att tänka på min hälsa!

Och igår, igår fick vi ju härliga godsaker!

I morse fick vi en frukostgäst. Den flög rakt in i bisin mins sko då han släppte ut Tufsen.

En grönskimrande skalbagge. Och nej, nej, den hamnade inte på frukostsmörgåsen, utan den fick åka ut tillbaka på hushållspappret.
Och vad den heter? Ingen aning, för jag kommer inte ihåg vad de har svarat i Naturväktarna. Och nej, jag tänker inte googla heller.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll. Själv ska jag se om det alls går att uträtta nånting i den här värmen.

Bidrag till skålen

Idag på förmiddagen knackade det på vår dörr. Bisin min och jag ropade i korus: "Kom in". Men det var enklare sagt än gjort, för dörren var låst. När väl bisin min öppnat den steg E in med tre påsar i handen.

Frågar ni mej, så var den här bruna påsen intressantast. Mums med rågbröd från Bra Brö. Ett stort, stort TACK för det nygräddade brödet.

E kom också med ett välkommet bidrag till vår karamellskål. Stort TACK för det med. Nu går vi alla här och mumsar på röda goda karameller!

Själv är jag nöjd över att jag fick iväg mina texter i god tid före deadline. Skönt, skönt. Nu tänker jag ta det lugnt, ytterst lugnt under resten av dagen, bara njuta av att det är lite svalare idag. Riktigt mänskliga temperaturer.

Önskar er alla en skön tisdagskväll. Och kom ihåg att dricka!

Hos polisen

Idag var jag iväg med yngsta sonen till vår västra grannstad. Och mycket riktigt, jag skulle inte ha klarat av att parkera utanför ämbetshuset. Det gick jättesmidigt där på passmyndigheten. Jag fick gå direkt till en vänlig dam fastän jag var 25 minuter före min tid. Sådan här kundbetjäning borde de ha på hälsocentralen också. Inget onödigt väntande då det inte är nödvändigt.

Att skriva namnteckningen digitalt, var inte riktigt min grej, för jag kunde inte hålla mej ovanför raden! 🙈 Sedan var mina fingertoppar så torra att jag fick gnida dem mot pannan innan de hamnade in i mitt kommande pass. En vecka sa den vänliga damen att det skulle räcka innan jag har mitt nya pass i stan. Det är snabbt tycker jag, som nu just inte alls behöver ett pass.

Yngsta sonen var iväg på sina ärenden, men jag behövde inte vänta länge på honom innan han plockade upp mej. Vi hade tänkt äta lunch på Rosso, men det fanns ingen parkeringsplats där i närheten och i den här hettan orkar jag inte ens gå en halv kilometer!

Yngsta sonen körde sedan på min inrådan till Taste. Många har rekommenderat deras lunch och nu var det dags att testa den. Ett litet tips, som pensionär får man en euros rabatt.

Jag valde svartrotssoppa. Den var riktigt, riktigt god. Och det var perfekt med soppa i den här värmen. En värme, som håller på att ta knäcken på mej. Hur kan människor tycka att det är skönt med 30 graders värme? Man steks ju!
– Kom ihåg sen i vinter det här när du gnäller att det är kallt, sa bisin min lite otåligt åt mej idag då jag stönade och stånkade.
– Det gör inget om det är kallt, för man kan alltid klä på sig. Och så länge det inte är snöstorm eller jättehalt är det helt okej, svarade jag uppgivet.
Två veckor med värme skulle vara helt tillräckligt, men tre. Nej tack. Jag tror att jag ska kontakta K och äntligen få vår luftvärmepump installerad, bisin min får säga vad han vill om det!

Idag på eftermiddagen hade vi rart besök av fyra flickor, dottern med sina döttrar och hennes brorsdotter. Lillan tyckte att fadern kom alltför fort efter henne, för hon skulle gärna ha velat leka med kusinerna lite till. Men det drog ihop sig till middag, så det var bara att åka hem och äta.

Önskar er alla en fin tisdag. Kom ihåg att dricka! Kan nån förresten dansa en liten regndans?

Friluftsgudstjänst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på hettan, min allmänna slöhet efter att flämtande ha suttit i gungstolen utan att göra nånting och att jag fastnade i en deckare skriven av Anna Jansson.

Att hettan har tagit på och gjort min hjärna till en mosig massa upptäckte den uppmärksamma läsaren i fredags då jag önskade alla en skön torsdag, fastän det redan var fredag! 🙈 Ve och fasa! Jag vet inte ens vad det är för dag längre!
Igår var jag för övrigt så medtagen att jag orkade inte ens bädda rent i sängen, utan lade bara ett rent underlakan utanpå det gamla. Håhåjaa... så kan man ju förstås också göra, men...

Det finns ju alltid lösningar på allt, så nu har vi tagit fram hela tre fläktar från garderoben och den största blåser nu här i datarummet. Tornfläkten får göra mej sällskap i sovrummet i natt, för nu är jag innerligt less på den här hettan.
Det går alltså att sitta framför datorn igen utan svettas ihjäl. Tjohooo!

Idag är det söndag och det vet jag alldeles bestämt, för i morse var jag iväg på friluftsgudstjänst vid Sockenstugan.

Vi satt ute i skuggan av den stora tallen och det kom sköna vindpustar då och då. Jag blev alltså ingen sjusovare.

Det var svalt och skönt i bilen, så skönt att jag gärna skulle ha stannat kvar där en låååååång stund. Men från Sockenstugan körde jag vidare till Sockengården i Liljendal, som höll öppet hus idag.

Där fanns mycket att se, i vävsalen fanns medborgarinstitutets kursdeltagares alster utställda.

En fin stor matta.

Det här blir en vacker duk.

De flesta vävstolar är tomma nu under sommaren. Tror inte nån orkar väva i den här värmen.

Det fina med vävningen är att man kan ta till vara alla möjliga trasor.

200 kaffekoppar hade Britta Heino ställt ut inne i själva Sockengården. Jag blev lite yr i huvudet av att försöka upptäcka alla olika sorter.

Ute på gräsplanen fanns de fina modellhusen, snickrade av Sten Blomqvist, utställda. Ingen visste om att han höll på med de här snickerierna.

Och ja, nu har jag inte sagt ett ord om slöjdstugan, som också var öppen. 

Om ni missade Liljendal hembygdsförenings öppet hus på Sockengården idag, så får ni allt snällt vänta ända till nästa år, för det här händer endast en gång per sommar!

Det sociala är också viktigt, så jag satt länge ute där på Sockengårdens stora skuggiga terrass och pratade med en massa bekanta. Jag har alltså tillbringat hela dagen utomhus idag. Det tycker bisin min att är riktigt bra. Han började bli lite orolig över mitt ständiga gungstolssittande. Men det ordnar sig, sakta men säkert.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan.

Kyjy25 – 2

 Viikko sitten virkattu kesätoppi lapsenlapselle vihdoin valmistui.

2. Virkattu kesätoppi

Aloitus: 25.6.2025

Valmis: 18.07.2025

Langan menekki: 114 g

Lanka: Sirdar, Snuggly Replay DK

Virkkuukoukku: 4 

Ohje: Toppi, malli 25 Kotiliesi käsityö nro 3/2023

 

2 Virkad sommartopp

Start: 25.6.2025

Färdig: 18.07.2025

Garn: Sirdar, Snuggly Replay DK

Åtgång: 114 g
Virknål: 4

Mönster: Topp, modell 25 i tidningen Kotiliesi käsityö nr 3/2023

  

I fredags för en vecka sedan blev jag äntligen färdig med den virkade sommartoppen. Tog mej nästan en månad, alltså på tok för länge. Vet inte hur det ska gå med mina övriga kyjy25-projekt. Jag räknar med att hinna få dem startade inom augusti månad. Men när och hur jag ska få allting färdigt vete fåglarna!

Igår gjorde jag just precis det jag hade planerat. Jag mer eller mindre satt i gungstolen hela dagen och flämtade. Jag virkade lite grann, jag läste lite mellan varven och då och då dåsade jag till och var helt borta för världen. Sent på kvällen funderade jag nog om jag skulle ta en ytterst kort promenad före läggningsdags. Men när jag steg ut på trappan och såg molnet med myggor, kom jag till att det var bäst att fort stänga dörren och hålla sig inomhus. Brrr!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag! 

Fame

Igår gick det som det gick med min passansökan. Polisen vill träffa mej! Eller nåja, polisen och polisen, men jag ska iväg till polisstationen i västra grannstaden i måndag. Tyvärr vill ingen följa med mej dit. Snyft! Och jag kommer inte att klara mej utan nån som parkerar. Suck! Vet knappt om jag orkar ta mej till västra grannstaden i den här hettan.

Igår kväll var jag iväg till grannbyn och såg på Fame.  Vet inte riktigt vad jag ska säga, annat än att det är endast fem föreställningar kvar, så om ni vill se musikalen ska ni skynda er. Vi satt på första raden och tyvärr fick K högtalaren rakt i vänstra örat. Det måste man komma ihåg till nästa gång, ta andra raden om du sitter på ena sidan längst framme. Å andra sidan var där gott om plats.

Det var fart och fläkt, mycket dans och högljudd musik. En del skådespelarprestationer var klart bättre än andra. Visserligen såg jag tv-serien då när det begav sig, men musikalen har jag varken hört eller sett tidigare. Jag saknade allra mest "vettiga" sånger eller snarare sånger att känna igen. Den enda sången jag kände igen var just Fame.
Det goda med den här produktionen är utan vidare det att här är många unga med, så återväxten är förhoppningsvis tryggad.

I pausen satt jag kvar på bänken och vaktade de andras grejer. Och vet ni vad? Jo, då kom en karl fram till mej och frågade om jag ville ha nånting och började räkna upp alternativen: Kaffe, lemonad, osv. Jag fastnade för korvar med senap och frågade vad de kostar. 2, 50 euro fick jag till svar och började dra fram min plånbok.
– Nej, nej, det där är onödigt, jag bjuder, sa han. Och så fick jag två goda korvar. Jag blev så glad över vänligheten.

På Lurens ser man alltid vänner och bekanta. Gårdagskvällen var inget undantag. De första jag fick syn på när jag steg ur bilen var min svägerska med sin man.
En trevlig kväll, lagom varmt och inga myggor. Tack till H och K, som snällt tog mej med. Fotot ovan är taget av H. Jag var så slö att jag bara satt och njöt. Det hände mycket på scenen hela tiden.

Före vi for till Lurens stärkte vi oss här hemma med kaffe, saft, karelska piroger med äggsmör, äppelwienerbrödskammar och viborgs kringla.

H och K hade med sig en gåvokasse åt mej med härligt innehåll:

Ett plommonfärgat paraply, bäst att vara väl förberedd inför höststormarna.

Och kolla så fina och behändiga drickburkslock.

Och mitt favoritgodis. En del Ålandsresenärer minns mej och köper hallonbåtar. Det är snällt gjort. Stort TACK till H och K för den fina gåvan.

Min plan för idag är att göra precis ingenting. Jag kan gå från kylskåpet till matbordet eller snarare jag skulle kunna göra det. Men jag har ingen som helst matlust. Det längsta jag tänker gå idag är till gungstolen och därifrån sen till toan när det blir trängande behov. Det blir det till all tur inte så ofta i den här hettan. Jag borde kanske dricka mera?

Önskar er alla en riktigt skön torsdagskväll.