Jösses vet ni, igår kväll var jag i säng före klockan 23. Jag sov ända till lite före sex i morse, gick på toan och återvände till sängen. Jag tyckte att det var för tidigt för en pensionär att stiga upp. Jag skulle bara vila lite. Och vad tror ni att händer? Jo, jag somnar och vaknar först klockan 10! Hur kan det vara så skönt att sova?
Jösses, hör ni, idag vid 13-tiden när jag gick ut till plåtlådan i värsta snöfallet muttrade jag för mej själv: "Inge du är inte riktigt klok. Du behöver inte borsta snön från bilen för att köra in till stan till stickcaféet". Nå, förstås behövde jag ju göra just det, besöka stickcaféet.
Och vilken tur att jag gjorde det, för stickväninnan C förvandlade en avig maska till rät där jag hade stickat fel riktigt i början av mösskanten. Visst är hon snäll? Jag borde förstås ha gjort det själv, men på något sätt var jag så lat. Jag hade redan börjat fundera på nödräddningar för att gömma den felaktiga maskan. Hur skulle jag klara mej utan stickcaféet och utan C?
Jag blev dessutom av med fyra mönstertidningar. Tjohoo! Lite, pyttelite minskar det i mina högar, men bra så.
Jag åt förstås lunch där på Bistro Kronan. Den här gången blev det ugnsbakad potatis med skagenfyllning. Riktigt gott.
Och jösses, jag höll på att glömma runebergstårtorna här hemma i kylskåpet, dem vi skulle ha till kvällsteet. Te var urdrucket för länge sedan då jag kom ihåg godsakerna!
Idag har jag för övrigt varit en aktiv nyhetsundvikare. Jag stängde till och med av radion i plåtlådan. Jag klarar inte av mera meningslöst våld. Vad är det som gått på tok med oss och vårt samhälle? Varför bryr vi oss inte om varandra och är snälla med varandra? Kort sagt, varför är hela världen galen och så ond?
Lite tröstemusik, åtminstone för mej innan det är dags att inta vågrätt läge.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar