Påspydd

I morse var bisin min alldeles förvirrad och jag tyckte synd om honom. Här ändrades tidtabeller på löpande band.
– Va, klockan är ju halvnio och du är hemma ännu, sa bisin min med en panikunge i rösten.
– Nå, det blev ändringar. Jag far dit och hälsar på sen när Lilleman vaknat från sin dagssömn.
Bisin min hummade och mumlade lite.

Efter en stund fick jag ett nytt WhatsApp-meddelande. Skulle det passa om jag kom till 12.30? Förstås passade det mej. Jag hade ju reserverat hela dagen för den gulligaste lillkillen, som jag vet.
Bisin min hade svårt att hänga med i svängarna och de snabba tidtabellsändringarna.

Vi hade riktigt skoj med Lilleman, till och med så skoj att jag blev påspydd. Felet var mitt, för hans mamma sa att han nyss hade ätit, innan hon körde iväg till stan. Men jag tyckte förstås att Lilleman skulle få ha lite kul, så jag lyfte honom högt upp mot taket och så flög han omkring på mina armar. Det gillade han. Vad gör inte en farmor för att locka fram ett brett leende och ett härligt skratt? Men så, ja så, blev det för mycket för en mätt liten mage och farmor fick lite spyor på sig. Vad ska hon nu ut och flyga för? 🙃

Här låg Lilleman och varje gång katten gick förbi blev det en väldig fart på armar och ben. Men katten brydde sig inte så mycket om bebisen, utan höll sig på tryggt avstånd. Lilleman kan ha alltför hårda nypor, för han kan inte riktigt kontrollera sin styrka ännu. Jag fick en fin eftermiddag i grannbyn.

Väl hemma satte jag igång och letade med väldig fart.

Och kan ni tänka er, jag hittade mönstertidningen! Tjohoo! Och det utan att behöva vända upp och ner på varenda tidningshög. Skönt, nu kan jag fortsätta på mitt lilla projekt. Men kanske inte ikväll mera, för vet ni vad? Jo, inspirerade av KAJ så ska vi bada bastu!

Ha det bra och njut av onsdagen!