Första advent

Idag är det sista november och Anders har namnsdag. det är en viktig dag ifall man vill spå julvädret. Om Anders braskar, julen slaskar och vice versa. Nu med alla luftföroreningar, så vete fåglarna hur det blir med julen. Stämmer alls sånt där gammalt tal? Blir julen vit eller svart?

Det är första advent idag och vi har inte ett enda julljus att lysa.
– Först måst du städa, sa bisin min och såg ut som en surkart. Före det har han bedyrat att vi har nya elektriska ljusslingor, så jag behöver inte köpa flera. Men nu när det var upp till bevis, så finns de plötsligt inte.
– De kanske är i en låda längst nere. Int börjar vi dra fram den lådan nu.
Nähä, inte då, men jag skulle innerligt gärna vilja ha åtminstone en adventsstjärna att lysa.
– Om du lägger upp den i sovrumsfönstret är det ingen idé, för ingen ser ju den ändå.
– Men det är ju för vår egen skull, försökte jag tappert protestera.

Bisin min som alltid annars alltid berömmer grannfrun här tvärs över och minsann låter mej veta hur duktig hon är och att jag borde ta exempel av henne. Nu säger han inte ett knyst fastän hon har julljus i ett av deras fönster. Borde inte jag ta efter nu också?

Igår var jag iväg med äldsta sonen till stan. Vi åkte söderut och intog lunchen där i grillen.

För omväxlings skull åt jag den här gången Iskender kebab. Tyvärr glömde jag säga att jag inte vill ha så mycket av den där röda såsen. Den här gången var jag riktigt duktig och åt upp nästan alltihopa. Några ynkliga nersåsade brödbitar blev kvar på tallriken.
Efter lunchen gick det riktigt bra att veckohandla utan att falla för diverse frestelser!

Idag har bisin min lagat älgfärssås med rödvin till tagliatelle. Gott och riktigt skönt att inte jag behövde laga mat.

I morgon får vi öppna första luckan i adventskalendern/julkalendern. Det ska väl bli spännande? 

Nu önskar jag er alla en fin ny vecka! Ta det bara lugnt och stressa inte.

En regnig dag i november

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror dels på bisin min och dels på mitt besök på hälsocentralen. Det blev liksom ingen tid över för just nånting, som jag hade tänkt göra.

Mitt på dagen igår var jag iväg till stan. Där hade jag träff med en jättetrevlig hälsovårdare, för jag skulle få min B12-spruta. B12 låter nästan som ett bombplan, inte sant?
Nå, jag trodde jag skulle få sprutan sedan tacka och gå. Jo, jag fick sprutan, men sedan visade det sig att hon hade reserverat en hel timme tid för mej! Åhå, vilken service! Hon gick lugnt igenom provresultaten från förra veckans labbprov. Det mesta verkade bra om jag förstod det hela rätt. Hemoglobinet, natrium, kalium, foliater, kolesterol osv. var helt okej. Nånting var rött, men troligtvis på grund av sviterna från blodpropparna. Mitt blodtryck är bra. Tack och lov för Excel, som gjorde uträknandet av medeltalet lätt som en plätt. Det var bara att använda funktionen MEDEL. Lite nytta har jag alltså ännu av mina datakunskaper.
För övrigt blev jag nu rekommenderad att äta D-vitamin 50 mg/dag. Det är bra för bland annat motståndskraften. Lite vilset frågade jag vilken sorts jag skulle ta, så att D-vitaminen passar ihop med mina övriga mediciner. Svaret var, vilken som helst utom just Möllers, som lär ska vara blodtunnande. Så nu måste jag ge mig ut på jakt efter nya piller. Den här gången dock utan recept.

Eftersom mitt stickbesök tog så lång tid hann jag inte iväg till grannbyn och leka med Lilleman, utan jag levererade endast barnbarnens adventskalendrar och lillajulspaket innan jag återvände hem. Han skulle ha sin dagssömn och då ville jag inte störa.

Här hemma var bisin min på G, alltså på gång. Han hade tidigt igår morse, han påstod att klockan var halvsex, fått sms att delarna han beställde på Motonet i förgår hade anlänt.  I regn och mörker körde vi alltså österut igen igår på eftermiddagen.

Den här gången satt jag kvar i bilen och väntade på bisin min.

Från Motonet körde han till Puuilo, den andra av hans favoritaffärer!

Han skulle ha värmekablar, som förhindrar att vattnet fryser. Och jag skulle ju absolut inte ha garn! Inte ens fastän det var så här förmånligt. Nej, nej och åter nej! Men...

 

... sen hittade jag ett nystan i just den här färgen som jag behöver till ett vantprojekt! 🙈
Ja, och då måste jag förstås köpa det.

Jag hittade också helt vanliga bruna papperspåsar! Tjohooo!
Sen köpte jag mera kalendersiffror, för nu var de dekalerna rödlappade samt en hel del andra julgrejs, klistermärken osv. Det här skulle minnsan den där damen i Borgå Puuilo ha gillat. Bisin min gillade förstås inte mina inköp! Själv hade jag lite dåligt samvete, för det var ju köp-inget-dagen igår.
Det är farligt att lämna mej oövervakad i Puuilo, för till skillnad från Motonet, finns här mycket intressant.

Ja, efter de här äventyren gick kvällen sedan så fort att jag aldrig hann öppna datorn och börja skriva nånting. Jag ville ju hinna med min stickning också.

Apropå att köpa, så uppmanas vi att köpa våra julklappar i stan. Mot uppvisande av tre kvitton kan vi få ett lovisaämbar. Det ni! Bäst att börja spara på kvittanserna nu!

Idag har för övrigt julgubben jättebråttom, för han ska vara både i Borgå på julöppningen och i Bruket. Hur ska han hinna när han i det här regnvädret inte kan använda släden och sina renar?
I Ekenäs pågår garnbytardagen. Tyvärr var bisin min inte alls pigg på en resa västerut. Han tyckte att vi har flängt omkring riktigt tillräckligt redan den här veckan. dessutom muttrade han något om byte av fördelningsremmar på två bilar! 
Jag får sätta min tillit till de lokala marthaföreningarna och hoppas att här också ordnas en garnbytardag. Det skulle vara riktigt, riktigt kul.

Snart är november månad slut och december tar vid. Småningom dags att börja slå in julklappar och gnugga geniknölarna för att åstadkomma julklappsrim. Det ser jag framemot. Medan jag samlar inspiration lyssnar jag på Steve'n'Seagulls November Rain. Ja, för här regnar igen.

Önskar er alla en riktigt trevlig Lillajul!

Österut igen

Idag har jag igen varit iväg till Fredrikshamn. Inte heller idag vajade den stora flaggan i den höga flaggstången. Men till skillnad från i tisdags, så fick jag lunch idag:

Viltskav, lingonsylt och klyftpotatis. Tyvärr hade moset hunnit ta slut.
– Var är grönsakerna, frågade bisin min.
Jag fick förklara konceptet med salladsbord och att han får blanda morotsrivet, gurkorna och salladen från sin salladstallrik med i den här matportionen om han vill. Till det hummade han bara lite.

På hemvägen kurvade vi via Motonet i östra grannstaden. Det ska vara mera bildelar, vilket betyder mera mekande och skruvande.
Bisin min blev mäkta förvånad då jag gick med in i affären. Ja, det blev jag nog själv också, förresten.

Men, kolla, jag fyndade. Nu gäller det bara att ladda upp med massor, massor av korsord till julen, för nu har jag i varje fall pennor och reservpatroner. Tjohoo!

Från postlådan fiskade bisin min idag upp ett oläsligt brev!

Fy skäms på stadens vattenverk, som försöker smyga med förhöjningarna! Skicka ut brev, som inte går att läsa. Orsaken är att det är för dyrt att skicka två sidor sa chefen i en tidningsintervju. Hon menade säkert två ark. MEN! Det var ändå två ark i kuvertet! Det första arket innehöll bisin mins namn och adress och var i övrigt helt tomt. Där skulle faktiskt ha rymts flera av de där oläsliga tabellerna. Chefen skyllde också på marginalerna, men de är ju justerbara och går att ändra. Det där var en av de dummaste ursäkterna som jag har hört. Inte kan det väl vara så att personalen inte klarar av kontorsprogrammen i datorn?
Håhåja. Egentligen borde vi konsumenter ha ringt ner deras telefon och klagat och frågat vad det står i brevet egentligen.
Den här gången skyllde dock ingen på att svenskan inte får plats, så som man gjorde i vår västra grannstad. Läsarvänligt är inte brevet, så det gick det inte heller att skylla på, så som Naturhistoriska museet gjorde när de skippade svenskan!

Nu ska jag fixa lite läsbara Exceltabeller!

Önskar er alla en fin fredag!

Mommohobbyer

För det mesta är det enbart skräp, dumma påhopp och eländiga troll på nätet nuförtiden. För att nu inte tala om den artificiella intelligensen, AI, som lurar vem som helst att tro på vad som helst. 
Till all tur kan man ändå då och då hitta någonting, som värmer och gläder en. Det gjorde jag igår då jag kunde läsa om mommohobbyer ("mummoharrastukset"), som lindrar stress. Sju hobbyer räknades upp:

1. Trädgårdsskötsel
2. Stickning
3. Korsord
4. Att skriva
5. Fågelskådning
6. Bakning
7. Kortspel

Tjohooo! Ettan är inte direkt nånting jag sysslar med, utan det är mera bisin mins gebit. Men stickning, lösa korsord, att skriva, ja det gör jag ju precis nu, fågelskådning kan jag idka varje dag nu när vi har de nya fågelmatarna i bruk, det är sånt jag håller på med daglidags. Bakandet har det blivit lite mindre av, men till lillajul ska jag väl åstadkomma nånting? Kortspel diskuterade vi faktiskt med bisin min om så sent som igår. Jag sade att jag inte längre minns hur man spelade marjas. Det gjorde inte han heller. Det enda vi mindes med säkerhet är kortspelet åttan. Bisin min påstod att vi nånstans borde ha en bok om kortspel, men jag är inte alls så säker.

Det jag saknar från listan är umgänge med barnbarnen, men eftersom det här är hobbyer, som tilltalar unga är det helt förståeligt att barnbarn inte ingår. 

Idag har jag tillbringat en trevlig eftermiddag tillsammans med stickflickorna. Vi träffades hos G-M och hon hade som vanligt dukat upp med idel godsaker. Vi bjöds på baconpaj med paprika, tomat och getost samt jultårtor med äppelsylt. Eller kanske jag borde skriva julrosor, för så var de goda bakverken formade. En fröjd för både ögat och gommen.

Nu har jag lyckligtvis kommit en bit på väg med mitt tredje par  benvärmare. Jag är ivrig att få de här färdiga så fort, som möjligt. Men vem vet vad bisin min planerar, som sätter käppar i hjulet för mitt stickande.

Önskar er alla en fin torsdag!

Från väst till öst

Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.

Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.

Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.

Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.

Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.

Till min stora glädje hittade jag den här förpackningen med julkalenderetiketter. Så nu är det avgjort, det blir en julkalender också nästa år, fastän jag redan tänkte att jag nog inte ska göra såna där påsar längre. Tyvärr fanns det bara en förpackning!
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!

När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.

Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.

Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.

Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.

Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.

Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️

 

Han fick följa med mej hem. Bisin min tycker att Hermod är totalt onödig och kanske är han det, men...
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.

När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.

Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.

Önskar er alla en skön onsdag!

Ett UFO

Att gå på upptäcktsfärd i mitt hobbyrum är spännande, för där kan man göra oväntade fynd. Gladast blir jag förstås om jag hittar det jag söker. I min jakt på det rätta rosafärgade garnet gjorde jag ett överraskande fynd.

Jag hittade ett UFO (= UnFinished Object, alltså ett oavslutat projekt). Till skillnad från mitt förra UFO-fynd i MUUD-väskan så vet jag i det här fallet vilket mönster det är frågan om. Och ja, den mönstertidningen har jag till och med hittat. Ibland har jag minsann tur. Det här julsocksprojektet har legat i träda sedan december 2020. Nu skulle det nog vara dags att förvandla det till ett FUFO (Finished UnFinished Object, alltså avsluta oavslutat projekt). Fem års vila är riktigt tillräckligt, eller vad tror ni? Varför jag övergav den här sockstickningen vet jag inte. Troligtvis kom det nånting annat emellan, så som det gör ibland. Tur att jag har alla garnnystan som behövs till de här sockorna och att jag som sagt har mönstret. Jag skulle inte ha gillat att räkna ut maskorna i tomtemönstret. Brrr!

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen och på den nya veckan!

Glittrande lila benvärmare

I fredags fick jag färdigt ännu ett stickprojekt, nämligen ett par glittrande lila benvärmare.

Modell: Säärystimet, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 14.11.2025

Färdig: 21.11.2025

Garn: 7 bröder Kuura från Novita

Åtgång: 98 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Jag stickade igen falska flätor, resårstickningen lade jag till. Den fanns inte med i mönstret.
– Hur vet du att de där passar, frågade bisin min skeptiskt när han såg på mitt färdiga projekt.
– Nä, det vet jag inte, men det finns alltid nån annan som kan få dem då.
Så få se nu sen hur det går med passformen. Maskantalet tog jag från beskrivningen och där fanns åldern angiven, så man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Igår berättade jag ju att jag letade efter puderrosa garn. Två gånger grävde jag i hobbyrummet och hittade där en massa annat intressant. Till sist satte jag mej ner och djupandades några gånger innan jag använde min hjärna. Jag hade ju faktiskt köpt tre extra nystan av det där rosa sockgarnet när jag var iväg till Vanda 8 november. Hur hade jag nu mitt i allt glömt bort det?
När jag hade kommit så där långt i mina funderingar var det ingen konst att hitta garnet. Lite ordning har jag alltså i mitt garnkaos.

Tack till stickväninnan V som tänkte på mej och bjöd ut ett nystan Nallegarn i precis rätt nyans. Tur för henne att jag hade hittat mitt eget garn igår. Ja, och tur för mej att jag inte utökade mitt garnlager igen!
Här har ni igen ett bevis för att stickare är vänliga och det bästa umgänge man kan ha. ❤️ 

Igår lade jag tre gånger upp maskor för ännu ett par benvärmare. Tre gånger rev jag upp alltsammans. Idag har jag igen lagt upp maskor, men inte ännu hunnit vare sig kontrollräkna dem eller börjat sticka på mitt nya projekt. Det får vänta lite för nån måste väl ta hand om disken också?

Önskar er alla en riktigt fin söndagskväll.

Lyckan finns i en påse

I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.

Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!

Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.

Jag kom ut med den här lilla papperspåsen där det står att Lyckan finns i den här påsen.

Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.

Jag hann ännu nappa med mej hem den här tidningen. Knappast kommer jag nånsin att sticka de där fina sockorna, men vem vet.

Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?

Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.

Apropå tidningar ännu

I torsdags för en vecka sedan var jag iväg med äldsta sonen till mataffären. Just då var min korsordsnöd så stor att jag beslöt mej för att inhandla en svensk veckotidning. Den här gången föll valet på Året Runt, för omväxlingens skull.

Sen gick det lite på tok, för ni ser ju att det står Handarbetsextra där på Hemmets Journal. Förstås måste jag ju ha den tidningen också. När korsorden är lösta, de svårare alltså, och handarbetsbilagan utriven åker tidningarna vidare söderut. Kul att de ännu kommer till glädje och nytta hos svägerskan.

Jag drabbades av akut dåligt samvete över det svenska inköpet, så jag var tvungen att köpa två inhemska tidningar också. Rosettsockorna där i Kotiliesi är riktigt söta och mönstret verkar vara ett, som jag nog skulle klara av.
På Kurirens pärm hittar ni Ann-Britt, som bor här i stan.

När jag kom hem i torsdags för en vecka sedan, hade bisin min plockat in den här från postlådan.

Igår lyckades äldsta sonen, som hämtade mej från stickcaféet, övertala mej att igen besöka mataffären.

Den här gången nappade jag gratistidningen Samarbete med mej hem.

I den tidningen hittade jag det här fina sockmönstret. Ljuvligheters ljuvlighet. Men, men knappast någonting för mej att satsa på.

I morse hade vi snö på marken och snöade gjorde det då bisin min skjutsade mej till stan. Jag besökte labbet och den här gången tog de hela sju rör med blod från mej. Lite försiktigt frågade jag om det här provet nu skulle räcka för det som Borgå också vill ha. Men se nej, efter två veckor ska jag till labbet igen och på nytt vara oäten i 12 timmars tid. Suck! 
Men på riktigt är jag nog tacksam för att jag får vård, fastän laboratorieproverna alltid skrämmer mej lite grann. Vem vet vad som hittas i mitt blod.

– Du är galen, sa bisin min när han fick syn på flickornas julkalendrar med påsar i olika storlek och mönster.
Ja, kanske jag är galen, men det här har varit rena rama glädjeinjektionen för mej. Det har varit riktigt roligt att samla på alla grejer under året som gått och nu försökt göra ett så bra innehåll i påsarna som möjligt. Jag hoppas verkligen att de blir glatt överraskade och inte alltför besvikna. Det här är inte precis någon chokokalender! Snart växer de sig så stora att det antagligen blir omöjligt för mej att hitta på 24 små grejer för varje barnbarn. I år har jag packat 72 påsar och två lillajulsklappar, ni ser de där stora karamelllådorna överst i kalenderkassarna. Nu återstår för mej att ännu paketera en lillajulsklapp åt Lillan och en åt Lilleman. Vad Lillan ska få har jag redan färdigt, men med Lilleman är det lite knepigare för mej att hitta på. Hmm...

Nu tror jag att jag ska försöka tömma bordet från alla paketeringsgrejer eller vänta nu, kanske jag först värmer mej med lite eftermiddagste medan jag läser dagens tidning.

Ha det riktigt bra och njut av torsdagskvällen.

Två små provlappar

Idag har vi haft minusgrader hela dagen. Brrr! Och jo, jag fryser faktiskt lite. Sol har vi också haft och det var riktigt härligt.

Härligt var det också på stickcaféet idag hos C. Hon bjöd på jättegod skinkpaj och god tårta. Pratet flöt bra på och stickorna glödde. Fyra av oss stickade sockor, en stickade inte alls och själv stickade jag på ett par benvärmare. Och vilken glädje, jag blev av med lite garn. Tjohooo!

På stickcaféet får man alltid goda råd, så jag tog med mej två små provlappar.

Jag ville veta om jag skulle satsa på den jätteglittriga kombinationen till vänster eller den lite mindre glittriga till höger. C sa att jag ska sticka den till höger och så får det bli, för hon har bra öga för färger. Den till höger blir alldeles för guldglittrig. Jag borde förstås ha stickat större provlappar, men jag hade så bråttom här på förmiddagen så jag hann dessvärre inte.

Den här hämtade bisin min in från postlådan idag. Nu är julen räddad, tror jag! Tänk om jag löser kryssen redan före jul! 🫣Hur ska jag då göra när jag smuttar på den alkoholfria glöggen och mumsar på pepparkakor om jag inte har kluriga kryss att lösa? Skippa både glögg och pepparkakor?

Apropå kryss, så hörde jag häromdagen hur bisin min förklarade i telefon för sin äldre syster:
– Inge löser bara svåra kryss. Hon tappar intresset om det är lättare kryss.
Heh, bisin min tycks känna sin fru. Svägerskan var så glad när hon hade hittat en tom ruta i ett korsord i Allers-tidningen från oktober, en ruta som hon kunde fylla i. Tidningen som äldsta sonen tog med då han senast var och hälsade på sin faster. Bisin min påstod att jag nog skulle ha kunnat fylla i rutan, men korsordet hade inte tillräckligt många ugglor. Och det var ju riktigt sant.
Tänk så många vi är som hade glädje av den tidningen och av korsorden.

Nu ska jag paketera de sista påsarna till flickornas adventskalendrar så att jag kan tömma bordet. Hoppas att vi kan leverera dem snart också, för de tar ju lite rum. Och det utrymmet behövs nog för mitt garn och mina projekt. Ja, och så ska jag ju börja paketera julklapparna också. I år blir det endast några få, så det borde gå snabbt. Det kan förstås haka upp sig på rimmen...

Önskar er alla en fin torsdag! 

Tre kassar

I en veckas tid har jag nu funderat från och till. Ska jag vara ärlig och verkligen berätta hur galen jag är? Eller ska jag vara  riktigt tyst och inte säga ett knyst om min galenskap? Avgörandet har inte varit lätt, men redan som sjuåring i söndagsskolan fick jag lära mej att ärlighet varar längst, så här kommer nu den oförskönade sanningen.
Men först en liten varning, det här är ingenting för såna med svaga nerver! Det är heller ingenting för såna som tänker skvallra för bisin min! Det är bäst att han får sväva i ovisshet om mina garntillkortakommanden, annars kommer han bara att börja gnälla om att han ska ha en 70 tums TV. Suck!

I tisdags för en vecka sedan träffade jag en dam i garnnöd. Innan vi träffades hade hon skickat bilder på nystan och härvor via WhatsApp och frågat om jag var intresserad att rädda henne från en katastrof. Efter ett kort övervägande svarade jag jakande på frågan. Hur skulle jag kunna annat? Hon behövde få mera plats i sin garderob, för hon skulle iväg till Tammerfors på hantverksmässan. Allt garn som hon erbjöd ville jag förstås inte ta emot. Och det som jag direkt visste att jag aldrig kommer att använda tackade jag genast nej till.

Hem kom jag den här gången med tre kassar fulla med garn, istället för två, som förra gången! Och vad hittade jag i kassarna?

Ljuvligt mjukt mohairgarn blandat med lin i 25 grams nystan. 425 gram
Färgerna är kanske inte riktigt de jag skulle välja, men vem vet. Ofta när jag börjar sticka med nån för mej främmande färg brukar jag börja gilla den mer och mer när jag liksom ser hur det blir på riktigt.

Tjocka mjuka garner, som eventuellt kunde bli en halsduk. Här är 200 gram, så det borde räcka. Men jag har inte kollat hur många meter, så få se nu.. 

Mjukt skönt garn utan banderoll, så här gäller det att pröva sig fram. Färdigt nystat är en lättnad. 290 gram

Det här skulle med fördel kunna bli en tröja åt bisin min om jag bara hade tillräckligt med fantasi och framförallt energi. 1 000 gram

Här är ett färdigt mösspaket, så det är enkelt att veta vad de här garnen ska användas till. Trasslet i förgrunden kan jag kanske ta med till stickcaféet och få det upprett? Min hulda moder, skulle ha varit bra på att reda ut sånt här...  150 gram

Lite allt möjligt sorts garn, som blivit över från diverse projekt. Har inte en ljusblå aning om till vad jag ska använda de här, kanske vantar eller nånting liknande?  334 gram

Gråa härvor i mängd och massor, men till vad? En väst? En sjal?  400 gram

Tjockt terapigarn från Jalovilla. Är inte allt garn rena rama terapin?  300 gram 

Tukuwool från Titityy. Färdigt nystat, så det är bara att sätta igång. 350 gram

– Finns det något garn du behöver, frågade damen.
– Jo, julrött sockgarn, svarade jag utan tvekan.
Och plötsligt ville hon bli av med alla sina Violanystan. Själv funderar jag lite smått att det här garnet kanske är för tunt för mej. Få se...
Det här garnet hette Venla förut. 634 gram

Här är alltså nu 4 083 gram allt som allt, om jag har räknat rätt. Och nu har jag totalt förstört mitt garnlager och det på endast några dagar! Det borde ju ha räckt med besöket i Vanda 8 november. 
Till mitt försvar, får jag väl säga att nu har jag ju varit Ytterst hjälpsam, eller hur?
Ja, och tekniskt sett, så har jag ju inte egentligen köpt nytt garn. Det var ju E som köpte det och lät det mogna i sitt skåp. Jag har alltså gjort en god gärning, som har räddat det här garnet!

Men lugn bara lugn, en del av garnet ovan kommer jag att ge bort. 

Med mej hem fick jag också några tunna rundstickor. Hoppas att jag får användning för dem.

Och vet ni förresten vad det värsta är?

Jo, i slutet av veckan har Tokmanni ett sånt här lockande garnerbjudande. Och nu skulle jag ju ha fått julrött sockgarn för en verkligt billig peng! Bäst att hålla sig borta från den garnhyllan!

Önskar er alla en skön tisdagskväll. 

Det månatliga cafébesöket

Nu när stickdamerna träffas hemma hos varandra har mina cafébesök nästan helt och hållet ebbat ut. Vilken tur då att jag har månatliga träffar! Verkligen bra att nån orkar dra ut mej och framförallt in mej till stan!

Idag var det alltså den dagen då det var dags för mitt månatliga cafébesök. Det ösregnade när jag kom till stan, så det passade perfekt att sitta inomhus och njuta av både sällskapet och bordets håvor.

Jag åt skinkpaj med auraost och sallad, himmelskt god citronmarängpaj och drack grönt julsancha te. Från caféet körde jag sedan raka spåret hem till min stickning. Nu är snart en lilaglittrande benvärmare färdig. Här går det undan minsann!

Önskar er alla en fin tisdag!

Pysslat och sysslat

Idag har jag hållit på intensivt, så intensivt att jag inte ens har tagit mej utanför dörren. Jag har pysslat och sysslat hela dagen lång.

Jag har knåpat ihop till tre adventskalendrar! Här bild på två av dem, den tredje rymdes tyvärr inte med. Jag har kommit fram till dag 15 och nu tog de stora påsarna slut, så jag måste ta paus. Jag får inte saker och ting att rymmas i de där pyttesmå påsarna. Håhåjaa...
Min fantasi är förresten också slut. Vad skulle vara kul att lägga i de återstående påsarna? Jag har nog grejer några dagar framåt ännu, men sedan dagarna före julafton är jag ytterst osäker på.

Jag har också sysslat i köket idag. Fått igång diskmaskinen och lagat söndagsmiddag tillsammans med äldsta sonen.

Igår gjorde jag något galet igen, för jag anmälde mej till JyJy2026. Man ska starta 20 stick- virk- eller makraméprojekt senast 28.02.2026. Starta får man på julnatten och man ska använda minst 50 gram garn/projekt. Färdig ska man vara med alla sina 20 projekt på midsommarnatten! I Facebook finns JyJy26-gruppen så man kan heja på och peppa varandra samt rapportera om sina framsteg. 
När jag var med i KyJy25 så hoppade jag helt enkelt av, för att jag inte hann på grund av min sjukhusvistelse. Få se hur JyJy26 går. Man ska inte ta det så allvarligt utan på lek, för annars är det inte kul.

Önskar er alla en rasande fin ny vecka! Ta hand om er!

Hjärtebenvärmare

Igår tog jag mej äntligen i kragen och fick de sista garntrådarna fästa i mitt senaste stickprojekt.

Modell: Säärystimet, s. 38 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 21.09.2025

Färdig: 14.11.2025

Garn: 7 bröder från Novita och Ullis från Rusta (självrandande garnet)

Åtgång: 164 g 

Stickor: Nr 3 och 4

Designer: Sarita Kotkavalkama

Det här var ett riktigt trevligt projekt och det skulle förstås ha blivit fortare färdigt om jag inte skulle ha stickat sockor i oktober. Ja, och förstås om jag hade tagit hand om fästandet tidigare.

Men det är på något sätt så urbota tråkigt att fästa! I synnerhet när det blir många garnstumpar att ta hand om.
Det här var också ett restgarnsprojekt på riktigt. Det enda hela nystanet jag har använt är det svarta. Och ja, jag tog alltså av det jag hade i lager. Det gick också fort att sticka det här mönstret, för den där hjärtdelen var endast 17 varv!

Och vet ni, jag var så ordentlig att jag började på det här nya projektet först efter att ha fått allting färdigt fäst. Om jag inte skulle ha gjort det, så finns det allt en uppenbar risk att inget skulle ha hänt med hjärtebenvärmarna och jag skulle ha stickat vidare på det nya.
Här har jag igen gått inför falska flätor, som jag nu just verkar ha pippi på. Det är fyra mönstervarv, så det borde inte vara så svårt, men ändå lyckades jag sent igår kväll sticka fel. Så det blev att sticka lite bakåt igen!

Och nu mina vänner, nu ska vi väl passa på att hjälpa dem på Svenska Teatern och sticka lite rekvisita? Tänk så roligt att få se sitt eget alster i musikalen Änglagård. Stickor nummer 6 och rätstickning, så det borde ju gå snabbt. Är ni med så åker vi till Helsingfors på stickträff?

Nu är det hög tid för mej att ta hand om disken, som jag helt enkelt lämnade igår. Och förstås ska vi ut och njuta av friska luften och det soliga vädret.

Ha en riktigt bra fortsättning på lördagen!