Egentligen hade jag inga klara planer alls för den här måndagen. Det enda jag egentligen ville få gjort var att fästa garnändar i Nallesocka nummer två. Finalen i snookertävlingen var så spännande igår kväll att jag hann endast fästa garnändar i en socka.
Jag hann dra fram stoppnål, sax och sockan, när det knackade på dörren. In stegade yngsta sonen. Han var på väg till stan, men hämtade först lite godis från veckoslutets kryssning.
Jag fick mitt favoritgodis, tack för det. Verkligen snällt.
Hemma igen efter ett snabbt varv i mataffären. Telefonen ringde:
– Vad gör du klockan 15 idag, frågade svärdottern.
– Ingenting.
– Kan du komma hit och vakta medan Lilleman (nåja, hon sa förstås inte Lilleman utan hans namn!) sover.
– Jadå, svarade jag glatt.
Nu blev det lite bråttom att fästa garnändarna. Det gick riktigt bra nu när jag hade nån sorts deadline. Sockorna blev färdiga och jag paketerade in dem tillsammans med ett paket pasta, som var formade i hundpatrullfigurer. Ett paket åt Lillemans storasyster.
Iväg till grannbyn. Där sov Lilleman och han sov och han sov och sov.
– Det sku va bra om han sover till halvfem, sa mamman innan hon körde iväg.
Lilleman bara sov och sov. När mamma kom hem igen fick hon väcka honom, annars skulle han inte orka sova i natt. Och det är nog bäst att han sover, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och vara barnvakt.
Med Lillemans storasyster lekte vi kurragömma och sen ville hon ha upp mej till övre våningen till sitt rum. Där började hon slänga ut alla mjukisdjur ur tältet, för hon skulle ha tag på ett speciellt mjukisdjur. Vi hittade det inte. Hon tyckte att jag skulle sitta ner på mattan och sortera hennes mjukisdjur. Jag försökte förklara att om jag sätter mej ner, så kommer jag nog inte upp igen, för att mitt knä är så sjukt. Hon tittade lite på mej och sa sen att då får mamma komma istället. Men mamma hade fullt upp med lillbrorsan och dessutom skulle storsyrran också äta. Det var bara att ta sig försiktigt ner för trapporna igen. Jag fick rådet av L (som i Lillan) att gå längs väggen och försiktigt. Mycket klokt.
L ville att jag skulle ha stannat kvar längre, men jag hade inte riktigt tid.
När jag kom hem undrade äldsta sonen om jag ville följa med till stan. Han skulle till stora varuhuset och ta ut sitt paket ur postautomaten. Så nu var jag på språng igen. Jag tittade, förskräckligt nog, till och med i garnhyllan. Men, hör och häpna, jag köpte inget! Vi kom hem med toapapper och kattmat, för det skulle vi ha.
En riktigt livlig måndag, som inte är riktigt slut än. Måste ännu fixa en reseräkning och få iväg den och sen förbereda inför morgondagen innan jag kan dra fram följande sockstickning.
Önskar er alla en riktigt fin tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar