Kära vänner, jag är fortfarande lite chockad efter dagens färd i västerled.
I och för sig har bisin min helt rätt när han säger:
– Du har ju redan garn.
Men nu slipper jag, skönt nog, börja leta och gräva efter ersättningsgarn. Jag slipper också räkna ut metrar och virkfasthet, för jag har samma garn som anges i mönsterbeskrivningen. Tjohooo!
Men tror ni att bisin min är sjuk? Visst blir ni väl också lite oroliga då jag fick lov, så där bara, utan att ens gnälla eller framförallt att han gnäller.
Igår kom bisin min hem med vår jordgubbslåda, som var förhandsbeställd. Så fina och så goda bär. Och så skönt att ha vinterns gubbar nu i frysen. Hela kvällen satt jag igår och "rensade" bären.
Städningen fortsätter här i oförminskad takt.
Men i ärlighetens namn tycker jag att det blir bara råddigare och råddigare. Vid det här köksbordet går det ju inte att äta.
I morse var dock bisin min och äldsta sonen iväg till avfallsstationen med våra sorterade rosksäckar samt lite elektronikskrot. Skönt att åtminstone bli av med det och få lite utrymme på köksgolvet. Tillbaka hem kom karlarna med mjukplasten, ni vet emballagen till wc-papper och hushållspapper och dylikt. Maskinen, som pressar den plasten var i olag på avfallsstationen, så mjukplasten borde ha forslats iväg till ett annat ställe.
Men, men, nu är den tillbaka här hemma.
Bisin mins storasyster trodde att vi döstädar. Har ni hört nånting så fånigt? Vi röjer och inget annat. För att döstäda måste vi ju göra oss av med alla böcker, mina garnnystan, snyft, och ha en vattentät plan för dagböckerna. Bisin min snubblade över våra kärleksbrev från ungdomstiden och hotade med att bränna upp dem. Till all tur har han inte ännu varit nära vedpannan!
Nu ska jag sätta fart på stickorna och försöka återhämta mej från garnköpschocken!
Önskar er alla en skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar