Övergiven?

I morse vaknade jag lite före sju, tassade runt ett varv och sökte mej strax tillbaka till sängen. Jag skulle bara vila en liten stund... Jösses, klockan var tio när jag vaknade följande gång. Det är så skönt att sova, bäst att passa på medan man kan, eller hur?

Yngsta sonen hade skickat sms och frågat om jag ville på lunch. Det ville jag förstås och eftersom vi skulle åka redan klockan elva hoppade jag över frukosten.
På vägen till stan stannade vi vid insamlingskärlen för att bli av med papper, de flesta mina gamla datakurspapper. Så joo, jag har sorterat papper och tidningar, så det står ut genom öronen. I morgon skulle jag behöva få matbordet tömt...

Det fanns en tid då byarna här i nejden skulle ha sådana här anslagstavlor. Den här ser övergiven ut, åtminstone från utsidan. Det verkar ha kommit mögel vid nedre kanten och det växer mossa på taket. Jag kollade inte om anslagen där i mitten är nya eller uråldriga.

Vi lunchade på Bistro Kronan, för där hade de Lovisaschnitzel på menyn. Jag blev lite besviken, för den var inte lika god som jag mindes den. Jag vet inte om mitt minne spelade mej ett spratt och yngsta sonen sade lakoniskt att maten var helt okej, då jag frågade vad han tyckte.

Schnitzeln hade i alla fall lockat en massa lunchgäster till Bistro Kronan och det är jag glad för. Bakom oss satt föräldrar, båda klädda i strömsötröjor stickade i svart och vitt. De var där tillsammans med sin vuxna dotter. Om jag inte hade varit i sällskap med yngsta sonen, så skulle jag ha gått fram och berömt tröjorna och frågat om mamman hade stickat dem själv och förstås frågat om garn och stickar och ja, ni vet sånt där som handarbetsmänniskor gör när de träffar varandra. Men nu vågade jag inte av rädsla för att sonen skulle ha tyckt att jag gör mej löjlig.

Vi hade som vanligt intressanta lunchdiskussioner om allt mellan himmel och jord. Jag frågade bland annat vad som är sonens favoritmat. Han funderade en stund och sa sen att det beror på humör och hur han mår. När han returnerade frågan till mej blev jag verkligen fundersam. Vad tycker jag egentligen om för mat? Svar: Egentligen ingen alls! Jag har liksom ingen favoritmaträtt jag heller. Texmex och asiatiskt är gott och förstås husmanskost. Och maten är alltid godare när någon annan har tillrett den.

Sen pratade vi lite teknik. Att söka på Google har blivit knepigare, för Google ger inte riktigt adekvata svar längre. Tyvärr är det svårt att hitta ett riktigt vettig alternativ, för de flesta sökmotorer bygger på Google. Suck!

När äldsta sonen kom hem från jobbet idag så frågade han av oss pensionärer:
– Nå, vad har ni fått gjort idag?
Vad svarar man på en sån fråga? Inte mycket? Eller ingenting?
Jag hade varit i stan både på lunch, i mataffären och i stora varuhuset och var hemma först klockan halvtvå. Resten av eftermiddagen har jag sorterat och sorterat och frågar ni mej, så blir högarna bara värre och värre!

Önskar er alla en härlig lördag!