Nu kan jag brösta mej och spatsera stolt som en tupp och säga:
– Vad var det jag sa?
För vet ni vad? Joo, Lilleman förstår att titta och sedan göra likadant och det var ju det jag visste hela tiden! Igår tog bisin min fram sin nya maskin, en stubbfräs. Han fräste bort en jättestor granstubbe på nästyngsta sonens gårdsplan i grannbyn. Lilleman hade hört intressanta maskinljud ute och tog en titt i fönstret och sen var det fort på med tossorna (ja, alltså dojor eller skor), halaren (det som svenskar kallar overall) mössa och handskar förstås, för nu skulle han minsann ut och hjälpa fafa. Lilleman var jätteintresserad av maskinen, så det var fullt sjå att se till att han inte kom i vägen för den eller brände sig på den. När maskinarbetet var färdigt, började bisin min ösa träfliset i ett ämbar (eller kalla det hink om ni vill). Lilleman var genast med på noterna, letade reda på ett ämbar och började ösa flis i hinken. Här behövs inga leksaker när det finns riktigt kara-arbeit!
Självklart ska Lilleman ha sin Pilttikalender. Han kommer att lära sig öppna luckorna på nolltid. Tror att fafa insåg det igår!
Idag har jag tillbringat en härlig eftermiddag hos G-M, där vi stickflickor möttes. Skönt att sitta inne, mysa, prata och sticka. Värdinnan bjöd på god grönsakspaj och smaskig kolapaj. Tack för den förplägnaden.
Och jag kom igen hem med fina gåvor...
Och ett par vantar, som jag tror att blir riktigt bra åt Lillan. Nu slipper hon frysa om händerna. Är de för stora för henne får A prova dem.
Stort tack till U för fina handstickade gåvor. ❤️
Nu ska jag sticka vidare på såpbubblesocka nummer två.
Önskar er alla en fin torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar