Så var påskhelgen över för denna gång och det är vardag igen. Inte för att det har så stor betydelse för oss pensionärer egentligen. Mataffärerna är dessutom öppna hela helgen nuförtiden, så inte ens det spelar någon roll. Det känns faktiskt lite konstigt, som om samhället aldrig hinner ta det lugnt och återhämta sig.
Jag har varit iväg till stan idag, närmare bestämt på blodprov till labbet. Där var det fullt med folk och lite förvirring vad man skulle göra och vart man skulle gå. Jag har ju vanan inne redan, så jag kunde hjälpa till och visa bland annat var rum nummer tre fanns. Det rummet är så i skymundan att det inte är lätt att hitta dit. Fascinerat följde jag med de olika kölappsnumren, för där fanns inte minsta logik. Min hjärna räknade ut att sifferserierna på något sätt stod i damklang med vilka prov, som skulle tas. Själv kom jag enkelt undan, för idag behövdes endast ett rör med blod. Som vanligt hoppas jag att allt är bra och att inget konstigt dyker upp. Det här är ju egentligen koll på hur det ser ut efter att jag fick minska på mina mediciner. Från labbet gick jag till hälsocentralen och lämnade in min blodtrycksmätning. De siffrorna har jag i en exceltabell med medeltalet färdigt uträknat. Det underlättar både för hälsovårdaren och undertecknad.
Jag passade också på att lämna in Hemmets Veckotidnings korsordsbilaga. Jag hade löst alla svåra kryss i den, men lämnat kryptona olösta och några av de enklare. Dem orkade jag helt enkelt inte med. Det kommer nog att dröja innan jag skickar in krysslösningar nästa gång, för portot har stigit igen! 😒
Jag tog snällt ut kontanter ur automaten åt bisin min. Vad han tyckte om att få enbart 20 euros sedlar vet jag inte. Men femtilapparna var helt enkelt slut. Det fanns inget jag kunde göra åt den saken.
Väl hemma hann jag få i mej en smörgås innan jag hastade iväg till grannbyn. Bisin min hade lovat igår att jag kunde vara barnvakt åt Lilleman medan hans far cirklade ved. Lilleman var inte riktigt nöjd med mej, för jag sade nej till allt möjligt, som han tyckte var roligt: Klappa katten Pricken alldeles för hårt, klättra uppför skötbordet och sen försöka hoppa ner därifrån, tömma ut allt innehåll från blöjsäcken och klättra upp i högstolen/köksstegen och balansera på högsta avsatsen. Han sysselsätter minsann sig själv och farmor! Riktigt sur blev Lilleman då jag välte omkull högstolen, så han inte kunde klättra längre.
Jag försökte sysselsätta honom enligt bästa förmåga.
Nu tror jag bestämt att det är dags för lite stickning, fastän jag inte riktigt vet vilket projekt jag ska fortsätta på eller om jag ska ta och börja på ett helt nytt. Lilla påskprojektet fick jag färdigt igår, till och med garnändarna fästade!
Önskar er alla en skön onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar