måndag, juni 29, 2026

Kaos i mitt huvud

Just nu är det kaos i mitt huvud. Jag får inget gjort och inte har jag stor lust att göra nånting heller. Det började redan igår då dottern var här och rensade ur köksskåpen. Allt skulle bara bort, bort. Äldsta sonen hjälpte till och i sista stund hann jag rädda bondostkaret av trä från att förgås i eldens lågor. Det fanns nån sorts teori om att har man inte använt en grej på ett halvår kan den slängas. MEN ostkaret hör till kategorin används-en-gång-om-året, ibland kanske två. Ska det slängas då? Vem ska göra bondost till julen? Samma väg höll jultårtsmåttet på att gå idag på eftermiddagen då äldsta sonen ville fortsätta städa. Hur ska jag kunna göra julstjärnor av frasig tårtdeg utan den där indelade plastfyrkanten? Köpa ny? Nå, faktiskt kanske som förr med degsporre. Den kom nämligen fram idag från sitt gömställe, så kanske det lönar sig att städa?

Jag undrar verkligen vem som har planerat vårt kök? Det här hörnskåpet är det mest opraktiska jag har sett. Längst in i hörnen försvinner grejer och blir bortglömda. Det värsta är att jag endast når nedersta hyllan. Jag har bönat och bett att få den andra hyllan nedflyttad två steg. Men se nej, enligt bisin min går det inte och framför allt behövs det inte. Nåja, int då. Tack vare äldsta sonens insats är skåpet nu både dammsuget och torkat. Ja, och så finns det nu lite grejer där jag behöver, såsom mjöl, socker, torrjäst, bakpulver, kardemumma osv. på nedersta hyllan. De får vänta där tills kaoset i mitt huvud lägger sig och jag kan bestämma var de där varorna härefter ska placeras.

Kaos förorsakar också sorterandet. Det gäller att hålla koll på vad som är glas, metall, plast, papper och kompost. Med kaoset i mitt huvud är jag rädd för att plötsligt ha metall i komposten och kompost i glasinsamlingskärlet. Håhåjaaa.
Nu är för övrigt både köksbordet och matbordet överbelamrat med saker som jag enligt äldsta sonen borde ta ställning till. Men det blir totalkaos, för nu hittade jag det röda locket till den där runda burken, som ligger längst under i plastinsamlingskassen. Oj, och titta där, där är den där lagom stora plastburken vars rosa lock redan har försvunnit i plastinsamlingen. Huh! Här behövs en yrkesorganisatör. Mitt huvud klarar inte av det här längre.

Bisin min har berättat vitt och brett om att det kommer att bli krig här i huset när dottern kommer och rensar ur. Jag var lugn som en filbunke igår, närmast uppgiven. Men ni skulle ha hört bisin min. Hans glassmaskin hamnade bland plastgrejerna och det gillade han inte.

Dottern sa att oberoende av vem man har fått vad, så måste man göra sig av med saker och inte bry sig. I morse då bisin min och undertecknad rensade ur skåpet ovanom kylskåpet hittade han en vackert målad träask. Båda två kom vi ihåg att jag fått den av mina dåvarande arbetskolleger då vi huserade i en stuga vid vattnet i Lovisaviken och hade bjudit in dem till en liten sits.
Sen hittade bisin min den lilla börsen, som våra förlovningsringar låg i och vi blev lite nostalgiska och mindes hur och var vi den julaftonen trädde ringarna på fingren. Det har flutit mycket vatten under bron sen dess.

För övrigt så hinner jag inte göra nånting alls. Idag skulle jag ha fått följa med Lillan och hennes mamma till Prisma i östra grannstaden. Dessvärre blev jag tvungen att tacka nej till det härliga erbjudandet. Jag hamnade istället iväg på sjukskjuts till stan, för bisin min fick remiss till röntgen. I morgon ska jag skjutsa honom till sjukhuset i västra grannstaden och jag är redan riktigt nervös. Han iakttar noggrant mitt körande och kommenterar hela tiden, så idag blinkade jag av pur rädsla då jag kom in i rondellen istället för när jag körde ut därifrån. Huh, jag vill ju gärna hjälpa honom och ställa upp, men... jag kör faktiskt mycket bättre utan en medchaufför!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin tisdag!

4 kommentarer:

Carita Liljendahl sa...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det här var ändå roligt skrivet!
Man måste rensa ibland, och jag håller med dina barn till den del att sånt man inte använt på länge kan ges bort, säljas eller slängas. Bäst-före-datum brukar det finnas gott om, oj då... har det gått två år sedan jag använde detta?
Jag vill inte heller att nån annan ska behöva städa efter mig då jag dör... har ju inga barn.
Men, förstår kaoset i ditt huvud.
Kanske det också finns tacksamhet för att nån dammsög och torkade och tömde. Om du inte når upp till vissa hyllor ska du ju inte behöva använda dem :)
Detta blev en lång kommentar, men inlägget var så pass intressant.
Då dottern säger "oberoende av vem man har fått vad, så måste man göra sig av med saker och inte bry sig" - håller helt med! Då jag ger nåt i gåva åt nån släpper jag taget om den saken, den som får gåvan för göra exakt vad hen vill, spara-slänga-sälja.
Kram till er alla, kaoset lägger sig nåt tag.

Inge sa...

Tack! Jo, kaoset lägger sig nog till ro så småningom och det blir nyordning i skåpet. Hoppas nu sen att jag hittar allt det jag behöver och brukar använda.

Carita Liljendahl sa...

Det du inte hittar kanske du inte behöver? :-D

Inge sa...

Jo, det kan nog vara sant, men jag vill gärna behålla tratten, citruspressen och framförallt min fenomenala äggviteskiljare, utan den ingen maräng! 😊